Grönarealisten

Tony skrev ett blogg dedikerat till mig.
http://vgtony.blogg.se/1176988865_ngra_fler_argument_mo.html?0AFBD764-F13B-C392-C6408D29BA43D3AA

Här är min respons.

Tony skriver:
Tillsynsmyndigheterna konstaterar att "Utspädning i Östersjön är en viktig säkerhets- och skyddsfunktion" och att högsta beräknade utflödena av radionukleider från SFR "ger små doser tack vare just stor utspädning i Östersjön". (SKI 2003:37, SSI 2003:21)
Detta strider enligt min och Miljöpartiets mening mot Helsingforskonventionen och mot uppsatta miljömål för vatten och för en långsiktig hållbar utveckling.

Mitt svar
Jag förmodar att Tony syftar på artikel 3 punkt 2 i konventionen?

2. The Contracting Parties shall apply the precautionary principle, i.e., to take preventive measures when there is reason to assume that substances or energy introduced, directly or indirectly, into the marine environment may create hazards to human health, harm living resources and marine ecosystems, damage amenities or interfere with other legitimate uses of the sea even when there is no conclusive evidence of a causal relationship between inputs and their alleged effects.

Fetstilen är tillagd av mig. Eftersom SSI och SKI drar slutsatsen att de låga utsläppen INTE innebär någon hälsorisk så är det alltså inte något brott mot konventionen. Maximala dosen som någon får utsättas för på grund av slutförvaringen är satt till 0.01mSv/år. Detta inkluderar läckage till östersjön. 0.01mSv är en helt säker dos, endast en femhundradel av den naturliga stråldos vi utsätts för årligen(4-5 mSv). Bevisbördan ligger isåfall på miljöpartiet att bevisa att det finns någon mekanism genom vilken extremt låga stråldoser kan skada människor.


Tony skriver:
Enligt uppgifter från de danska experterna på radioaktivitet vid Risö-laboratoriet är det de svenska nukleära anläggningarna, som ger det största bidraget till kollektivdoserna till befolkningen runt Östersjön. Sedan Barsebäck stängts är det Oskarhamn som ligger i topp. De länder som får ta emot de högsta doserna är Sverige, Finland, Polen, Danmark, Ryssland och Lettland i nämnd ordning. Bottenviken och Finska viken är de hårdast belastade områdena.
Uppgifter från HELCOM visar att halterna av cesium137 i Östersjön ökat under hela 90-talet och in på 2000-talet. Tvärt emot vad man hade kunnat vänta sig har alltså halterna inte sjunkit utan stigit decennierna efter Tjernobylolyckan.

Mitt svar:
Den största dosen som någon utsättas för på grund av svensk kärnteknik är 0.1mSv. I genomsnitt har svenska kärnteknik anläggningar skött det så bra att ingen utsatts för mer än en tiondel av gränsvärdet, dvs 0.01 mSv.
Det enda som är relevant är hur stor dos någon utsätts för, inte hur stor mängd som släpps ut. Att Oskarshamn bidrar med största utsläppen är därmed helt och hållet orelevant eftersom det ändå inte innebär någon fara.

Tvärtemot vad Tony säger så drar HELCOM slutsatsen att halterna sjunker.
Här är 2 diagram från HELCOMs hemsida över Cesium-137 nivåer på olika ställen i östersjön. Alla visar sjunkande trend
http://www.helcom.fi/environment2/ifs/ifs2005/en_GB/C-137fish/_files/74195254692085873/default_FS/Fig2.jpg
http://www.helcom.fi/environment2/ifs/ifs2005/en_GB/C-137fish/_files/74195254692085876/default_FS/Fig3.jpg

Här är även tre citat från HELCOM
http://www.helcom.fi/environment2/ifs/archive/ifs2004/en_GB/C-137fish/

Overall the levels of radioactivity in the Baltic Sea water and biota have shown declining trends since the Chernobyl accident in 1986,

The total collective dose from man-made radioactivity in the Baltic Sea is estimated at 2600 manSv of which about two thirds (1700 manSv) originate from Chernobyl fallout, about one quarter (650 manSv) from fallout from nuclear weapons testing, about 8% (200 manSv) from European reprocessing facilities, and about 0.04% (1 manSv) from nuclear installations bordering the Baltic Sea area.

