Mail till uppdrag granskning redaktionen, uppdatering
Nåja här kommer mailet.
Hejsan!
Jag har några kommentarer och frågor gällande innehållet i programet. Först är jag lite fundersam på förekomsten av cancercluster kopplat till urangruvor. Det är välkänt att uranbrytning så som den bedrevs på 50-70 talet var väldigt smutsig och att arbetare utsattes för höga doser på grund av dålig ventilation odyl. Men det relevantaste är väll hur gruvbrytning sker nu idag? De cancercluster som märks av idag är orsakade av gruvbrytning för 20-30 år sen och är därmed inte representativ för säkerheten idag. En jämnförelse mellan stråldoser till arbetare då och nu hade varit väldigt upplysande och gett en mer rättvis bild av dagens uranbrytning. I tex detta dokumentet från australiensiska strålskyddsmyndigheten kan man läsa att genomsnittsdosen till den mest utsatta gruppen av gruvarbetare idag ligger på 3,6mSv. Om man använder linjära dosmodellen utan tröskelvärde så som enligt BEIR rapporten så innebär det en livstidscancerrisk på 0.18 promille för varje år man arbetar i gruvan. Även om man jobbar där i 20 år så är den totala cancerrisken pga strålning endast 3.6 promille. En sådan ökning är omöjlig att ens se i statistiken med tanken på att naturliga livstidscancerrisken ligger runt 30% eller mer. Det är även vikigt att inse att variansen på bakgrundsstrålningen mellan olika orter är mycket större än 3,6mSv. Bakgrundsstrålningen har ett spann från 1mSv ända upp till 250mSv. Dvs att flytta från en ort till en annan kan innebära en långt större riskökning än att vara en gruvarbetare. Det ger lite perspektiv på riskerna med modernt gruvarbete och det är ett perspektiv som helt saknades i programmet. En risk är meningslös om den inte sätts i perspektiv till någon annan risk och man kan inte anta att en vanlig tv tittare har nog bra kunskap om strålning för att på egen hand ha rätt perspektiv.
Det hade varit väldigt intressant att se en jämnförelse mellan cancerfrekvensen hos urangruvearbetare som jobbade under 50-70 talen och gruvarbetare i andra sorters gruvor. I tex LKAB's malmgruvor i norrland så var sråldoserna höga. Enligt detta dokumentet(sid 164) så ser man att radonhalterna i kirunagruvan 70-73 låg på 5000 Bq/m³, konverterar man det till en stråldos över ett vanligt arbetsår så handlar det om 76,5mSv. Dvs tio gånger högre än urangruvarbetarna får idag i australien. Det är därmed en miss att inte påpeka att allt gruvarbete innebär strålningsrisker, speciellt under jord, hälsoriskerna vid modern gruvbrytning är ungefär lika stora oavsett vilken mineral som bryts.
Det är inte heller uppenbart i mina ögon att det är just uran och dess döttrar som är boven i dramat. Dieselångor, stoft och diverse kemikalier är stora hälsorisker vid all gruvbrytning och därför är det svårt att fastställa ett orsakssamband. Ett statistiskt samband är inte bevis för ett kausalt samband och man måste vara väldigt noga med att påpeka det för att inte leda mindre pålästa tittare till förhastade slutsatser. Kan du hänvisa mig till era referenser till cancercluster runt urangruvor?
Det påstods även frekvent i programmet att gruvområdet förblir farligt och måste skyddas i all evighet. Det stämmer inte riktigt med verkligheten, flera gammla urangruvor i Australien har återställts och räknas nu som brukbart för alla syften. Mary Kathleen gruvan är helt återställd och boskap tillåts på området och även Nabarlek är så gott som helst återställd. Man måste komma ihåg att inget radioaktivt material är producerat vid gruvbrytning, alls fanns redan i marken och det finns inget som hindrar företaget från att stoppa tillbaka det och täcka över det.
Jag undrar också varför ni inte nämnde in situ leeching av uran i programmet? Det har mycket mindre miljöpåverkan än dagbrott, orsakar inte några tailingsdammar och är knappt synligt överhuvudtaget. Om den metoden är applicerbar på de uranförekomster som finns i sverige så innebär det långt mindre risker än annan gruvbrytning som redan sker här. Se tex på alla tillbud vid AITIK gruvan nära min hemort Gällivare.
