Ik ben gefrustreerd




Idag är väll sista dagen på sommarn och sista dagen på min lilla en veckas semester. Semestern har varit riktigt skön men inte alls lång nog. Det har varit en på tok för hård vår och sommar för att en vecka ska räcka som återställare, men jag får helt enkelt skjuta på slitenheten fram till jul då jag kommer ta långledigt, minst 4 veckor! Fram tills dess gäller det att ta sig i kragen, min handledare kommer äntligen hem från USA också så nu kan jag komma igång ordentligt med mitt ännu odefinerade doktorandprojekt. Imorgon börjar också en kurs i holländska som jag ska läsa, få se hur det går. Förutom engelska har jag aldrig försökt lära mig något annat språk, försöker nu göra läxa nummer ett men kan inte koncentrera mig. Jag har iallafall lärt mig helt på egen hand hur man ska säga att man är frustrerad på holländska :)

Frustrationen handlar förstås inte bara om att jag känner mig så jäkla sliten, nej för att inte skapa något trendbrott här så måste jag givetvis vara frustrerad över kärnkraft som vanligt! Igårkväll när jag slösurade runt så rammlade jag in på sidan
Terrestrial Energy, nån amerikan håller på att skriva en bok om kärnkraft som verkar lovande och han bloggar även en del. I hans blogg hittade jag detta.

Unfortunately, there's a huge bifurcation in American society. We have a core of people who understand nuclear technology, who recognize its world-saving potential, but who simply can't communicate this to the general public - and are getting kind of bitter about it as well. Then we have the general public that yearns for something exactly like nuclear - "clean energy" - but is totally misinformed about it and therefore fearful.

Han hade lika gärna kunnat skriva western society istället för american society. Fetstilade snutten beskriver prick hur jag känner och jag har bara lobbat för kärnkraft i lite dryft två år, hur ska de gamla rävarna som varit aktiva sen 60 talet och framåt egentligen känna sig? Att se samma idiotiska lögner och myter upprepas ad infinitum. Det är ju så otroligt absurt att den energikälla som uppfyller alla tänkbara önskemål motarbetas så hårt för att så få förstår den och därför blir den lätt offer för den ännu mindre klicken som sprider lögner och myter på heltid. Det finns ingen energikälla som har så stor potential, som kan kan producera så mycket energi med så liten miljöpåverkan och som är så mångsidig som kärnenergi. Kärnenergi är helt enkelt det nästa logiska steget i den energistege som mänskligheten klättrat upp för.

Men istället för att fortsätta klättra upp för stegen så vill många vända utveckligen och gå tillbaka till att elda pinnar och leka med vindmöllor, åter begränsa oss till de löjligt utspäda energirester som naturen har över helt utan tanke på hur ofantligt knepigt det är att utvinna energi ur en så klena källor. De säger glatt att energi är gratis, men den är gratis på samma sätt som guld i havet är gratis.

Att kärnenergi är den bästa energikällan är plågsamt uppenbart för varenda person som överhuvudtaget försökt sätta sig in i grundläggande kärnfysik! Det är så uppenbart att vi som lobbar för kärnkraft helt enkelt inte kan förstå varför inte alla ser det direkt och det är väll det som är problemet, hur ska man kommunicera något till allmänheten som man själv anser är så uppenbart att det nästan säger sig själv? För så uppenbart är det verkligen, fråga vem som helst som studerat ämnet!

Motståndet mot kärnkraft är nog bara en av många symptomer på den grundläggande uppdelning som existerar i det moderna samhället mellan de som förstår sig på teknik och vetenskap och de som inte gör det. Carl Sagan sa det bäst


We've arranged a global civilization in which most crucial elements - transportation, communications, and all other industries; agriculture, medicine, education, entertainment, protecting the environment; and even the key democratic institution of voting - profoundly depend on science and technology. We have also arranged things so that almost no one understands science and technology. This is a prescription for disaster. We might get away with it for a while, but sooner or later this combustible mixture of ignorance and power is going to blow up in our faces


Kort semester




Jag har inte haft någon semester alls denna sommarn, eller detta året för den delen. Men veckan som kommer har jag tagit ledigt och maria ska komma ner hit till Holland :) Jag lär inte blogga något under veckan med andra ord! Ska bli jäkligt skönt att sova ut och ta det lungt, jag har sovit horribelt dåligt under de senaste veckorna, 4-5 timmar per natt.

Så ha en trevlig vecka alla som läser detta!

Hur kontrollerar man en reaktor?



Jag misstänker att en vanlig uppfattning bland folk, iallafall bland de som överhuvudtaget någonsin fundera på det, är att en kärnreaktor är en fruktansvärt känslig och komplex apparat som måste kontrolleras delikat annars jävlar. Kliver man in i kontrollrummer till en reaktor så förbättras inte bilden direkt, miljörörelsens gamla påstående om att kärnkraft är ett ohyggligt invecklat och farligt sätt att koka vatten känns då nästan sant. Det är faktiskt sant att ett kärnkraftverk är en komplex maskin, men majoriteten av komplexiteten är inte på grund av att hålla styr på kärnreaktionen. Den beror snare på alla kringsystem som krävs för att omvandla värmeenergin från fissionen till användbar energi, kontrollrummet till ett kolkraftverk ser precis lika förjävligt ut :)

Att kontrollera själva kärnreaktionen är egentligen busenkel eftersom den för det mesta kontrollerar sig själv!
Fission, som alla förhoppningsvis vet, orsakas av att en klyvbar isotop(tex U233, U235. PU239) absorberar en neutron, efter absorbtionen så blir kärnan ostabila och klyvs.



Förutom att bara klyvas så skickas även ett antal nya neutroner ut, i genomsnitt runt 3 stycken. Dessa nya neutroner kan i sin tur klyva nya kärnor osv och man får en kedjereaktion. Allt det ger upphov till att man har ett kontinuerligt neutronflöde i reaktorn, neutronflödet styrs av antalet fissioner som sker per sekund och antalet fissioner per sekund styrs av neutronflödet. Vid drift av en reaktor har man ett konstant neutronflödet i reaktorn vilket uppstår då en neutron från varje fission ger upphov till en ny fission. De andra 2 neutronerna som skapas absorberas antingen av icke klyvbara isotoper eller läcker helt enkelt ut ur reaktorn.

Det är genom att manipulera neutronflödet som en reaktor styrs, vill man ha ut större effekt så höjder man flödet, vilket leder till fler fissioner vilket frigör mer energi. Men den viktigaste kontrollen sker genom alla naturliga processer som har ett starkt inflytande på neutronflödet, gör man någon slags förändring på reaktorn så kommer detta automatiskt påverka neutronflödet, förändringarna i flödet kan i sin tur jobba för att förstärka eller släcka ut den ursprungliga förändringen. Det kallas positiv och negativ återkoppling, återkoppling(feedback) beskrivs elegant av wikipedia som

"Feedback is a process whereby some proportion of the output signal of a system is passed (fed back) to the input. This is often used to control the dynamic behavior of the system. "

Eftersom reaktioner sker så pass fort i en reaktor så är det inte överhuvudtaget realistiskt att kunna kontrollera den manuellt utan man måste till stor del förlita sig på de naturliga återkopplingarna, just därför är det ett krav på reaktorer i väst att de negativa återkopplingarna ska dominera över de positiva i alla lägen. Dvs om reaktorns effekt börjar öka av någon anledning så ska den effektökningen leda till att neutronflödet minskar vilket i sin tur sänker effekten och den ursprungliga effekökningen elimineras.

Vilka återkopplingar som är mest dominanta beror på vilken sorts reaktor man har och vilket sorts bränsle man använder. Men ska försöka beskriva några återkopplingar iallafall.

Dopplereffekten

Kort sagt så innebär dopplereffekten att fler neutroner absorberas i icke klyvbara kärnor när temperaturen på bränslet ökar. Att fler neutroner absorberas innebär givetvis att neutronflödet sjunker, det sänker effekten vilket i sin tur sänker temperaturen. När temperaturen sjunker så absorberas återigen färre neutroner och systemet har blivit stabilt igen. Om man sänker temperature på reaktorn sker det motsatta, dvs en effektökning som höjer temperaturen tills man nått jämvikt igen. Ska försöka förklara hur dopplereffekten fungerar vilket kanske blir lättare sagt än gjort.

Värme är inget annat än rörelse, när man ökar temperaturen så börjar atomer röra sig allt snabbare. Nu råkar det även vara så att sannolikheten för att en kärnreaktion ska ske när en neutron växelverkar med en atomkärna helt och hållet beror på rörelseenergin hos neutronen och kärnan. Nedan är tex en bild på sannolikheten för att en uran-238 kärna ska absorbera en neutron beroende på neutronenergin.



