Suck

Lägre tillit för kärnkraftsindustrin

Förtroendet för kärnkraftsindustrin har minskat kraftigt, enligt en undersökning utförd vid Göteborgs universitet. Även rädslan för en stor kärnkraftsolycka har ökat.

Rekordlågt förtroende för kärnkraften

Rädslan för en stor kärnkraftsolycka i Sverige har samtidigt vuxit. Även den är nu den största sedan 80-talet.

Ja vad ska man säga, återigen verkar en hel del svenskar ha blivit lurade att tro att en katastrof kan ske i lättvattenreaktorer, det är väldigt tragiskt. Mest sorgligt är att SSI och SKI så grovt missköter sitt jobb att informera allmänheten. Det är kanske inte förvånande att varken SSI eller SKI går ut i media och förklarar exakt varför en stor olycka är omöjligt, det hade trots allt inte alla politiker som är kärnkraftsmotståndare uppskattat. Men att informera är en av de uppgifter som SSI och SKI har, synd att politiska omständigheter förhindrar dom att göra sitt jobb.

All uppmärksamhet runt kärnkraft är löjlig, varför ser man inte en oppinionsmätning över Göteborgares förtroende för oljeraffinaderiet på hissingen? Varför inte en om svenskars förtroende för vindkraft som en seriös energikälla? Kärnkraften måste sluta särbehandlas både av politiker och media. Det finns ingen anledning till att särbehandla kärnkraft, det är den utan tvekan säkraste storskaliga energikällan som existerar idag. En katastrof som Tjernobyl kan inte ske i en lättvattenreaktorn eftersom väldigt grundläggande naturlagar förhindrar det. Hur många decennier till måste världens lättvattenreaktorer rulla på utan att ha skadat en enda människa innan alla inser hur säkra de är? Hur många måste dö på grund av kolkraft medans vi väntar?

Nu kommer jag säkert få en kommentar där Tage Danielssons monolog citeras eller där någon dra till med ett "tänk om ringhals flyger i bitar och halva sverige blir radioaktiv ödemark". Då är min fråga bara denna, hur ska det gå till? Vilken process i reaktorn ska producera nog mycket energi för att kunna knäcka inneslutningsbyggnaden runt reaktorn som är konstruerad av metertjock förstärkt betong? Hur ska det gå till med enbart sönderfallsenergi från klyvningsprodukter som tillgänglig energikälla?


Deprimerande attityd

Jag hittade häromdagen detta klippet, Let's take a nuclear-powered rocket to Saturn.



George Dyson talar om det projekt hans far Freeman Dyson var delaktig i som gick ut på att utveckla ett rymdskepp som drivs med kärnexplosioner. Ett enastående projekt som hade all potential i världen att på allvar låta oss människor spridas från denna lilla sköra planeten. Deras motto var att ta sig till saturnus 1970.

Iallafall, jag läste kommentarsfältet och hittade dessa tre kommentarer.

castingtherunes (1 week ago) Reply Let's NOT take a rocket to Saturn and say we did. Why waste good taxpayer money on this technocratic bullshit?

castingtherunes (2 days ago) Investing in health, education, and the environment is more important. The repair of Mother Earth should be man (scam) kind's future. Will scamkind simply fly away to Saturn leaving its raped mother behind? Judging from how shallow all these technocrats are, I guess the answer is yes.

castingtherunes Freeman Dyson is full of shit. If we were meant to conquer the universe, we'd fart rocket fuel. Nature will not conform to your star drek fantasies. In the short time we've been on this planet, we've destroyed it like a filthy toddler throwing away a candy wrapper. The universe isn't meant for window shopping. The Earth was meant to nourish us and for us to nurture it.

Jag förstår inte hur någon människa kan titta upp en stjärnklar natt och vara fullständigt nöjd med iden att mänskligheten aldrig var "menad" att ta sig dit. Om vi inte var "menade" till det så hade vi aldrig blivit utrustade med ett intellekt kapabel att hitta på ideer för hur det kan genomföras. Om man nu går runt med föreställningen att vi är menade till något överhuvudtaget.

Jag kan överhuvudtaget inte tänka mig en horriblare framtid än en där mänskligheten helt gett upp drömmen om att fortsätta utforska bortom vår lilla planet. Det mest korkade är att tro att pengar som skärs ner från NASA's budget kommer användas till miljövård etc istället, en otroligt naiv ide. Lika korkat som alla de astrofysiker som gnäller över hur mycket mer vetenskapliga resultat man får ut ifall man tar pengarna från bemannad rymdfart och satsar på teleskop och rymdsonder istället. Tar man pengar från ett ställe hamnar det nästan aldrig på det andra stället man själv vill. Det finns hur som helst mycket bättre ställen att ta pengar ifrån. Det existerar ingen konflikt mellan miljö och fortsatt utforskning av rymden. Speciellt inte då ekonomisk rymdfart skulle kunna vara en av lösningarna på miljöproblemen. Om kostnaden för att lyfta saker till omloppsbana kan sänkas med några storleksordningar hade det kunnat bli tänkbart att fånga in asteroider och flytta en stor del av gruvbrytningen till omloppsbana, efter det kan man även flytta förorenande industrier dit. Det kräver genombrott både i icke kemiska uppskjutningsmetoder och i automatiska processer men det är inte på något sätt en omöjlighet och väldigt åtråvärt ur miljösynpunkt i det långa loppet(100+ år in i framtiden).

Men det främsta argumentet för rymdfart och även extrema projekt som Orion är självbevarelsedriften. Det är vansinne att mänskligheten ska förbli fångad på en skör planet där en katastrof som utplånar hela mänskligheten kan ske när som helst. Vi måste sprida ut oss ifall vi ska överleva långsiktigt  Utvecklad rymdfart är en absolut nödvändighet ifall vi ska skydda oss mot dinosauriedödarasteroider och kometer. Om en jätteasteroid på kollisionskurs med jorden upptäcks imorgon kan vi enbart kunnat luta oss tillbaka och rulla tummarna tills allt är över. Att skicka upp några smutsiga oljeborrningsarbetare på en trimmad rymdfärja funkar tyvärr inte. Klimatförändring är inte ens jämförbart med en sådan katastrof och sannolikheten för att det ska ske är på tok för stor för att ignoreras.


Svar till Daniels kommentar

Daniel skrev en kommentar på mitt inlägg om metan, jag började svara på det och insåg att det blir lite väl långt så jag gör ett helt blogginlägg av det istället, här kommer det!

Daniel,
Tack! Kul att höra att du gillar min blogg :)

Inlägget om metan är ett sådant inlägg där jag gör något jag brukar banna andra för, glida in i ett fält där jag inte har någon som helst egen expertis. Så det är fullt möjligt att jag svamlar en del. De faktorer du nämner som kanske förklarar varför metanhalterna stabiliserats, man kan förmodligen förvänta sig en större industrialisering runt ekvatorn. Kommer det innebära att metanhalterna långsiktigt kommer börja sjunka. Finns det några naturliga sinks för metan? Eller försvinner metan enbart genom att det bryts ned kemisk i atmosfären? Isåfall hur väl känner man till de processerna? Det hade varit intressant om man kunde beräkna ut den atmosfäriska jämviktsnivån för varje utsläppsnivå fast jag antar att det är för komplexa system för att man enkelt ska kunna göra det? 

Det du skriver om biologiska system håller jag helt och fullt med om. Vi kan inte plocka hur mycket som helst från naturen och förvänta oss att inget ska hända, det är just därför jag vill att mänskligheten i så stor utsträckning som möjligt ska "separera" sig från naturen. Kortsiktigt är det givetvis omöjligt, när jag tex föreslår avsaltning av vatten, odla kött, hydroponiska odlingar ect så talar jag oftast om ett perspektiv kanske hundra år in i framtiden.  

Den framtid jag vill se att vi ska gå mot är en där kött odlas, näringsämnena till odlingen kanske kommer från algfarmer med specialdesignade alger för syftet, fisk får vi från ekologiska fiskodlingar, vattenbristen har lösts genom storskalig avsaltning, alla kolväten får vi från grödor eller alger specialdesignade för det syftet ect.
Jag är fgivetvis medveten om att det finns ENORMA hinder på vägen för att vi ska ta oss dit och att det är väldigt mycket sci-fi över det hela. Men som jag ser det så har vi inget val annat än att överkomma de hindrena. Det andra alternativet, att leva i total "harmoni" med naturen(så som tex extremgröna verkar vilja) och enbart förlita oss på det naturen producerar innebär i realiteten att 5 miljarder människor måste bort. Min vision är med andra ord den raka motsatta, att leva helt skild från naturen. Endast så kan vi fortsätta en exponentiell teknisk utveckling utan att förstöra allt. Om vi ska kunna ha en värld där det bor 9 miljarder människor som alla vill leva ett drägligt liv så måste vi helt enkelt göra om alla produktionsmetoder från grunden, men det är nog "lättare" än att försöka förmå 9 miljarder människor att frivilligt konsumera mindre. Det ena är en teknisk utmaning av ofantliga proportioner och det andra kräver att mänskligheten ändrar sitt beteende i grunden. 