Som sammanfattning så tycker jag att det var ett intressant men partiskt program, många viktiga aspekter försummades vilket framställer modern uranbrytning som mycket värre än det egentligen är. Jag vill gärna se fler program relaterat till energiproduktion, tex hantering av giftiga avfall från solpaneler och hälsokonsekvenserna av biobränslen. Det är två stora frågor som totalt ignoreras i debatten och som behöver lyftas fram.
Vänliga hälsningar
Johan Simu
Student fysik/kärnteknik vid GU/Chalmers
***********************************************************************************************************************
Johan Winbergs svar
HEj du skall egentligen tala med min kolega Andreas Rocksen på LAIKA FILM, som var i Austrlien, två korta reflektioner.
JAg håller med om att man alltid vill ha mer information. Särskilt om det skall "räcka" för ett kvalificerat ställnignstagande i svåra frågor, tyvårr kan vi nog oftast bara bidra med en del, och då har vi ambitionen att bidra med det som är mindre känt, eller okänt, eller väldigt lite belyst.
Visst är det dagens gruvor som är mest intressanta. Men du verkar kunnig och vet säkert att det tar 20-50 år att få cancer. det betyder att vi först om 30 år har en god bild av riskerna i dagens gruvor. Visst, kan man jämföra stråldoser och det vore intressant, sen är det ju så att viss forskning visar att det tycks finnas risker/problem som inte låtar sig förklaras bara av utslag på strålningsdosimetrar.
Vår ambition var inte alls att säga att urangruvor är välrdens farligaste platser- tvärtom det var att visa vad man vet om de gruvor som finns, och som finns i ett rikt modernt industriland, som bild inför svenska ställnignstaganden.
Hoppas du blev lite klarar över hur vi tänkt
Johan Z Winberg SVT/UG
Kommentar på Uppdrag Gransknings Johan Z Winbergs (som knappast lär läsa detta). Winberg skrev: "Vår ambition var inte alls att säga att urangruvor är välrdens farligaste platser- tvärtom det var att visa vad man vet om de gruvor som finns, och som finns i ett rikt modernt industriland, som bild inför svenska ställnignstaganden.":
Jag såg brottstycken ur detta UG-avsnitt, men det var helt uppenbart att en ambitionen var att genom att framställa kärnkraften som problematisk och utfråga moderate politikern och Centerpartiets Maud Olofsson utmana Centerpartiets i kärnkraftsfrågan och därmed framställa borgerligheten som splittrad och i bästa fall skapa en splittrande debatt om splittring i alliansen.
Detta liknar exakt journalistik under 80- och 90-talet, vilken polariserade Centerpartiet mot andra borgerliga partier i syfte att framställa bilden av splittring och/eller frammana mer sådan.
Journalisterna kan välja vad som ska tillhöra agendan i samhällsdebatten, och borgerlig splittring står uppenbarligen högt i kurs. Tyvärr är ju inte Centerpartiet negativ till ny kärnkraft, även om många centerpartister (och en gång även CUF) är mer positiva till ny kärnkraft.
---------
Johan: Jag gillar denna blogg skarpt. Läste dock någonstans att du ville lägga ner nuvarande kärnkraftsverk och istället bygga nytt. Jag tror att det resursmässigt (ekonomiskt) är fel väg att gå. Våra verk är inte uppdaterade dinosaurer, omoderna inuti, utan deras effektivitet har ökat kraftigt genom att ny modern teknik satts och sätts in i dem.
De försvarar alltså väl sin plats som energiproducenter (jag tror inte att du kan visa att de är extremt ineffektiva jämfört med nya kraftverk), men vi borde förstås -- med tanke på energibehov på marknaden (i norra Europa) -- även bygga nytt med ny teknik.
Den nya generationen kärnkraftsverk kan väl även bränna avfall från gammal kärnkraft... (Eller kan nästa generation "avfallsproblemfria" kärnkraft (med neotronbeskjutet bränsle va?) rent av byggas in i nuvarande verk?)
Magnus Redin tycker jag har haft många intressanta synpunkter på hur kärnkraftsfrågan bör hanteras. (Jag håller inte med Redin om allt, t ex att han förespråkar stora bioenergisatsningar; men han är ju både ingenjör och ...politiker (moderat).
