Kärnvapen och kärnkraft
Ett av de få argumenten mot kärnkraft som är riktigt svåra att tampas med är risken med att civil kärnkraft kan leda till kärnvapen. Något jag håller på att läsa väldigt mycket om just nu och kommer skriva mer om sen.
Men frågor jag aldrig ser någon ställa sig är:
Om vi avvecklar all kärnkraft, kommer det innebära att ingen bygger kärnvapen?
Om en stat verkligen vill skaffa sig vapen, spelar det då någon roll ifall tex vi i Sverige inte har kärnkraft?
Om ett land verkligen vill bygga kärnvapen så finns det egentligen inte så mycket man kan göra åt det. Se bara på Nordkorea. Det har ingenting med civil kärnkraft att göra. Kunskapen om hur man bygger kärnvapen existerar öppet, kunskaperna om hur man skaffar sig vapenmaterial existerar öppet. Att omvandla de kunskaperna till teknik är invecklat. Men det är inte omöjligt för ett land som är villig att satsa resurser på det. Så länge kunskaperna existerar så kommer länder kunna skaffa sig kärnvapen.
Om man istället frågar sig om det går att använda material från civila bränslecykler till att bygga vapen så blir svaret ja. Det är möjligt. Men på grund av isotopsammansättningen på plutonium i använt kärnbränsle så blir det ingen bra bomb. Sannolikheten att få ut mer än 15% av potentiella sprängkraften från bomben(jämnfört med om den vore gjord av vapen plutonium) är runt 10%. Sannolikheten att få ut 50% av den potentiella sprängkraften är så gott som icke existerande. /1,2/
Om potentiella sprängkraften är 20 kiloton så kommer man alltså i realitet endast få ut 0.5-1 kiloton. Dessutom är reaktorplutonium mycket varmare än vapenplutonium på grund av mer radioaktivt sönderfall. En 5 kilosklump av vapenplutonium håller en temperatur på 80 grader. Motsvarande klump av reaktorplutonium är 250-320 grader varm! /1/ Det gör designen mycket svårare eftersom de kemiska högexplosiva ämnena som omger plutoniumet då måste kunna klara av sådana temperaturer utan att bli opålitliga.
Dessutom är det en väldigt konstig omväg att ta. Att bygga upp en hel civil kärnkraftsindustri för att försöka få ut plutonium som inte är pålitligt, varför ta den omvägen? Om en nation vill ha kärnvapen bygger de en liten forskningsreaktor specialdesignad för att producera vapenplutonium och sen kör de på med den. Det går snabbare, är billigare och lättare att gömma. Om vi avvecklar den civila kärnkraften så kommer det inte på något magiskt sätt radera kunskaperna om hur man bygger en sådan reaktor. Duktiga kärnfysiker och kärntekniker kan från scratch rita upp en design bara de har tid och resurser.
Så att en nation skulle vilja använda civila reaktorer för att producera plutonium är orealistiskt i mina ögon. Men hur är det med terrorister? I flera länder, Frankrike, Japan, Tyskland, England, finns det stora mängder reaktorplutonium som är separerar ur det använda kärnbränslet. Kan terrorister hota sig in i dessa anläggningar och knycka med sig 15-20 kilo plutonium? Knappast troligt. Det förvaras i bunkrar och på skyddsområden.
Men säg nu att de lyckas roffa åt sig plutoniumet, vad ska de då ta sig till? Att bygga en bomb utav plutonium är inte lätt ens om man har rent vapenplutonium. Man måste lyckas bygga en bomb på ett sådant sätt att sprängkraften från de konventionella sprängmedlena perfekt kramar ihop plutoniumet till en koncentrerad sfär så att den blir superkritisk(dvs kedjereaktionen startar).
Att lösa det problemet var manhattan projektets största utmaning. Det krävs perfekt design. Ingen terroristorganisation har tillgång till samma industriella och vetenskapliga kompetens som USA hade under andra världskriget. Att de skulle lyckas skruva ihop något sådant i en liten afghansk by är osannolikt.
Sen kanske man ska fundera på samma sätt som Hans Blix och se det ur ett helhetsperspektiv. Kärnkraft kan lösa många(alla?) miljöproblem associerade med fossila energikällor. Väger den lilla spridningsrisken som civil kärnkraft innebär tyngre än den stora och reella risken med global warming, lungsjukdommar, cancer och framtida ekonomiska bekymmer som fossila bränslen innebär?
Ny forskning kommer vidare minska risken, eller i princip helt eliminera, kopplingen mellan kärnkraft och kärnvapen.
Slutna bränslecykler som gör att allt plutonium direkt fissioneras.
Bränslecykler baserat på torium, vilket gör att ytterst små mängder plutonium produceras. Det plutoniumet är dessutom av sådan isotopsammansättning att den är obrukbar som vapenmaterial ect.
1. Herring et al, Low cost prliferation resistant, uranium-thorium dioxide fuels for light water reactors, Nuclear engineering and design 203 65-85
2. Mark et al Explosive properties of reactor-grade plutonium, science and global security, Vol. 4, 1:111-124.
Kommentarer
Postat av: Anders
Krane är väl en helt underbar bok? =)
Trackback