Varför kärnkraft är en i princip oändligt hållbar energikälla
Jag har i en serie inlägg försökt driva hem hur fantastiskt mycket energi det finns i uran, tex genom att se på energin i en bit uran stor som en sockerbit och att jämföra uran med den globala oljekonsumtionen. Låt oss nu titta på ännu ett exempel. Låt oss se hur rimligt det vore att utnyttja uran från vanlig hederlig slumpmässigt utvald berggrund, dvs den energimängd du kan tänkas hitta i form av uran ifall du tar en spade och ger dig ut i din trädgård.
Den genomsnittliga koncentrationen av uran i berggrund är 2.8 parts per million eller annorlunda uttryckt 2.8 gram uran per ton berg. Låt oss anta att vi går ut och drar upp en ruta 10 gånger 10 meter stor och spränger lös de 5 översta metren i den rutan, vi antar även att det är vanlig hederlig granit. Då har vi brutit lös 500 kubikmeter granit vilket väger 1350 ton. Det innehåller 3.8 kilo uran. Det låter inte som en särskilt imponerande mängd uran, men hur mycket energi innehåller det?
Som jag nämnt tidigare så är teoretiska maxgränsen för energi i uran ungefär 80 000 miljarder joule per kg, vilket är desamma som 22 miljoner kilowattimmar värmeenergi. För att vara konservativ kan vi anta att vi kan utvinna ungefär hälften av den energin och omvandla en tredjedel till el. Dvs ungefär 3,6 miljoner kWh el per kg uran. Det antagandet hittar man stöd för i "Physics Handbook" där de anger det som den praktiska mängden el man kan utvinna ur uran i en sluten breeder bränslecykel.
Ur den slumpmässigt utvalda 10*10 meter stora landplätten har vi alltså grävt fram uran nog för att producera 14 miljoner kWh elektricitet. Det är nog för att driva ett hushåll i 3500 år! Gräver man en grop 1*1*1 meter stor så hittar man nog med uran för att driva kåken i 7 år.
För att titta på det lite närmare måste vi såklart ta reda på hur mycket energi som går åt för att bryta, krossa och behandla de 1350 tonnen mark. I en kanadensisk rapport " BENCHMARKING THE ENERGY ONSUMPTION OF CANADIAN OPEN-PIT MINES" kan man på sidan 18 se att det går åt runt 70 000 kWh energi för att bryta och behandla ett kiloton malm i dagbrott. Dvs 70kWh/ton. Inte mycket att bråka om.
För att bryta vårt uran hade det alltså gått åt ungefär 95 000 kWh energi, 0.7% av energininnehållet i uranet. Eller för att vara mer specifik, 25 000 kWh per kg uran. Sen tillkommer det förstås en energiåtgång för att upparbeta kärnbränslet eftersom det handlar om slutna bränslecykler, ungefär 13000 kWh per kilo anrikat uran*, vilket ger ungefär 1600 kWh/kg naturligt uran. Försumbar i jämförelse med energiåtgången vid själva brytningen. Eftersom vi tänker oss breeder reaktorer just nu också så behövs inte heller anrikningen. Jag ska göra en mer grundlig kontroll i fallet med anrikat uran i lättvattenreaktorer senare.
Hur ser det ut ekonomiskt då? Energin för att bryta marken hade kostat(enligt samma kanadensiska rapport) ungefär 40 000 kronor. Låt oss anta att energiåtgången är ungefär 50% av driftskostnaderna, det kostar då ett gruvbolag 80 000 kronor att bryta och behandla de 1350 tonnen granit. Om de vill få ut dubbelt så mycket pengar som de spenderar måste de sälja uranet för 42 000 kronor per kilo. Det är ett saftigt pris minst sagt, men vad innebär det för elproducenterna? 42 000 kronor delat på 3.6 miljoner kWh blir endast 1,2 öre per producerad kWh el. Idag betalar kärnkraftverken runt 2 öre/kWh för bränsle. I breeder reaktorer är alltså uran från vanlig granit ekonomiskt möjligt!
Om vi inte har någon annan billigare urankälla så är det ändå alltså både energimässigt och ekonomiskt att utvinna uran ur vanlig hederlig granit! Vi lär aldrig få slut på granit i världen. Om Heiti läser detta kommer han undra hur mycket mark som måste brytas för att tex byta ut världens kolkraftverk. Världen konsumerar årligen 3,3*10^13 kWh energi(120 exajoule) från kol, enligt exemplet ovan kan vi utvinna ungefär 10 000 kWh/ton granit. Det blir alltså 3 miljarder ton granit per år för att ersätta kol. Som jämförelse så konsumerar världen idag 6.2 miljarder ton kol per år.
För den som har huvudet på skaft så är det alltså uppenbart att energitätheten i vanlig berggrund pga spårmängderna uran är betydligt HÖGRE än energitätheten i ren kol. Tänk på det i några sekunder! Vi kan räkna in torium också som är 3-5 ggr vanligare än uran. Då behövs det helt plötsligt bara 500 miljoner ton slumpmässigt utvald berggrund per år för att ersätta 6.2 miljarder ton kol.
I realiteten kommer vi aldrig få slut på fyndigheter med halter betydligt över 10 ppm. Om vi har berggrund med halten 50 gram uran per ton berg så kan vi ersätta all kol i världen och ändå endast bryta runt 180 miljoner ton berg. Det innebär ungefär 4-5 gruvor av AITIKs storlek. Om man återigen räknar in torium så räcker det med en endaste gruva av den storleken.
En sluten breeder bränslecykel är verkligen så nära ultimata energikällan man kan komma. Låt oss titta på vindkraft och hur mycket material det kräver. Enligt vattenfall krävs det 0.05 gram koppar per kWh producerad el i vindkraft. För att ersätta kol med vindkraft kommer det alltså gå åt ungefär 1,6 miljoner ton koppar per år. Den ovan nämnda AITIK gruvan producerar 66 tusen ton koppar per år. Det krävs alltså kopparproduktionen från 24 koppargruvor av AITIK's storlek bara för att förse vindkraften med den koppar det behöver i ett sådant scenario**.
Kärnkraft om den utnyttjas rätt är obeskrivligt mycket resurseffektivare än någon annan energikälla som överhuvudtaget existerar! Det går inte förneka. Däremot så är dagens lättvattenreaktorer ingenting att hänga i julgranen, för att kärnkraften ska uppnå sin ultimata potential så krävs det breeders och helst en övergång till torium istället för uran.
*http://www.globalsecurity.org/wmd/intro/u-centrifuge.htm
**Enligt vattenfall krävs det givetvis även koppar till kärnkraft, men majoriteten på grund av att avfallsbehållarna är av koppar. Med slutna bränslecykler reduceras avfallsmängden med en faktor 100 vilket nästintill eliminerar kärnkraftens kopparbehov.
Minns Tjernobyl
Idag är det 22 år sen Tjernobylolyckan och det finns flera anledning att minnas vad som hände. Tyvär så utnyttjar antikärnkraftsfundamentalisterna denna dagen för att sprida alla möjliga löjliga och absurda konspirationsteorier och överdrifter, här är bara två smakprov på sådana artiklar
Glöm aldrig Tjernobyl!
Tjernobyl - en pågående katastrof
I båda de artiklarna så väljer författarna att ljuga och bedra för att försöka få en nog stor katastrof att verka större. Det är rent ut sagt äckligt att försöka utnyttja tjernobylolyckan på det sättet. I realiteten så dog 28 personer av akuta strålskador och bland de 600 000 personer som tvingades städa upp efter olyckan så förväntar man sig upp till 4000 dödliga cancerfall. Bland de som var barn under olyckan så har man upptäckt 4000 fall av sköldkörtelcancer varav 15 lett till döden. Man har inte sett någon ökning av andra cancerformer och inte heller någon ökning av missbildningar. Tyvär hindrar det inte miljöföreningarna från att visa bilder på grovt missbildade barn i försök att peka ut tjernobyl som skyldig. Oerhört smaklöst.
