Den naturliga kärnreaktorn
Man hör ofta att kärnkraft är "onaturligt". Jag personligen bryr mig inte om vad som är naturligt eller ej. Det finns naturliga saker som inte är alltför angenäma som flugsvamp eller giftspindlar. Men många verkar bedömma saker utifrån hur naturliga de är. Symbolen för onaturligt brukar då vara de hemska kärnkraftverken.
Naturen har dock alltid några ess i rockärmen, oavsett hur briljanta vi människor blir så visar det sig alltid att naturen varit långt före oss. Så även med kärnkraft. Kärnkraft, och då menar jag fission, är lika naturligt som vind eller vattenkraft. Eller sol för den delen som bara är en annan sorts kärnkraft. Det är nämligen så att i Afrika fanns det flera naturliga reaktorer som rullade på i hundratusentals år med en total effekt på hundra kilowatt. Med tanken på det blir det väldigt svårt att fortsätta hävda att kärnkraft är något "onaturligt".
Hur kunde en kärnreaktor spontant uppstå? Idag är det omöjligt men går man tillbaka några geologiska tidsperioder blir det möjligt. Det beror på att förhållandet mellan de olika uranisotoperna var annorlunda då eftersom de olika isotoperna har skilda halveringstider. Uran 238 som idag utgör 99,27% har en halveringstid på 4,47 miljarder år. Uran 235, den näst vanligaste isotopen som idag utgör 0,72% av allt uran har en halveringstid på 704 miljoner år. För två miljarder år sen när Okloområdet var aktiv så var förhållandet istället runt 3% uran 235 och 97% uran 238. Det är viktigt eftersom det krävs några procent uran 235 för att kunna driva en stabil kedjereaktion.
Oklo symboliserar egentligen hur lätt det är att få igång en självdrivande och självreglerande fissionsreaktion. En geologisk formation med mycket uran hade uppstått i berggrunden vid Oklo. När sen vatten ran ner till uranet så agerade vattnet som neutronmoderator, dvs det bromsade in neutronera. När neutronerna har bromsats ner kan de mycket lättare ge upphov till nya fissioner och därmed så började reaktorn rulla på vid en viss effekt. Om effekten ökade så kokade vattnet bort och kärnreaktionen upphörde tills allt svalnat nog mycket för att flytande vatten återigen kan börja bromsa in neutroner. Så höll Oklo reaktornerna på under några hundra tusen år, helt självreglerande. Under den tiden producerades naturligtvis enorma mängder av precis samma kärnavfall som vi idag producerar i moderna reaktorer.
Just på grund av allt avfall som producerades vid Oklo så är det väldigt intressant att se hur de olika ämnena spridits ut från området, det kan säga en hel del om säkerheten hos de slutförvaringar som utvecklas just nu. Mer om det ska jag skriva i nästa inlägg. Har just laddat ner ett tjugotal forskningsartiklar om just Oklo jag ska bläddra igenom.
Tills vidare se Migration of Radioisotopes in the Earth's Crust av Roger Eckhardt för mer info om Oklo.
Kommentarer
Postat av: Jens
Fantastiskt intressant!
Trackback