Perspektiv
Ibland kan jag sätta mig och spendera några timmar med att bläddra genom NASA's picture of the day archive.
http://apod.nasa.gov/apod/archivepix.html
Förutom att bilderna är fantastiskt vackra så får man verkligen en känsla för hur små och obetydliga vi egentligen är. Ett nyttigt perspektiv. Vi är bara ett gäng apor på en liten fjuttig planet långt åt helvete ute i de skumma förorterna i en alldeles medioker galax.
Alla djupt religösa människor borde ta och gå till denna länk
http://apod.nasa.gov/apod/ap070425.html
De borde sen försöka föreställa sig att hela vårt solsystem inte ens skulle synas i detta gigantiska damm moln. Sen borde de tänka sig att detta damm molnet är en obetydligt liten del av vår galax, vår galax i sin tur är en obetydlig del av det synliga universum. Hur kan man då sen säga att allt detta är skapat enbart för oss? Vilken absurd tanke det egentligen är. Desamma borde alla maktgalna diktatorer göra.
Oavsett vad vi människor gör så har det ingen som helst påverkan på universum. I det stora hela är vi helt enkelt betydelselösa. Undra om det är det som skrämmer så många till religion? Insikten att vi egentligen är meninglösa och obetydliga? Jag tycker det är uppfriskande. Att något så vackert och märkligt som universum bara existerar för att existera, ingen mening, inget syfte. Det bara finns där! Av ren slump råkade även vi trilla ut som ett resultat.
På det sättet så har vi alla valfriheten att skapa oss en egen mening med livet. Varför skulle vår personliga mening vara mindre värd än någon hypotetisk guds? Vår egen mening med livet är snarare mer meningsfull, för det är den som gör livet värt att leva. Eller så kanske vi finns till som ett verktyg för universum att beskåda sig själv.
Hej! Gå in på bloggen nedanför och visa ditt stöd, och uppmana alla andra att göra det!
Jag tror helt enkelt att få människor vågar att chansa på att Gud inte existerar. ;)
I vanliga fall är jag ingen gambler men i det fallet så känner jag mig faktiskt hellre obetydlig i en stor evighet.
Man vill gärna skapa mening om så meningslösheten i sig är en mening.
Far out in the uncharted backwaters of the unfashionable end of westen spiral arm of the galaxy, lies a small unregarded yellow son. Orbiting this at a distance of roughly ninety million miles is an utterly insignificant little blue-green planet, whose ape-descendant life forms are so amazingly primitive that they still think digital watches are a neat idea.
The planet has, or rather had, a problem which was this: most of the people living or it were unhappy for pretty much of the time. Many solutions were suggested to this problem, but most of them were largely concerned with the movement of small green pieces of paper, which was odd because on the whole, it wasn't the small green pieces of paper that were unhappy.
And so the problem remained; and lots of the people were mean and most of them were miserable, even those with digital watches. Many were increasingly of the opinion that they'd all made a big mistake in coming down from the tree in the first place. And some said that even the trees had been a bad move and that noone should ever have left the ocean.