Utifrån den visionen så försöker jag fundera ut hur man ska agera idag för att accelerera utvecklingen åt det hållet. Därför så är jag emot olika slags "konsumtionsbestraffningar" eftersom konsumtionen är det som driver utvecklingen.  Däremot är jag inte emot skatter, men det beror helt på hur de implementeras. Om en produkt ska beläggas med en skatt för att produkten är miljöskadlig så måste skatten vara skapad på ett sådant sätt att den stimulerar produktionsmetoder som kan producera samma produkt med en lägre miljöpåverkan.

Därför är jag emot att bara överlag beskatta tex varje kilo kött med x kronor, eller för den delen diesel eller vad som helst annat, en sådan skatt bestraffar enbart konsumtionen utan att göra något åt produktionssidan men värst av allt så förhindrar en sådan skatt nya inovativa produktionsmetoder.  Om skatten ska uppfylla syftet att stimulera miljövänliga produktionsmetoder så måste den baseras på en ordentligt internalisering av de externa kostnaderna baserat på grundliga livscykelanalyser. Ett enhetligt system måste utvecklas där man kan koppla en konkret kostnad till varje miljöpåverkan. På sätt och vis en vidareutveckling av ExternE som är en riktigt bra början. Jag förstår givetvis hur enormt svårt en sådan grej är att göra, att sätta ett pengarvärde på ett ekologiskt fotavtryck. Men så länge det sker på ett enhetligt sätt och alla produkter bedöms utifrån den grunden så kan det fungera.

I ett sådant system så kan man ha två identiska köttstycken eller två liter diesel där skatten på ena är skyhög medans skatten på andra är väldigt låg. Helt beroende på hur man producerat köttet/dieseln. Straffa de dåliga produktionsmetoderna, inte produktkonsumtionen! Dessvärre så är det mycket enklare att bara smälla på en skatt som bestraffar konsumtion för att kortsiktigt sänka just konsumtionen och därmed minska miljöpåverkan. Men en sådan skatt blir då enbart en ny kassako för staten utan att egentligen göra något åt det som i mina ögon är huvudproblemet.

Jag vill ta vatten som ett exempel på ett problem jag tror är fullt lösbart i ett hundraårsperspektiv. Om man går enligt IAEA's siffror /1/ för avsaltning av vatten med kärnkraft så kan krävs det en megawatt installerad elektrisk effekt för att avsalta 3,33*10^3 kubikmeter vatten per dag. Världens konsumtion av vatten för alla syften är 1,07*10^10 m^3 per dag /2/. Det krävs alltså i runda slängar 3 terrawatt installerad effekt för att förse hela världens vattenbehov. Världens totala energikonsumtion är idag 15 TW /3/. Trejde källan är wikipedia vilket kanske är lite luddigt, men duger till detta exemplet.

Det krävs alltså "bara" ungefär 20% av världens energiproduktion för att kunna avsalta allt vatten som behövs för all mänsklig aktivitet om jag inte gjort nån miss i storleksordningarna nu. Sen krävs det förmodligen minst lika mycket energi för att transportera vattnet ect. Men jag ser ingen anledning till att det inte kan uppnås på 100 år ifall vi skulle bestämma oss för det. Det skulle vara ett utmärkt användningsområde för intermittenta energikällor eftersom vattenproduktion inte måste vara lika konstant som elproduktion. Vi måste då fråga oss hur vi kan stimulera marknaden så att man heldre väljer att avsalta vatten än att ytterligare dränera floder och tömma aquifiers? Skatter behövs, men hur ska de konstrueras för att uppnå det syftet?

Jag hoppas detta inlägget förklarar lite mer grundligt min attityd till världens problem, vi håller nog helt och hållet med varandra om vad problemen är. Men vi kanske har olika synsätt på hur de ska lösas, fortsätt gärna kommentera mina inlägg och slå mig på fingrarna om jag skriver något riktigt korkat :)

1. http://f40.iaea.org/worldatom/Periodicals/Bulletin/Bull372/kupitz.html
2. http://www.encyclopedia.com/doc/1G1-107217747.html
3. http://en.wikipedia.org/wiki/World_energy_resources_and_consumption

En fantastiskt människa har dött

Författaren Arthur C Clarke död

Brittiske science fiction-författaren Arthur C Clarke är död. Han avled 90 år gammal på Sri Lanka på tisdagen, uppger nyhetsbyrån AFP. Clarke skrev över åttio böcker. Mest känd är han kanske för manuset till Stanley Kubricks film "År 2001 - ett rymdäventyr".

Väldigt sorgligt, Clarke var inte bara en fantastiskt författare utan även en briljant vetenskapsman. Han största prestation var förmodligen att han beskrev bästa sättet att bygga upp ett globalt nätverk av sateliter före ens sputnik hade blivit uppskjuten.

Hans böcker var alla fantastiska. 2001, 2010 och Rama böckerna är mina absoluta favoriter. Jag vet inte hur många gånger jag läst vissa av hans böcker under låg och mellanstadietiden, de spelade definitivt en stor roll i att forma mitt sätt att tänka. Han var en av få som kan förmedla en stark känsla av mystik utan att behöva ta till något övernaturligt, det är en känsla som jag ännu bär med mig. Att universum kan vara mystisk samtidigt som det är vetenskapligt förklarbart. Framförallt kunde han bygga upp spännade historier utan att hans karaktärer måste sjunka ner till våld och egoism för att driva spänningen.

Arthur C Clarke var unik och kommer saknas. Den sista av de tre stora, Asimov, Heinlein och Clarke är nu borta. För alla ni som inte läst något av Clarke, gå ut och köp 2001 eller Rendezvous with Rama. Låt er inte skrämmas av filmen 2001, boken är betydligt bättre.

Paus från bloggandet

image240

Det kommer var ovanligt tyst här på bloggen nu i förmodligen några veckor. Jag hoppas jag hinner med ett inlägg då och då, speciellt om mitt exjobb som äntligen kommit igång ordentligt. Men det kommer bli stressigt värre, är så mycket på gång just nu.

Metan och kött

Det verkar som att efter uppdrag gransknings program om metanutsläpp från boskapsindustrin så har en liten metanhets satt igång. Speciellt bland vad som verkar vara bloggande vegitarianer. Vi hemska, omoraliska människor som äter styckade likdelar ska skämmas för vårt smutsiga beteende antar jag? I mina ögon så är det inget omoraliskt överhuvudtaget med en blodig biff, inte mer omoraliskt än att en varg mumsar på en ren, men det är en annan diskussion. Tillbaka till metan.

Hur är det egentligen med metannivåerna i atmosfären?
 Der inte så bra ut enligt denna bilden

image238

Men kollar man lite närmare på sista två decennierna så ser man detta.

image239

Metannivåerna i atmosfären har stabiliserats!
Citat från en artikel i American scientists

Edward J. Dlugokencky, an atmospheric chemist with the National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA), has tracked atmospheric methane for many years. He says that "even as the reduction was happening, people doing emission scenarios weren't accounting for it." Dlugokencky maintains that the evolution of methane levels in the atmosphere mostly just reflects the attainment of a chemical equilibrium, such that methane production is balanced by its destruction. In sum, he says, atmospheric methane "looks like a system approaching steady state."  

Vad innebär det då? Jo utsläppen har stabiliserats och atmosfärsnivåerna är i equilibrium. Det verkar finnas andra som är tveksamma till att en långsiktig jämvikt uppstått, citat från en artikel på Australiensiska miljödepartementet

If a global stabilisation or decline in methane emissions continued, global atmospheric methane

concentrations would begin to fall. However, until it is known whether the recent stabilisation is a temporary

interruption to growth or a sustained change in the methane budget, it is not possible to predict future

concentrations with confidence. Furthermore, there is a possibility of abrupt releases of methane in the

future.


Är det då meningsfullt att börja med idiotgrejer som att beskatta kött extra när vi inte ens vet ifall metannivåerna kommer stiga mer? Det vore väldigt typiskt för förbuds och skattetokiga Sverige ifall sådana skaper förslås utan att man ordentligt tittar på situationen. Men då hoppas jag svenska folket klart och tydligt säger "dra åt helvete!".
Om en "klimat"skatt någongång läggs på kött så hoppas jag den isåfall är viktat med hur köttet produceras odyl.

En spännande grej under utveckling är ett vaccin som slår ut de metanproducerande bakterierna i boskapens matsmältningssystem. Citat från
Reducing methane emissions in sheep by immunization against rumen methanogens Vaccine Volume 22, Issues 29-30, 28 September 2004, Pages 3976-3985

Four weeks post-secondary immunization, there was a significant 7.7% reduction in methane production per kg dry matter intake in the VF3+3 group compared to the controls (P=0.051).

