Logik, religion och kritiskt tänkande.
Jag vill utveckla lite hur jag menar. Men jag menade aldrig att religion är emot kritiskt tänkande, snarare att en tro på religion inte är logisk. Dvs det finns ingen mer anledning att tro på att gud är sann än att andar är sanna eller att det fettförbrännande bastubältet som säljs på tv shop verkligen fungerar.
En huvudfråga för mig är denna.
Finns det någon logisk anledning att tro att den judeo-kristna guden är mer verklig än Oden, Zeus, Shiva, Krishna, Zoraster eller någon annan gud från de diverse olika religioner vi människor tror eller har trott på? Om man inte kan dra slutsatsen att en gud är mer trolig än en annan, är det inte då ologiskt att tro på en av dom över de andra? Om man väljer en över andra så beror det väll isåfall på uppfostran och kulturella betingelser snarare än slutledningsförmåga?
Om man accepterar att det varken går att bevisa eller motbevisa guds existens så är väll isåfall det mest naturliga att anta att han inte finns.
Däremot så menar jag inte det som en förolämpning mot religion att säga att den inte är logisk. För det är väll religionens kärna att man ska tro på den, inte rationalisera sig till den? Om gud kunde bevisas så skulle ingen behöva tro längre, då skulle man veta.
Amen!
:P
Ur vår - teknikfreakars - speciella synvinkel:
Oaktat frågan om marknadskrafternas betydelse för freden, så är frågan vad man menar med en skapargud som eventuellt finns även om vetenskapen inte kan påvisa någon sådan? Alternativt uttryckt: var går gränsen i minnes- och simultankapacitet för att en förmodat levande organism ska betecknas som en gud? Oavsett vilka förmågor en människa, venusian eller "gud", än har, så finns det rimligen någon varelse som behärskar och kontrollerar ett ännu större område av vårt universum eller eventuella parallella universa.
Vi har således att göra med ett klassiskt gränsdragningsproblem innebärande att frågan om huruvida gud finns eller inte egentligen är irrelevant. Möjligen existerar genom naturlig evolution mer utvecklade organismer, för även en "gud" måste ju ha en utvecklingshistoria.
Det kan visserligen anföras att Gud ?står över tiden?, evigt oberoende av tid och rum. Att ?stå över tiden? är dock enbart en fråga om teknisk utveckling. Om vi människor inte dessförinnan förgör oss själva, så kommer vi också att lära oss att bli oberoende av tiden och rummet ? frågan är bara hur.
Vissa andra civilisationer i universum kan, utan vår vetskap, redan ha lyckats med detta och därmed blivit vidareutvecklade gudar i evolutionens namn. Vi här på Tellus forskar kring detta viktiga problem och vi är ganska påhittiga?
Det måste därför anses vara betydligt mer konstruktivt att diskutera hur t.ex. bevisat fredsskapande affärsverksamhet bäst kan främjas, än att hänge sig åt religiösa dispyter. I synnerhet som frågan om guds existens, oaktat relevanta vetenskapliga rön, primärt är en akademisk spetsfundighet, som tyvärr kan vara konfliktskapande. Jämför uttalandet av Laplace:
"Gud är en hypotes som inte är nödvändig."
Det är m.a.o. bara en tidsfråga innan vi Homo Sapiens också är "gudar". Och alla är redan en "gud", relativt sett, för någon...