Hej Johan!

Tack för ditt mail.

Jag ska besvara dina frågor i tur och ordning.

Urantillgångarna

Jag hävdar att uranet bara räcker ca 50-80 år med dagens förbrukning. Dina länkar visar på samma resultat. Helt riktigt handlar det om dagens priser, men eftersom kärnkraften redan idag säljs till ett pris som inte på långa vägar motsvarar dess kostnad, så är det mycket osannolikt att den kan bära ännu större kostnader utan ytterligare betydande subventioner. Naturskyddsföreningen anser att högre kostnad än idag bör tas ut redan nu för kärnkraftsel för att bekosta avfallshanteringen. Kärnkraftsindustrin anser sig t ex inte ha råd att undersöka alternativ till KBS3 som slutförvar, trots att mycket stora osäkerheter finns när det gäller den metoden. (Framkom bl a tydligt vid KASAM-seminarium i Stockholm 14-15 mars i år.)

Vi har inte råd att pumpa in mer pengar i kärnkraften. Samhällets resurser idag behövs till utvecklingen av förnybara energikällor som vindkraft, solenergi och biobränslen. Också vågkraft kan ha en potential som vi idag bara kan ana. Det som skiljer sådana satsningar från investeringar i kärnkraft är att varje krona som används kommer inte bara en eller ett par generationer till godo utan är till nytta för all framtid. Kärnkraftssatsningar skapar däremot problem för allt levande på jorden långt efter det att nyttan tagit slut. Det är därför ett märkligt påstående som kärnkraftsförespråkarna brukar föra fram med moraliskt darr på rösten: ?Vi måste sätta ner foten och bestämma oss för KBS3- metoden för vår generation är skyldig att ta hand om det avfall vår energianvändning har åstadkommit?. Det är nämligen just det man inte gör om man bestämmer sig för att satsa på en så osäker metod på platser, vars viktigaste fördel är att invånarna där blivit så beroende av kärnkraftsjobb så de tar emot vad som helst. Det handlar om avfall som ska hållas avskilt från allt liv under mer än hundra tusen år. Självklart ska vi ta hand om det på bästa tänkbara sätt. Och självklart ska den kostnaden belasta kärnkraftselen.

Att kärnkraftsintressenterna skriver upp urantillgångarna och spekulerar i förekomster som idag inte är brytvärda är bara följdriktigt och en parallell till den taktik oljeintressenterna bedrivit under några decennier, men som nu börjar avslöjas. (Se t ex Olja av Gunnar Lindstedt och Till sista droppen av Jeremy Leggett.) Kärnkraftsindustrins önskan att ersätta oljeberoendet med ökat kärnkraftsberoende är bara ett sätt att föra in mänskligheten i en ny återvändsgränd. Låt oss i stället dra lärdom och en gång för alla satsa på de hållbara lösningarna.

Olyckor och katastrofer

Beträffande mina kunskaper om kärnenergi och neutronmoderatorer mm erkänner jag villigt att de inte är fullständiga. Däremot kan jag tillräckligt med historia för att inse att det är väldigt djärvt att förutsätta att alla nuvarande kärnkraftsnationer under de närmaste seklerna eller ens decennierna kommer att vara stabila demokratier med ordnad ekonomi och tillräcklig teknologisk kunskap för att hantera problem som kan uppstå vid kärnkraftverk, mellanlager eller slutförvaring, för att inte tala om kopplingen mellan kärnkraft och kärnvapen. Detta gör mig mycket orolig. Kan du garantera att ekonomisk depression och politisk oro hör till det förflutna och aldrig mer kommer att inträffa i länder med kärnkraft? Terrorhandlingar och sabotage hör också till scenarier som inte kan uteslutas. Detta sammantaget gör att jag inte kan se något gott i att fortsätta använda och utveckla kärnkraften, varken i Sverige eller i andra länder. Alla tycks t ex vara överens om att atomkraft i Iran utgör ett atomvapenhot. Vilka garantier finns för att kärnkraft i andra länder aldrig kommer att utgöra ett sådant hot?