Vem vet, kanske man med sådana metoder kan sänka metanutsläppen från boskap med 10-20% i framtiden? Men för att stimulera en sådan utveckling så måste skatterna baseras på de faktiska utsläppen per kg kött. Inte en och samma skatt för allt kött oavsett hur det producerats. Långsiktigt(25+ år) så finns det helt andra lösningar som att "odla" kött. sådana lösningar måste också stimuleras ekonomiskt och skulle enbart skadas av en skatt som inte ser skillna på kött och kött. Men när har någonsin en regering skapat en logisk skatt?

Sen finns det givetvis andra problem med boskapsindustrin, vattenkonsumtionen är nog det största.Men även det kan lösas om man börjar med storskalig avsaltning av vatten, tex med kärnkraft. Det blir nog några kronor dyrare kött, men det betalar jag gärna. Poängen är iallafall att alla problem är lösbara och man måste stimulera lösningarna ekonomiskt, INTE bestraffa alla konsumtion. Det är produktionen som är problemet, inte konsumtionen. Det gäller att se och stimulera lösningarna, inte stirra sig blind på problemen. Tyvär så talas det aldrig om lösningar, bara om problemen.

Mer artiklar om metan.
Scientific america
Global Change Research Information Office

Kina fjantar inte(som vissa andra icke nämnda skandinaviska länder)...

image236


China's nuclear power expansion "faster than planned"-Xinhua


BEIJING, March 8 (Reuters) - China is expanding nuclear power construction plans faster than earlier planned, a senior energy official told state media on Saturday, saying installed power capacity by 2020 could be 50 percent above the initial goal.


China's nuclear energy development plan had called for operating power capacity to hit 40 gigawatts (GW) by 2020, enough to power Spain but feeding just 4 percent of total generating capacity for the voracious Chinese economy.


But Zhang Guobao, a vice minister of the National Development and Reform Commission long involved in energy planning, said he now expected installed nuclear power capacity of 60 GW by that date, Xinhua news agency reported.

Kina eller Indien är var man ska vara, ifall mina planer slår igenom så kommer jag befinna mig i Kina under ett år :) Då kanske man får in en fot och lite till. Börjar ta emot att tänka sig att bo kvar i Sverige eller Europa, det finns inga visioner eller framtidstankar här.


Svar på frågor

Postat av: Kristian J

En S-politiker vars namn jag naturligtvis glömt påstod
att bakgrundsstrålningen fördubblads på jorden på grund av alla kärnkraftverk.
Vad jag inte förstår är hur ett sådant antagande uppstår, vart denna tanke kommer ifrån etc. Det måste ju finnas ett frö.......eller?

Han svammlar lyckligtvis nog ordentligt :) Ett exempel är att en vanlig svensson utsätts för några millisievert(den enhet man mäter strålningens biologiska effekt) per år från naturliga strålkällor. Den del som kärnkraft bidrar med får enligt lag inte överstiga 0.1millisievert och i realiteten är den ungefär 100ggr mindre än lagliga gränsvärdet. Så kärnkraften bidrar knappt med någon tusendel av vad naturen gör.

Postat av: Johannes
Vad säger jag till en person som hävdar att slutförvaringsfrågan av kärnavfallet inte är löst? Jag har hört något om att japanska forskare lyckas få ned "farlighetsperioden" från x miljoner till runt 100 år, stämmer detta?

Hur kan man enklast övertyga en skeptiker på ett schysst och oslagbart sätt?

Hmm enklaste sättet är nog att lista upp alla faktorer som gör slutförvaring rätt så idiotsäkert.

1. De långlivade radioaktiva materialen i en slutförvaring är nästintill olösliga. Så även om avfallsförvaringen havererar och vatten kommer in så kommer det ändå aldrig kunna uppnå så pass höga koncentrationer att det är skadligt. Vatten mättas tex av plutoniumdioxid vid koncentrationer av mikrogram per liter. För att få i sig en akut dödlig dos plutonium måste man då dricka 70 000 liter vatten under en kort period, vilket givetvis är omöjligt :) Det är även då om vattnet har så hög koncentration som bara går. I realiteten kommer koncentrationen ovanför en slutförvaring, även om alla behållare brister, vara otroligt mycket lägre än så.

2. Behållarna som det utbrända kärnbränslet förvaras i klara av förhållandena i berggrunden i upp till en miljon år.

3. Leran runt behållarna förhindrar läckage under en väldigt väldigt lång tid.

Sen när det gäller att få ner "farlighetsperioden" så handlar det helt om vilken sorts reaktor man använder. Avfallet från generation 4 kärnkraft, de reaktorer som kommer börja tas i drift om runt 20 år, blir ofarligt på runt 500-1000 år. De reaktorerna kommer även kunna förstöra alla långlivade material som dagens reaktorer producerar. Så även om slutförvaringen har en tillfredställande lösning så kommer vi aldrig behöva förvara något i 100 000 år eftersom tekniken för att göra sig av med allt långlivat i princip redan är här.


Suck.

Hård kritik mot brittisk plutoniumtransport

En transport av plutonium från den brittiska kärnkraftsanläggningen Sellafield till Frankrike har väckt stark kritik i Storbritannien. Tidningen Independent on Sunday skriver att materialet skeppas med mycket lätt bevakning och om det togs över av terrorister skulle kunna användas för att bygga smutsiga bomber.

Hysterin med smutsiga bomber börjar bli så fruktansvärt tröttsam. Det vore VÄRRE ifall en terrorist kapar en klor tankbil och spränger den någonstans än om de tar några kilo plutonium och gör en smutsig bomb. Plutonium är inte så jävla farligt som media alltid försöker påskinna. Giftigheten är något lägre än för nikotin*(dags att börja terrorbevaka cigaretterna!).

Om man står inom hundra meter från en smutsig bomb ligger man pyrt till, på grund av explosionen inte på grund av plutoniumet! Står man några hundra meter bort å är det ingen större fara om inte splitter kommer flygande. Det eftersom en bomb inte effektivt kan sprida plutonium särskilt långt. Enligt FOI's rapport om smutsiga bomber** så är en smutsig bomb inte något direkt större hot än en konventionell bomb. FOI rapporten handlar mest om starka beta och gamma källor, tex sådana som använts i industri och vid sjukhus. Plutonium är en i förhållande svag alfakälla och totalt meningslös som smutsig bomb material.

Sen verkar DN artikeln spekulera om att man kan göra ett kärnvapen av bomben, artikeln verkar blanda ihop begreppen smutsig bomb och riktigt kärnvapen. Hur som helst så är det omöjligt att säga nått om det utan att veta isotopsammansättningen. Är det vanligt hederligt plutonium från använt kärnbränsle så är det oerhört svårt att bygga en fungerande bomb av det. Är det däremot plutonium av vapenkvalite så borde båten vaktas hårdare.

Hur som helst borde de slängt med lite extra vakter med automatvapen bara för syns skull för att slippa idiotkritik. Men någon större säkerhetsrisk är nog inte detta plutonium, finns gott om olika kemikalier som transporteras helt utan vakter som innebär betydligt större risker ur terrorsynpunkt. Men det är ju inte radioaktivt och då bryr sig inte media.



*SKB R-99-58 Plutonium - data, egenskaper med mera Ahlström, Per-Eric
** FOI, Smutsig bomb - ett hot?, Ronny Bergman med flera. 

Frågespalt

Jag fick denna kommentaren på ett tidigare inlägg.

Postat av: Kristian J

Undertecknad har ingen kommentar i om detta utan det är en annan sak. Tycker det skulle vara intressant om du hade en mailadress om man har tekniska frågor inom den nukleära området. Du är uppenbarligen påläst.

Det var en rätt intressant ide, jag har en del återkommande läsare verkar det lyckligtvis som, alltid en egoboost att någon vill läsa vad man skriver ;)

Har ni har några frågor angående kärnkraft, joniserande strålning eller kärnfysik så skriv dom som kommentar på detta blogginlägget så besvarar jag dom sen antingen i detta blogginlägget eller i ett nytt blogginlägg! Om jag inte kan besvara någon fråga direkt så ska jag iallafall försöka hitta svaren så fort jag har tid. Så sätt igång och skriv ner frågor!


Tidsslukare

image234

Råkade snubbla över ett nytt spel förra veckan,
Sins of a solar empire. Det var länge sen jag spelade ett riktigt bra strategispel så jag laddade ner Sins och testade det. Efter ungefär en timme så var det helt uppenbart att jag fastnat. Ett riktigt genuint bra spel helt enkelt. Om det finns två saker i strategispel som lockar mig så är det att man ska kunna spela på gigantiska banor och en spelomgång ska kunna ta flera timmar. Tidigare har egentligen bara Heroes of Might and Magic 2 och 3 uppfyllt de kraven, speciellt 3. Har nog som mest spelat 20-30 timmar på samma bana.

Men Sins knäcker nog Heroes till och med. Man kan göra banor så stora som man vill i princip, datorns prestanda sätter enda gränsen och Sins är medvetet utvecklat för att kunna köras även på slöa datorer. Har man då en bra dator så är det bara feta på :) Skön avkoppling jämfört med tex Starcraft där man måste vara redo att reagera på millisekunder när saker och ting händer. Det är också kul förstås, vet inte hur många många månader totalt jag spenderade med Starcraft under högstadietiden.