Stråldoserna till befolkningen i övrigt var alldeles för låga för att kunna orsaka någon mätbar höjning, det finns spekulationer att det möjligtvis kan orsaka några tusen extra cancerfall bland de 6 miljoner invånare som exponerades mest. Men det är omöjligt att se en sådan ökning böand de 2 miljoner cancerfall man förväntar sig naturligt i den befolkningsgruppen.
Tjernobyls konsekvenser har summerats väldigt väl i denna sammanfattande rapporten av IAEA.
Chernobyl's Legacy: Summary Report
Man kan iallafall säga att konsekvenserna av Tjernobyl har lyckligtvis visat sig vara betydligt mindre än man var rädd för efter olyckan. Något vi alla borde vara tacksam för oavsett hur man känner för kärnkraft. Hedra offren med sanningen, besudla dom inte med lögner och konspirationsteorier!
Det som orsakade olyckan är en snudd på absurd kombination av felaktig design, dåliga beslut och kommunistisk byråkrati. Det mest tragiska är att hela olyckan var så fruktansvärt onödig, hade bara säkerhetskulturen varit annorlunda och operatörerna tillåtna att kritisera överordnades beslut så hade ingenting hänt.
Oavsett vad operatörerna gjorde så ligger ändå mycket av skulden på designen av reaktorn. En väldesignad reaktor ska inte under någon omständighet kunna skena iväg så som tjernobyl gjorde, den ska vara designad så det är en fysisk omöjlighet. I tjernobylreaktorn var det däremot möjligt under vissa driftförhållanden, men det var egentligen inte tillåtet att driva reaktorn under de förhållandena.
Kortfattat så sänkte man effekten hos reaktorn för att kunna genomföra ett test. När man sänker effekten så börjar en starkt neutronabsorberade isotop byggas upp, Xenon-135. Eftersom Xenonet absorberar så många neutroner måste man dra ut de neutronabsorberande säkerhetsstavarna som kompensation för att överhuvudtaget kunna hålla igång kärnreaktionen.
Detta ledde genom andra omständigheter till att effekten steg, vid det laget så försöker operatörerna stänga av reaktorn genom att föra in säkerhetsstavarna, men de var felaktigt designade. Som man ser på bilden ovan så var säkerhetsstaven kopplad till ett grafitblock, när staven är fullt utdragen så ligger grafitblocket i mitten av kanalen i reaktorn. När man för in staven kommer grafitblocket trycka undan vattnet under blocket, eftersom vatten absorberar neutroner så innebär det att fler neutroner blir tillgängligt om vatten pressas bort. Före säkerhetsstaven som kan slå av reaktorn når in i härden så får man alltså en höjning av effekten ettersom vatten trängs undan. Under normala driftförhållanden är det hanterbar, men under de testförhållanden reaktorn var vid i tiden vid olyckan så skenade effekten istället iväg.
Det fick i sin tur kylvattnet i reaktorn att förångas. I västerländska reaktorer så spelar kylvattnet två roller, dels så kyler det reaktorn och dels så modererar det(saktar ner) neutronerna. Neutroner måste modereras för att man ska kunna hålla igång kärnreaktionen. Men i Tjernobylreaktorn använde man grafit som moderator och vatten separat som kylmedel.
Vatten absorberar som sagt även en del neutroner, om vattendensiteten plötsligt sjunker genom att förångas så innebär det att färre neutroner absorberad och fler finns tillgänliga för kärnreaktionen. I en lättvattenreaktor spelar det ingen roll eftersom moderatorförlusten stänger av reaktionen, men i tjernobylreaktorn så modererade grafiten alla extra neutroner och effekten ökade exponentiellt under en väldigt kort tid.
Man var alltså i ett läge där en införing av säkerhetsstavarna dramatiskt ökade effekten, det i sin tur förångade ögonblickligen allt vatten i reaktorn och effekten skenade iväg ännu mer. All vattenånga reagerade med grafiten i moderatorn, när vattenånga reagerar med grafit bildas väte. Därför fick man en kombinerad vätgas och ångexplosion som sprängde sönder byggnaden och antände resten av grafiten. Vad som hände efter det vet vi alla, reaktorn brann i flera dagar och spred ett radioaktivt moln över stora delar av europa.
Tjernobyl hade ännu en fatal designbrist. Hade reaktorn varit innesluten innuti en förstärkt betongbyggnad som alla västerländska reaktorer så är det fullt möjligt att ingenting hade sluppit ut byggnaden. De är nämligen lika robust byggda som bunkrar.
Vid det här laget borde det vara uppenbar varför en sådan olycka aldrig kan ske i västerländska lättvattenreaktorer. Styrstavarna i våra reaktorer orsakar aldrig en effektökning, de absorberar omedelbart neutroner och stänger av reaktionen. De kan även föras in betydligt snabbare än tjernobyls stavar. Om vatten förångas i våra reaktorer så innebär det att kärnreaktionen självdör eftersom det inte finns något som kan moderera neutronerna. En effektskening kommer därmed alltid ta ut sig själv eftersom det bildar mer vattenånga. Sist men inte minst, om något sker som orsakar skada på tryckkärlet och härden så finns inneslutningsbyggnaden där som ser till att ingenting kan läcka ut i omgivningen.
Redan under början av atomåldern så insåg amerikanerna att reaktorer liknande tjernobylreaktorerna kan vara ostabila och de har därmed alltid varit olagliga att bygga i väst. Tyvär så brydde sig inte Soviet om sådana detaljer, de ville ha reaktorer som kan producera vapenplutonium. Allt annat var sekundärt, i kombination med för dåligt utbilade operatörer, allsmäktighet hos kraftverkscheferna och en kultur som förbjuder att man ifrågasätter order så var katastrofen var ett faktum.
Precis som Bhopal katastrofen inte är ett argument mot all kemiindustri eller Banqiao katastrofen ett argument mot all vattenkraft så kan man inte heller använda Tjernobyl som argument mot all kärnteknik. Äpplen och päron, varje reaktordesign och dess egenskaper är unika och man kan inte dra slutsatser om en baserat på en annan. Det är lite märkligt att vi inte har en årsdag för Banqiao eller Bhopal, speciellt Banqiao som är den värsta industriella katastrofen någonsin. Båda de katastroferna var värre än Tjernobyl och även de offren förtjänar att hedras. Men eftersom de inte kan förvridas till propaganda för ett särskilt politiskt/ideologiskt syfte så ignoreras de av miljörörelsen som ska vara så human och älskvärd.
För lite mer teknisk läsning om tjernobyltypen av reaktor(RBMK reaktorer) så rekomenderar jag denna IAEA rapporten. The Chernobyl Accident.
Heja Finland!
Som mitt efternamn, Simu, antyder så har jag finskt påbrå, min fars mormor eller något i den stilen var från Finland. Det innebär givetvis att jag är lite svag för Finland, att finnarna gav storsmörj åt kommunistryssarna under andra världskriget medans sverige inte vågade göra något och istället rullade tummar är ett annat skäl att vara stolt över mitt efternamn. Ifall norden hade befunnit sig i Star Trek världen så vore finnarna nordens Klingons :)
Men det finns många fler skäl att älska Finland, framförallt Olkilutot-3 och snart nu även Olkiluoto-4.
Application in for Olkiluoto 4
Teollisuuden Voima Oyj (TVO) has applied to build a fourth nuclear power reactor at the Olkiluoto site on Finland's west coast. The company has not yet chosen a reactor type.
TVO president and CEO, Pertti Simola said that "with additional power capacity we can mitigate climate change, secure electricity supply for business and individual consumers and reduce significantly to dependence on electricity imports." He concluded: "The entire Finnish society will benefit from the electricity which we will produce."
