Grönarealisten

Ska bli intressant att se om jag får något svar. Eftersom Jarlöv vägrar besvara min kritik på debattsidorna i tidningar så bestämde jag mig för att maila henne direkt. Förmodligen kommer hon väll försöka dansa undan det hela igen.

 Käre Jarlöv.

Jag skickar detta brev till dig och bifogar det till några andra SNF styrelsemedlemmar på grund av din nuvarande tidningskampanj mot kärnkraft. En kampanj som tyvär bygger på överdrifter och felaktigheter.

Som en representant för en så pass stor miljöförening som SNF så borde du vara mer noggran med de påståenden du går ut med. Du säger tex att uran snart kommer ta slut inom 50-80 år. men det finns inte något stöd för det någonstans i litteraturen. Inte från IAEA, inte från NEA, inte från IEA, inte från SKI eller någon annan organisation som har intresse för uran.

Det uran som tar slut om 50-80 år är det som är brytbart med dagens priser. Men det framgår klart och tydligt av IAEA's och NEA's red book- uranium resources and demand att förutom de billiga resurserna så finns det en faktor 8-10 gånger så mycket uran i fosfater som blir brytbart om marknadspriset stiger till ungefär 3-5 ggr dagens prisnivå. mer kan du tex läsa här.
http://www.nea.fr/html/general/press/2006/redbook/red_book_questions_and_answers.pdf
Låt mig citera
"There are also considerable other resources, labelled "unconventional", including uranium associated with phosphate deposits. These could lengthen the time that nuclear energy could supply energy demand using current technologies to more than 600 years. Further, deployment of advanced reactor and fuel cycle technologies could multiply all these numbers by a factor of at least 30. "

En sådan prisökning på uran leder bara till några öre högre elproduktionspriser.

Dessutom blir uranet från havsvatten ekonomiskt att utvinna till de priserna. Om den processen kan du läsa här.
http://npc.sarov.ru/english/digest/132004/appendix8.html
Eftersom metoderna redan utvecklats och testats av JAERI i japan så är det varken spekulativt eller orimligt.

För övrigt så antyder du att en tjernobylliknande olyckan kan ske i Sverige. Då måste jag fråga om du känner till något alls om grundläggande kärnfysik? Förstår du hur en reaktor fungerar? Rollen neutronmoderatorn spelar och skillnaden mellan olika moderatorer? Fissions och absorptions tvärsnittens beroende av neutronenergier? Om man förstår de 3 saker så förstår man även varför det är fysiskt omöjligt(inte bara osannolikt) för ett svenskt tjernobyl att ske.
Läs tex denna länken under säkerhet.
http://www.neutron.kth.se/transmutation/swedish_perspective/index.htm
Eller mitt blogginlägg om just detta
http://gronarealisten.blogg.se/2007/march/karnkraftvantande-katastrof-eller.html

Det finns med andra ord gott om garantier för att en katastrofal olycka aldrig kan ske i sverige. Det är för övrigt bara se på säkerheten hos västerländska reaktorer. Över 50 år med civil energiproduktion och inte en enda olycka som lett till strålningsrelaterade dödsfall eller skador bland allmänheten. Inte ens TMI(Harrisburg) hade någon enda negativ konsekvens för omgivningen. Ingen annan industri har en säkerhetsstandard som ens kan komma i närheten av det. Det kan du inte förneka.
Inte ens tjernobyl hade de katastrofala konsekvenser som ni vill hävda. Det dör mer personer årligen i EU på grund av biobränslen än de som dött av tjernobyl hittils.
http://www-pub.iaea.org/MTCD/publications/PDF/Pub1239_web.pdf

För övrigt så skulle en kärnkraftsavveckling rimligtvis leda till högre koldioxidutsläpp eftersom alternativen släpper ut mer co2 än kärnkraft. Det framgår bland annat av ExternE och av vattenfalls livscykelanalys med flera. http://www.externe.info/
http://www.vattenfall.se/www/vf_se/vf_se/Gemeinsame_Inhalte/DOCUMENT/196015vatt/595622milj/P0282331.pdf

En totalt försummbar ökningen givetvis, det erkänner jag villigt. Men det är fel att säga att en avveckling inte leder till en ökning av utsläppen.