Synd att jag inte har tid nu att sitta och spela Sins, som en någorlunda hederlig människa så har jag iallafall lovat mig själv att om jag laddar ner ett spel som jag verkligen gillar så köper jag det. Sins är med andra ord inköpt! Väl värt de 270 spänn det kostade.

Sydafrika har stora planer och även England.

Eskom: 'How much for a dozen?'

Twelve nuclear power reactors could be ordered at once by struggling South African generator Eskom. Today Areva and Westinghouse both submitted one proposal each for two or three reactors, and another for 12 or 17.......

.......The second and most exciting proposals are to come later this year. The two reactor vendors will each make a proposal to Eskom covering a potential fleet of new reactors to a total of 20,000 MWe. That works out to about 12 EPR units or 17 AP1000s.

Britain offers up to 18 more nuclear power sites

Britain said on Thursday it was making 18 more sites available for the next generation of nuclear power stations and gave operators four weeks to pick the ones they wanted. "Interest in building new nuclear power stations in the UK is strong," Business Secretary John Hutton said in a statement on the Government News Network (www.gnn.gov.uk).

Här i Sverige käbblar vi om hur vi ska göra medans resten av världen kör på ordentligt. Synd bara att Sydafrikanernas pebble bed reaktor ännu inte är mogen för storskalig industriell drift. Jag hoppas Sydafrika nöjer sig med 2-3 EPR eller 3-4 AP1000 och sen täcker resten av behovet med pebble beds, det är helt enkelt en överlägsen reaktortyp.

Jag måste verkligen säga att det känns som man är rätt man på rätt plats vid rätt tid! Kärnkraften får äntligen en uppsving och industrin skriker efter kunnig personal. Efter jag doktorerat lär det inte vara svårt att få jobb någonstans i världen. Jag hoppas några nya, inovativa och driftiga företag dyker upp snart som kan ta upp kampen med Areva, Toshiba, Westinghouse och de andra stora konservativa spelarna inom kärnkraft. Det behövs nya ideer. Kanske dags att börja fundera på att starta eget företag.


Suck

image233

Sitter för fult och trixar ihop en presentation jag ska hålla på tisdag om mitt kandidatexamensarbete.
Calculation of the 8B solar neutrino spectrum.
Ska även hålla samma presentation vid min intervju för doktorandposition veckan därefter, så jag försöker fila till den riktigt snitsigt. Men jag är så trött på det just nu gah. Jag får alltid beröm för mina presentationer men jag hatar dom lika jäkla mycket varje gång.

Siktar på 20 minuters presentation och är nu uppe i 17 powerpoint slides. Ska nog försöka få ihop runt 25 stycken. Tur att neutrinos har en så fascinerande historia att man kan spender 10+ minuter att bara prata om det. Det jag själv gjort under kandidatarbetet däremot kan nog sammanfattas på 5 minuter om man vill. Man kan väll förstås dyka ner i detalj efter detalj men det är endast intressant för de som kan fermi teori utantill och som dessutom synat just den sortens problematik som uppstår vid extremt kortlivade isotoper som 8-Beryllium.

En annan helt ointressant sak är att jag råkat knäcka min rygg ordentligt under senaste benpasset. Där rök nog mina tankar på att dra ny maxning i marklyft till sommarn... Ju längre man tränat ju lättare verkar man skada sig. Vad jag än gör nuförtiden så får jag ont någonstans, är det inte knäna så är det axlarna och om de inte gnäller då är det ryggen. Människokroppen är alldeles för vek! Iallafall min.

Min kritik mot kärnkraftsindustrin

image232


Det kanske framstår ibland som att jag är helt okritisk mot kärnkraftsindustrin och tycker att all kärnkraft är bra kärnkraft. Det kanske krävs att jag börjar blogga lite om vad jag anser bristerna vara med dagens teknik och hur industrin sköter saker och ting idag. Men jag diskuterar oftast kärnkraft i relation med andra energikällor och inte en kärnteknik vs en annan. Dags att göra det istället! För det finns jäkligt mycket med dagens kärnkraftsindustri som jag tycker illa om.

Det jag är mest missnöjd med är att industrin ännu satsar stora summor på lättvattenreaktorer. Lättvatten*reaktorer som idag utgör i princip alla komersiella reaktorer är i mina ögon en korkad, resursslösande och gammal teknik som borde förpassas till skrothögen. Idag finns det mycket bättre alternativ. Men lättvattenreaktorernas fördel för industrin är att de förstår sig på den och hela industrin har byggts upp med den tekniken och att vända på den skutan är dyrt till en början. Andra tekniker skulle kräva stora initiala investeringar och det är möjligt att det skulle innebära några öre per kWh dyrare elproduktionskostnader.

Så vad är nackdelarna med lättvattenreaktorer?

De är ENORMT dåliga på att ta tillvara på energin i kärnbränslet. Lättvattenreaktorer drivs på anrikat uran, det krävs ungefär 8 kilo naturligt uran för att producera ett kilo anrikat uran. Ur det kilot anrikat uran får man sen ut ungefär en miljon kilowattimmar**. Det blir alltså runt 100 000 kWh per kilo naturligt uran som går åt.

Det totala energiinehållet i ett kilo naturligt uran är*** ungefär 20 miljoner kWh. Man får alltså ut hela 0.5% av energin i naturligt uran när man använder det i lättvattenreaktorer. Jippie! I en tungvattenreaktor som drivs med naturligt uran får man ut runt 360 000 kWh/kg vilket åtminstone är nästan fyra ggr bättre än en lättvattenreaktor. Men ändå rätt så jävla kasst!

Om man däremot använder reaktorer med snabbt neutronspektrum och man upparbetar och återanvänder bränslet så kan man få ut upp till 100ggr mer energi än från en lättvattenreaktor. Att få ut 20 miljoner kWh per kilo naturlig uran är nog omöjligt för det sker alltid förluster på ett eller annat sätt, men med slutna bränslecykler och snabba reaktorer börjar man iallafall hamna i den storleksordningen och inte längre lira på enstaka procent. Lika hög bränsleutnyttjande får man om man använder toriumbränsle i molten salt reaktorer(man måste bara älska de reaktorerna).

Varför använder man då lättvattenreaktorer och skiter i upparbetning, det är främst för att priset på naturligt uran länge har varit löjligt lågt. Det har legat så lågt som 10-20 dollar per kg. Uranet kostade alltså bara runt 0.2-0.3 öre per producerad kWh el, i en sån situation är det inte ekonomiskt vettigt att sluta bränslecykeln och investera i snabba reaktorer. Det var helt enkelt ekonomiskt att vara slösaktig! Men det är definitivt inte miljövänligt eller bra ur avfallssynpunkt. Lättvattenreaktorer producerar 100 gånger så mycket avfall per producerad kWh som en snabb reaktor och det krävs givetvis att 100 gånger så mycket uran bryts. BULLSHIT! Kärnkraftspionjärerna förstod redan på 50 talet att snabba reaktorer och upparbetning var vägen att gå, men ekonomerna vann i den kampen.

Det är det jag stör mig mest på, alla stora reaktortillverkar, AREVA, Westinghouse-Toshiba, GE-Hitachi ect satsar alla fullt på sina lättvattenreaktorer. AREVA med
EPR, Westinghouse med AP1000 och GE med ABWR. Toshiba satsar iallafall litegrann på snabba reaktorer, de tog nyligen i drift en anläggning för att undersöka natriumkylning. AREVA har nog en del planer eftersom Frankrike har en långsiktig syn på kärnteknik. Men när det gäller faktiska dollar satsade så har lättvattentekniken fått enormt mycket större summor pengar. Jag antar att hela min invändning är att några få öre per kWh kan reducera miljöpåverkan enormt men ändå vinner de där örena. Men men sån är den fria marknaden så länge man inte internaliserar externa kostnader, min förhoppning är att uranpriserna fortsätter ligga på höga nivåer från och med nu så det stimulerar ekonomiska intresset för slutna bränslecykler.

Den andra nackdelen med lättvattenreaktorer är att de kan få härdsmälta, spring dock inte iväg och bygg en skyddsbunker nu direkt! TMI olyckan i Harrisburg demonstrerade ypperligt att en härdsmälta inte har någon skadlig inverkan på varken miljö eller hälsa. Det är enbart en ekonomisk katastrof för de som äger reaktorn. Men som TMI även demonstrerade så är en härdsmälta en enorm PR katastrof för kärnkraftsindustrin. Jag vet inte om det handlade om dålig PR hantering, men TMI förstörde en hel del oppinionsmässigt trots att inget egentligen hände.