Hoppas TVO får tummen upp. Ska bli intressant att se vilken design de väljer. Efter allt strul med Olkilutot-3 så kanske de inte är alltför sugna på en till EPR. Fast en till EPR hade nog gått betydligt smidigare nu när alla inblandade lärt sig av misstagen med den första.
Ännu en indikation..
Ännu en indikation på att förnyelsebar energi helt enkelt inte räcker till i verkligheten, det krävs mer.
Europe returns to Coal: Italy to increase reliance on coal for power generation to 33% from 14% despite climate change concerns
Europe returns to coal and in Italy, major electricity producer, Enel, is converting its massive power plant in Civitavecchia, northwest of Rome, from oil to coal, the dirtiest fuel on earth. A report in the New York Times today says that over the next five years, Italy will increase its reliance on coal to 33% from 14%. Power generated by Enel from coal will rise to 50%.
Germany and Italy, there is a ban on building nuclear power stations and some environmentalists who advocate anti-climate change measures do not accept that where oil is more expensive than coal, which has a reserve life of 200 years compared with up to 50 years for oil, choices have to be made in the real world.
Som jag skrivit om tidigare så kommer Tyskland förmodligen be om uppskov med co2 målen eftersom de helt enkelt måste bygga mer kolkraft. Nu ska även Italien alltså bygga mer kolkraft. Endast England och Finland verkar agera rationellt genom att sats på kärnkraft istället för kolkraft. Kärnkraft + förnyelsebar energi är en vinnande kombination. Förnyelsebar energi på egen hand däremot är otillräckligt. Synd bara att miljörörelsen heldre lägger pengar och energi på att bekämpa kärnkraft än kolkraft. De väljer att på rent ideologisk grund utan en smulat vetenskaplig motivering motarbeta kärnkraft som inte dödar någon och som är nästintill utsläppsfri. Samtidigt är de mycket mer avslappnade till kolkraft som dödar över en halv miljon människor årligen. Väldigt bra prioriteringar...
Mer jämförelser, uran vs olja.
De som läser min blogg regelbundet har nog märkt vid det här laget att jag gillar jämförelser. Jämförelser är det enda väsentliga, vi värderar alltid allting i jämförelse till något annat. Nästan ingent har något värde på egen hand. Ord som "bättre", "miljövänlig" etc måste givetvis också sättas i jämförelse med något annat. Det här inlägget ska inte handla om miljö, utan ännu en jämförelse som ger lite insikt i hur enormt mycket energi som finns i uran.
Olja är basen till hela vår livstid, under de senaste århundradet har mänskligheten konsumerat fantastiska mänger olja. På köpet har vi fått allt vi ser runt oss, man kan inte påstå att olja är något dåligt. Vi har oljan att tacka för allt, precis allt. Men tyvär så har oljan givetvis sina nackdelar. Dels då växthuseffekten men oljan har även den otrevliga egenskapen att den håller på att ta slut, något som prompt kan förstöra vår livsstil och vårt moderna samhälle. Men jag ska inte heller skriva om det, det jag ska skriva om är som sagt energi.
Hittils har vi konsumerat ungefär 10^12 fat olja. Dvs 1000 miljarder fat. Ett fat är ungefär 160 liter så det blir nätta och fina 160 000 miljarder liter olja. Åtskilliga tiotusentals liter per individ världen över. Varje fat olja innehåller 1700 KWh energi eller 6.12*10^9 Joule ifall man gillar Joule vilket jag gör! Vi har alltså gjort av med ungefär 6*10^21 Joule energi från olja. Det är i och för sig bara 15 mikrosekunder av solens totala energiproduktion(dvs all energi solen producerar, inte den ohyggligt lilla bråkdelen som träffar jorden). Men med astronomiska mått mätt så är allt vi människor gör rätt fjantigt. Hur som helst är 6*10^21 Joule en jävla massa energi.
Hur mycket uran motsvarar det då? I en vanlig tråkig konventionell lättvattenreaktor där man ej upparbetar uranet så får man ut ungefär 5*10^15 J/ton bränsle. Men det går åt ungefär 8-10 ton naturligt uran för att producera ett ton bränsle. Så det blir alltså bara 5*10^14 J/ton naturligt uran. I vanliga reaktorer så motsvarar alltså all olja vi konsumerat samma energimängd som vi får ut från 12 miljoner ton uran, ungefär 160 år med dagens konsumtionstakt. Som jag skrivit om här och här så finns det mest troligt åtskilliga miljarder ton uran och torium tillgänligt i det långa loppet, det innebär att den totala mängden energi ur kärnbränsle är flera storleksordningar större än den totala mängden energi tillgänlig från olja(man räknar med att det finns ungefär lika mycket olja kvar som vi redan har utvunnit hittils). Kärnenergi är en fullgod ersättare till olja med andra ord, även med dagens bristfälliga och oeffektiva teknik.
Men hur är det om vi istället tänker oss generation-4 teknik. Dvs reaktorer där man kan utnyttja all energi i torium och uran istället för enbart en bråkdel? I sådana reaktorer med slutna bränslecykler så är teoretiska maxgränsen för energin man kan utvinna runt 8*10^13 jJ/kg. Men för att vara konservativa så antar vi att vi kan utvinna en tredjedel av det. Då har vi alltså 2,6*10^16 J/ton. Den mängd uran som motsvarar all olja vi använt är då endast 230 000 ton. Ungefär så mycket uran som produceras på 5 år i dagens gruvor. Det ger lite intryck om hur överlägset uran är som energikälla. 230 000 ton kan ersätta 1000 miljarder fat olja. 230 000 ton låter som mycket, men volymmässigt är det bara en kub som har sidlängden 23 meter. Samma energimängd i olja däremot kan fylla Vänern och ändå är det 7 kubikkilometer olja över! I jämförelse med det är en kub med 23 meters sidlängd verkligen litet. Vänern fylld med olja är nästintill ofattbart, ändå är det så mycket olja vi förbrukat. Någon kan ju ta och roa sig med att räkna ut hur mycket grödor eller skog som krävs för att producera en lika stor energimängd. Det krossar biobränsleillusionen rätt så fort....
Arnold som president
Arnold Q&A möte när han medelar att han ställer upp i valet(alla hans svar är tagna från filmer). Detta värmer hjärtat hos oss Arnold fans som anser att Arnold är den mest fulländade människan som någonsin gått på vår jord. Till och med snäppet bättre än Jesus himself. 10 poäng till den som kan placera vilket svar som kommer från vilken film :) För de som undrar, yes jag har nog sett dom alla flera gånger on. Förutom junior, den filmen har jag förträngt.
Q: President Schwarzenegger, what's your idea on foreign policy?
A: Crush your enemies, see them driven before you, and hear the lamentation of the women.
Q: Mr. President, Osama Bin Laden and members of Al Qaeda remain at large somewhere in the tribal region border between Afghanistan and Pakistan. How do you intend to deal with them?
A: If it bleeds, we can kill it.
Q: Mr. President, Senator Clinton referred to you as a steroid-abusing, cro-magnon Republican. How do you respond?
A: You're one ugly motherfvcker.
Q: Excuse me, Mr. President. What is your policy on illegal immigration?
A: Get out.
Q: Mr. President, NASA has had limited success in the past few years. What message do you have for the scientists and people at NASA?
A: Get your ass to Mars.
Q: Uh, excuse me Mr. President, but I don't think you can smoke cigars during a press conference.
A: Wrong!
Q: Next question, Mr. President. Yesterday you met with the Iranian president Mahmoud Ahmadinejad. What did you say to him?
A: You son of a bitch!
Q:Mr. President, have you ever killed anyone?
A: Yeah, but they were all bad.
Q: Mr. President, recently there have been some complaints from your secretaries about your fondness for groping. How do you respond?
A: I'm just doing my job.
Q: Excuse me, Mr. President. Congresswoman Pelosi said you were a dumb Neanderthal. What would you say to the Speaker of the House?
A: You're a psychopathic bitch.
Q: President Schwarzenegger, how come you don't have a Vice President?