Doses to man due to liquid discharges from nuclear power plants in the Baltic Sea area are estimated at or below the levels mentioned in the Basic Safety Standards to be of no regulatory concern (individual dose rate of 10 µSv y^-1 and collective dose of 1 manSv). It should be noted that the assumptions made throughout the assessment were chosen to be realistic and not conservative. Consequently, this also applies to the estimated radiation doses to man.

Det är alltså helt klart att utsläppen från kärntekniska anläggningar är helt och hållet försumbara. 10 µSv är en extremt liten dos. Omöjligt för en sådan dos att göra någon skada.

Tony skriver:
Att få igång ett kärnkraftverk tar omkring 15 år. Samtidigt vet vi att vi bör minska användandet av de övriga fossila källorna med omkring 40% till omkring 2020, om vi skall klara oss från att riskera komma över brytpunkten då vi får en skenande och svårstoppad klimatutveckling.

Mitt svar:
15 år är en väldigt pessimistisk siffra.
http://www.okg.se/templates/Page____160.aspx
Oskarshamn 1 byggdes på 4 år, Oskarshamn 2 och 3 byggdes på 5 år. 7 år för O2 om man räknar in tiden det tog från begäran att få bygga.

Generation 4 reaktorerna har förövrigt mycket förenklade designer och är därmed snabbare att bygga och säkrare.


Tony skriver:
Att då investera i energi som inte kan tas i bruk förrän efter 2020, är vansinne. Dessutom - kärnkraft är ingen förnyelsebar energikälla. Om hela världen på allvar önskade ersätta alla övriga fossila energislag med kärnkraft, skulle det ta omkring 20 år innan brytningen av uran blev så kostsam att vi byggt in oss i en högst olönsam energiframställan.

Mitt svar:
Detta är ren lögn. Det beräknas kosta runt 5ggr dagens brytningskostnader för att börja utvinna uran ur fosfater. Detta kan man läsa om i IAEA's "red book". Om man läser på OKG's hemsida ser man att de tre reaktorerna producerade 16 567 GWh under 2005 och bränslekostnaderna var 355 miljoner kronor. Det blir med andra ord ungefär 2 öre/kWh för bränslekostnaderna. Det genomsnittliga elproduktionskostnaderna under 2005 var 18,8öre/kWh.

Om man bryter uran ur fosfater kommer det kosta ungefär 10öre/kWh. Produktionskostnaderna för el går då från 19 öre/kWh till 27 öre/kWh. I fosfater har vi uran nog för hundratals år.

Sen kan man förövrigt nämna japanska kärnenergi forsknings institutets projekt att utvinna uran ur havsvatten. Priset för industriell utvinning beräknas landa på mellan 2.5-5ggr dagens brytningspriser.
http://npc.sarov.ru/english/digest/132004/appendix8.html
Från havsvatten har vi tillgång till uran i hundratusentals år. Mängderna uran upplöst i havet är helt enkelt större än vi någonsin kan tänkas göra slut på.

Vind-el kostar som jämnförelse 40-45öre/kWh att producera
http://www.lohmander.com/Kurser/FastEk1/VindkEk1.htm


Tony skriver:
Kärnkraften släpper också ut 4-5 gånger mer koldioxid än energiframställan ur förnybara källor. Detta på grund av de stora utsläppen som sker vid brytningen, anrikningen, transporterna och konstruktionerna av kraftverken. Visst, kraftverkskonstruktionerna lär kunna energieffektiviseras i framtiden, men samtidigt blir brytningen svårare ju djupare vi får söka, vilket äter upp den effektiviseringen.