En fördel med många andra reaktortyper är att de inte kan få en härdsmälta, det är fullt möjligt att designa bränslen och material så att de kan hantera de temperaturer som uppkommer ifall kylningen, som vid TMI, slås av eller ut. Man har demonstrerat detta i testanläggningar för flera olika sorters reaktorer. I en snabb reaktor (IFR) i USA så drog man avsiktligt ut alla kontrollstavar och slog av all kylning, reaktorn slog bara av sig själv och inget hände. I tyskland utförde man ett likadant test i en annan reaktortyp, pebble bed reaktor. Där är smältpunkten för bränslet så pass hög att temperaturen i reaktorn, även när man slår av all kylning, aldrig kommer i närheten. Det är fysiskt omöjligt för temperaturen att bli så hög. I sådana reaktorer så är alltså både kriticitetsolycka, dvs skenande kärnreaktion som i Tjernobyl, omöjlig och även vanlig härdsmälta på grund av värmeproduktion från fissionsprodukter. Kriticitetsolyckor är givetvis omöjliga även i lättvattenreaktorer borde jag också påpeka. Reaktorer som kan få kriticitetsolyckor är överhuvudtaget olagliga att bygga i västvärlden och det har de varit sen långt före Tjernobyl.

Nåja det sammanfattar väll lite kritik jag har mot industrin, det finns fler saker jag inte gillar och jag kommer nog skriva mer blogginlägg om det senare.


*lättvatten är vanligt hederligt vatten, till skillnad från tungvattenreaktorer. Det är lite löjligt att skriva lättvatten och inte bara vatten. Men det har blivit standard att skriva lättvatten.

* Man anger bränsleanvändninge i "burnup" som anges i megawattdagar per kilo eller ton uran. En megawattdag är naturligtvis 24 megawattimmar vilket är 24 000 kilowattimmar. Vanlig burnup i lättvattenreaktorer är mellan 33-50 MWd/kg

*** Ett kilo uran är 4,2 mol uranatomer. Fission av en uranatom ger ungefär 200MeV vilket är 3,204*10^-11 joule. Fission av 4,2 mol ger alltså 3,204*10^-11 X 4,2 X 6.022*10^23= 8,1*10^13 joule. Det är lika med 22.51 miljoner kilowatttimmar.


Debatten med Göran Bryntse, uppdate.

Göran Bryntse lämnade en kommentar på mitt blogginlägg om vår debatt där han skrev ner den svarsartikel han inte fick in i tidningen. Så här kommer hans svar och mitt svar. Mitt svar i fetstil igen. jag vill bara lägga till ytterligare en kommentar, Göran påstår att ranstad uran hade lett till 30 öre/kWh bränslekostnade för kärnkraft. I dagsläget kostar det 18,8 öre att producera en kWh vid Oskarshamns kärnkraftverk. 10% av de kostnaderna är bränslekostnader och en tredjedel av bränslekostnaderna är från naturligt uran. Resten är anrikning och bränsletillverkning. Det blir alltså ungefär ett halvt öre som naturligt uran kostar per kWh. Påstår Göran att Ranstad uranet kostade 60ggr!! så mycket som uran som bryts vid andra urangruvor. Det skulle ligga runt 6000 dollar per kg isåfall.

Nåja här under är slutet på debatten.


Bifogar mitt svar till Simu, som inte publicerades i Dalarnas Tidningar / Göran B

Svenskt uran kostade 30 öre/kWh

Johan Simu försvarar kärnkraft utan hänsyn till ekonomi och miljö. Van Leeuvens beräkningar är givetvis publicerade på många ställen, t ex av Oxford Research Group, som tilldelats det prestigefyllda
Niwano Peace Price för sina publikationer, t ex publikation Q6, ?Nuclear Power-the energy balance? av van Leeuwen & Smith.
Simu refererar till Olympic Dam i Australien. Den är i huvudsak
en koppargruva där uran är en av biprodukterna. Den
skulle inte löna sig
som enbart en urangruva. Rössing i Namibia är en mycket speciell gruva , ett gigantiskt dagbrott med oacceptabla miljöförhållanden. Den var planerad att stänga i fjol på grund av dålig ekonomi men har fått en nådatid på grund av den rådande uranbristen. Gemensamt för dessa gruvor är att det inte finns några planer på att återställa de omfattande miljöskador de åsamkat. I Namibia har man grävt upp ofattbara en miljard ton malm ur gruvan varav ca 350 miljoner ton blivit radioaktivt avfall som deponeras i en näraliggande dal utan skydd för väder och vind. Att missköta miljön och arbetarna på det sätt som görs i Namibia är oacceptabelt i civiliserade länder.
Ett jämförelse med
den sen 25 år stängda urangruvan i Ranstad i Billingen i Västergötland är här motiverad. Uranhalten där är ungefär lika låg som i Namibia. Där har man med skattebetalarnas pengar försökt att städa upp efter sig även om mycket återstår att göra och området fortfarande förblir delvis avspärrat under lång tid framöver. Kostnaderna för uranbrytningen i Ranstad uppgår idag till ca 30 öre/kWh räknat på det producerade uranet, dvs. långt ifrån lönsamt.
Simus okritiska förhållning till alla uppgifter från kärnkraftsindustrin är inte högskolemässig. På Högskolan Dalarna försöker vi få studenterna att värdera uppgifter och tänka själva. Så är tydligen inte fallet i Göteborg. Det känns därför inte meningsfullt för mig att fortsätta debatten med Simu så det här blir mitt sista svar till honom.

Göran Bryntse, Tekn Dr


Göran, det spelar ingen roll hur många gånger du nämner van Leeuwen och Smith, fakta kvarstår ändå att deras siffror inte stämmer med verkligheten och det är verkligheten som är viktig, inte imaginära siffror i bluffstudier.

Oavsett hur många think tanks som ORG som tittar på det så är ändå inte van Leeuwen och Smiths resultat publicerat i någon respektabel forskningsjournal. Det är däremot livscykelanalyserna nedan som du kan blädda igenom och som är total industrioberoende. Det finns många fler, gå in på sciencedirect och se vad konsensus bland LCA's är.

M Rashad, Applied Energy, 2000, vol 65 211-219.
Young Eal Lee et al, Progress in nuclear energy, vol 37, 113-118.
Koji Tokimatsu et al, Energy Policy, 2006, vol 34, 833-852
Vasilis M. Fthenakis, Energy Policy, 2007 ,vol 35, 2549-2557
Hiroki Hondo, Energy, 2005, vol 30, 2042-2056
Luc Gagnon et al, Energy Policy, 2002, vol 30, 1267-1278
Keishiro Ito et al, Energy Convers. Mgmt, 1997, Vol. 38, 607-614.
Daniel Weisser, Energy, 2007, vol 32, 1543-1559.

Du kan inte heller kalla att Öko institutet är kärnkraftsvänliga, trots det är deras siffror glasklara, precis som alla andra livscykelanalyser jag refererat. De visar alla samma sak och dementerar alla van Leeuwen och Smith. Att du hänger upp dig på just van Leeuwen och Smiths förmodar jag är för att det är den enda livscykelanalysen som överhuvudtaget visar dåliga siffror för kärnteknik. Ditt argument hänger enbart på dom och dementeras av alla andra.

När du beskriver uranbrytning så låter det som du tror att nytt radioaktiva material produceras när i realiteten man bara gräver upp det som redan finns i backen. Det finns inga som helst problem med attt späda ut, kemiskt stabilisera och återställa allt det man brutit och det ska man givetvis enligt lag kräva. Att vissa gruvor skitit i det betyder inte att det inte går. Ranstad är dåligt exempel på en gruva från en tid då miljölagstiftning inte var något att bra sig om, Bra exempel på återställning är Nabarlek och Mary Kathleen i australien. Det finns en fullständig plan för återställning av Olympic och gruvbolaget är tvingat enligt australiensisk lag att sätta undan pengar till återställning. Om det inte är så i Namibien så kan du knappast säga att det är uranets fel. Att afrika blir exploaterat är ingen nyhet, förhållandena i andra afrikanska gruvor är knappast bättre och säger absolut ingenting om västerländsk gruvdrift.

När det gäller vilka fyndigheter som är brytbara så beror det givetvis på uranpriserna. Det intressanta är då att uranpriserna kan mer än femdubblas utan att påverka elproduktionspriset mer än med några öre. De fyndigheter som bryts vid Olympic är utan tvekan brytbara ekonomiskt vid en sådan prisnivå. Sen är det inget nytt att bryta flera mineraler samtidigt, alunskiffer innehåller mycket mer än uran som gör det intressant. Att det skulle vara ett argument mot uranbrytning är nått nytt, uran bryts även i samband med fosfatbrytning och där finns enorma uranfyndigheter. 30 öre kWh för Ranstad uran låter som en siffra tagen direkt från
www.mdani.demon.co.uk/para/random.htm

Ditt lilla påhopp om att jag inte kan tänka kritiskt är mest sorgligt. Speciellt då du helt ignorerar alla forskningsrön som inte är negativa till kärnteknik. Det är nog du som behöver lära dig tänka själv och inte okritisk svälja varje suspekt studie som görs för att svartmåla kärnteknik. Vetenskaplig granskning är tydligen inget för dig men jag kan upplysa dig att jag skolats i det grundligt under min utbildning.

Johan Simu
Fil.kand kärnfysik.