A: I work alone.
Q: Mr. President, you've stated that you intend to balance the budget and turn the federal deficit into a federal surplus.
A: That's one of my mission parameters.
Q: President Schwarzenegger, members of the diplomatic corps are refusing certain overseas posts. What do you say to these diplomats?
A: You lack discipline!
Q: Mr. President, your Russian counterpart, President Putin is set to visit the White House next week. What do you intend to say to him?
A: Chill out, dickwad.
Q: Mr. President, how did you manage to learn so much about bodybuilding, business, acting, politics, and acquire the English language at the same time?
A: My CPU is a neural net processor. A learning computer.
Q: Mr. President, what do you have to say to Mr. Ventura, your Secretary of State, regarding the situation in Iraq?
A: Find me a way out of this hole.
Q: President Schwarzenegger, the president of Venezuela, Hugo Chavez, has stated that he intends to stop exporting oil to the U.S. How do you respond?
A: Fvck you, asshole.
(A really hot reporter stands up to ask a question.)
Q: Mr. President...
A: Hello, cutie pie.
Q: I, uh...
A: You know you're the girl of my dreams.
(She sits back down, seriously confused.)
Q: Mr. President, what do you say to your intelligence chief, Mr. Porter Goss?
A: What's the matter. CIA got you pushing too many pencils?
Q: President Schwarzenegger, Senator Bob Bennett of Utah has been quoted as saying he wouldn't mind hanging out for a weekend at Camp David with you. Any thoughts on this?
A: Come on Bennett. Let's party.
Underlig retorik
I sak håller jag fullständigt med om detta som han skriver.
"Det kan inte vara så att man ska utsätta varje kraftkälla för politisk prövning, utan ha ett energisystem som bygger på kriterier som skapar hållbara spelregler för energibolagen."
Men sen skriver han detta.
"Centerpartiet har fortfarande en känslomässig resa att göra när det gäller kärnkraft, men i dag är det folkpartiet som utgör det största problemet för en bred energiöverenskommelse. En blind tro på en enda kraftkälla visar på en inskränkt syn hos det parti som tror på marknaden och en mängd lösningar inom alla andra branscher."
Där motsäger han sig själv eftersom folkpartiet är det enda partiet idag som vågar kräva det Magnus efterlyser, dvs att enskilda energikällor inte ska utsättas för politiskt prövning. Det är däremot Magnus eget parti som insiterar på att ha en religiös hållning till en viss energikälla, dvs kärnkraften. Det är centerpartiet som är det inskränkta partiet i denna frågan!
Det enda logiska steget för Magnus, om han tror på det han själv skriver, är att kräva att förbudet mot nya reaktorer ska hävas. Endast då släpps den politiska särbehandlingen som kärnkraft är utsatt för så att energibolagen själv kan välja vad de ska satsa på utifrån det kriterier som krävs för hållbar energiproduktion. Att kasta skit på folkpartiet när de kräver det han själv efterlyser känns väldigt underligt. Centerns dogmatiska hållning till kärnkraft måste slängas på soptippen för att en konstruktiv dialog om energipolitik ska kunna ske.
Hans åsikter om SNF som han uttryckte i en tidigare debattartikel var däremot klockrena. Det är skönt att någon säger det som måste sägas om miljörörelsen så som den ser ut idag. De flesta miljöföreningarna verkar inte ha miljön som främsta prioritet utan snarare ett slut på utvecklingen. Förmodligen därför de motarbetar varenda teknik som kan skapa en hållbar utveckling(kärnteknik, genteknik etc) och även rent vetenskapliga projekt som ESS.
Farväl Lasse
Vissa nyheter är roliga och vissa vill man inte höra... Imorse fick jag reda på att en god vän dött. Jag har känt få människor som var så generösa, optimistiska och glada som Lasse. Trots att han hela livet fick slita med en sjukdom vi alla visste skulle ta hans liv vid ung ålder så kämpade han på med ett leende. Han var alltid full med energi, ibland i överskott, och var alltid den första att skratta och le.
Att han dog nu visar hur jävla orättvist världen är. Just när det fanns hopp om att han skulle kunna bli frisk genom en transplantation då ska det hända. När jag senast pratade med han så var det tungt, men han hade iallafall hopp och han kämpade på för att bygga upp sin kropp inför transplantationen. Allting såg så bra ut, sen helt plötsligt var allt över. Varför? Var finns rättvisan i det... Ett halvår eller ett år till och allt hade ordnat sig och Lasse hade kunnat leva ett fullgott liv. Han förtjänade det mer än någon annan.
Farväl Lasse, vi är många som kommer sakna dig väldigt mycket! Jag ångrar att vi inte hade mer kontakt efter att jag flyttade.
Varför försöker man ens?
Jag har haft en liten debatt med Bengt Silfverstrand igen, här har ni länk till senaste diskussionen jag hade med honom. Det verkade redan efter den diskussionen som att detta var en man som inte bygger sina åsikter på fakta utan låter sina åsikter bestämma vilka fakta som är acceptabla eller ej. 
Men skam den som ger sig, var nyfiken på ifall det stämmer att han verkligen väljer att ignorera allt vetenskap heter. Så jag kommenterade detta inlägget
En sak bara innan jag klistrar in konversation som den kommentaren gav upphov till, detta är från hans meritlista.
Uppdrag som riksdagsledamot:
Ledamot av styrelsen för Lunds Universitet 1991-2003.
Ledamot i styrelsen för Systembolaget AB 1993-2004.
Ledamot i styrelsen för Miljöstrategiska forskningsstiftelsen (MISTRA) 1994-2003.
Ordförande i Forskningsrådsnämnden (FRN) 1999-2001.
I min logiska värld så borde de som har inflytande över svensk forskning faktiskt ha eller ha haft någon slags anknytning till forskning. Majoriteten av politiker som överhuvudtaget har läst på högskola är samhällsvetare och resten verkar knappt ha gått ut gymnasiet. Det är totalt obegripligt att de då ska ha något som helst att säga till om när det gäller forskning, de har helt enkelt inte kompetensen som krävs! Det är väll förmodligen därför svensk grundforskning snart kommer vara ett minne blott. Fast det är en helt annan diskussion.
Nåja här nedan kommer mina kommentarer i fetstil och hans svar i kursivt. Jag kommer nog aldrig sluta häpnas över att se folk referera till uppdrag granskning som om det vore en pålitlig informationskälla. Att programet i fråga till stor del byggde på en opublicerad studie om uranbrytningens konsekvenser gjord av en professor i samhällskunskap borde få vem som helst att höja på ögonbrynen. Jag visste inte att epidemiologi och strålningsbiologi ingick i samhällsvetares utbildningar....
Jag skrev: Anledningen till att "kärnkraftskramare" inte pratar om "strålningen från uran" är för att uran i sig är extremt svagt radioaktivt. Det finns helt enkelt inte något problem med strålning från uran. Om man försöker konsumera så pass mycket uran att strålningen blir ett problem så har man sedan länge dött eftersom det är ungefär lika kemiskt giftigt som bly.
Om du syftade på att avfallet från kärnkraft är ett problem så har du rätt, ett problem som har lösningar i både KBS-3 och WIPP metoderna.
Vad exakt du menar med "destruktionsproblem" är väldigt oklart. Om du menar transmutation av långlivatavfall så existerar redan tekniken för detta. Se tex BN-600 reaktorn i Ryssland som ska användas för att bränna plutonium och BN-800 reaktorn som håller på att byggas. Om man så vill kan man även ladda dom med de andra transuranerna som utgör de långlivade komponenterna av avfallet. Då reducerar man tiden som avfallet ska slutförvaras från 100 000 år till runt 700-100.
Bengt Silfverstrand: Problemen med stråling från uran framgår klart av bl a de rapporter jag hänvisat till i tidigare inlägg och som låg till grund för "Uppdrag gransknings" redovisning för en tid sedan.
