Grönarealisten

I mitt senaste inlägg så skrev jag att man inte hade tagit bild av någon extrasolar planet, bara detekterat deras existens genom att dess stjärna vobblar lite, eller att ljusstyrkan mattas av då planeten passerar framför stjärnan. Det visade sig dock att jag hade fel! Jag har inte bläddrat igenom NASA's picture of the day archive på ett bra tag, något som jag tycker är oerhört avslappnande. Det ger ett trevligt perspektiv på allt löjligt som sker på vår lilla planet, hur som helst så hittade jag ikväll över denna bilden.



Och där har ni det, den första bilden någonsin på en planet utanför vårt solsystem! Så sjukt coolt att det bara inte är sant, det är säkert en gammal nyhet för jag har överhuvudtaget inte läst några nyheter på evigheter, men det gör det inte mindre häftigt. Nu råkar planeten i fråga vara något av ett freak, 8 gånger massivare än jupiter och runt 10 gånger längre bort från sin stjärna än pluto är från solen och det är därför man överhuvudtaget kunnat ta bilden ovan. Det finns även en del tvivel på att den kanske inte är gravitationellt bunden till stjärnan men det är likförbannat en direkt bild på en planet!

Hittade också denna artikeln som är grymt intressant, Blinding Gamma Ray Burst Was Directed at Earth, vilket verkligen framhäver hur fantastiskt våldsam naturen verkligen är. Tanken på explosioner som på egen hand för en stund pumpar ut mer energi än hela galaxer och som kan sterilisera allt inom ljusårs avstånd är verkligen imponerande.



Det är lätt att börja fundera på om inte de stabila och lugna förhållandena vi människor njutit av under lång tid egentligen är ren tur. Vi är trots allt totalt utlämnade till slumpen, det finns så många katastrofer som skulle kunna utrota mänskligheten utan att vi kan göra något. Närsomhelst kan en komet komma inrullandes från oort molnet och demolera allt, får yellowstone calderan, eller någon annan jätte vulkan, för sig att explodera igen så är vi stekta, en sådan händelse har förmodligen nästan utrotat mänskligheten en gång redan. Ovan nämnda jätte explosioner hade möjligtvis kunnat demolera jordens atmosfär(men astronomer tror inte det finns någon stjärna i vintergatan som kan orsaka sådan explosion"), sen finns alltid mer exotiska möjligheter som att solen hickar till lite extra, vilket förstås verkar osannolikt men vem vet om det är helt omöjligt? Och om inte naturen är nog destruktiv så finns det alla de olika sätt vi kan eller snart kommer kunna ta död på oss själva genom. Biovapen, kärnvapen, green goo, eller varför inte berserker probes.

Så länge alla människor är kvar på en och samma planet så är vi som ras allt för sårbar och utlämnad till naturens nycker.  Frågan är om vi någonsin kommer göra något åt det, eller om vi kommer gå samma väg som dinosaurierna? Vi har ju aldrig som ras varit kapabla att planera för mer än några år in i framtiden, vad måste ske för att vi ska kunna börja tänka mer långsiktigt? Kanske botet mot åldrande som jag förslog som en framtida väldsförändrande händelse kommer vara nog? Om vi kan leva produktivt i 500+ år istället för enbart 60-70, då kanske vi även börjar intressera oss för att omständigheterna om 200-300 år?

Eller kanske det krävs något så enkelt som en nära miss, dvs att en komet susar förbi och nästan snuddar jorden samtidigt som det skrämmer skiten ur varenda jävul. Då hade vi nog inset hur sårbara vi egentligen är. En sak är iallafall säkert, ska vi överleva långsiktigt som ras så kan vi inte ta en väg tillbaka mot att använda mindre energi, vända ryggen till teknik och försöka skruva tillbaka klockan. Då blir vi ännu mer impotenta när(inte om) en katastrof väl sker. Ifall vi upptäcker något stort och elakt på väg mot jorden så hade jag iallafall velat att vi har något som Orion(se klippet nedan) färdigutvecklat, antingen för att eliminera hotet eller som livbåt så att åtminstone något överlever.