När man höjer temperaturen på uranet så kommer urankärnorna börja vibrera med större energin. Det innebär att ibland så rör sig kärnan i riktning mot neutronen när de växelverkar, vilket är samma sak som om neutronen hade haft högre energi och ibland så rör sig kärnan i motsatt riktning vilket sänker energin. Reaktionen sprids alltså över ett energiintervall. Om man skulle rita en graf likadan som ovan, fast med uran-238 atomerna vid högre temperatur så hade man sett att alla toppar i grafen blir bredare och flatare. Varje topp symboliserar en reaktionsenergi där sannolikheten för absorbtion är väldigt stor, om topparna breddas kommer fler neutroner ha en chans att absorberas.

I pebble bed reaktorer är dopplereffekten den primära kontrollen. Den är faktiskt så stark i de reaktorerna att man till fullo kan utnyttja dopplern för att kontrollera effekten. Vill man ha ut högre effekt av reaktor så ökar man flödet av kylmedel(helium), det extra kylmedelsflödet kommer sänka temperaturen på reaktorn vilket ökar effekten tills temperaturen stigit igen. Om något händer med kylningen så kommer reaktorn automatiskt slå av sig själv eftersom temperaturen blir för hög för att kedjereaktionen ska kunnas hållas igång. Väldigt elegant och man behöver inte besvära sig med kontrollstavar eller liknande!


Moderator void

En moderator är ett material som sänker energin på neutronerna i reaktorn, när neutroner frigörs vid fission så har de väldigt hög energi. Vid höga energier så är sannolikheten låg för att neutronen ska orsaka en fission och därmed behövs betydligt mer bränsle ifall man vill ha en reaktor som utnyttjar de neutronerna. Om man istället saktar ner neutronerna så ökar sannolikheten för fission dramatiskt och man kan använda betydligt mindre bränsle. Neutronerna saktas ner genom att kollidera med lätta atomkärnor, vid varje kollision förlorar de en viss energi tills energin blivit så låg att den motsvarar den termiska(värme)energin hos moderatoratomerna.

Void betyder tomrum och när man skriver moderator void så menar man kort och gott att bubblor bildas i moderatorn, tex genom att moderatorn börjar koka om temperaturen i reaktorn stiger för högt. Detta är bara relevant för reaktorer med flytande moderatorer som tung och lättvattenreaktorer. När det bildas bubblor i moderatorn så sjunker medeldensiteten på vattnet i reaktorn, lägre densitet innebär att färre neutroner kommer kollidera i moderatorn och saktas ner. Eftersom de söliga neutronerna behövs för att hålla igång kärnreaktionen så kommer neutronflödet sjunka och temperaturen sjunker tills moderatorn slutar koka. Den här effekten är den ultimata garantin för att kedjereaktionen aldrig kan skena iväg i lättvattenreaktorer, men det är en relativt långsam effekt i jämförelse med dopplereffekten eftersom en stor mängd vatten måste värmas upp till sin kokpunkt.  Dopplern är alltså den viktigaste återkopplingen även i lättvattenreaktorer.

Moderator temperatur

Som jag skrev ovan så kommer neutronerna saktas ner i moderatorn tills dess att de har samma energi som termiska rörelseenergin hos moderatoratomerna. Rörelseenergin hos atomerna beroende på temperatur fördelas på det sätt som man ser på bilden nedan.



När man höjer energin kommer alltså allt fler modererade atomer ha högre energin(fler neutroner hamnar i "svansen" på fördelningarna ovan), det kan ha olika effekter beroende på vilket sorts bränsle man använder. I vissa bränslen kommer det innebär att fler neutroner fångas av fissionstoppar och i andra så innebär det att fler fångas i absorbtionstoppar. Om återkopplingen är negativ eller positiv från denna effekten beror alltså på valet av bränsle.

Bränsleexpansion

När man värmer bränslet så kommer det expandera, om expansionen ger en positiv eller negativ återkoppling är återigen beroende på bränsle och reaktortyp. I min favoritreaktortyp, molten salt reaktorer, så är bränsleexpansionen ett bekymmer eftersom bränslet är ett flytande salt som expanderar rätt rejält. När saltet expanderar kommer fler neutroner lyckas ta sig ut till moderatorn, efter att ha blivit modererade återvänder de sen till bränslet och skapar fler fissioner vilket ger en positiv återkoppling. I andra reaktorer så kan bränsleexpansion leda till att fler neutroner går förlorat från rektorn vilket leder till negativ återkoppling. Jag har för mig, men är inte helt säker, på att bränsleexpansion är en väldigt viktig kontrollmekanism för vissa snabba reaktorer. Dvs reaktorer utan moderator.

De som orkat läsa så här långt har jag nog tråkat ut redan så det får räcka med det! En stor del av en reaktorfysikers jobb är att undersöka alla återkopplingar och se till att summan av alla negativa återkopplingar är större än summan av de positiva. Om de är det så är reaktorn säker och kan aldrig skena iväg så som tex tjernobyl gjorde.

Det är så man blir mörkrädd ibland...




En fråga alla svenskar konstant borde ställa sig är, är våra riksdagsledamöter kompetenta? Som tur är så kan man nuförtiden se alla motioner, interpellationer osv på
riksdagens hemsida. Bara för nöjes skull så sökte jag på homeopati och lite andra "alternativ medicin" grejer, helt enkelt därför att alla som tror på homeopati borde omyndigförklaras. Till min skräck hittade jag motioner etc som handlar om att homeopati borde ses som ett komplement till skolmedicin. Jag brukar ju ofta kasta skit på miljöpartiet, men det verkar som att i detta fallet är idiotierna lika välrepresenterade bland alla partier!

Motion till riksdagen 1998/99:So202 av Maud Ekendahl (m)

Alternativmedicin och homeopati måste ses som ett
komplement till skolmedicinen, inte som något som står i
motsats till skolmedicinen.


I Frankrike, Tyskland och Storbritannien ingår homeopati i sjukförsäk-
ringssystemet. Åtskilliga länder har renodlade homeopatiska sjukhus, poli-
kliniker eller fakulteter där forskare ingår. WHO har också insett styrkan i
homeopati med tanke på effektivitet och ekonomi.

Motion till riksdagen 1991/92:Sk666 av Marianne Andersson (c)

Runt om i världen är homeopatin en erkänd
behandlingsform. Homeopatin är en disciplin vid flera
universitet. Den homeopatiska behandlingen bygger på
flera hundra års beprövad erfarenhet. Upphovsmannen till
homeopatin och flera av de efterföljande utövarna är
läkare. Även om det råder olika uppfattningar mellan
skolmedicin och homeopati om sjukdomsbehandlingen
visar resultaten att man inte entydigt kan säga att den ena
vårdformen är bättre än den andra.


Motion 2005/06:So415 Komplementär- och alternativmedicinsk behandling för barn och gravida kvinnor

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om att barn under 8 år, gravida och ammande kvinnor skall få möjlighet till behandling med komplementär- och alternativmedicin av auktoriserade/regi­strerade komplementär- och alternativmedicinare.


Motion till riksdagen 1999/2000:Ub406 av Westerholm, Barbro (fp)

Alternativmedicinska behandlingsmetoder används i dag
både inom och vid sidan av den etablerade hälso- och
sjukvården. Till metoderna hör bl.a. akupunktur, homeopati
och örtmediciner/naturmedel. Alternativa terapiformer
används framför allt av människor med kroniska eller
allvarliga sjukdomar, men det är bruket av alternativa former
för förebyggande hälsovård som förefaller öka mest.
*****************
Det behövs
studier över alternativ behandling av sjukdomar och hälsoproblem som man
inte kommit till rätta med med konventionella medel och metoder.
Eftersom
intresset bland forskare att ta sig an dessa problem varit svagt föreslår jag
inrättandet av forskningscentra för alternativ medicin knutna till etablerade
forskarmiljöer. Dessa centra skulle också kunna vara kunskapscentra för
insamling, bearbetning och spridning av kunskap om alternativ medicin.
Slutligen behövs naturligtvis finansiella resurser för detta.


Motion till riksdagen 1990/91:So449 av Anita Stenberg m.fl. (mp)

Utmärkande för en del av de alternativa metoderna är
att de betonar en helhetssyn på människan som biologisk
och andlig varelse.
*********
Vissa av de alternativa metoderna bygger på teorier, som
inte står i överensstämmelse med naturvetenskapliga
kunskaper.
Andra behandlingsmetoder är förenliga med
dessa kunskaper, men deras effekt är obevisad. Räcker det
om människor mår bättre efter en behandling eller skall en
bättring kunna vetenskapligt bevisas för att man skall kunna
säga att behandlingen haft effekt?

Motion till riksdagen 2000/01:So315 av Husmark Pehrsson, Cristina (m)

I dag ligger Sverige långt efter andra länder vad gäller alternativ medicinforskning. 
Europa och USA har kommit betydligt längre när det gäller att integrera konventionell
och alternativ medicin. Norge fick för två år sedan en ny lag som godkänner bland annat
healing på sjukhus och Finland har aldrig haft någon motsvarighet till den svenska
kvacksalverilagen.
En översyn av kvacksalverilagen borde därför göras i syfte att legitimerad personal 
tillåts utöva alternativmedicin tillsammans med den etablerade skolmedicinen utan
att för den skull riskera att förlora sin legitimation.
Den fråga som Anita Stenberg ställer är verkligen obehagligt,

"Räcker det om människor mår bättre efter en behandling eller skall en
bättring kunna vetenskapligt bevisas för att man skall kunna
säga att behandlingen haft effekt?"