Du säger att kärnkraft endast står för 6% av världens energiproduktion och därmed är marginell. Men solkraft och vindkraft står tillsammans enbart för 0.1% av världens energiproduktion, hur marginellt och meningslöst är isåfall inte sol och vindkraft enligt din logik? Faktum är att IPCC senaste rapport innebär en fördubbling av antalet reaktorer fram till 2030. Enbart kina planerar att bygga ut sin kärnkrafts kapacitet med 300GW fram till 2050. Vi har inte ens skrapat på ytan av vad kärnkraft kan åstakomma. 

Och sen vill jag ställa frågan till dig personligen som du blankt vägrar besvara i tidningar. Det finns en väldigt reell risk att biobränslen orsakar flertalet dödsfall på grund av utsläpp av cancerogena ämnen och sot. http://www.analys.se/lankar/bkgr/bkgr5-96.pdf
http://www.analys.se/lankar/bkgr/bkgr1-01.pdf
Det innebär att om ringhals ersätts med biobränslen så kommer 300 personer dö årligen pågrund av luftföroreningar. Ingen dör däremot på grund av ringhals. Är du och SNF villig att ta ansvar för de dödsfallen årligen? Väger den reella risken med biobränslen lättare än den extremt hypotetiska risken med kärnkraft?

Du säger för övrigt att uranbrytning är smutsigt och hälsovådligt. Men det finns studie efter studie som visar att uranbrytning endast innebär en extra dos på mikrosievert nivå till samhällen runt urangruvor. Du kanske inte är bekant med hur man mäter stråldoser. Men det vi får i oss från naturlig bakgrundsstrålning och naturligt radon uppgår till 4-5 millisievert. Extra dosen från uranbrytningen motsvarar alltså inte ens en dags bakgrundsstrålning. Att påstå att det innebär en hälsofara är förnuftsvidrigt och felaktigt.
Detta kan du läsa om bland annat på kanadensiska hälsovårdsmyndigheten, australiensiska hälsåvordsmyndigheten och många olika strålskyddsjournaler. Läs tex 
R.A. Akber et al Radiat Prot Dosimetry, Dec 1992; 45: 137 - 140
http://www.environment.gov.au/ssd/uranium-mining/outcomes/human-health/public.html
De doser som gruvarberate får är långt under den 20mSv gräns som råder.
http://www.hc-sc.gc.ca/ewh-semt/alt_formats/hecs-sesc/pdf/pubs/occup-travail/radiation/regist/2005-report-rapport_e.pdf

Jag hoppas du läser länkarna ovan med ett öppet sinne och att du besvarar mitt mail, det reflekterar inte väl över SNF om dess vice ordförande helt ignorerar god vetenskap. Vi i MFK vill precis samma sak som ni i SNF. En ren miljö och gott klimat som vi kan lämna över till våra efterkommande.

Det jag vill avsluta med är att fråga vad för referenser du har för dina påståenden. Som före detta forskare så inser du nog värdet av goda referenser.

Johan Simu
(kärn)fysik student.
styrelsesuppleant MFK

http://www.svd.se/dynamiskt/blogg/did_14626525.asp?id=3840

Mike Hulme är en ledande brittisk klimatforskare som anser att människans aktiviteter bidrar till en klimatförändring som får negativa konsekvenser. Han anser också att det ligger en fara i att vetenskapsmän och opinionsbildare överdriver riskerna.


Så sant som det är sagt. Med all hysteri just nu runt klimatförändringar så verkar det som att folk förväntar sig att grönlandsisen ska smälta om två månader och att golfströmmen slocknar nästa år. Faran i att konstant mata allmänheten med växthuseffekt hysteri är att allmänheten kommer bli mättad av det hela, sen om ett tag(ett år?, två år?) när inget hänt ännu så kommer de tänka "de där vetenskapsmännen vet fan inte vad de pratar om". Änn värre är det om media hysterin får folk att tro att situationen är så dåligt att vi inte ens kan göra något åt den.

Växthuseffekten är en reell risk. Men det gynnar inte någon att media blåser upp det. Det som krävs är rationella och långsiktiga blocköverskridande beslut tagna av våra politiska ledare i nära sammarbete med diverse klimat och energiforskare. Om hysterin stegras till orimliga proportioner så kommer istället politiker tvingas till att ta kortsiktiga och orationella beslut för att blidka en aktionshungrig allmänhet.

Vi måste agera fort, men med det menas inom kanske en tioårsperiod, inte före nästa vecka! Men allmänhetens uppmärksamhet brukar endast bestå i 3-4 veckor innan något annat, som tex att britney rakar skallen, tar över.