Och även om de "reduceringstider" du angivet i dina slutrader skulle vara korrekta, så är 700-1000 år inget som förändrar helhetsbilden. Otryggheten och osäkerheten består.
Jag skrev: Föresten kan du ge lite referenser till de rapporter du nämner?
Bengt Silfverstrand: De framgår av "Uppdrag gransknings" program.
Jag skrev: Uppdrag granskning bygger nästan i sin helhet programmet på en professor i samhällskunskaps studier, icke publicerade studier kanske man ska tillägga och därmed inte särskilt trovärdigt.
De referar även kortfattat till studier om historisk gruvbrytning, men de antyder inte att modern uranbrytning är något problem. Det finns dock ingen som försöker dementera att historiskt uranbrytning var säker och bra. Stråldoserna historiskt sett var på tok för höga.
Men det gott om forskning som svart på vitt visar att stråldoserna till gruvarbetare i australien och kanada är flera storleksordningar mindre än de som krävs för att orsaka cancerökningar. Har sammanfattat dessa i en artikel om uran jag skrivit för miljövänner för kärnkraft.
http://www.mfk.nu/wp-content/uploads/uranbrytning.pdf
Referenserna inkluderar både statliga utredningar och oberoende forskningsresultat(Se främst referenser 13-16). Kort sagt, stråldoserna till urangruvearbetare är lika låga som stråldoserna till andra gruvarbetare. Faktiskt till och med lägre än stråldoserna som LKAB's gruvarbetare utsätts för i gällivare och kiruna.
Det finns inget vetenskapligt underlag för att påstå att modern uranbrytning innebär en strålningsrisk, det finns däremot gott om underlag för att säga att den är riskmässigt likvärdig annan sorts gruvbrytning.
Bengt Silfverstrand: Jo, det finns sannerligen ett gediget empiriskt underlag för att påstå att uranbrytning innebär strålningsrisker. Exakt så som de belystes i Uppdrag Granskning.
Jag skrev: Varför tycker du 700-1000 år är otryggt och osäkert?Dels så handlar det om en avfallsmängd som är 100ggr mindre än dagens och dels så är det tekniskt trivialt att bygga en förvaring som kan hålla i 700-1000 år. Det är både tryggt och säkert.
Om du vill studera djupare hur radionuklider migrerar i berggrunden så förelsår jag att du läser lite om de naturliga reaktorerna i Oklo som var aktiva för 2 miljarder år sen. Varken transuranerna eller majoriteten av fissionsprodukter har rört sig ur fläcken under tiden sen reaktorerna blev inaktiva eller när de var aktiva.
Helt utan varken kopparbehållare eller bentonitlera har allting alltså fixerats i berggrunden. Naturen själv har bevisat att geologisk slutförvaring är säkert bortom all rimligt tvivel.
Här är några referenser till Oklo ifall du har tillgång till vetenskaplig litteratur. Finns säkerligen även en hel del populärvetenskapligt ifall du gogglar på Oklo.
F. GAUTHIER-LAFAYE et al, Natural fission reactors in the Franceville basin, Gabon A review of the conditions and results of a "critical event" in a geologic system, Geochimica et Cosmochimica Acta, Vol. 60, No. 23, 1996
François Gauthier-Lafaye 2 billion year old natural analogs for nuclear waste disposal: the natural nuclear fission reactors in Gabon (Africa), C. R. Physique 3 (2002).
D. G. Brookins. Radionuclide behavior at the Oklo nuclear reactor, Gabon. WASTE MANAGEMENT. Vol. 10. pp. 285-296, 1990
A. P. Meshik et al, Record of Cycling Operation of the Natural Nuclear Reactor in the Oklo/Okelobondo Area in Gabon, Physical Review Letters, Volume 93, Number 18, 2004.
Bengt Silfverstrand: Bara den synnerligen omständliga procedur med både "hängslen och ett par livremmar" och minutiös bevakning av kärnavfallets förvaring visar ju med all önskvärd tydlighet att detta är en energikälla som inte har framtiden för sig.
Jag skrev: Bengt så du hävar med andra ord att de mätningar av radionuklider som görs både av myndigheter och fristående forskare i australien och kanda är falska?
Uppmätta stråldoserna som gruvarbetare utsätts för är i storleksordningen en till några milliSievert. En vanlig göteborgare utsätts för större stråldos än så på grund av förhöjd bakgrundsstrålning. En så liten stråldos kan inte orsaka mätbart förhöjda cancerfrekevnser, det är biologiskt omöjligt.
Det finns helt enkelt inte ett uns tvivel om den saken och du kan lyfta på luren och prata med vilken strålningsbiolog eller radiofysiker som helst för att bekräfta det.
Så vars är de empiriska bevis du lutar mot när du säger att modern(notera modern) uranbrytning är en strålningsrisk? Uppdrag granskning presenterade INTE några sådana bevis. Uppdrag granskning presenterade studier som visade att uranbrytning historiskt sett har lett till högre cancerfrekvenser. Något som är allmänt känt eftersom stråldoserna till gruvarbetare var minst en faktor 50 högre på den tiden.
Om du är villig att blunda för att naturen själv bevisat att kärnavfall kan lagras säkert så är det plågsamt uppenbart att du bestämt dig för vad du vill ska vara sant och sen ignorerar allt som bevisar motsatsen.
Bengt Silfverstrand: Mot intressen som aldrig ljuger kämpar förstås även gudarna förgäves. Jag håller mig till de rapporter och den empiri som klart slår fast att hantering med uran är förknippat med strålning och därmed med cancerrisker. Uppdrag gransknings program gav en god bild av problemen.
Kärnavfall kan lagras med ganska stor säkerhet om man gör som med den "utbrytarkung" som i en Hasse Alfredsonmonolog kastades i Åhus hamn bunden till händer och fötter och därutöver väl instoppad i en ordentligt tillsluten låda. Inte fan kunde han komma loss.....
Jag skrev: Men snälla du, det enda man i princip behöver göra är att mäta radonhalter i luften på gruvområdet. Sen vet man vilka stråldoser gruvarbetarna utsätts för. Det är trivivalt. Mätningar utförs kontinuerligt av myndigheter, gruvbolad och fristående forskare. Utifrån stråldoserna är det en smal sak att visa att en eventuell ökning av cancerrisken om den existerar är för liten för att överhuvudtaget kunna mätas. Som sagt stråldosen till en vanlig göteborgare är högre än till australiensiska urangruvearbetare.
Detta är odiskutabla fakta! Det finns ingen tvivel överhuvudtaget bland forskare att det ligger till på det sättet. Om du vill hålla dig till rapporter som påstår annat så håller du dig inte på något sätt till empiri, då väljer du istället att förneka grundläggande strålningsbiologi. Det är inte mer intellektuellt ärligt än när kreationister väljer psuedovetenskap och bibeln över evolutionsteori.
Här har du däremot empiri!
Rapport av australiensiska strålskyddsmyndigheten gällande stråldoser till gruvarbetare, se sid 7.
http://www.arpansa.gov.au/pubs/rps/rps9_ris_final.pdf
Rapport från australiensiska miljödepartementent om stråldoser till lokalbefolkning
http://www.environment.gov.au/about/publications/annual-report/ss02-03/section2-2-3.html
Hasse Alfredsson har inget med avfallsfrågan att göra. Det enda relevant är om du accepterare eller ej att den naturliga Oklo reaktorerna i Gabon har visat att radionuklider inte är mobila i berggrunden ens över tidsperioder som är hundratals miljoner år. Det är en väldigt enkel fråga som bäst besvaras med ja eller nej.
Bengt Silfverstrand: Lika odiskutabla fakta är att förhöjd cancerfrekvens har kunnat uppmätas på flera håll där uranbrytning förekommer.
Och kopplingen till Hasse Alfredssons väl inneslutna utbrytarkung trodde jag faktiskt att du fattade. Kärnavfallet kräver en inneslutning så omfattande att den inte kan jämföras med någon annan miljöskyddande åtgärd.