Det är väll klar så in i helvete att det måste finnas vetenskapligt bevis! När en patient går till en läkare så förväntar han/hon sig att läkaren ska administrera en behandlig som bevisat fungerar! Något annat vore att förstöra trovärdigheten hos hela sjukvården. Rappakalja och bullshit har ingen plats inom sjukvård, det spelar ingen roll att alternativmedicin funnits i tusentalsår, det finns en massa skit som folk trott på i tusentals år.

Barbro Westerholms förslag att inrätta ett forskningscenter för alternativmedicin är lika irriterande. Anledningen till att man inte forskat mycket på alternativmedicin är densamma som att man inte forskat på förekomsten av porslinstekannor på månens baksida, det finns helt enkelt ingen till det eftersom själva grundtanken är idiotisk! Att föreslå att skattepengar ska gå till sån jävla skit är upprörande, vad kommer näst? Ska skattepengar gå till att utreda ifall healing fungerar? Eller om bön har någon effekt? Ska vi utreda ifall näcken kanske är en riktig varelse? Vars går gränsen? Hon borde verkligen ställa sig frågan om det inte finns en väldigt bra anledning till att ingen besvärat sig med att forska på det!


Akupunktur och kiroprakti verkar iallafall fungera någorlunda så det har jag inget särskilt mot, sen är det fullt möjligt att det kan finnas några aktiva ämnen i någon slags gammal örtbehandling etc. Det är iallafall inte absurt orimligt. Men de som förespråkar just homeopati är så korkade att det inte finns ord för det. Vet de ens vad homeopati är?

Grundprincipen är att man kan bota en sjukdom genom att administrera i oerhört utspäd form något gift som ger upphov till samma symptom som sjukdomen, detta ska tydligen kunna bota sjukdomen. Lika botar lika. Utspädningen påstås ta bort giftigheten medans det "nyttiga" stannar kvar. Homeopaterna påstår även att ju mer utspäd blandningen är, ju starkare blir den och utspädningsnivån. Problemet är förstås att utspädningen oftast är så extrem att det inte ens återstår en endaste molekyl längre av giftet man späder ut!! Ska man även tolka det bokstavligt så vore det vettigaste att köpa en flaska med homeopatimedicin, sen späda ut det själv gång på gång tills man har en livstidsförbrukning av skiten.

Hur någon kan överhuvudtaget tro på detta är bortom min fattningsförmåga, isåfall vore havsvatten den ultimata homeopatiska medicinen, för allt finns i havsvatten! När du pissar efter att du tagit din homepoatisk sörja så rinner det u slutändan rakt ut i havet, gå dit och fyll en flaska istället! DrBuzz0 som driver depletedcranium bloggen har skrivit ett fantastiskt roligt email till ett homeopatiföretag som belyser hur logiskt inkonsekvent det hela är.

A few obvious questions for a homeopathic product manufacturer


To whom it may concern;


I had a few questions about your product so I am hoping you can clarify some apparent paradoxes. The product in question is "Nelson's Natural Sleep Aid."


Since your product is diluted to improve it's potency, is it necessary that I continue to buy your product for each use or can I dilute it more myself and therefore have an infinite supply from one tablet?


If I dilute it myself will this improve it's potency such that it will be more effective if the standard dose is not enough?


Is there any danger of diluting it too much? I do not want to make the preparation so strong that I could overdose. Do I run this risk if I start diluting it myself? I want to sleep but not be put in a coma!


Does this dilution matter if it's in my mouth or stomach? For example, if I first drink a large glass of water such that the preparation is diluted before it gets absorbed will this help? Does this run the risk of an overdose? Or does it not count once it's past my lips?


If I take half a tablet will it work twice as well?


What if I feel I do not need the full dose and I would like to moderate it? Should I take two?


On the other hand... if the principle of homeopathy is that "Like cures like" or in another manner of speaking "causes the opposite effect when diluted" will further diluting your preparation cause it to do the opposite? Your preparation helps people stay asleep, so I'm afraid if I dilute it or if I drink too much water with it will transform from a sleep aid into an alertness aid!


I'm worried about inadvertently introducing other products to the mix. I have some copper and iron in my water and I believe the city also uses fluoride. Is it possible that these would cause some problems in the dilution? Or are there too many atoms present for it to reach homeopathic strength? I certainly do not want to accidentally introduce a fluoride molecule and end up making my teeth fall out!


I know that the chances that the tablet will actually contain a molecule of the active ingredient are small, but if I should happen to get that molecule how will I know? Do you offer a refund if I do? Or is that considered a good thing to get the one molecule?


Best Regards,

Steve Packard


Här är även ett klipp där James Randi pratar om homeopati


Försäkringsfrågan




Ett argument som man inte sett så mycket av i svenska debatten nu på sista tiden, men som alltid dyker upp då och då, är att kärnkraften skulle vara oekonomisk ifall industrin hade varit tvungen att försäkra sig för de värsta tänkbara olyckorna, oavsett hur osannolika. Det är ett rätt tröttsamt argument, men jag har aldrig skrivit något om det på min blogg så det kanske är dags.

Egentligen är själva huvudargumenten otroligt skevt. Man måste fråga sig, är det överhuvudtaget rimligt att kräva av någon industri att de ska vara försäkrad mot värsta tänkbara olyckan oavsett hur osannolik? Jag antar att det i grund och botten är en åsiktsfråga, men notera att miljörörelsen kräver endast detta från kärnkraft. Inte från någon annan industri överhuvudtaget. Hur ser det ut i andra industrier? Den första industrin som direkt står ut som katastrofbenägen är vattenkraft, vattenkraftsolyckor är oerhört destruktiva. En olycka jag ständigt drar upp är Banqiao katastrofen. En olycka som ingen miljövänn så vitt jag vet någonsin nämnt, för vem bryr sig om folk drunknar, speciellt om det är asiater, det finns ju ändå så många av dom(för att inte bli påhoppad av nåon väldigt pk så är jag sarkastisk), om nu inte vattnet råkar vara radioaktivt då är det kärnkraftens fel!

Dammar är intressanta eftersom deras hållbarhet bygger på samma sannolikhetsargument som dagens kärnkraft. Det går inte garantera 100% att en damm inte kommer haverera, jag tror det är standard(korrigera mig någon ifall jag har fel, jag kan inte hitta någon bra litteratur om det) att bygga dammar så att de kan klara ett tusenårsregn. Dvs ett så stor regnoväder som man enbart statistiskt förvänta sig en gång per tusen år. Det betyder i princip att en dammbrott har en sannolikhet som är ungefär en på tusen år. Sannolikheten för härdsmälta i kärnreaktorer däremot ligger runt en på en miljon år och som
vi vet så är inte ens en härdsmälta särskilt farlig, risken för en kärnkraftsolycka med konsekvenser utanför reaktorbyggnaden är kanske en på tio miljoner. Vattenkraft är alltså en riskablare energikälla om man nu är rädd för osannolika saker. 
 
Det är väldigt okonsekvent att miljövänner inte accepterar statistiska argument för kärnkraftens säkerhet, men de har inga problem med statistiska argument för vattenkraftens säkerhet! När ska vi se greenpeace tåga mot vattenkraft med plakat över Banqiao's offer. Eller är det kanske så att de aldrig någonsin stannat upp och börjat fundra över dammsäkerhet? De brukar ha väldiga problem med att tillämpa sin logik på något annat än kärnkraft.

För att tita närmare på Banqiao, Banqiao var designad för att klara just ett tusenårsreng. Detta är taget från Banqiao artikeln på wikipedia.

The resulting flood waters caused a large wave, which was 10 kilometers (6.2 mi) wide, 3-7 meters (9.8-23 ft) high in Suiping (遂平), to rush downwards into the plains below at nearly 50 kilometers per hour (31 mph), almost wiped out an area 55 kilometers (34 mi) long, 15 kilometers (9.3 mi) wide, and created temporary lakes as large as 12,000 square kilometers (4,600 sq mi). Seven county seats, namely Suiping, Xiping(西平), Ru'nan (汝南), Pingyu (平舆), Xincai (新蔡), Luohe (漯河), Linquan (临泉), were inundated, as were thousands of square kilometers of countryside and countless communities. Evacuation orders had not been fully delivered because of weather conditions and poor communications. Telegraphs failed, signal flares fired by Unit 34450 were misunderstood, telephones were rare, and some messengers were caught by the flood. While only 827 out of 6,000 people died in the evacuated community of Shahedian just below Banqiao Dam, half of a total of 36,000 people died in the unevacuated Wencheng commune of Suipin County next to Shahedian, and the Daowencheng Commune was wiped from the map, killing all 9,600 citizens[1]. Although a large number of people were reported lost at first, many of them returned home later. Tens of thousands of them were carried by the water to downriver provinces and many others fled from their homes.