Miljöbelastning och kärnkraft.

I en nylig diskussion och även tidigare har Heiti visat att kärnkraft inte är så miljövänlig enligt ett system som kallas EPS som skapats av Centrum för produktrelaterad miljöanalys vid Chalmers. Jag mailade en av huvudmännen bakom EPS, Professor Bengt Steen vid Chalmers miljösystemanalys, för att få lite mer information om hur de bär sig åt för att räkna fram sina ELU(environmental load unit) för olika mineraler, det är nämligen så att majoriteten av kärnkraftens ELU värde kommer från uran.

Bengt Steen skickade mig en väldigt intressant artikel(publicerad i Ecological Economics 2002, vol  42 sid 401-412) som förklarar deras metod, jag ska sammanfatta den kortfattat och hoppas jag gör den rättvis och ska sen visa hur kärnkraften kan få en mycket lägre miljöbelastning enligt denna beräkningsmetod.

Metoden går ut på att man antar att mineralerna utvinns ur vanlig berggrund, granit osv. Detta eftersom totala mineralmängden i berggrunden är så enorm att den för alla syften kan antas vara obegränsad. Sen beskriver de en brytningsmetod som enbart bygger på hållbara tekniker, hållbara kemikalier osv. Det vill säga en så miljöneutral gruvbrytning som överhuvudtaget är möjligt. Utifrån de antagandena så räknar de ut ett totalt pris för brytningen enligt formeln nedan.

T=C+O+E
Där
C är kapitalkostnader för brytning.
O är driftskostnader för brytning.
E är externa kostnader för brytning.

De externa kostnaderna är uppdelade i ytterligare fem faktorer.
E=h+p+a+b+r
Där
h ekonomiskt förlust vid ökad dödlighet.
p ekonomiskt förlust vid sänkt produktivitet, tex miljögifter som påverkar jordbruk ect.
a är förlusten av abiotiska resurser genom utvinning av olja och gas.
b förlusten av biologiskt mångfald.
f förlust av rekreationella/estetiska värden tex genom stora ingrepp i landskapet.

Se gärna artikeln jag refererat till för mer information. Det är i stora drag hur det går till.

Genom den metoden haren totalkostnad för uran räknats fram som ligger på 1190 ELU/kg som man kan se i denna artikeln A systematic approach to environmental priority strategies in product development

(EPS). Version 2000 - Models and data of the default method

Med den siffran har andra sen räknat ut kärnkraftens miljöbelastning per producerad kWh, den är baserad på Forsmarks miljödeklaration vilket är en slags livscykelanalys. Se citatet nedan.

Från Åsa Wahlström med flera Miljöpåverkan från byggnaders uppvärmingssystem Etapp 2
För kärnkraft är data hämtade från Forsmarks kärnkraftverks EPD, 2001. EPD:n uppger en urananvändning på 24 mg per kWh producerad el, vilket är ett värde som har använts i undersökningen. En siffra som ofta förekommer redovisad är 2,5-4 mg uran per producerad kWh el. Orsaken till den höga uranannvändningen vid Forsmark är att Forsmark har valt att allokera den totala produktionen av uran till elproduktion vid samtliga förädlingssteg (utvinning, konvertering, anrikning och bränsletillverkning). För övriga produkter har allokeringen skett enligt ekonomisk allokering enligt MSR, 200.

Den totala kostnaden för kärnkraft blir 31,5 milli ELU/kWh, det är lätt att räkna ut att uranets del av den siffran är 29 mELU/kWh* om man utgår från Forsmarks uranförbrukning. Externa kostnaderna för kärnkraft är ungefär 0.5mELU/kWh enligt ExternE. Det som återstår upp till 31,5 är förmodar jag miljöbelastning från andra mineraler som används i kärnkraft. Koppar, stål osv. Som jämförelse har vattenkraft totalt 1 mELU/kWh, vindkraft 3 mELU/kWh och olja 80 mELU/kWh.

Vid det här laget är det ytterst viktigt att påpeka att uranets miljökostnad är om uranet bryts från granit enligt metoden jag beskrev i början. Det stämmer alltså inte för uran som bryts idag, utan kan mer tänkas som en kostnad ifall kärnkraft ska drivas i all evighet. Den siffran är alltså intressant för det riktigt långa loppet.

Man får dock inte glömma den andra evigt hållbara resursbasen för uran, nämligen havsvatten. Som jag skrivit om tidigare kan man se att kostnaderna för uranutvinning ur havet ligger mellan 150-233 USD/kg. De 4 miljarder ton uran som finns i havsvatten och ett årligt tillskott på runt 30 000 ton från flodet gör det till en potentiell evig energikälla, speciellt då i en breederekonomi.

Edit, genom vidare mail med Bengt Steen så har han uppskattat grovt att kostnaden för uran utvunnet ur havet är runt 4 ELU/kg, det baserad på miljöbelastningen av de polyetenrep som används för uranadsorberingen. Ignorera min tidigare uppskattning. För att vara pessimistisk räknar jag 10 ELU/kg för att ta hänsyn till eventuell extra energiåtgång vid produktion osv.

Om vi då återigen tittar på Forsmarks uranåtgång och räknar om det med kostnaden för uranutvinning ur havet så har vi nu istället 0,2-0,3 mELU/kWh från uranet. Kärnkraftens totala miljöbelastning blir då alltså runt 1,5-2mELU/kWh, att jämföra med vindkrafts 3 mELU/kWh. Man måste givetvis analysera utvinningsmetoden mer genomgående. Men det är föga troligt att det skulle öka miljöbelastningen till så höga nivåer som de 1190 ELU/kg som utvinning ur berggrund innebär.

Sen har vi en till rolig grej att titta på, nämligen torium. Torium har nämligen bara 288 ELU/kg som miljöbelastning vilket beror på att dess halter i berggrunden är 4 ggr högre än uran. Ska man utnyttja torium på ett vettigt sätt måste man göra det i tex en molten salt reaktor där allt torium utnyttjas till fullo. Det innebär då att per vikt får man ut minst femtio gånger så mycket energi som man får från uran i dagens lättvattenreaktorer. Om vi sen rakt upp och ner pessimistiskt antar att en molten salt reaktor kräver dubbelt så mycket byggnadsmaterial och energi för att producera en kWh som ett av dagens kraftverk på grund av kontinuerlig reprocessing ect så landar man på** att det krävs runt 1 mg torium per kWh. Miljölbelastningen på grund av toriumanvändingen i en molten salt reaktor borde då landa nånstans runt 0,3 mELU/kWh. En faktor 100 lägre än från uran i dagens reaktorer! Kom då ihåg att det antagandet om dubbel energi och materialåtgång är extremt pessimistisk, i realiteten siktar man på lägre materialanvändning i msr eftersom de drivs vid atmosfärstryck och inte högtryck som dagens lättvattenreaktorer. 

Nu kommer Heiti givetvis säga att jag enbart spekulerar eftersom han verkar vara allergisk mot approximationer ;). Men approximationerna är i mina ögon helt giltiga i det långa perspektiv vi talar om. Jag har med andra ord överskådligt visat att en sluten optimerad toriumbränslecykel kan innebära, beroende på hur den är implementerad, en miljöbelastning som är lika liten som vindkraft och vattenkraft och att uran ur havsvatten kan ha låg miljöbelastning. Då är det fokus på "hur den är implementerad", för industrier gör inte alltid det som är miljömässigt bäst som vi alla vet. Men det finns inget tekniskt hinder för att göra kärnkraftens miljöpåverkan försumbart liten.

Jag ska försöka hitta energiåtgången vid upparbetning av bränsle och energiåtgången vid dagens plutonium breederreaktorer för att försöka ge ett så korrekt värde som möjligt för en sluten uranbränslecykels miljöbelastning helt och hållet med dagens teknik med uran både från traditionell uranbrytning och med uran från havsvatten. Perfekta utgångspunkter för det vore La Hague upparbetningsanläggningen i Frankrikre och BN-600 breeder reaktorn i Ryssland. Återstår att se om den informationen om de anläggningarn är öppet publicerade.


*24*10^-6*1190 = 0,029 = 29 mELU/kWh för kärnkraft från uranförbrukning.
** 24 milligram/kWh*2/50=0.96 mg/kWh


YES!!

Fick ett samtal idag från Delft university angående min ansökan till en doktorandtjänst där(thorium användning i högtemperaturreaktorer), så nu ska jag på intervju i Delft den 18 mars. Jag kommer vara ett totalt nerv vrak nu i tre veckor.

På intervjun ska jag dels presentera under 20 minuter något tidigare arbete jag gjort inför studenter och personal på kärnteknikavdelningen i Delft. Jag tar nog och presenterat mitt kandidatarbete om neutrinospektrumet från Bor-8 sönderfall i solen. Det blir nog lite omväxling för kärntekniker att få ett rent kärnfysik föredrag och lite astrofysik är alltid skoj :) Sen efter presentationen blir jag intervjuad av två professorer och en doktor vid avdelningen. Känner redan hur jag börjat kallsvettas. Jag vill verkligen ha den tjänsten!