Nån måtta får det väll tamejfan vara! Gång på gång på gång på gång matar miljöfanatiker allmänheten med det absolut löjliga påståendet att vi inte har löst avfallsproblemet och sen spinner de vidare och påstår att det problemet är så stort att kärnkraft är "oetiskt" eftersom vi lämnar avfall till framtida generationer.
Det är rent skitsnack av främst två anledningar. Problemet är inte särskilt stort och vi har redan metoder för att ta hand om det!

Avfallsproblemet är ett relativt litet problem! Det finns i sverige idag totalt runt 8000 ton kärnavfall. Detta lagras i några bassänger. Det är alltså inga stora mängder vi pratar om. Hela världens avfall som hittils producerats under de 50 år som kärnkraft existerat ryms lätt i en idrottsstadium. Hur snabbt fyller världens kolkraftverk upp en idrottsstadium med giftig aska? Minuter? Timmar?
Det finns några sätt att ta hand om avfallet.

Gräva ner fanstyget

Ett sätt som jag personligen tycker är oerhört slöseri med resurser är att kapsla in avfallet och sen gräva ner det. Först låter man avfallet kallna i bassänger i 40-50 år. Med kallna menar jag att de kortlivade isotoperna ska hinna sönderfalla bort så att avfallet blir hanterbart. Detta gör man på CLAB anläggningen. Efter att det kallnat tillräckligt så är tanken att man ska ta avfallet och förseglat det i kopparcylindrar. Kopparcylindern i sin tur förseglas i betonitlera. Kraven på förseglingen är väldigt stora då de ska kunna hålla avfallet inneslutet i 100 000 år. Men man känner väll till hur koppar påverkas av sin omgivning och man har bedömt att en 2mm väggtjocklek är nog för att stå emot korrosion i en miljon år! /1/




Sen utanför kapseln finns Bentonitlera som är utvald för att klara av att hålla inne eventuellt läckage från kapseln. Se tex /2/
Sen finns urberget själv. Här har vi naturen själv som utmärkt bevis på att de flesta av ämnena i avfallet inte kan sprida sig väldigt långt genom berget. För flera miljoner år sen existerade en naturlig reaktor i Oklo, Afrika. När man studerat spridningen av ämnen från denna reaktor så har man sett att många radioaktiva ämnen bara spridits ett fåtal meter. /3/

Man kan läsa allt om det här på SKB's hemsida www.skb.se

Transmutation

Det finns iallafall inte mycket tvivel om att denna sortens förvaring är säker och tillfredställande om man enbart vill säkra avfallet. Det är förstås en massa byråkati inblandat som gör att vi ännu inte börjat gräva ner avfallet. Men varför är jag då emot det? Det är av enkla skäl. Avfallet består av

Urandioxid: 95%
Stabila klyvningsprodukter: 3.7 %
Plutoniumoxider: 0.8%
Radioaktiva klyvningsprodukter: 0.4%
Oxider av andra transuraner: 0.1%

Det som gör att vi måste förvara avfallet så jäkla länge är plutonium och de andra transuranerna. Urandioxiden är inte särskilt radioaktivt, de stabila klyvningsprodukterna är som sagt stabila, de radioaktiva klyvningsprodukterna är alla kortlivade(förutom Tc-99) med halveringstider på högst 30 år. De är alltså ofarliga på runt 300 år.
Om vi separerar bort uranet, plutoniumet och de andra transuranerna från avfallet så har vi alltså bara kvar 4% av avfallet och den delen behöver bara förvaras i 300 år. Hur lätt som helst.

Då är vi tillbaka till uranet och transuranerna. Vad ska vi göra med dom? Nu kommer vi in på lite rolig kärnfysik igen.

Uranet består nästan enbart av Uran-238. Som de flesta(förhoppningsvis) vet så är det Uran-235 som vi klyver i dagens lättvattenreaktorer. Uran-238 är i dessa reaktorer mest ivägen. Men om man beskjuter Uran-238 med neutroner så kan den fånga en av neutronerna och bilda Uran-239, detta är ostabilt och sönderfaller fort till Plutonium-239. Nu är ju plutonium för det mesta förknippat med vapen. Men det är även utmärkt bränsle i reaktorer. Om man ska snacka svengelska så breedar(föder, tillverkar) vi plutonium från uranet.

