Grönarealisten

Jag ska inte ljuga, jag tycker kärnvapen är en fascinerande teknologi. När Trinity bomben sprängdes den 16 juli 1945 tog mänskligheten klivet in en ny era. En era som ännu bara just smygit igång och vars den kommer leda det vet ingen. Det är inte så märkligt att kärnkraft har sin "onda" tvilling i kärnvapen. Varenda teknologi kan användas både konstruktivt och destruktivt. En teknologi i sig är aldrig dålig eller bra, det är attribut som man endast kan ge åt teknikens användningsområden. Den egenskap som gör kärnvapen så destruktiva är även den egenskap som gör att kärnkraften har en nästintill obegränsad potential. Den enormt höga energitätheten. 1 gram uran innehåller samma energimängd som 2100 liter olja. Det finns ingen annan naturligt förekommande energikälla som ens kan komma i närheten av det.

När man börjar läsa om kärnvapen, studera dess design och sätta sig in i hur de fungerar så blir man fångad. Det är fascinerade. Jag har full förståelse för att en hel del framstående fysiker under 40 talet helt kunde hänge sig åt utvecklingen av kärnvapen. Det måste ha varit den mest spännande arbetsuppgift de någonsin haft. Om jag hade levt då så tror jag knappast att jag hade avböjt en inbjudan till Manhattan projektet.

Jag tycker inte heller man kan beskylla dess vetenskapsmän för att deras skapelse användes för att mörda 200 000 japaner. Det beslutet var inte deras och många av dom led över det för resten av sina liv.  Deras andra uppfinning, kärnkraften, har räddat oräkneligt många liv.




Men Trinity och Manhattanprojektet var inte det jag skulle skriva om här. Det jag ska skriva om är hur kärnvapenmotståndare ofta argumenterar på ett sätt som är direkt farligt. Ingen sansad människa vill att det ska finnas enorma lager av kärnvapen på vår jord. Man behöver inte vara med i läkare mot kärnvapen för att begripa det. Det farliga ligger i när kärnvapenmotståndarna argumenterar för kunskapscensur.

I åtskilliga artiklar har flera kända universitetsforskare argumenterat mot kärnkraft eftersom de anser att kunskapen om civil kärnkraft innebär en ökad risk för kärnvapenspridning. Samma argument sprids av vissa inom läkare mot kärnvapen, svenska naturskyddsföreningen, MKG med flera. Varför är det då en farlig attityd? Det handlar om kunskapscensurering. Man kan diskutera länge huruvida kunskapen om civil kärnteknik verkligen höjer risken för kärnvapenspridning. Men jag förstår inte hur vetenskapsmän kan se sig själv i spegeln efter att de förespråkar bokbålar? De försöker förbjuda förekomster av viss kunskap eftersom de anser att den är farlig i deras ögon. Men kunskap i sig är aldrig farlig, kunskap lyfter människan. Att föreslå kunskapscensurering eller att ens antyda åt det hållet är att spotta på allt vetenskapen står för. Det är att förgripa sig på vetenskap på samma sätt om katolska kyrkan gjorde under medeltiden.

Det är dessutom ohyggligt orimligt. Det går inte censurera bort kunskapen om kärnvapen utan att radera en stor del av den moderna fysiken. Hela kärntekniken kan återskapas ur grundläggande kvantmekanik och kärnfysik. Pandoras ask blev öppnad under början på förra århundradet och det går inte stänga den igen.

Det finns även mycket större "kunskapshot". Kemiska stridsmedel är ohyggligt mycket lättare att framställa än kärnvapen och det finns gott om kemiingejörer världen över som kan använda sin kunskap för att framställa sådana vapen. Se bara på saringasattacken i Japan. Ska vi förbjuda kemikalieindustrin från att existera? Ska vi sluta att utbilda alla slägs sprängmedelsexperter och lägga ner hela gruvindustrin, där lär man sig saker som kan tillämpas på bilbomber lika lätt som på malmådror. Att börja förespråka censurering av kunskap är ett första steg på en stig som man inte vet vars den slutar. Vem ska bestämma vilken kunskap som är farlig?