Efter detta så slog han av kommentarsfunktionen. Återigen slås jag av häpnad hur oerhört patetisk hans debatttaktik är. Om man nu kan kalla det han gör för att debattera. Han läser uppenbarligen inte vad jag skriver eftersom Oklos existens falsifierar hans sista påstående vilket jag påpekat upprepade gånger. Förmodligen förstod han inte vad jag skrev eller så läste han det inte.
Kärnkraftens ekologiska fotavtryck
Efter att jag läste några sci-fi och fantasy böcker så brukar jag ta mig an lite non fiction. Senast så har jag läst första delen i Stephen Kings The Dark Tower serie, del två I Robin Hobbs The Soldier Son triologin och del två i John Wrights The Golden Age triologi. Båda triologierna är oerhört bra och Dark Tower var väll hyffsat läsvärd, ska skriva lite om Golden Age någondag! Men istället för att sluka de sista böckerna i vardera triologi så har det nu som sagt blivit dags för lite non fiction! Därför beställde jag hem dessa tre böcker,
Clayton Christensen "The Innovator's Dilemma"
Kenneth S Deffeyes "Beyond Oil"
Williams E Rees"Our Ecological Footprint"
Har läst igenom halva Our Ecological Footprint som är en intressant bok. Tyvär håller den en väldigt ojäm nivå, ibland känns det som den riktar sig mot lågstadieelever medans den i nästa stycke kan vara väldigt akademisk och torr. Boken är iallafall tänkvärd och ger en lite annorlunda perspektiv på vissa saker. Det som irriterar mig är givetvis deras infantila behandling av kärnkraft. De erkänner i boken att kärnkraft har litet ekologiskt fotavtryck, mindre än alla förnyelsebara energikällor! Men de viftar ändå bort kärnkraften utan att kunna motivera det vidare. Med detta stycke så avfärdar de totalt kärnkraften!
"We do not incorporate nuclear energy in current EF assessments. On the surface, nuclear energy needs little space. In fact, including the complete fuel cycle of mining, processing of uranium ores, uranium enrichment, production of fuel elements, reprocessing of spent fuel, and storage of radioactive waste, and assuming no accidents, each hectare occupied produces over 50,000 gigajoules per year.(min notering, vindkraft räknar de med producerar 12,500 GJ/hectar-år, solceller 1000 GJ/hektar-år och etanol så lite som 80). In other words, the productivity of well functioning nuclear power plants seems to exceed that of the most efficient ethanol technology by two to three orders of magnitude.
However, if we consider the impact of accidents - lost bioproductivity and contaminated land- the tables turn. In the case of Chernobyl, we estimate that energy productivity decreased to less than 20 gigajoules per hectare for the years immediately following the accident. In any even the shattered popular trust in nuclear safety, the fact that peaceful use and military applications are interwoven, and that the seemingly unsolvable problem of radioactive waste - which becomes an irresponsible burden for future generations - suggest that nuclear power is not a viable energy option today."
Det är synd att de två författarna som ständigt trycker på att man ska ha en vetenskaplig syn på saker och ting ändå väljer de att ha en så ovetenskaplig hållning i kärnkraftsfrågan. Att peka på tjernobyl är dubbelt absurt.
Främst för att en olycka av den magnituden helt enkelt inte kan ske i lättvattenreaktorer som utgör över 90% av alla civila reaktorer, en sådan olycka är helt enkelt fysiskt omöjligt i den reaktortypen. Men det är även absurt eftersom de inte kan peka på hur en enskild olycka drog ner produktiviteten per hektar, det är totalt meningslöst och säger inget om kärnenergi i stort. Vill de göra någon slags anständig analys måste de ta alla reaktorer och vikta med olyckssannolikheten för att få en statistisk produktionsförlust för alla reaktorer. Men som sagt eftersom sannolikheten för en sådan olycka är 0.0000 så står sig siffran 50 000 GJ/hektar-år robust.
Är man riktigt pessimistisk så kan man se att vi har över 10 000 reaktorår* med drifterfarenhet. Under de 10 000 driftåren har endast en olycka skett som haft konsekvenser utanför reaktorbyggnaden. Det innebär att maximala sannolikheten för en sådan ligger på 10 000 reaktorår, det är givetvis luddigt att göra statistik när man endast har en olycka att basera sig på. Men större än en på 10 000 är sannolikheten uppenbarligen inte. Även om tjernobylolyckor statistiskt sett skulle ske med så pass hög frekvens så skulle det inte påverka kärnkraftens genomsnittliga produktivitet/hektar nämnvärt. I realiteten så beräknas sannolikheten för att en olycka ska orsakar skador på härden ligga under 1 per miljonen reaktorår. Sannolikheten för en fullskalig härdsmälta är långt mycket lägre, sannolikheten för att en härdsmälta ska påverka omgivningen är i sin tur väldigt liten! Som TMI olyckan i Harrisburg demonstrerade är en härdsmälta i sig ingenting att oroa sig för. Varken miljö eller invidiver påverkas av det.
Det jag tycker är fantastiskt är att trots att kärnkraften idag är fruktansvärt oeffektiv och utnyttjar endast 1% av energin i uranet som bryts så är det ändå den energikällan som kan producera mest energi med minst ekologiskt fotavtryck. Tänk er då hur totalt överlägsen kärnkraft blir när man tänker sig generation 4 kärnteknik som närmar sig att utnyttja 100% av energin i uranet. Då kan man i princip förställa sig 5 miljoner GJ/hektar-år. Ingen förnyelsebar energikälla, faktiskt ingen energikälla överhuvudtaget, kan komma i närheten av det! Att kärnkraften har så pass liten miljöpåverkan är nästan uppenbart när man inser att en sockerbit med uran kan förse en människas energibehov i 200 år.
Författarna upprepar ständigt att vi ska begränsa oss till naturliga energiflöden, dvs solenergi. Men jag ser ingen anledning till en sådan begränsning när vi kan plocka rikligt med energi ur uran och torium under en i det närmaste obegränsad tid utan att beröva naturen något. Kärnkraft är det vettigaste miljövalet.
*Ett reaktor år får man när en reaktor varit i drift ett år. 10 reaktorer som varit i drift 10 år vardera blir alltså 100 reaktorår totalt. Statistik finns här IAEA PRIS
Mail till Justin Pemberton
Synd att Comby inte fick lika mycket tid i rutan som Höglund, diggar honom skarpt! En sak jag aldrig förstår med dessa program är varför det är så svårt för de som gör programmet att intervjua riktiga sakkunniga. Varför inte bara gå till närmaste universitet och snacka med professorerna i kärnteknik. Det ger mycket mer än att babbla med slumpmässiga greenpeace stollar som inte har någon utbildning inom kärnteknik överhuvudtaget.
Nåja här kommer mailet jag just skickade till honom.
Dear Mr Pemberton,
Your show the nuclear comeback recently aired here in Sweden and I enjoyed it quite a bit! First I want to complement you for a show that gives both sides a moment to talk instead of it being a one sided show, very refreshing. However as a student of reactor physics I have a couple of comments about a few things said and not said during the show.
I think it would have been very enlightening to try and separate between what takes place during a meltdown in a regular light water reactor and the criticality accident that took place in the Chernobyl accident. The Three mile island accident is the "perfect" demonstration of a light water reactor meltdown. The cooling fails and the fuel reaches its melting point and destroys the reactor itself. But there is never enough energy produced at any point to threaten the containment structure. In fact it takes a lot for a meltdown to even breach the reactor vessel itself. The TMI accident had zero impact on the outside.
A criticality accident as in Chernobyl is a completely different story because there the runaway chain reaction provides all the energy necessary to cause steam explosion that can spread radionuclides wide and far. But a criticality accident in a light water reactor is a impossibility since a loss of coolant automatically means loss of moderation, a chain reaction can not be sustained without moderated(i.e. slowed down) neutrons and thus the chain reaction naturally comes to a complete halt.