******

According to the Hydrology Department of Henan Province[8], in the province, approximately 26,000 people died from flooding and another 145,000 died during subsequent epidemics and famine. In addition, about 5,960,000 buildings collapsed, and 11 million residents were affected.

The death toll of this disaster was declassified in 2005.[1]


170 000 människor strök med! 170 000, det är en ofattbar siffra. Lika många som bor i Linköping och Lund tillsammans. Det är fler än dödsfallen i Hiroshima! 6 miljoner byggnader förstördes, har vi ens så många kåkar totalt i Sverige! Utan tvekan den värsta industriella katastrofen någonsin. Trots det ser jag inte mödrar mot vattenkraft tåga och kräva att sourvadammen ska stängas, ingen minnesstund från miljöpartiets sida till Banqiaos offer.
 
Amerikanska EPA har uppskattat att ett människoliv ekonomiskt sett är värt 6.9 miljoner dollar/1/. Det innebär att Banqiao katastrofens kostnad i människoliv är över 7000 miljarder kronor! Tre gånger mer än Sveriges BNP! Då ignorerar man totalt kostnaden för de sex miljoner förstörda byggnaderna. Ska företagen som äger dammar vara tvugna att försäkra sig mot värsta tänkbara dammkatastrofen som leder till värsta tänkbara förlusten av människoliv? Kan något försäkringsbolag ge en försäkring för en så stor potentiell kostnad? Svaret är givetvis nej, inget försäkringsbolag kan ge ut en sådan försäkring. Ska vi genast stänga all vattenkraft som potentiellt kan leda till stora kostnader?

Det finns många andra industrier som inte kan försäkra sig mot värsta tänkbara olyckorna. Flygindustrin tex, sannolikheten att två fulltankade jumbojets ska kollidera på låg höjd över en fullpackad sportarena är givetvis väldigt liten, men sannolikheten finns där! Konsekvenserna och kostnaderna för en sådan olycka vore enorma. Ska flygindustrin genast läggas ner?

Undra vad prislappen på värsta tänkbara olyckan i oljeraffinaderiet i göteborg är, förmodligen mer än någon kan försäkra. Ner med oljeindustrin genast! Eller vad sägs om vindkraft, ett olyckligt placerat vindkraftverk kan säkerligen under värsta tänkbara stormen haverera på ett sådant sätt att splitter av rotorbladen flyger rakt in i någons hus och dödar alla. Sannolikheten för det är förmodligen löjligt liten, men eftersom miljörörelsen inte acceptera någon olycksrisk oavsett hur liten så borde de kräva att varje vindkraftverk ska försäkras mot sådana olyckor.

Ni ser förstås att det hela blir jävligt absurt, som vanligt håller inte kärnkraftsmotståndarnas argument om man granskar dom logiskt. Men hur är det ifall vi antar att det existerar ett försäkringsbolag med oändlig plånbok som kan försäkra värsta tänkbara katastrofen, hade premien kostat så mycket att den dödar kärnkraften ekonomiskt, så som miljörörelsen påstår. Svaret är nej! En väldigt upplysande artikel om försäkringsfrågan är denna. Marcus Radetzki & Marian Radetzki Ansvar och ersättning för industriella katastrofer Kärnkraften och andra riskindustrier. Två klipp från den artikeln finns nedan.

En extrem högsta siffra på $ 100 miljarder har citerats, men sannolikheten för en katastrof av den digniteten

har bedömts som en per miljard reaktorår (en gång på 3 miljoner år om 350 reaktorer är i drift). Kärnkraftens totala riskkostnad per år utgör summan av de hypotetiska kostnaderna för olyckor i skilda storlekskategorier, justerad för sannolikheten att respektive olycka inträffar under det närmaste året. När denna totalkostnad, beräknad på bas av PSA, fördelas över all den el som produceras under året, visar den sig uppgå till US cents 0.01-0.1 per kWh, vilket motsvarar mellan 0.2 och 2.0 procent av totala produktionskostnader för att generera kärnkraft. En kostnad av denna storlek skulle utan större svårigheter kunna absorberas av kärnkraftsindustrin själv. Notera att en betydande del av den här angivna totala riskkostnaden uppstår vid olyckor av mindre dignitet än de katastrofer som diskuterats ovan, och att den redan hanteras av industrin själv.

*********

Vår slutsats är att inte bara kärnkraftsindustrin utan också andra riskindustrier gynnas av en subvention genom att verksamhetens topprisk överförs på staten. Men dessa andra industrier har blivit mycket mindre analyserade än kärnkraften i vad avser katastrofrisk och den potentiella skadans storlek. Det är därför svårt att formulera ens en kvalificerad gissning om subventionens storlek.


Om man ska räkna denna försäkringssituation som en subvention så är alltså den subventionen för kärnkraftens del obetydligt, mycket mindre än tex effektskatten. Jag tycker man i princip kan isåfall hävda att kärnkraften betala in sin försäkringspremie plus en hel del extra till staten i form av effektskatten! Men för att ta död på detta skitsnacket så tycker jag kärnkraftsindustrin internationellt borde gå samma och bilda någon slags gemensan försäkring där de själva står för allt. Då kan inte miljörörelsen gnälla om just det längre!



1. How to value life? EPA devalues its estimate
* En till intressant artikel om försäkringar är denna Analysgruppen- Försäkring mot kärnkraftsolyckor

Andra områden för kärnteknik

En sak "miljövänner" behändigt brukar glömma bort när man pratar kärnteknik är hur oersättliga alla andra tillämpningar av kärnteknik är som inte har något som helst med energiproduktion att göra. Jag kommer ihåg att jag sett någon miljöpartist argumenterade mot att producera medicinska radioisotoper i forskningsreaktorer med argumentet att man kan göra det i acceleratorer också, förvisso sant. Men hon glömmer bort att prislappen skiljer sig en hel del!

När en reaktor viktig för tillverkning av medicinska isotoper stängdes i kanada för några månader så orsakade det en jävla oreda minst sagt. Läste just denna nyheten nu som är en respons på den krisen.

Canadian doctors want new reactors

The report was written by an ad-hoc group of nuclear medicine experts gathered by the Canadian minister of health in early December last year. This was a response to a growing shortage of the molybdenum-99 raw material used to enable diagnostic procedures after a prolonged and unplanned shutdown of the world's main production reactor.

Second came measures to improve reliability of supply. "Canada needs reactors that are designed to expand their production capabilities quickly in response to an emergency" (ie an unplanned outage at another production facility), the report said, while the possibility that other research reactors in Canada could help by producing medical raw materials should be studied.


Undra hur modern medicin hade sett ut ifall man plockar bort alla strålningsrelaterade aktiviteter. Förmodligen hade inte mycket fungerat överhuvudtaget! Ifall nu någon miljöpartist eller allmänn kärnkraftsmotståndare ramlar in på min blogg och läser detta, hur ställer du dig till forskningsreaktorer för att producera diverse radioisotoper för medicinskt bruk?


Åsikter vs fakta




En sak som aldrig slutar förvåna mig är hur miljörörelsen i princip aldrig någonsin presenterar annat än sina egna åsikter. De ger aldrig referenser och de argumenterar aldrig från en vetenskaplig grund. Allt bygger på åsikter och känslor. Ett ärkeexempel är miljöpartistens
Carl Schlyters lilla "infoblad" om kärnkraft och klimat som jag hastight kommenterade för ett tag sen. Hur kan någon ingenjör med självrespekt ösa ur sig det ena påståendet efter det andra utan att ens försöka sig på någon slags bevisföring? Förvisso så riktar han sig till allmänheten och han kanske tror/hoppas att de är en dum pöbel som inte kan tänka kritiskt? Tyvär så kan man inte direkt påstå att det svenska skolsystemet uppmuntrar kritiskt tänkande.

Sen har vi förstås Greenpeaces hemsida där de syniskt slänger upp bilder på barn som lider av cancer och hävdar att det är på grund av Tjernobyl, helt utan att ta hänsyn till att någon cancerökning, förutom sköldkörtelcancer, ej har observerats. Vad är sanningen jämfört med bra propaganda? De öser även ur sig påståenden som detta.

"Currently no options have been able to demonstrate that waste will remain isolated from the environment over the tens to hundreds of thousands of years. There is no reliable method to warn future generations about the existence of nuclear waste dumps."

Utan att nämna att deras så kära natur själv har bevisat att geologisk slutförvaring är säker. Talar då om de naturliga kärnreaktorerna i Oklo. Ett två miljarder år långt naturligt experiment är inte bevis nog för dom, naturen är tydligen endast bra då den kan användas för propaganda! Man blir inte förvånad när man då hör en talesman för greenpeace haspla ur sig grodan att det inte handlar om vetenskap.