Håll tummarna för mig nu i tre veckor fram till jag står där!

Olika scenarier för framtida kärnkraft

image224


Jag läste just igenom en väldigt intressant artikel med titeln "Scenarios for a Worldwide Deployment of Nuclear Power" publicerad i International Journal of Nuclear Governance, Economy and Ecology* där tre olika scenarier för kärnkraftens framtid målas upp med avseende på hur många reaktorer som krävs, resursåtgång osv. Tyvär så är en av grundpremisserna till scenarierna grovt felaktig. Nämligen detta.

The amount of the resource that has already been extracted is estimated at 2 million metric tons of uranium (MtU) [11]. The established reserves for an extraction cost of $40/kgU amount to 1.6 MtU; they amount to 2.6 MtU at a cost of $80/kgU, representing 40 years of consumption at the current level. The estimation of the total natural uranium resource is a function of the technology and of the acceptable extraction costs. Today, the average uranium extraction cost is $30/kgU; extrapolating to an extraction cost of $400/kgU gives a total amount of 23 MtU [11].

Man kommer aldrig bryta uran som kostar 400USD/kg eftersom maxgränsen för kostnader går vid runt 200USD/kg som jag förklarat i detta
inlägget. Speciellt i ett perspektiv som sträcker sig så långt fram som till 2100 som de scenarier i artikeln gör. Det är lite synd att de använder sig av en så felaktig maxgräns för urantillgångarna, men det spelar inte så stor roll för slutsatserna som dras i artikeln.

Jag ska överskådligt beskriva de tre scenarierna de målar upp. Alla är baserade på att kärnkraft energiproduktion ska öka från 2 400 TWh till 18 000 TWh år 2050 och 32 400 TWh år 2100. Ungefär en faktor 8 fram till 2050 med andra ord.

Scenario 1, enbart lättvattenreaktorer med öppen bränslecykel och med återvinning av plutonium. Plutonium-uran bränslecykel.
image225
image226

Vi ser av de översta bilderna att runt kärnkraften kan växa till runt 3000 GWe fram till 2070 men att det sen går ner eftersom uranet tar slut enligt deras premisser. På de nedersta bilden vänsta visar den blå kurvan hur mycket uran som finns kvar och den rosa hur mycket utarmat uran som bildats. Den nedersta högra bilden visar mängden plutonium med och utan plutoniumåtervinning. Anledningen till att de stora mängderna plutonium inte kan användas mer är eftersom lättvattenreaktorer endast kan återvinna plutonium ett fåtal gånger innan isotopsammansättningen omöjligör fler återvinningar på grund av säkerhetskäl.

Som jag skrev så kan vi ignorera deras antagande att uranet tar slut och därmed så kan kärnkraft med lättvattenteknik växa sig betydligt större än 3000 GWe om så krävs. Men det som är lite otrevligt med det scenariot är dock de 50 000 tonnen plutonium som finns kvar runt år 2100. Ett sådant scenario är inte särskilt hållbar ur avfallssynpunkt, bättre än att köra på med kol givetvis. Men ändå inte särskilt lockande.

Scenario 2. Lättvattenreaktorer och snabba breeder reaktorer. Plutonium-uran bränslecykel.
image227
image228

Detta scenarie bygger på att man använde både plutonium från lättvattenreaktorer och anrikat uran för att starta snabb breederreaktorer. Runt år 2050 så finns det lika många breeders som lättvattenreaktorer och därefter så börjar de totalt dominera medans lättvattenreaktorerna sakta försvinner. De räkna med att 45% av den tillgängliga mängden uran konsumeras fram till 2100 enligt deras felaktiga premiss(ja vet jag gnäller om detta, men det är viktigt att komma ihåg!). Enligt detta scenarie så växer kärnkraft till 8000 GWe utan större problem. Återigen så står man vid 2100 med en mängd plutonium som inte är särskilt sexigt, 60 000 ton. Eftersom hela denna mängden i princip återfinns innuti reaktorerna och inget mer produceras såvida inte fler reaktorer tas i drift så är det ett anständigt scenario i mina ögon. Scenarie ett var inte anständigt eftersom allt plutonium måste slutförvaras, här används det i slutna bränslecykler och hamnar aldrig i någon slutförvaring. Enda ämnena som går till slutförvaring är fissionsprodukterna.

Scenarie 3, lättvattenreaktorer+breederreaktorer+moltensaltreaktorer i en torium-uran bränslecykel.
image229
image230
Detta är ett exempel på att man alltid sparar det bästa till sist :), detta scenarie bygger på att man använder plutonium från lättvattenreaktorer som bränsle i snabba breederreaktorer, breederreaktorerna i sin tur breedar uran-233 från torium istället för plutonium från uran-238 som i förra scenariet. Uran-233 används sen i molten salt reaktorer som även de breedar uran-233 från torium. Man räknar konservativt med att molten salt reaktorerna använder precis lika mycket uran som de skapar nytt från toriumet. Vi ser av första grafen att en väldigt liten andel av reaktorerna måste vara snabba breeders för att stadigt kunna ta nya molten salt reaktorer i drift. Molten salt reaktorerna dominerar energiproduktionen redan vid år 2040 vilket är lite väl optimistiskt i mina ögon.

Men sen till det bästa, den totala mängden plutonium år 2100 enligt detta scenarie är 1000 ton eller mindre! Ingenting jämfört med de två andra scenarierna, sen har endast 33% av mängden tillgänligt uran(återigen enligt deras felaktiga antagande) använts och en försumbart lite andel torium.

Måste även påpeka att det är väldigt konservativt att anta att molten salt reaktorerna bara breeder plus minus noll. Man kan designa dom så att de breedar netto 12% per år vilket gör att man skulle kunna fasa ut allt plutonium och allt användande av naturligt uran om man så vill. Då återstår endast reaktorer som man matar med torium och så får man ut fissionsprodukter, inget annat.

Så även om det finns nog med uran för en jäkla massa lättvattenreaktorer så är det inte ett särskilt lockande scenario med tanken  på de enorma avfallsmängder som bildas. Att ta vägen med snabba reaktorer är acceptabelt men allt hanterande av plutonium kan vara känsligt. Tredje scenariot där fissilt material nästan aldrig lämnar reaktorerna är lockande i alla avseende. Miljömässigt, ekonomiskt och inte minst för att förhindra vapenspridning.

Man ser klart och tydligt att vi måste gå ifrån lättvattentekniken, den är föråldrad, slösaktig och producerar enorma mängder långtlivat avfall. Den är inte fördelaktig ur något perspektiv, inte ens ekonomiskt om man ser lite längre framåt. Det var ett jäkla misstag att industrin låste fast sig i lättvattenteknik efter 60 talet, det valet var främst eftersom tekniken redan hade utvecklats och beprövats av amerikanska flottan. Men ingen av kärnkraftspionjärerna ens på den tiden såg någon framtid för tekniken i energiproduktionssyfte.

Om någon vill att jag ska fortsätta att då och då plocka en intressant artikel från de olika journalerna och beskriva den sammanfattat här på bloggen så lämna gärna en kommentar. Hela artikeln som detta blogginlägget handlar om finns det en länk till nedan.

*E. Merle-Lucotte, D. Heuer, C. Le Brun and J.-M. Loiseaux, "Scenarios for a Worldwide Deployment of Nuclear Power", International Journal of Nuclear Governance, Economy and Ecology, Volume 1, Issue 2, pp 168-192 (2006).

Havsvatten sätter övre gränsen på uranpriser.

I alla debatter om uranets hållbarhet och kärnkraft så försöker kärnkraftsmotståndare säga att uran tar slut inom si och så många år. De baserar det på att IAEA i sin Red book säger att vi har uran för ungefär 70 år till, några hundra år utöver det ifall man även tar hänsyn till fosfater. Det man alltid måste ha i tanken och som även red book nämner så listar de urantillgångar efter hur dyrt det är att gräva upp uranet. Ju dyrare uran är ju större fyndigheter blir brytbara. Som jag skrivit om i ett tidigare blogginlägg så är den totala mängden uran på jorden ofantlig och det finns inga energimässiga skäl till att man inte kan bryta uran till halter under 100 ppm(parts per million), just nu bryts det vid så låga halter som 0.03%(Rossinggruvan i Namibien) vilket motsvarar 300ppm.

image184

Om man kikar på tabellen i mitt tidigare blogginlägg som jag även bifogat ovan så innebär det att om man går ner lite mer i halt, ner till 100ppm, så finns det över 2 miljarder ton uran, vilket räcker i över 30 000 år med dagens konsumtionstakt. Hur mycket av det som kommer visa sig vara brytbart kommer man dock enbart få reda på genom prospektering. Men de låga halterna är ekonomiskt vettiga att bryta vid något högre priser än idag, med tanken på att 300ppm halter redan är ekonomiskt brytbara, och en sån prisuppgång påverkar inte nämnvärt uranpriserna. Endast en liten fraktion av uranet vid halter av 100ppm och uppåt behöver vara brytbart för att täcka behovet av en expansion av kärnkraft i hundratals år.