Detta sker hela tiden i alla reaktorer och det är därför vi överhuvudtaget har plutonium i avfallet. Designen på lättvattenreaktorer och neutronekonomin(hur många neutroner du har över i princip) i dessa är dock inte optimerad för detta syfte. Man kan bygga reaktorer som är helt och hållet anpassade för att breeda plutonium från uranet och därmed så producerar man faktiskt mer bränsle än man använder i dom. Detta överflödiga plutonium kan givetvis matas in som bränsle i andra reaktorer. Eller så kan man balansera reaktorn så att den bränner lika mycket bränsle som den producerar. I slutändan innebär det att man kan omvandla i princip allt Uran-238 till plutonium som i sin tur fissioneras och producerar energi. Allt det uran som vi tänker gräva ner kan alltså användas som bränsle i reaktorer! Givetvis gäller desamma för den 0.8% av avfallet som är plutonium.

Vad gör vi då med den lilla mängen transuraner som vi har kvar i avfallet? Det kan man på likadant sätt som ovan breeda till andra isotoper som i sin tur kan fissioneras. Kallas kort och gott transmutation(ändra en atomkärna till en annan).

Allt som blir kvar av detta är fissions produkter som blir ofarligt på 300 år. Det löser därmed hela slutförvaringsproblemet och vi får på köpet ut mycket mycket mer energi ur uranet vi gräver upp ur backen. Istället för att endast använda de 0.7% som är Uran-235 i naturligt uran så kan vi använda allt. För att läsa mer om det här se referenser /4,5,6/.

Vad är haken då? Hittils har man bara använt sig av dessa metoder i forskningsreaktorer. Det återstår att utveckla det i stor industriell skala. Det finns inget som tyder på att vi inte kan göra det! Det kanske tar 30-40 år men det finns ingen anledning att ha bråttom!

Ett problem återstår dock. Plutoniumet kan användas i kärnvapen. Detta är i mina ögon främst ett politiskt problem och på FN's bord. Men det är värt att nämna att för att plutonium ska vara värt att ha i kärnvapen så ska det vara väldigt rent Plutonium-239. I en civil reaktor så breedas även en hel del Plutonium-240 och 241. Man bygger en plutonium bomb genom att forma plutoniumet som ett skal. Runt detta skalet så sätter man vanliga sprängmedel och när man spränger dessa sprängmedel så komprimeras plutoniumet till en viss punkt då fissions kedjereaktionen kan inledas vilket i sin tur leder till kärnexplosionen. I själva bomben har man en liten neutronkälla som ser till att det finns neutroner som kan inleda reaktionen vid rätt ögonblick.

Men eftersom Pu-240 och 241 har hög spontan fissions aktivitet innebär det att det alltid flyger runt en massa neutroner. Detta gör att det är stor risk att kedjereaktionen startar långt före allt plutonium komprimerats tillräckligt. Vad som då händer är att det antingen inte smäller alls eller att det blir en väldigt klen explosion. Alla kärnvapenstater har löst detta genom att låta bränslet ligga inne i specialbyggda reaktorer endast en kort period så att endast Pu-239 hinner breedas. Visst går det i teori att bygga en bomb av Pu-240 eller Pu-241, men att bygga en pålitlig sådan är en så stor teknisk utmaning att det är långt bortom terroristorganisationers förmåga.


1 King et al, 2001. Copper corrosion under expected conditions in a deep geologic repository. SKB TR-01-23, Svensk Kärnbränslehantering AB.
2 http://www.skb.se/upload/publications/pdf/Barriärer.pdf
3 Douglas G. Brookins, Environmental Geology, volume 4, numbers 3-4, september 1982
4.M. Salvatores Nuclear Engineering and Design, Volume 235, Issue 7, March 2005, Pages 805-816
5.M. Cometto et al Annals of Nuclear Energy, Volume 31, Issue 4, March 2004, Pages 413-429
6 http://www.gen-4.org/

Det finns några anledningar till att jag är en trogen kärnkraftsförespråkare. Jag ska lista up dom här och min utmaning till kärnkraftsmotståndare är att bevisa att jag har fel på en eller flera av de punkterna.

1. Kärnkraft påverkar varken miljö eller klimat.

Det största klimathotet vi står inför idag är koldioxidutsläpp. Alla billiga och effektiva metoder vi har idag för att producera el, förutom vatten och kärnkraft, förlitar sig på förbränning av fossila bränslen. Det innebär naturligtvis enorma utsläpp av koldioxid.
Men kärnkraft är så gott som koldioxid neutralt. Det enda stället koldioxid kommer in i bilden när det gäller kärnkraft är brytning av uran och sen transport av kärnbränsle och kärnavfall. Men just eftersom det kan utvinnas så fruktansvärt mycket energi ur uran så behöver vi varken bryta eller transportera några stora mängder för att driva kärnkraften. Enligt ExternE rapporten så släpper kärnkrafts bränslecykeln bara ut obetydligt mer koldioxid än tex vind eller vattenkraft.