(Här ett exempel på Redin-debattartikel, men du har säkert stött på honom.
http://archive.corren.se/archive/2007/5/10/j71rhe7vqj7ac1u.xml )
du var avsevärt mer diplomatisk än vad jag hadde orkat med. Kanske får diplomatisk.
Det skulle ju vara intresant att anmäla programmet till granskningsnämden (även om det knapt ens blir smäll på fingrarna)
/C
Kommentar till Magnus A's fråga:
"(Eller kan nästa generation "avfallsproblemfria" kärnkraft (med neotronbeskjutet bränsle va?) rent av byggas in i nuvarande verk?)"
Det är inte lämpligt att använda en extern neutronkälla i våra nuvarande lättvattenreaktorer. Vatten gör neutronerna "långsamma", vilket är bra för det bränsle vi har idag. Men för att kunna "bränna" det långlivade avfallet behöver man snabbare neutroner och detta kräver andra typer av reaktorer.
För övrigt är ingen typ av reaktor helt "avfallsproblemfri", alla varianter innebär att man har avfall som behöver hanteras på något vis. Med de nya typerna av reaktorer kan man avsevärt reducera mängden långlivat avfall men du blir aldrig av med allt avfall. Detta kräver också att avfallet upparbetas, och de kemiska processerna är en ganska smutsig verksamhet som behöver förbättras för att det ska vara värt besväret i stor skala. Det går säkert att utveckla avsevärt men det är en viktig fråga som brukar glömmas bort när man diskuterar de nya reaktorteknikerna.
Magnus, kul att du gillar bloggen :) Jag har exakt samma intryck av programet som du har. Det var vinklat från början till slut, på förhand hade uppenbarligen reportrarna bestämt sig för att uranbrytning är dåligt för att sen göra allt för att "bevisa" det. Om de hade velat vara opartiska borde de plockat med någon strålskyddskunning.
När det gäller vår nuvarande kärnkraft är jag lite splittrad. Jag har fullt förtroende för att man kan fortsätta köra dom utan några som helst risker för allmänhet eller de som arbetar på kraftverken.
Däremot så kommer man inte undan materialutmattning odyl och det ökar risken för att någon slags olycka. Min
oroa är att en lite mer allvarlig olycka ska ske som skadar en reaktor och skapar en hel del publicitet. Då är risken att alla tankar på ny kärnkraft i sverige dör eftersom alla kommer bli skrämda trots att det inte finns någon anledning till det. Just på grund av medias skräckpropagerande så måste kärnkraften fungera felfritt och det blir nog mer och mer problematisk ju äldre reaktorerna blir.
Men resursmässigt sett så håller jag med dig om att man ska köra dom så länge som möjligt.
När det gäller avfallet så kan vi bränna det i generation 4 reaktorer som kommer börja byggas om 20 år. Så jag oroar mig inte för att vi bygger upp avfall nu. De reaktortyp vi hade kunnat börja bygga i sverige nu ifall vi vill är ändå även de lättvattenreaktorer som använder uranet ineffektivt jämnfört med gen 4. Men lättvattenreaktorer är en billig och pålitlig teknik och uran finns det gott om, så ur den synpunkten är det egentligen inget problem.
Lantzelot kemin är rätt smutsig, men det kan ju skötas utan miljöproblem som vid La hague :) Amerikanerna utvecklade ett reaktorkoncept där bränslet upparbetas(tror det var pyrokemiskt snarare än våtkemi) direkt på plats och sen stoppas in i reaktorn igen. IFR(internal fast reactor), men clinton och gore la ner projektet när de var mitt uppe i att bygga en experimentreaktor.
Med molten salt reaktorer så kan man köra den kemiska separationen samtidigt som reaktorn är igång, eller i princip kan man iallafall göra det men det har inte demonstrerats ännu.
Christoffer jag försöker bli mer diplomatisk och mindre konfrontativ :)
Men granskningsnämnden är nog meningslöst, jag anmälde ett ännu värre uranbrytningsprogram till granskningsnämnden i sommras och fick svar att granskningsnämnden inte tyckte programet var partiskt.