Mitt svar:
Enligt NEI's siffror, gram co2 ekvivalent per kWh
http://www.nei.org/index.asp?catnum=2&catid=260
Nucler 2-59
Wind 7-124
Solar/photovoltaic 13-731
Hydropower 2-48

Det är alltså inte så att kärnkraft släpper ut 4-5ggr så mycket co2 som förnyelsebara energikällor.
Med nya reaktorer(breeders) kan man utvinna 50ggr så mycket energi ur uran. Så därmed skärs utsläpp för hela bränslecykeln ner med en faktor 50. För mer info om breeders läs tex
M. Salvatores Nuclear Engineering and Design, Volume 235, Issue 7, March 2005, Pages 805-816
eller mitt tidigare blogginlägg.

Tony säger:
Farligt ur konflikt- och terrorsynpunkt
Redan i dag pungar vi skattebetalare ut stora medel för säkerheten runt våra kärnkraftverk. Samtidigt vet vi att demokrati är en färskvara, och vi vet ingenting om hur vårt land ser ut om 200 år, 500 år eller 1000 år. Redan i dag förbjuder vi länder som Iran att anrika och hantera uran, skälet sägs vara ur säkerhetssynpunkt. Vem säger att de delar av världen som i dag präglas av demokrati om 500 år inte kan komma att härjas av terrorister.

Mitt svar:
Ren retorik utan innehåll. De nationer som vill bygga kärnvapen kan bygga dessa utan att ha någon civil kärnkraft. Vare sig vi har kärnkraft eller ej så påverkar det inte vapenivriga nationer varken hit eller dit. Detta är ett politiskt problem och på FN och IAEA's bord. Bästa metoden för att förhindra kärnvapen är att stärka IAEA, inte motarbeta kärnkraft.

Tony skriver:
Ett argument som inga förespråkare någonsin bemöter, eftersom de inte någonstans kan finna rapporter som motbevisar det faktum att skolor fått evakueras, att medellivslängden förkortats, och nationella minoriteter utnyttjats i arbetet med att bryta uran.

Mitt svar:
Det är snarare så att det inte finns någon rapport som kan visa en förkortad livslängd. Tills du ger mig en referens till detta från en respekterad medicinsk journal(vilket uppenbarligen exkluderar greenpeace) så köper jag det inte. Fördelen med uran är att majoriteten av uran tillgångarna finns i välutvecklade länder som kan sköta brytning på ett snyggt sätt. Vad de gjort i tredje världen gruvor är snarare ett problem för de länderna än ett problem med uranbrytning. Doserna som befolkningen runt kanadensiska gruvor utsätts för är endast av storleksordning 0.05-0.2 mSv. Det är helt försumbart jämnfört med naturlig stråldos. läs tex
R.A. Akber et al Radiat Prot Dosimetry, Dec 1992; 45: 137 - 140

Tony säger:
I exempelvis Port Hope, Kanada, fick St Marys skola utrymmas för 20- talet år sedan, på grund av extremt hög radioaktiv strålning. Man hade använt radioaktivt slagg till att jämna ut tomter och husgrunder med. Detta fick saneras via skattebetalarna, trots att skulden låg på ett multinationellt företag. Hundratals hem och trädgårdar fick saneras. Men ännu i dag finns över 200.000 ton av radioaktiva slaggprodukter liggande helt öppet, i raviner och chaktrester, och än i dag springer barnen och leker i dessa områden, och exponeras för enorma mängder strålning.

Mitt svar:
Ingen länk eller referens från dig. Endast skräckpropaganda.
Ingen referens heller till vad "enorma mängder strålning" innebär. Men det finns gott om studier som inte visar någon högre cancerfrekvens i port hope. Så denna "enorma mängd strålning" verkar inte orsaka någon skada?