Oavsett hur man gräver och försöker hitta någon "miljövän" som faktiskt kan argumentera vetenskapligt om kärnteknik så hittar man inget, nada, noll. Jag vet inte hur många jag bett visa referenser för sina påståenden, oftast ignorerar de helt förfrågan eller så lovar de att titta närmare på det för att sen följa upp det med tystnad. Tidsbrist har jag full förståelse för, men varför presenterar man saker som fakta om man sen inte har referenser till det? Om jag själv presenterar gott om referenser som dementerar deras påståenden så ignoreras oftast frågan helt och hållet, men aldrig att de skulle erkänna att de hade fel. En serie debattinlägg i tidningar har verkligen demonstrerat det, i två olika tidningar belyste jag skitsnacket en miljökonsult och en teknikkonsults skriver om kärnkraft och koldioxidutsläpp. Försöker de besvara kritiken? Nej! Slutar de ljuga? Nej! De drar istället vidare till tidning efter tidning med samma identiska skitsnack helt utan att besväras av sånt jobbigt som fakta. Jag tycker man kan förvänta sig bättre av konsulter men vad vet jag...

Hela debatten gör mig verkligen fruktansvärt trött ibland, det är verkligen dårarnas paradis. Det mest frustrernade av allt är att de flesta andra sakkunniga väldigt sällan eller inte alls ger sig in i debatten i tidningarna. Om bara en bråkdel av sveriges fysiker, ingenjörer, kemister, radiofysiker och sjukhusfysiker hade gett sig in i debatten så hade man lätt kunnat sopa undan idioterna.  Men de flesta orkar nog inte bemöta argument som de tycker är rent uppenbart felaktiga, de glömmer då att det bara är uppenbart felaktiga för de som är insatta. För alla andra kan det verkar korrekt. Även det mest korkade måste bemötas! Som tur är så möter bloggande kärnkraftsmotståndare hårt motstånd på sina bloggar, men gammelmedia måste också erövras!

Det värmer ens bittra hjärta att förespråkarna vunnit debattmässigt i vissa länder, snubblade över denna artikel om hur greenpeace krossades i Brazilien. Resten av tidningen ger jag inte fem öre för eftersom den verkar ytterst suspekt, men den artikeln ger en iallafall lite hopp.

"During this period, my colleagues often asked me: "What are you doing? Are you here to attack Greenpeace or to defend the nuclear cause?" I said to them, very upset about this lack of understanding: "Oh, don't you think it is the same thing?"


And then, these people, our friends, the scientists and engineers, started to realize what was really going on; that there was a fight, a harsh combat, a war, and that war must be taken on, and that there was no other way: that we had to defeat the enemy in order to succeed in our aims. They understood that we should not go into silly, orchestrated anti-nuclear events, arguing about the safety of nuclear power plants, saying that the probability of an accident is 10 to the minus so-and-so-this kind of nonsense that all nuclear guys in the whole world usually use as strategy.

And the whole nuclear sector in Brazil-because they are not idiots, they just needed somebody to wake them up from this psychotic trance-woke up to the real fight. The real fight has nothing to do with technical issues; it is purely political, and mainly emotional and psychological warfare. As a matter of fact, we used the same tactics that the anti-nuclear people used against us."

Det kanske stämmer som det står där, debatten handlar inte och har aldrig handlat om fakta. Fakta har alltid varit på förespråkarnas sida, men greenpeace och resten av miljörörelsen har varit väldigt duktig på att fixa känslomässigt stöd genom väldigt laddade lögner. På sätt och vis är det ett krig, mellan vetenskap och pseudovetenskap och det handlar inte bara om kärnteknik. På alla sätt är vetenskap under angrepp. Homeopati(vilket enkelt klassas som det mest idiotiska i universum), elallergi, rädsla för mikrovågor, radioaktivitetsfobi, kemikalieskräck, GMO motstånd, alternativmedicin, healing, kreationism, intelligent design etc ad absurdum. Eftersom vetenskapsmän inte står på barrikaderna så tillåts pseudovetenskap förstöra riktig vetenskaps trovärdighet, den enorma kampen som biologer fört mot kreationiser i USA borde vara en läxa för kärntekniker och reaktorfysiker.

Så för att avsluta mitt något trötta och planlösa babblande med tre frågor.

1. Hur ska man på ett övertygande sätt belysa greenpeace och andra oseriösa miljöorganisationers brist på trovärdighet? Hur demonstrerar man för vanlige svensson att de snackar skit, utan att bli torr, tråkig och akademisk.

2. Hur ska vi föra ut vårt budskap på ett sätt som väckor känslor och sympati? Det är alltid svårare att engagera folk för något än mot något.

3. Hur ska man uppmuntra fler sakkunniga att ge sig in i debatten?


Heja Ara!!

Värst vilket liv det blev om Ara's rasierutbrott, skönt att se att 58% av de som röstat på SVD's fråga tycker att Ara gjorde rätt. Varför skulle han bara tiga om saker och ting inte går rätt till? Typiskt landet lagom attityd från de skribenter som tycker han gjorde fel. Håller helt med denna kommentaren

"Om man är så pass distanserad, artig eller befriad från passion så att man skulle kunna agera mer återhållsamt än Ara gjorde i hans ställe hade man:

1) inte kommit dit han har gjort i den branschen och

2) befunnit sig i fel bransch

Bra jobbat!"

Kan inte tänka mig hur frustrerande det måste vara att snuvas på medaljen i sitt sista OS.


Fantastisk artikel

En sak som aldrig slutar förvåna mig är hur framsynta många av kärnkraftspionjärerna var. Ett slående exempel är Alvin Weinberg som oroade sig för koldioxid redan på 70 talet. Idag när jag surfade runt på The oil drum snubblade jag över en tal som av amiral Hyman Rickover höll om slutet på fossila bränslen. Rickover var en stark drivkraft bakom lättvattenreaktorutvecklingen(en teknik som jag förvisso inte är överdrivet förtjust i), det faktum att USA's flotta har skött sina reaktorer väldigt säkert och bra beror nog också mycket på Rickover och hans krav. Man kan ha blandade känslor för karln, men han kunde verkligen se problem som låg långt in i framtiden, talet som jag snubblade över framförde Rickover redan 1957! Hur många på den tiden tänkte ens tanken på att oljan eller andra fossila bränslen kommer ta slut?

Här är iallafall talet i sin helhet, ordentligt lång men läsvärd som fan!

On May 14, 1957, Admiral Hyman Rickover gave a speech to the Minnesota State Medical Association called "Energy Resources and our Future." This speech was posted in December 2006 on the Energy Bulletin, and also appeared on The Oil Drum. This speech was made available by the work of two people: Theodore Rockwell, author of The Rickover Effect: How One Man Made a Difference, who had this article in his files, and Rick Lakin, who sought out the article and converted it to digital form. Since the speach is one many will want to read, we are repeating it again.

Energy Resources and our Future

I am honored to be here tonight, though it is no easy thing, I assure you, for a layman to face up to an audience of physicians. A single one of you, sitting behind his desk, can be quite formidable.

My speech has no medical connotations. This may be a relief to you after the solid professional fare you have been absorbing. I should like to discuss a matter which will, I hope, be of interest to you as responsible citizens: the significance of energy resources in the shaping of our future.


We live in what historians may some day call the Fossil Fuel Age. Today coal, oil, and natural gas supply 93% of the world's energy; water power accounts for only 1%; and the labor of men and domestic animals the remaining 6%. This is a startling reversal of corresponding figures for 1850 - only a century ago. Then fossil fuels supplied 5% of the world's energy, and men and animals 94%. Five sixths of all the coal, oil, and gas consumed since the beginning of the Fossil Fuel Age has been burned up in the last 55 years.


These fuels have been known to man for more than 3,000 years. In parts of China, coal was used for domestic heating and cooking, and natural gas for lighting as early as 1000 B.C. The Babylonians burned asphalt a thousand years earlier. But these early uses were sporadic and of no economic significance. Fossil fuels did not become a major source of energy until machines running on coal, gas, or oil were invented. Wood, for example, was the most important fuel until 1880 when it was replaced by coal; coal, in turn, has only recently been surpassed by oil in this country.

Once in full swing, fossil fuel consumption has accelerated at phenomenal rates. All the fossil fuels used before 1900 would not last five years at today's rates of consumption.


Nowhere are these rates higher and growing faster than in the United States. Our country, with only 6% of the world's population, uses one third of the world's total energy input; this proportion would be even greater except that we use energy more efficiently than other countries. Each American has at his disposal, each year, energy equivalent to that obtainable from eight tons of coal. This is six times the world's per capita energy consumption. Though not quite so spectacular, corresponding figures for other highly industrialized countries also show above average consumption figures. The United Kingdom, for example, uses more than three times as much energy as the world average.


With high energy consumption goes a high standard of living. Thus the enormous fossil energy which we in this country control feeds machines which make each of us master of an army of mechanical slaves. Man's muscle power is rated at 35 watts continuously, or one-twentieth horsepower. Machines therefore furnish every American industrial worker with energy equivalent to that of 244 men, while at least 2,000 men push his automobile along the road, and his family is supplied with 33 faithful household helpers. Each locomotive engineer controls energy equivalent to that of 100,000 men; each jet pilot of 700,000 men. Truly, the humblest American enjoys the services of more slaves than were once owned by the richest nobles, and lives better than most ancient kings. In retrospect, and despite wars, revolutions, and disasters, the hundred years just gone by may well seem like a Golden Age.


