Grönarealisten

Heiti har utmanat mig att avslöja 7 sanningar om mig själv enligt dessa regler.

• Länka till den som utmanat dig
• Berätta sju sanningar om dig själv
• Utmana sju personer
• Lämna ett meddelande till dem du utmanar

Tredje regeln blir nog svår men jag kör på med mina sju sanningar iallafall!

1. Jag har lite telefonfobi.
En något märklig åkomma. Jag avskyr verkligen telefoner, jag har inga som helst problem att prata i telefon med bra vänner eller familj. Men jag är aldrig en sådan som lyfter luren och ringer för att snacka skit. Jag gillar helt enkelt inte att prata i telefon. Om jag ska ringa någon jag inte alls känner eller ett företag, myndighet eller liknande då kallsvettas jag verkligen. Har aldrig lyckats komma på varför jag avskyr telefoner så mycket. Kan bara tacka de högre makterna att jag lever i mailens tidsera. Telefoner kommer jag aldrig tycka om.

2. Jag har nästan aldrig tråkigt.
Det är en något märklig sanning, men jag blir nästan aldrig uttråkad! Främst beror det nog på att jag har en jäkligt aktiv fantasi, jag kan spendera dagar med att bara fundera över olika mer eller mindre rimliga scenarios. Om nu min fantasi sviker mig så lyckas jag alltid ändå komma på något att sitta och syssla med. Det är inte sällan det hänt att jag slösat x antal timmar på att bara surfa genom olika wikipedia artiklar.

3. Jag lider av en smula storhetsvansinne.
Ända sen jag var en liten snorunge så har jag velat göra något som förändrar världen och jag har alltid även känt att jag inte bara vill utan även har förmågan att göra det. Just att jag inbillat mig att jag har förmågan är storhetsvansinnesbiten. Den förändringen jag alltid velat åstakomma mest är att öppna rymden för mänskligheten, jag var nog bara 9 år gammal när jag insåg att jag vill tillägna mitt liv åt den uppgiften. Även om jag nu satt åt sidan alla planer på att arbeta med rymdteknik så finns den viljan ännu kvar och om jag någonsin får chansen att jobba med något riktigt häftigt projekt som laser eller kärnkraftsdrivna uppskjutningar så kommer jag nappa på det utan att tänka mig för. Om jag nu nångång lyckas förändra världen får tiden avgöra, men jag har ju ännu minst 40-50 år på mig, förhoppningsvis mer ifall biologerna lyckas knäcka åldrandets gåta :)

4. Jag är inte särskilt social.
Detta är lite som min telefonfobi. I små grupper(3-4 personer) och en och en är jag pratglad och öppen. Men direkt jag hamnar i en grupp på mer än 5 personer som jag inte känner så väl så blir jag istället tyst och observerande. Jag är aldrig riktigt bekväm i sådana situationer. Det är förmodligen därför jag aldrig lyckats förstå vad charmen med att gå på krogen är. Då är en bastukväll med lite jägermeister eller en lugn förfest bra mycket roligare!

5. Jag skulle inte kunna tänka mig att vara något annat än en forskare.
Ända sen jag var 9-10 så har jag vetat att jag vill var aktiv forskare inom något naturvetenskapligt fält. På den tiden så hade jag givetvis inte blekaste aningen om vad det ens innebär, men jag visste redan då att jag aldrig kan tänka mig en framtid där jag har ett "vanligt" jobb. Idag så är jag ännu mer övertygad om det. Ett liv där jag inte är forskare är ett liv jag inte kan tänka mig att leva. Det är nog den viktigaste drivkraften i mitt liv, jag identifierar mig själv med vetenskap före allt annat. Varje minut jag spenderar på ett "vanligt" jobb är en minut jag hatar och avskyr något otroligt, det mest deprimerande året jag någonsin gått igenom var det året då jag jobbade som personlig assistent.

6. Jag är väldigt utseendefixerad.
Då menar jag inte att jag dömmer andra för hur dom ser ut, det bryr jag mig faktiskt inte så mycket om. Men när det gäller mig själv så har jag skyhöga krav på hur vältränad jag ska vara. Dessvärre så har jag förmodligen de sämsta genetiska anlagen i hela universum, jag lägger på mig kilon bara av att tänka på skräp och jag har aldrig lyckats få fram rutor på magen oavsett hur stenhårt och smart jag deffat. Men jag har iallafall under årens lopp lyckats påtvinga min kropp en hyffsad mängd muskelmassa vilket alltid är bättre än inget. Kroppsbyggningar var under många år min största passion, eller passion är nog inte nog starkt ord. Jag var verkligen besatt och satsade stenhårt för att kunna tävla någondag. Nu har det petats ner lite på prioriteringslistan, dels för att jag insett att jag inte har anlag för att kunna bli något alls inom byggningsvärlden och dels för att jag skulle vara tvungen att pressa mig nästan till döden för att kunna tävla eller hålla mig i den formen jag vill vara i. Jag svär dock varje morgon när jag vaknar och ser mig i spegeln när jag inte är i bra form. Lite i konstrast till det så har jag aldrig varit särskilt brydd om vilka kläder jag går med, vilken frisyr jag har eller nått i den stilen. Det är enbart muskelmassa och fettmänd som varit min fokus.

7. Jag har ohyggligt rå och barslig humor.
Vilket har som resultat att jag sällan skämtar med folk jag inte känner eftersom de flesta inte förstår eller blir upprörda över min humor. Jag är helt enkelt den mest icke politiskt korrekta människan man kan hitta. Jag tror inte det finns en enda sak jag inte skämtat om på ett sätt eller annat oavsett hur lågt det är. Jag tål för den delen inte heller att umgås för mycket med människor som är jätte politiskt korrekta och blir upprörda över offensiva skämt. Humor är nog en av de saker som jag bedömmer andra människor mest på. Jag kan umgås med nästan vem som helst bara dom har råbarkad humor.

Nu ska jag bara fundera ut vilka jag ska utmana.