Läs tex
Lees et al Int J Epidemiol. 1987 Mar;16(1):7-12
"Public concern was expressed regarding the possibility of adverse health effects with the disposal of radioactive waste in Port Hope, Ontario. A case-control study was carried out to estimate the relative importance of domestic radon gas exposure in the causation of lung cancer in the town over a ten-year period. Twenty-seven cases met the entry criteria. Statistical analyses of results did not provide conclusive results that linked an increased risk of lung cancer and elevated domestic alpha radiation levels, when all factors were considered. However, a very strong association was demonstrated between cigarette smoking and lung cancer"

En till
http://www.nuclearsafety.gc.ca/eng/media/news/002208.cfm
On the whole, the study findings demonstrate that patterns of cancer incidence in Port Hope are no different from those in other communities studied and throughout Ontario


Tony skriver:
Det finns alternativ till kärnkraft. Allt annat är löst snack. För det första - vi kan spara energi. Allt fler energialstrande verksamheter har funnit att man genom enklare åtgärder kan minska både förbrukning och kostnader. Exempelvis har Västra Götalandsregionen minskat sin energiförbrukning med i runda slängar 10% på bara fyra år, trots en ökad verksamhet (när det gäller värmen har man minskat med omkring 20%). Det här är en vinn - vinn- situation. Lägre kostnader - lägre miljöpåverkan.

Mitt svar:
Idag finns inget alternativ till kärnkraft som är lika billigt och som även kan fungera som baskraft i nätet. Jag har redan förklarat att vind och sol inte kan vara baskraft pågrund av att de är okontrollerbara. Det krävs isåfall en fossil backup. Energibesparingar i alla ära. Men när vi på allvar vill bli av med bensin och diesel så måste vi ersätta det med väte. Etanol har visat sig vara otillräckligt. Det krävs nästan lika mycket(vissa studier antyder att det krävs mer) energi investering för att producera etanol som man får tillbaka. Det är inte hållbart. Väte är framtiden och en endaste högtemperatur reaktor kan producera nog med vätgas för att driva 1,5 miljon personbilar.

Tony skriver:
Sedan har vi det där med sol, vind och vatten. Vindkraften blir mer och mer effektiv. Solenergin blir alltmer en realistisk källa för såväl el- som värmeproduktion. Och vattenkraftens utveckling är minst sagt spännande, inte minst med tanke på alla de vågkraftprojekt som pågår just nu. Till detta kommer biobränslen och ett ökat medvetande hos befolkningen.

Mitt svar:
Jag vet inte varför du tror att jag är emot andra energikällor. Jag förespråkar en mix av energikällor. Kärn, vatten, vind, sol. Alla har sin plats i framtiden. Prioriteten är att eliminera fossila bränslen och biobränslen. Du borde läsa om biobränslens negativa hälsokonsekvenser. Hänvisar återigen till ExternE
http://www.externe.info/
analysgruppen har sammanfattat
http://www.analys.se/lankar/bkgr/bkgr5-96.pdf
http://www.analys.se/lankar/bkgr/bkgr1-01.pdf


Tony skriver:
Kärnkraften är på väg bort som framtidsalternativ (om det nu ens varit något). Det är bara att inse för Johan Simu, Nils Rundquist och andra kärnkraftförespråkare, att kärnkraften är omständig, dyr, farlig och inte minst fullständigt onödig i ett grönt samhälle, där tekniska innovationer handlar om framsteg och innovationer, i stället för att lappa på sådant som inte går att laga...

Mitt svar:
Kärnkraft är bilig, säker och oumbärlig om vi ska bli kvitt fossila bränslen. Det är uppenbart att du inte förstår kärnteknik. Du är låst vid en specifik syn av vad kärnkraft innebär. Men det finns lika många olika sätt att utvinna kärnenergi som det finns att utvinna kemisk energi vid förbränning. Öppna ögonen och ta en titt på den kärnteknik som faktiskt finns. Om inte annat så lär du dig iallafall något om det du debaterar emot.