Whether this Golden Age will continue depends entirely upon our ability to keep energy supplies in balance with the needs of our growing population. Before I go into this question, let me review briefly the role of energy resources in the rise and fall of civilizations.


Possession of surplus energy is, of course, a requisite for any kind of civilization, for if man possesses merely the energy of his own muscles, he must expend all his strength - mental and physical - to obtain the bare necessities of life.

Surplus energy provides the material foundation for civilized living - a comfortable and tasteful home instead of a bare shelter; attractive clothing instead of mere covering to keep warm; appetizing food instead of anything that suffices to appease hunger. It provides the freedom from toil without which there can be no art, music, literature, or learning. There is no need to belabor the point. What lifted man - one of the weaker mammals - above the animal world was that he could devise, with his brain, ways to increase the energy at his disposal, and use the leisure so gained to cultivate his mind and spirit. Where man must rely solely on the energy of his own body, he can sustain only the most meager existence.


Man's first step on the ladder of civilization dates from his discovery of fire and his domestication of animals. With these energy resources he was able to build a pastoral culture. To move upward to an agricultural civilization he needed more energy. In the past this was found in the labor of dependent members of large patriarchal families, augmented by slaves obtained through purchase or as war booty. There are some backward communities which to this day depend on this type of energy.


Slave labor was necessary for the city-states and the empires of antiquity; they frequently had slave populations larger than their free citizenry. As long as slaves were abundant and no moral censure attached to their ownership, incentives to search for alternative sources of energy were lacking; this may well have been the single most important reason why engineering advanced very little in ancient times.


A reduction of per capita energy consumption has always in the past led to a decline in civilization and a reversion to a more primitive way of life. For example, exhaustion of wood fuel is believed to have been the primary reason for the fall of the Mayan Civilization on this continent and of the decline of once flourishing civilizations in Asia. India and China once had large forests, as did much of the Middle East. Deforestation not only lessened the energy base but had a further disastrous effect: lacking plant cover, soil washed away, and with soil erosion the nutritional base was reduced as well.

Another cause of declining civilization comes with pressure of population on available land. A point is reached where the land can no longer support both the people and their domestic animals. Horses and mules disappear first. Finally even the versatile water buffalo is displaced by man who is two and one half times as efficient an energy converter as are draft animals. It must always be remembered that while domestic animals and agricultural machines increase productivity per man, maximum productivity per acre is achieved only by intensive manual cultivation.


It is a sobering thought that the impoverished people of Asia, who today seldom go to sleep with their hunger completely satisfied, were once far more civilized and lived much better than the people of the West. And not so very long ago, either. It was the stories brought back by Marco Polo of the marvelous civilization in China which turned Europe's eyes to the riches of the East, and induced adventurous sailors to brave the high seas in their small vessels searching for a direct route to the fabulous Orient. The "wealth of the Indies" is a phrase still used, but whatever wealth may be there it certainly is not evident in the life of the people today.


Asia failed to keep technological pace with the needs of her growing populations and sank into such poverty that in many places man has become again the primary source of energy, since other energy converters have become too expensive. This must be obvious to the most casual observer. What this means is quite simply a reversion to a more primitive stage of civilization with all that it implies for human dignity and happiness.


Anyone who has watched a sweating Chinese farm worker strain at his heavily laden wheelbarrow, creaking along a cobblestone road, or who has flinched as he drives past an endless procession of human beasts of burden moving to market in Java - the slender women bent under mountainous loads heaped on their heads - anyone who has seen statistics translated into flesh and bone, realizes the degradation of man's stature when his muscle power becomes the only energy source he can afford. Civilization must wither when human beings are so degraded.


Where slavery represented a major source of energy, its abolition had the immediate effect of reducing energy consumption. Thus when this time-honored institution came under moral censure by Christianity, civilization declined until other sources of energy could be found. Slavery is incompatible with Christian belief in the worth of the humblest individual as a child of God. As Christianity spread through the Roman Empire and masters freed their slaves - in obedience to the teaching of the Church - the energy base of Roman civilization crumbled. This, some historians believe, may have been a major factor in the decline of Rome and the temporary reversion to a more primitive way of life during the Dark Ages. Slavery gradually disappeared throughout the Western world, except in its milder form of serfdom. That it was revived a thousand years later merely shows man's ability to stifle his conscience - at least for a while - when his economic needs are great. Eventually, even the needs of overseas plantation economies did not suffice to keep alive a practice so deeply repugnant to Western man's deepest convictions.


It may well be that it was unwillingness to depend on slave labor for their energy needs which turned the minds of medieval Europeans to search for alternate sources of energy, thus sparking the Power Revolution of the Middle Ages which, in turn, paved the way for the Industrial Revolution of the 19th Century. When slavery disappeared in the West engineering advanced. Men began to harness the power of nature by utilizing water and wind as energy sources. The sailing ship, in particular, which replaced the slave-driven galley of antiquity, was vastly improved by medieval shipbuilders and became the first machine enabling man to control large amounts of inanimate energy.


The next important high-energy converter used by Europeans was gunpowder - an energy source far superior to the muscular strength of the strongest bowman or lancer. With ships that could navigate the high seas and arms that could outfire any hand weapon, Europe was now powerful enough to preempt for herself the vast empty areas of the Western Hemisphere into which she poured her surplus populations to build new nations of European stock. With these ships and arms she also gained political control over populous areas in Africa and Asia from which she drew the raw materials needed to speed her industrialization, thus complementing her naval and military dominance with economic and commercial supremacy.


When a low-energy society comes in contact with a high-energy society, the advantage always lies with the latter. The Europeans not only achieved standards of living vastly higher than those of the rest of the world, but they did this while their population was growing at rates far surpassing those of other peoples. In fact, they doubled their share of total world population in the short span of three centuries. From one sixth in 1650, the people of European stock increased to almost one third of total world population by 1950.


Meanwhile much of the rest of the world did not even keep energy sources in balance with population growth. Per capita energy consumption actually diminished in large areas. It is this difference in energy consumption which has resulted in an ever-widening gap between the one-third minority who live in high-energy countries and the two-thirds majority who live in low-energy areas.


These so-called underdeveloped countries are now finding it far more difficult to catch up with the fortunate minority than it was for Europe to initiate transition from low-energy to high-energy consumption. For one thing, their ratio of land to people is much less favorable; for another, they have no outlet for surplus populations to ease the transition since all the empty spaces have already been taken over by people of European stock.


Almost all of today's low-energy countries have a population density so great that it perpetuates dependence on intensive manual agriculture which alone can yield barely enough food for their people. They do not have enough acreage, per capita, to justify using domestic animals or farm machinery, although better seeds, better soil management, and better hand tools could bring some improvement. A very large part of their working population must nevertheless remain on the land, and this limits the amount of surplus energy that can be produced. Most of these countries must choose between using this small energy surplus to raise their very low standard of living or postpone present rewards for the sake of future gain by investing the surplus in new industries. The choice is difficult because there is no guarantee that today's denial may not prove to have been in vain. This is so because of the rapidity with which public health measures have reduced mortality rates, resulting in population growth as high or even higher than that of the high-energy nations. Theirs is a bitter choice; it accounts for much of their anti-Western feeling and may well portend a prolonged period of world instability.


How closely energy consumption is related to standards of living may be illustrated by the example of India. Despite intelligent and sustained efforts made since independence, India's per capita income is still only 20 cents daily; her infant mortality is four times ours; and the life expectance of her people is less than one half that of the industrialized countries of the West. These are ultimate consequences of India's very low energy consumption: one-fourteenth of world average; one-eightieth of ours.


Ominous, too, is the fact that while world food production increased 9% in the six years from 1945-51, world population increased by 12%. Not only is world population increasing faster than world food production, but unfortunately, increases in food production tend to occur in the already well-fed, high-energy countries rather than in the undernourished, low-energy countries where food is most lacking.


I think no further elaboration is needed to demonstrate the significance of energy resources for our own future. Our civilization rests upon a technological base which requires enormous quantities of fossil fuels. What assurance do we then have that our energy needs will continue to be supplied by fossil fuels: The answer is - in the long run - none.

The earth is finite. Fossil fuels are not renewable. In this respect our energy base differs from that of all earlier civilizations. They could have maintained their energy supply by careful cultivation. We cannot. Fuel that has been burned is gone forever. Fuel is even more evanescent than metals. Metals, too, are non-renewable resources threatened with ultimate extinction, but something can be salvaged from scrap. Fuel leaves no scrap and there is nothing man can do to rebuild exhausted fossil fuel reserves. They were created by solar energy 500 million years ago and took eons to grow to their present volume.


In the face of the basic fact that fossil fuel reserves are finite, the exact length of time these reserves will last is important in only one respect: the longer they last, the more time do we have, to invent ways of living off renewable or substitute energy sources and to adjust our economy to the vast changes which we can expect from such a shift.

Fossil fuels resemble capital in the bank. A prudent and responsible parent will use his capital sparingly in order to pass on to his children as much as possible of his inheritance. A selfish and irresponsible parent will squander it in riotous living and care not one whit how his offspring will fare.