Men det finns ett annat alternativ som kanske kommer bli ekonomiskt snart och som utan tvekan sätter en översta gräns för hur dyrt uran kan tänkas bli och det är uran i havsvatten. Som vi ser i tabellen ovan handlar det om 20 miljarder ton, tabellen verkar inte matcha nyare data som säger 4-5 miljarder ton. Men i vilket fall så är det otroligt mycket och tiotusentals ton tillförs årligen havet från floder, vi kommer med andra ord aldrig ens påverka jämviktskoncentrationen av uran om nu inte mänskligheten överlever över geologiska tidsåldrar.

Men om man ser på halterna så är de nere på parts per billion, vilket får vissa att tro att det är hopplöst omöjligt att utvinna det uranet(Heiti jag titar på dig ;)). Men så är inte fallet, i Japan har man utvecklat ett material som adsorberar(ja du läste rätt, adsorbera inte absorbera, skillnaden är hårfin) uran och andra tungmetaller ur havsvattnet, allt man behöver göra är att doppa ner specialbehandlade rep och sen låta det ligga i havet under några veckor så har man sitt uran. Det krävs ingen aktiv bearbetning av havsvatten.

En artikel om senaste prisindikationerna från det projektet kan man hitta via denna länken
Confirming Cost Estimations of Uranium Collection from Seawater.
Ett citat därifrån 

If 2g-U/kg-adsorbent is submerged for 60 days at a time and used 6 times, the uranium cost is calculated to be 88,000 yen/kg-U, including the cost of adsorbent production, uranium collection, and uranium purification. When 6g-U/kg-adsorbent and 20 repetitions or more becomes possible, the uranium cost reduces to 15,000 yen. This price level is equivalent to that of the highest cost of the minable uranium. The lowest cost attainable now is 25,000 yen with 4g-U/kg-adsorbent used in the sea area of Okinawa, with 18 repetitionuses. In this case, the initial investment to collect the uranium from seawater is 107.7 billion yen, which is 1/3 of the construction cost of a one million-kilowatt class nuclear power plant.

25 000 yen/kg med dagens valutakurser är 233 dollar/kg. Om man går efter deras antagande att det kan gå ner till 15 000 yen/kg så blir det 140 dollar/kg. Spotpriset för uran är idag ungefär 90 dollar/kg. Uranpriserna måste alltså stiga med 55% för att det ska bli ekonomiskt med utvinning ur havet. Totala elproduktionskostnaderna vid svenska kärnkraftverk ligger runt 19 öre enligt OKG's årsrapport. 10% är bränslekostnad och en tumregel är att en tredjedel är kostnad för naturligt uran och resten är anriknings och bränsletillverkningskostnader.

Kostnaderna för naturligt uran idag blir alltså ungefär ett halvt öre per kWh. Om uranpriserna stiger med 55% har vi istället 0.87 öre per kWh. Det blir alltså hela 0.31 öre/kWh dyrare att producera el om kärnkraften får uran från havsvatten istället för gruvor. Om vi lägger till ett halvt öre till för att uranutvinningsföretagen ska gå med bra vinst så landar man max vid runt ett öre dyrare elproduktionskostnad. För att vara rättvist så blir det faktiskt 10 miljoner per producerad terrawattimme vilket förklarar varför elbolagen kör med det billigaste uranet de kan hitta. Men det är inte på något sätt en stor smäll ekonomiskt. Ett öre per kWh är lägre kostnad än tex effektskatten, det hade inte påverkat kärnkraftens ekonomi märkbart.

Hur som helst är den övre gränsen för uranpriset långsiktigt någonstans runt 200 dollar/kg. Om någonsin uranpriserna skjuter så högt och stannar där så kommer folk börja satsa på uranutvinning ur havsvatten och sen kommer priset stabiliseras vid den nivån och succesivt sjunka när tekniken blir bättre. Det förklarar varför det är rent skitsnack att vi snart kommer få slut på uran, det vore bara sant ifall man dels ignorerar utvinning ur havet som faktiskt är en beprövad metod och även ignorerar allt uran vi ännu inte prospekterat efter men som geologer uppskattar finns där.

För de som är lagda åt det kemiska hållet så finns det  del information om utvinningsmetoden här.
Recovery of rare metalls unobtainable in Japan.
Och lite mer här
Synthesis of Uranium Adsorbent by Radiation-induced Graft Polymerization
En tidigare länk jag hade som beskrev precis allt med metoden har tyvär dött, kvar återstår endast en utskriven kopia på mitt skrivbord. Tyvär så är jag inte en kemist så det är nog inte så lyckat ifall jag försöker förklara metoden åt er eftersom jag själv inte förstår den :)

Jag hoppas Japan fortsätter utveckla denna metoden då den verkligen är överlägsen vanlig gruvbrytning ur miljösynpunkt. De extra 0.31 öre/kWh betalar jag mer än gärna!


Deff 2008

image223

Här kommer återigen ett av de få inläggen jag skriver som inte har någotsomhelst med kärnenergi att göra.

Nu är jag äntligen igång igen!! Jag har inte deffat rejält sen våren 2004. Deffa, för de som inte är insatta, är byggarspråk för diet fast med den stora skillanden att de flesta dieter handlar om att gå ner i vikt medans en deff handlar om att gå ner i vikt samtidigt som man bibehåller eller ökar på sin muskelmassa. Deff är altlså ett specialfall av diet om man ska vara petig med definitioner ;)

En sak stämmer iallafall med deffningar, mängden resultat är direkt proportionell mot mängden lidande. Lidande är måhända ett väldigt subjektivt begrepp men det är tamejfan sant ändå. Under åren mellan 2004 och nu så har jag ibland slödeffat litegrann. Skärt ner lite på kolhydrater och kalorier, men jag har aldrig kommit in i det där tillståndet av lidande där energin sugits ur ens kropp och allt man kan tänka på är nästa ätardag då man får proppa i sig skräpmat.

När man deffar rejält så handlar det inte så mycket om hunger, hunger är lätt att klara av. Det svåra är suget, man får ett vansinnigt starkt sug efter allt som är onyttigt. Under just den beryktade våren 2004 då jag gick ner från 102 till 84 kilo samtidigt som jag ökade min marklyftstyrka med 25 kilo och min bänk med 15 så var suget på slutet så vansinnigt starkt att jag ibland verkligen ville gråta av förtvivlan. Sömnlösa nätter spenderades med perversa tankar om all söt och flottig mat som existerar. Tillslut brukar alltid suget vinna när varje kilo blir allt svårare att tappa. Av någon anledning så stannar jag alltid totalt när jag kommer ner till runt 8% kroppsfett, då slår kroppen till varje broms den har och suget blir obeskrivligt. Det är svårt att beskriva den absoluta förtvivlan man känner när vågen står stilla och kroppen skriker efter mat.

Nu denna veckan kan jag säga att suget börjat krypa tillbaka och det innebär att jag återigen efter 4 års slappande verkligen deffar hårt och tränar hårt! Känns jäkligt bra, jag ska göra allt jag kan för att bräcka formen sommarn 2004. Jag siktar på att gå ner till 85 kilo och eftersom jag lagt på mig hyffsat mycket muskler sen senast jag vägde så lite så borde jag se rätt hyffsat grym ut. Starten hittils har varit bra, på tre veckor har jag tappat tre kilo och blivit av med tre centimeter runt midjan. Vikten som försvunnit är mest troligt inte bara vatten eftersom jag alltid går på en lågkolhydratdiet.

Styrkemålen är desamma som de alltid varit, jag vill dra tre gånger min kroppsvikt i marklyft, med andra ord 255 kilo. Då måste jag under våren lägga på 25 kilo på mitt marklyft igen för min senaste maxningen var 230 kilo. Knepig utmaning men helt klart möjligt om jag tränar smart och hårt. Sen vill jag bänka dubbla min kroppsvikt, dvs 170 kilo. Det borde inte vara några större problem, senast jag toppade mig så kunde jag reppa på 145 utan större problem, men jag vågade mig aldrig på en maxning eftersom jag pajade min axel. Om axeln klarar sig nu under våren så borde jag bolla upp 170 kilo och kanske mer utan problem. Jag har inget mål i knäböj eftersom mina knän är så pass trasiga, ska försöka se hur högt jag kan komma i knäböjen innan mina knän återigen går sönder.

Nu har jag 4,5 månad av härligt lidande framför mig. Minimum 1 timme promenad om dagen, minst 3 förbränningspass i veckan och 3-4 gympass. Allt med en diet som innehåller 1800 kcal, 250gram protein, runt 70 gram fett och runt 40 gram kolhydrater eller mindre. De flesta dagarna så nära noll jag kan komma. Förmodligen kommer alla mina blogginlägg bli surare och surare ju närmare sommarn jag kommer för mitt humör brukar påverkas ordentligt av det hela. Känns iallafall obeskrivligt skönt att ha tillbaka motivationen igen efter flera års slappande.

Tidigare inlägg Nyare inlägg