So even a meltdown doesn't really present a danger to the surrounding unless in the most implausible scenarios. Since reactors that can suffer criticality accidents are illegal to even build in the west such a accident as Chernobyl need not be feared. Nothing on that scale can happen. In contrast chemical and other industrial accidents can have far larger death tolls than even Chernobyl, the Bhopal and Banqiao disaster has shown that. No nuclear accident in a western reactor can ever reach the same proportions as the Bhopal disaster, its hard to even imagine a scenario that would lead to a single death.
With some of the generation 4 designs like the pebble bed reactor the risk of meltdown is completely eliminated since the fuel has such a high melting point that even a total loss of coolant indefinitely cant produce the temperatures required to melt or even threaten the integrity of the fuel. This has been demonstrated in both Germany and China in research reactors of that type.
Regarding the waste its not quite true that there is no finished waste repository in the world. America has a repository for waste from the weapons program, WIPP - waste isolation pilot plant. The waste stored there is transuranic waste of the same kind as the long lived waste from civilian nuclear power. There is no reason, except political of course, that the method used in WIPP cant be used for civilian nuclear waste as well. The very thorough probabilistic safety assessments of WIPP has shown it will be safe without a doubt for the required time period.
Its hard to imagine a tougher target for terrorists than nuclear power plants. Regardless of what the terrorists can do inside the reactor it wont have a impact on the outside unless the containment structure is compromised. But it would take a extraordinary event to break the containment structure since its meter thick reinforced concrete. I love how you included the classic clip of a phantom fighter jet crashing into a piece of the containment, It really demonstrates how immensely sturdy they are!
If you happen to know what study the British Greenpeace representative was quoting when he mentioned that temperatures in a train tunnel fire can reach 8000 degrees I would be very grateful. Its hard to imagine a tunnel fire reaching temperatures 4 times as high as in a blast furnace. This is a interesting video clip showing the tests the transport caskets has gone through. http://www.youtube.com/v/1mHtOW-OBO4
Best regards
Johan Simu
Master of science student
Göteborg university
Allas vår käre vän Göran Bryntse är på g igen.
Paolo Bertoldi från EU-kommissionen höll ett föredrag vars slutsats var att det gick att spara cirka en tredjedel, eller 446 TWh elenergi, i hushåll och servicenäringen inom EU fram till 2015. Om man därtill lägger bedömningen att det går att spara minst en tredjedel av elenergin även inom industrin så blir den totala besparingspotentialen inemot 700 TWh fram till 2015.
700 TWh motsvarar cirka 120 kärnkraftsreaktorer av normalstorlek, det vill säga elbesparingspotentialen i Europa är mycket stor
Sveriges elförbrukning har till exempel sjunkit med 6 TWh sedan 2001. Resultatet blir sannolikt ett gigantiskt elöverskott om ingenting görs. Den mest näraliggande åtgärden för att lösa det problemet vore att politikerna äntligen tar sitt demokratiska ansvar, det vill säga fullföljer resultatet av folkomröstningen om kärnkraften 1980 och på allvar börjar avveckla kärnkraften. En lämplig takt vore en reaktor om året med början år 2009.
Oavsett om dessa fantasibesparingar kan genomföras eller ej(något jag vad nada om) så är det talande att Bryntse vill genomföra besparingarna för att kunna stänga 120 kärnreaktorer. Inte kolkraft, inte gasturbiner. Nej det är kärnreaktorerna som ska stängas. Varför inte annars nämna hur många kolkraftverk det motsvarar. Det betyder alltså att om antikärnkraftsfundementalisterna får valet att göra något ordentligt för miljön som att stänga kolkraft eller istället göra något meningslöst som att stänga kärnkraft så väljer de alltid det sistnämda. De vill inte effektivisera för miljöns skull.
Miljön är underordnad kärnkraftshatet. En liten irriterande detalj som tiotusentals dödsoffer årligen i europa från kolföroreningar och risk för klimatförändringar är inte alls lika högt prioriterat som att stänga kärnreaktorer som inte orsakat ett enda dödsfall under hela sin driftstid.
För de som inte är bekant med Göran Bryntse så kan ni läsa den senaste diskussionen jag hade med honom här Debatt mellan mig och Bryntse och de sista två inläggen här Debatt mellan mig och Bryntse uppdate.
En sockerbit....
Ibland kan man häpnas över siffror. Jag har, precis som alla andra fysiker misstänker jag, en liten fetisch för siffror och att småräkna på saker och ting. Det kan vara förvånandsvärt upplysande!
En rolig sak att räkna på är hur mycket energi som finns i en bit uran lika stor som en sockerbit. Svaret är förvånandsvärt magnifikt, den enorma energimängden får en att påminnas om varför uran endast skapas när enorma stjänor som får solen att blekna i jämförelse exploderar våldsamt. Ingen annanstans i universum kan något så energipackat möjligtvis skapas. Hur mycket energi handlar det om då? 8100 miljarder joule*. Men joule är ingenting som gemene man är särskilt bekant med, uttryckt i kilowattimmar så är det 2.25 miljoner kWh. I kilokalorier så är det 1,9 miljarder, undvid uransockerbitar ifall du bantar med andra ord! 400 år på löpbandet per sockerbit.
Den mängden termisk energi kan omvandlas till runt 750 000 kWh elektrisk energi. Nog för att driva ett genomsnittligt hushål i nästan 200 år. Allt i en sockerbit, under hela den tiden produceras givetvis också bara en sockerbit med avfall. Detta är det enorma avfallsproblemet. För att vara rättsvis nu så kan den sockerbiten "bara" producera energi för ungefär 2 år i dagens reaktorer. Krävs alltså runt 30-40 sockerbitar i dagens reaktorer för att förse en svenson med el för hela livet. 30 sockerbitar avfall, jag vet inte hur ni känner. Men jag tar gärna de 30 sockerbitarna och gräver ner i min trädgård om så krävs. Det är klart att föredrar över de tusentals ton avfall som en livstid med kol eller biomassaenergi hade genererat, det överlåter jag till någon annans trädgård.
Så nästa gång ni hör talas om avfallsfråga och hör någon säga att det är en ohanterligt ofantligt mäng tänkt då på vad det innebär, 30 sockerbitar! Eller en halv sockerbit ifall man uppmuntrar ny reaktorteknik.
* En sockerbit har en volym på ungefär 5 ml, dvs 5*10^-6 m^3. Urans densitet är 18.9*10^3kg/m^3. En sockerbit rent uran väger alltså ungefär ett hekto(wow faktor bara där). Det finns 2.5*10^23 atomer i den sockerbiten uran, klyvning av varje atom frigör 3.2*10^-11 joule. Klyvs alla atomer får man då 8100 miljarder joule vilket är ekvivalent med 2.25 miljoner kWh. Borde stämma om jag inte gjort nån enkel storleksordningsmiss.
Mars...
Mars, vad är det med den röda planeten som är så lockande? Mars är förmodligen den våtaste av alla våta drömmar för rymdfantaster. Det naturliga nästa steget för oss människor efter månen. Det finns få mål eller utmaningar för mänskligheten som är mer värdiga än att åka till, utforskar, erövrar och koloniserar mars. Precis som rymdkapplöpningen och apolloprogrammet under 50-70 talet motiverade och lockade till sig de bästa och briljantaste amerika och ryssland hade att erbjuda så skulle även ett marsprojekt kunnat göra för hela världen. En hel generation av mänskligheten skulle inspireras att åstadkomma något historiskt!
Men att väcka västvärlden ur sin slappa dekadens är nog svårt, det är nog först när Kina halar sin flagga på månen och säger mars nästa som vi kommer vakna till. Inte för att det oroar mig att Kina eller Indien hinner dit först, jag är enbart glad om inte hela mänskligheten tappat sin lust att utforska. Det är bara det att jag vill vara delaktig! Ingenting annat hade varit lika spännande som att vara en del av ett sådant projekt, då menar jag inte att vara en av de som är privilegierade nog att faktiskt få åka iväg. Det räcker gott och väl att vara med som forskare i själva utvecklingen av tekniken.