Engineers whose work familiarizes them with energy statistics; far-seeing industrialists who know that energy is the principal factor which must enter into all planning for the future; responsible governments who realize that the well-being of their citizens and the political power of their countries depend on adequate energy supplies - all these have begun to be concerned about energy resources. In this country, especially, many studies have been made in the last few years, seeking to discover accurate information on fossil-fuel reserves and foreseeable fuel needs.


Statistics involving the human factor are, of course, never exact. The size of usable reserves depends on the ability of engineers to improve the efficiency of fuel extraction and use. It also depends on discovery of new methods to obtain energy from inferior resources at costs which can be borne without unduly depressing the standard of living. Estimates of future needs, in turn, rely heavily on population figures which must always allow for a large element of uncertainty, particularly as man reaches a point where he is more and more able to control his own way of life.


Current estimates of fossil fuel reserves vary to an astonishing degree. In part this is because the results differ greatly if cost of extraction is disregarded or if in calculating how long reserves will last, population growth is not taken into consideration; or, equally important, not enough weight is given to increased fuel consumption required to process inferior or substitute metals. We are rapidly approaching the time when exhaustion of better grade metals will force us to turn to poorer grades requiring in most cases greater expenditure of energy per unit of metal.


But the most significant distinction between optimistic and pessimistic fuel reserve statistics is that the optimists generally speak of the immediate future - the next twenty-five years or so - while the pessimists think in terms of a century from now. A century or even two is a short span in the history of a great people. It seems sensible to me to take a long view, even if this involves facing unpleasant facts.


For it is an unpleasant fact that according to our best estimates, total fossil fuel reserves recoverable at not over twice today's unit cost, are likely to run out at some time between the years 2000 and 2050, if present standards of living and population growth rates are taken into account. Oil and natural gas will disappear first, coal last. There will be coal left in the earth, of course. But it will be so difficult to mine that energy costs would rise to economically intolerable heights, so that it would then become necessary either to discover new energy sources or to lower standards of living drastically.

For more than one hundred years we have stoked ever growing numbers of machines with coal; for fifty years we have pumped gas and oil into our factories, cars, trucks, tractors, ships, planes, and homes without giving a thought to the future. Occasionally the voice of a Cassandra has been raised only to be quickly silenced when a lucky discovery revised estimates of our oil reserves upward, or a new coalfield was found in some remote spot. Fewer such lucky discoveries can be expected in the future, especially in industrialized countries where extensive mapping of resources has been done. Yet the popularizers of scientific news would have us believe that there is no cause for anxiety, that reserves will last thousands of years, and that before they run out science will have produced miracles. Our past history and security have given us the sentimental belief that the things we fear will never really happen - that everything turns out right in the end. But, prudent men will reject these tranquilizers and prefer to face the facts so that they can plan intelligently for the needs of their posterity.


Looking into the future, from the mid-20th Century, we cannot feel overly confident that present high standards of living will of a certainty continue through the next century and beyond. Fossil fuel costs will soon definitely begin to rise as the best and most accessible reserves are exhausted, and more effort will be required to obtain the same energy from remaining reserves. It is likely also that liquid fuel synthesized from coal will be more expensive. Can we feel certain that when economically recoverable fossil fuels are gone science will have learned how to maintain a high standard of living on renewable energy sources?


I believe it would be wise to assume that the principal renewable fuel sources which we can expect to tap before fossil reserves run out will supply only 7 to 15% of future energy needs. The five most important of these renewable sources are wood fuel, farm wastes, wind, water power, and solar heat.


Wood fuel and farm wastes are dubious as substitutes because of growing food requirements to be anticipated. Land is more likely to be used for food production than for tree crops; farm wastes may be more urgently needed to fertilize the soil than to fuel machines.


Wind and water power can furnish only a very small percentage of our energy needs. Moreover, as with solar energy, expensive structures would be required, making use of land and metals which will also be in short supply. Nor would anything we know today justify putting too much reliance on solar energy though it will probably prove feasible for home heating in favorable localities and for cooking in hot countries which lack wood, such as India.


More promising is the outlook for nuclear fuels. These are not, properly speaking, renewable energy sources, at least not in the present state of technology, but their capacity to "breed" and the very high energy output from small quantities of fissionable material, as well as the fact that such materials are relatively abundant, do seem to put nuclear fuels into a separate category from exhaustible fossil fuels. The disposal of radioactive wastes from nuclear power plants is, however, a problem which must be solved before there can be any widespread use of nuclear power.


Another limit in the use of nuclear power is that we do not know today how to employ it otherwise than in large units to produce electricity or to supply heating. Because of its inherent characteristics, nuclear fuel cannot be used directly in small machines, such as cars, trucks, or tractors. It is doubtful that it could in the foreseeable future furnish economical fuel for civilian airplanes or ships, except very large ones. Rather than nuclear locomotives, it might prove advantageous to move trains by electricity produced in nuclear central stations. We are only at the beginning of nuclear technology, so it is difficult to predict what we may expect.


Transportation - the lifeblood of all technically advanced civilizations - seems to be assured, once we have borne the initial high cost of electrifying railroads and replacing buses with streetcars or interurban electric trains. But, unless science can perform the miracle of synthesizing automobile fuel from some energy source as yet unknown or unless trolley wires power electric automobiles on all streets and highways, it will be wise to face up to the possibility of the ultimate disappearance of automobiles, trucks, buses, and tractors. Before all the oil is gone and hydrogenation of coal for synthetic liquid fuels has come to an end, the cost of automotive fuel may have risen to a point where private cars will be too expensive to run and public transportation again becomes a profitable business.


Today the automobile is the most uneconomical user of energy. Its efficiency is 5% compared with 23% for the Diesel-electric railway. It is the most ravenous devourer of fossil fuels, accounting for over half of the total oil consumption in this country. And the oil we use in the United States in one year took nature about 14 million years to create. Curiously, the automobile, which is the greatest single cause of the rapid exhaustion of oil reserves, may eventually be the first fuel consumer to suffer. Reduction in automotive use would necessitate an extraordinarily costly reorganization of the pattern of living in industrialized nations, particularly in the United States. It would seem prudent to bear this in mind in future planning of cities and industrial locations.


Our present known reserves of fissionable materials are many times as large as our net economically recoverable reserves of coal. A point will be reached before this century is over when fossil fuel costs will have risen high enough to make nuclear fuels economically competitive. Before that time comes we shall have to make great efforts to raise our entire body of engineering and scientific knowledge to a higher plateau. We must also induce many more young Americans to become metallurgical and nuclear engineers. Else we shall not have the knowledge or the people to build and run the nuclear power plants which ultimately may have to furnish the major part of our energy needs. If we start to plan now, we may be able to achieve the requisite level of scientific and engineering knowledge before our fossil fuel reserves give out, but the margin of safety is not large. This is also based on the assumption that atomic war can be avoided and that population growth will not exceed that now calculated by demographic experts.


War, of course, cancels all man's expectations. Even growing world tension just short of war could have far-reaching effects. In this country it might, on the one hand, lead to greater conservation of domestic fuels, to increased oil imports, and to an acceleration in scientific research which might turn up unexpected new energy sources. On the other hand, the resulting armaments race would deplete metal reserves more rapidly, hastening the day when inferior metals must be utilized with consequent greater expenditure of energy. Underdeveloped nations with fossil fuel deposits might be coerced into withholding them from the free world or may themselves decide to retain them for their own future use. The effect on Europe, which depends on coal and oil imports, would be disastrous and we would have to share our own supplies or lose our allies.


Barring atomic war or unexpected changes in the population curve, we can count on an increase in world population from two and one half billion today to four billion in the year 2000; six to eight billion by 2050. The United States is expected to quadruple its population during the 20th Century - from 75 million in 1900 to 300 million in 2000 - and to reach at least 375 million in 2050. This would almost exactly equal India's present population which she supports on just a little under half of our land area.


It is an awesome thing to contemplate a graph of world population growth from prehistoric times - tens of thousands of years ago - to the day after tomorrow - let us say the year 2000 A.D. If we visualize the population curve as a road which starts at sea level and rises in proportion as world population increases, we should see it stretching endlessly, almost level, for 99% of the time that man has inhabited the earth. In 6000 B.C., when recorded history begins, the road is running at a height of about 70 feet above sea level, which corresponds to a population of 10 million. Seven thousand years later - in 1000 A.D. - the road has reached an elevation of 1,600 feet; the gradation now becomes steeper, and 600 years later the road is 2,900 feet high. During the short span of the next 400 years - from 1600 to 2000 - it suddenly turns sharply upward at an almost perpendicular inclination and goes straight up to an elevation of 29,000 feet - the height of Mt. Everest, the world's tallest mountain.


In the 8,000 years from the beginning of history to the year 2000 A.D. world population will have grown from 10 million to 4 billion, with 90% of that growth taking place during the last 5% of that period, in 400 years. It took the first 3,000 years of recorded history to accomplish the first doubling of population, 100 years for the last doubling, but the next doubling will require only 50 years. Calculations give us the astonishing estimate that one out of every 20 human beings born into this world is alive today.