Det finns ju en oro för att radioaktiva ämnen ska ta sig ut i naturen från kärnkraftverk. Men om man ser på de siffror SSI ger så bidrar svensk kärnteknik industri med en obetydlig mängd radioaktiva ämnen till miljön. Ta tex kol14. Den mängd kol14 som svensk kärnteknik släpper ut årligen är inte ens en halv miljondel av den mängd som existerar naturligt i atmosfären.

Slutförvaring av använt kärnbränsle innebär visserligen komplikationer. Men eftersom dagens avfall är utmärkt bränsle i nästan generations reaktorer så är det ett problem med en lösning inom 20-30 år. Vi behöver alltså egentligen inte bygga några dyra slutförvar.

2. Kärnkraft är billig.

Det finns inget annat miljövänligt alternativ som är så billigt som kärnkraft. Det skulle kanske vara vattenkraft isåfall. Under 2005 kostade det 18.8öre att producera en kWh el. Hur billigt det är demonstreras genom att jämnföra det med vindkraft som subventioneras av staten med runt 30öre/kWh för att kunna konkurera med andra energislag. Dvs enbart subventionerna till vindkraft är dubbelt så dyra som den rena produktionskostnaden för kärnkraft. Dessutom står endast uran för runt 10% av kostnaderna för elproduktionen. Resten är anläggningskostnader osv. Det innebär att kärnkraft är väldigt okänsligt för fluktuationer i uranpriser. Uranpriserna skulle till och med kunna femdubblas utan att kärnkraftsel tappar sin ekonomiska konkurrenskraft.

3. Kärnkraft är långsiktigt hållbar

En vanlig invänding mot kärnkraft brukar vara att uran är ändligt och därmed är kärnkraft bara en tillfällig lösning. Visst är uran rent teoretiskt sett ändligt. Men det är ju som jag nämnde tidigare så att innehåller enorma mängder energi. Med tagens kärnkraft tar vi bara tillvara på 1/60 av energin i uran. Resten finns kvar i avfallet. När vi börjar bygga nästa generations reaktorer kommer vi därmed kunna få ut 60ggr så mycket energi ur varje kilo uran och även använda dagens avfall. Det innebär att om vi byter ut våra reaktorer med generation 4 reaktorer så kan vi driva dom ENBART på dagens avfall i över 2000 år. Utan att behöva bryta ett enda gram nytt uran. Om vi sen vill titta ännu långsiktigare så kan man utvinna uran ur havsvatten. http://npc.sarov.ru/english/digest/132004/appendix8.html Det kommer kosta mer än det kostar att bryta uran idag. Men just eftersom kärnkraft är så okänsligt för uranpriser så innebär det inget större problem. I havsvatten finns nog med uran för att driva kärnkraft i miljoner år.

Så oavsett hur pessimistisk man är så inser man att vi har uran nog för tusentals år frammåt. Fusionskraft är ju även det kärnkraft och allt pekar på att vi kommer kunna producera el från fusionskraftverk inom 50 år. Då kommer vi ha energi för miljarder år i havsvattnet.

4. Kärnkraft är lämpligt för väteproduktion

Det enda långsiktiga alternativet till fossila bränslen i transport sektorn som existerar idag är väte. Etanol och andra biobränslen kommer enbart vara en parentes i kampen för att bli av med oljeberoende. Detta eftersom det krävs allt för mycket odlingsbar mark för att producera etanol. Väte producerar man antingen med electricitet eller höga temperaturer. Flera av generation 4 reaktorerna är designade för att producera väte samtidigt som de producerar el. Då slår man alltså två flugor i en smäll.

Jag hade förmodligen kunnat fortsätta, men det räcker med dessa 4 punkter för de är de fyra som är väsentliga för att säkra framtidens elproduktion och även vår levnadsstandard. Vindkraft, solkraft, geotermisk energi, vågkraft kommer alla spela stora roller i framtiden. Men vattenkraft och kärnkraft kommer nog fortsätta dominera svensk energiproduktion väldigt långt in i framtiden och förhoppningsvis kommer kärnkraft få en allt mer framträdande roll i Indien, Kina och andra snabbt växande nationer.