Koldioxidutsläpp

En kärnkraftsavveckling kommer inte att leda till högre koldioxidutsläpp om vi använder den potential som finns i form av hushållning och effektiviseringar, samt förnybara energislag, därom är energisystemforskare överlag överens. Med en målmedveten inriktning på hållbar utveckling kan vi klara både energi- och klimatutmaningarna.

Andel av världens energiproduktion

Att den förnyelsebara energin idag står för en mindre andel av världens energiproduktion än kärnkraft är ingen anledning att bygga ut kärnkraften på bekostnad av förnybara energislag. Kärnkraften är ju en tillfällig, ohållbar energiform medan de förnybara energikällorna är eviga. Det är också ett bedrägligt sätt att räkna eftersom maten ? växterna och djuren - som är energi åt den mänskliga muskelkraften, inte är medräknad. Du glömmer förstås också biobränslen i din redovisning. Utan solenergin och fotosyntesen finns inget liv. Detta ger också perspektiv åt Tjernobylkatastrofen. Inte bara direkta dödsoffer utan också enorma arealer av förgiftad, obrukbar mark blev följden.

När det gäller potentialen i förnybara energislag så är den enormt stor. El från vindkraft i Tyskland är enligt nya siffror i storleksordningen 30 TWh, snart i samma storlek som hälften av den svenska kärnkraftselen. I Portugal var utbyggnaden av vindkraft större under 2006 än den samlade svenska utbyggnaden hittills.

Ditt påstående om IPCC och kärnkraft finns inte i senaste IPCC-rapporten. Däremot pekar IPPC på en kärnkraftsandel av den globala elproduktionen år 2030 (vid CO2e-priser 50 USD/t) på 18 procent, ?but safety, weapons proliferation and waste remain as constraints?, precis som jag skriver. Angående förnybar elproduktion anger IPCC 30-35 procent ( SPMWGIII, FAR, sid. 18), dvs dubbelt så mycket som för kärnkraftselen!

Dödsfall orsakade av biobränslen

Dödsfall på grund av utsläpp av cancerogena ämnen och sot från biobränslen måste naturligtvis minimeras på samma sätt som dödsfall i trafiken och i annan mänsklig verksamhet. I det avseendet har jag större tilltro till möjligheterna att genom teknisk utveckling åstadkomma acceptabla lösningar än till möjligheterna att förvara utbränt kärnbränsle på absolut säkert sätt i hundra tusen år. Du bortser från den mycket stora potential som finns att minska utsläppen av partiklar och VOC med moderna förbränningspannor.

Konsekvenser av uranbrytning

När det gäller uranbrytning finns det många vittnesbörd från andra håll som talar om förgiftade vatten och skador på människor och djur. Vid Urangruvan i Wismut i forna Östttyskland som var i bruk 1946-1990 har t ex över 7000 människor dött av lungcancer, mer än 5000 av dessa har erkänts som strålningsoffer. Saneringen av gruvområdet har kostat 6 miljarder Euro (Artikel i Dagens Samhälle 3/2007 av Valter Mutt och Yvonne Ruwaida + många artiklar på tyska websidor om Wismut).

Ett bredare perspektiv

När det gäller kärnkraft är tekniken bara en delfråga. Jag kommer därför inte att ägna tid åt att detaljgranska dina länkar och ta fram referenser som motsäger dem. Det finns en lång rad synnerligen kompetenta energiforskare som på goda grunder menar att kärnkraften ska avvecklas, och som dessutom har visat att det är fullt möjligt. Jag hyser gott förtroende för dem. Men i grunden är användningen av tekniken, konsekvenserna och riskbedömningarna frågor av samhällsvetenskaplig och etisk karaktär. Ja, kärnkraft är faktiskt en fråga om moral. Det finns nog inget argument som skulle kunna få mig att acceptera ett beteende där en eller ett par generationer av människor tar för sig av resurser på ett sätt som inte bara utarmar jorden utan också förstör och förgiftar den för de efterkommande. Kärnkraften är det främsta exemplet på ett sådant beteende.

Som vice ordförande i Naturskyddsföreningen ser jag det som en viktig uppgift att arbeta för att det samhälle vi lämnar efter oss inte är sämre utan bättre än det vi själva lever i.

Bästa hälsningar

Lena Jarlöv