Kina och Indiens framsteg ger iallafall lite hopp, Kina verkar ha ambitioner med sitt rymdprogram. De kanske inte har samma budget som NASA, men NASA åstakommer ingenting längre trots sina miljarder efter miljarder med dollar. De mekar med sin värdelösa rymdfärja vars enda vettiga uppdrag varit att skjuta upp Hubbel teleskopet. NASA har knappt något av värde sen Hubbel, skrotningen av JIMO demonstrerade hur de famlar runt utan mål och inte kan hänge sig åt något värdigt mål. Pengar utan vision är ingenting värt.
Varför dessa tankar plötsliga tankar om Mars? Jag råkade snubbla in på The mars society och läste lite artiklar av dess grundare Robert Zubrin, ibland önskar man att rätt män styrde NASA istället för karriärbyråkrater. Här är ett urklipp ur en utmärkt artikel skriven av Zubrin med gott om kritik mot NASA och lite tankar om hur man kan ta sig till mars, snabbt och relativt billigt..
How Do We Get There?
Some may say that human exploration of Mars is too ambitious a feat to select as our near-term goal, but that is the view of the faint of heart. From the technological point of view, we're ready. Despite the greater distance to Mars, we are much better prepared today to send humans to Mars than we were to launch humans to the Moon in 1961 when John F. Kennedy challenged the nation to achieve that goal-and we got there eight years later. Given the will, we could have our first teams on Mars within a decade.
The key to success is rejecting the policy of continued stagnation represented by senile Shuttle Mode thinking, and returning to the destination-driven Apollo Mode of planned operation that allowed the space agency to perform so brilliantly during its youth. In addition, we must take a lesson from our own pioneer past and adopt a "travel light and live off the land" mission strategy similar to that which has well-served terrestrial explorers for centuries. The plan to explore the Red Planet in this way is known as Mars Direct. Here's how it could be accomplished.
At an early launch opportunity-for example 2014-a single heavy lift booster with a capability equal to that of the Saturn V used during the Apollo program is launched off Cape Canaveral and uses its upper stage to throw a 40-tonne unmanned payload onto a trajectory to Mars. (A "tonne" is one metric ton.) Arriving at Mars eight months later, the spacecraft uses friction between its aeroshield and the Martian atmosphere to brake itself into orbit around the planet, and then lands with the help of a parachute. This is the Earth Return Vehicle (ERV). It flies out to Mars with its two methane/oxygen driven rocket propulsion stages unfueled. It also carries six tonnes of liquid hydrogen, a 100-kilowatt nuclear reactor mounted in the back of a methane/oxygen driven light truck, a small set of compressors and an automated chemical processing unit, and a few small scientific rovers.
As soon as the craft lands successfully, the truck is telerobotically driven a few hundred meters away from the site, and the reactor is deployed to provide power to the compressors and chemical processing unit. The ERV will then start a ten-month process of fueling itself by combining the hydrogen brought from Earth with the carbon dioxide in the Martian atmosphere. The end result is a total of 108 tonnes of methane/oxygen rocket propellant. Ninety-six tonnes of the propellant will be used to fuel the ERV, while 12 tonnes will be available to support the use of high-powered, chemically-fueled, long-range ground vehicles. Large additional stockpiles of oxygen can also be produced, both for breathing and for turning into water by combination with hydrogen brought from Earth. Since water is 89 percent oxygen (by weight), and since the larger part of most foodstuffs is water, this greatly reduces the amount of life support consumables that need to be hauled from Earth.
With the propellant production successfully completed, in 2016 two more boosters lift off from Cape Canaveral and throw their 40-tonne payloads towards Mars. One of the payloads is an unmanned fuel-factory/ERV just like the one launched in 2014; the other is a habitation module carrying a small crew, a mixture of whole food and dehydrated provisions sufficient for three years, and a pressurized methane/oxygen-powered ground rover.
Upon arrival, the manned craft lands at the 2014 landing site where a fully fueled ERV and beaconed landing site await it. With the help of such navigational aids, the crew should be able to land right on the spot; but if the landing is off course by tens or even hundreds of kilometers, the crew can still achieve the surface rendezvous by driving over in their rover. If they are off by thousands of kilometers, the second ERV provides a backup.
Assuming the crew lands and rendezvous as planned at site number one, the second ERV will land several hundred kilometers away to start making propellant for the 2018 mission, which in turn will fly out with an additional ERV to open up Mars landing site number three. Thus, every other year two heavy lift boosters are launched, one to land a crew, and the other to prepare a site for the next mission, for an average launch rate of just one booster per year to pursue a continuing program of Mars exploration. Since in a normal year we can launch about six shuttle stacks, this would only represent about 16 percent of the U.S. heavy-lift capability, and would clearly be affordable. In effect, this "live off the land" approach removes the manned Mars mission from the realm of mega-spacecraft fantasy and reduces it in practice to a task of comparable difficulty to that faced in launching the Apollo missions to the Moon.
The crew will stay on the surface for 1.5 years, taking advantage of the mobility afforded by the high-powered chemically-driven ground vehicles to accomplish a great deal of surface exploration. With a 12-tonne surface fuel stockpile, they have the capability for over 24,000 kilometers worth of traverse before they leave, giving them the kind of mobility necessary to conduct a serious search for evidence of past or present life on Mars. Since no one has been left in orbit, the entire crew will have available to them the natural gravity and protection against cosmic rays and solar radiation afforded by the Martian environment, and thus there will not be the strong pressure for a quick return to Earth that plagues other Mars mission plans based upon orbiting mother-ships with small landing parties. At the conclusion of their stay, the crew returns to Earth in a direct flight from the Martian surface in the ERV. As the series of missions progresses, a string of small bases is left behind on the Martian surface, opening up broad stretches of territory to human cognizance.
In essence, by taking advantage of the most obvious local resource available on Mars-its atmosphere-the plan allows us to accomplish a manned Mars mission with what amounts to a lunar-class transportation system. By eliminating any requirement to introduce a new order of technology and complexity of operations beyond those needed for lunar transportation to accomplish piloted Mars missions, the plan can reduce costs by an order of magnitude and advance the schedule for the human exploration of Mars by a generation.
Tyskland kryper till korset
German Economy Minister Michael Glos wants the EU to take into account Germany's phasing out of nuclear power when working out the country's emissions obligations, a press report said Wednesday.
"The increased emission levels brought on by the nuclear phase-out must be taken into account in the EU's overall emissions budget," the paper quoted his as writing to Gabriel.
Där ser man, med lite rakare ord så säger alltså minister Glos egentligen att de måste smälla upp kolkraftverk när de avvecklar kärnkraften och att de måste få tumma på utsläppsmålen för att kunna göra det. Men Tyskland som är en sån förebild när det gäller vindkraft, är det möjligtvis så att (BLASPHEMY!!) vindkraften helt enkelt inte räcker till för att ersätta kärnkraft nog snabbt? Det är ingen kritik mot vindkraft som sådan, det är en helt ok energikälla, den är bara inte tillräcklig vilket detta visar!
Jag tror säkert att klimatet kommer tänka "visst visst, jag kan vänta lite med att höja temperaturen så att Tyskland kan avveckla sin kärnkraft, nemas problemas." Det kanske är dags att tyskarna börjar tänka över sina prioriteringar, vad är viktigast måntro? Att förbättra miljön eller att fortsätta med en helt onödig kärnkraftsavveckling som UTAN TVEKAN kommer försämra miljön, öka utsläppen och orsaka tusentals dödsfall på grund av utsläpp från de smutsiga kolkraftverk som kommer ersätta reaktorerna? Dags att vakna upp till verkligheten!