The rapidity of population growth has not given us enough time to readjust our thinking. Not much more than a century ago our country - the very spot on which I now stand was a wilderness in which a pioneer could find complete freedom from men and from government. If things became too crowded - if he saw his neighbor's chimney smoke - he could, and often did, pack up and move west. We began life in 1776 as a nation of less than four million people - spread over a vast continent - with seemingly inexhaustible riches of nature all about. We conserved what was scarce - human labor - and squandered what seemed abundant - natural resources - and we are still doing the same today.


Much of the wilderness which nurtured what is most dynamic in the American character has now been buried under cities, factories and suburban developments where each picture window looks out on nothing more inspiring than the neighbor's back yard with the smoke of his fire in the wire basket clearly visible.


Life in crowded communities cannot be the same as life on the frontier. We are no longer free, as was the pioneer - to work for our own immediate needs regardless of the future. We are no longer as independent of men and of government as were Americans two or three generations ago. An ever larger share of what we earn must go to solve problems caused by crowded living - bigger governments; bigger city, state, and federal budgets to pay for more public services. Merely to supply us with enough water and to carry away our waste products becomes more difficult and expansive daily. More laws and law enforcement agencies are needed to regulate human relations in urban industrial communities and on crowded highways than in the America of Thomas Jefferson.


Certainly no one likes taxes, but we must become reconciled to larger taxes in the larger America of tomorrow.

I suggest that this is a good time to think soberly about our responsibilities to our descendants - those who will ring out the Fossil Fuel Age. Our greatest responsibility, as parents and as citizens, is to give America's youngsters the best possible education. We need the best teachers and enough of them to prepare our young people for a future immeasurably more complex than the present, and calling for ever larger numbers of competent and highly trained men and women. This means that we must not delay building more schools, colleges, and playgrounds. It means that we must reconcile ourselves to continuing higher taxes to build up and maintain at decent salaries a greatly enlarged corps of much better trained teachers, even at the cost of denying ourselves such momentary pleasures as buying a bigger new car, or a TV set, or household gadget. We should find - I believe - that these small self-denials would be far more than offset by the benefits they would buy for tomorrow's America. We might even - if we wanted - give a break to these youngsters by cutting fuel and metal consumption a little here and there so as to provide a safer margin for the necessary adjustments which eventually must be made in a world without fossil fuels.


One final thought I should like to leave with you. High-energy consumption has always been a prerequisite of political power. The tendency is for political power to be concentrated in an ever-smaller number of countries. Ultimately, the nation which controls the largest energy resources will become dominant. If we give thought to the problem of energy resources, if we act wisely and in time to conserve what we have and prepare well for necessary future changes, we shall insure this dominant position for our own country.


Jag kräver att vi genast avvecklar alla gasolkök!!

Propan är livsfarlig, hör ni det, LIVSFARLIGT!!



Jag kräver att vi genast slutar använda propan! Nu bums, vi människor har inte kapacieten att hantera något så farligt. Nu hoppas jag att jag får se mödrar mot propan tåga mot detta vansinne med Martina Krueger i spetsen som representant för Greenpeace. Jag vill även se Lennart Daleus uttala sig om hur hemskt propan är! Denna olycka har dödat fler personer än Harrisburg för guds skull!

För att vara liter mer allvarlig(om nu någon inte förstår att det ovan är sarkasm), om ett propanlager smäller med sådan kraft, vad skulle då hända om man plantera en hel del sprängdeg på väl utvalda ställen på en LNG(liquified natural gas) båt som är parkerad i New Yorks hamn? Eller flyger ner ett flygplan i fanskapet(nog för det hade krävt sin pilot minst sagt).

Ny blogg

Jag har startat en ny blogg, Byggarbloggen, som jag ska driva parallellt med denna bloggen. Jag misstänker att de flesta som ofta läser denna bloggen inte har det minsta intresset av kroppsbyggning/styrkelyft så därför är det nog smartast att skriva om det på en separat blogg. Då får jag dessutom chans att leka lite med googles bloggsystem, det verkar hittills bättre än blogg.se så kanske jag nångång i framtiden migrerar även denna bloggen dit. Men det får man se senare.

Iallafall, alla som är intresserad av träning och kost, besök gärna min andra blogg där jag ska skriva en hel del om mina tränings och kost filosofier och hur min träning går.

Detta är en jäkligt intressant nyhet



Detta tycker jag är en väldigt intressant nyhet, det visar verkligen med vilken rasande fart utvecklingen inom bioteknik går.
Världens första kommersiellt klonade hundar

Men ännu intressantare är att läsa kommentarerna från bloggare som kommenterar nyhetern, vissa blir arga, rädda, misstänksamma etc. Personligen så ser jag ingen direkt poäng i att klona en hund, men det är ingen skillnad alls mellan enäggstvillingar och kloner så naturen har klonat under väldigt lång tid. Jag kan däremot se en poäng i att klona människor för att kunna odla ersättningsorgan och liknande, förutsatt att man kan odla organen individuellt och inte skapa en hel reservdelsmänniska. Det vore lite väl oetiskt :)

En intressant kommentar är denna på livsbloggen.

när jag läser det här
jag förstår inte varför
jag vill inte förstå detta
det är skrämmande
och vad kommer sedan
Perfekta A-människor?
Snyggt klonade, framavlade
för bästa möjliga resultat...


Läsarna av min blogg kan ju knappast ha ungått att om man slår upp teknikoptimist i en ordbok så ser man en bild på mig. Det gäller definitivt bioteknik, jag ser absolut inget fel på att förbättra människor om vi kan det. Starkare, snabbare, smartare, längre livslängd. Jag ser inte hur det kan vara en nackdel för mänskligheten som stort även om det initialt kanske skulle dela upp mänskligheten mellan "förbättrade" och "icke förbättrade". När tekniken får nog stor penetration så suddas ändå de gränserna ut. Jag ser inte heller något problem med att förbättra det runt oss, naturen är varken helig eller perfekt och om vi kan göra det bätte för att gynna oss själva så go ahead.

Detta århundrade kommer bara bioteknikens århundrade och jag misstänker att ingenting kommer vara sig likt om hundra år. Varken människa eller natur.

Vars går gränsen för brytningsbara uranhalt?


En absolut nödvändig frågeställning när man pratar om kärnkraftens hållbarhet är hur låga uranhalter man kan bryta utan att det blir energimässigt meningslöst. Dvs när energiåtgången vid brytning och bränsletillverkning börjar bli lika stor som energin man sen producerar med kärnbränslet. Den lägsta brytbara halten bestämmer helt och hållet hur länge vi har kärnbränsle. Två andra lika viktiga aspekter är givetvis hur mycket malm som måste brytas totalt sett och prislappen på uranet.

Jag ska göra en enkel överskådlig analys av hur energiåtgång, kostnad och brytningsmängd hänger ihop med uranhalter. Siffrorna är dock endast approximativa, men de är nog bra för att man ska kunna dra slutsatser av dom. Eftersom resursåtgången för kärnkraft skiljer sig så radikalt mellan olika bränslecykler och reaktortyper så måste jag se till två olika fall, ena fallet är med dagens lättvattenreaktorer och en öppen bränslecykel. Dvs man anrikar uran, kör det en gång i reaktorn och slänger sen bort det. Endast någon enstaka procent av uranets energiinnehåll utnyttjas i den öppna bränslecykeln.
Det andra fallet är den slutna breeder bränslecykeln. I en sluten bränslecykel anrikas inget uran, istället använder man det plutonium man redan har i dagens avfall för att skapa mer plutonium i breeder reaktorer från uran-238. Breeder reaktorer producerar mer plutonium än de konsumerar och efter att bränslecykeln startats är det bara fylla på med naturligt uran. Genom att gång på gång upparbeta det använda bränslet så kan man då i princip utnyttja 100% av energin som finns i uran( och torium). Anledningen till att de flesta länder kör med den slösaktiga öppna bränslecykeln idag är för att breeder reaktorer är något dyrare(20%+) än lättvattenreaktorer, men det kommer förmodligen ändras inom de närmaste 20-30 åren.

Låt oss först titta på energiåtgången. Tabellen nedan visar hur mycket energi det går åt att bryta malm i några olika kanadensiska dagbrott /1.



Jag kan vara lite pessimistisk och använda den högsta energiåtången, ungefär 70 000 kWh energi för att bryta tusen ton malm, dvs 0.07 kWh/kg malm. Energimässigt är det ingen skillnad på att bryta ett ton kopparhaltig malm eller ett ton uranhaltig malm, malm som malm, så vi kan nog utan större felaktigheter anta att 0.07 kWh/kg är ungefär vad som krävs för uranbrytning.

Om man utifrån den siffran gör en graf över energiåtgången för att bryta ett kilo uran för olika uranhalter så ser det ut som nedan(klicka på bilden). Notera att axlarna är logaritmiska, dvs ett steg på axlarna motsvarar en tiopotens. Logaritmiska axlar är en nödvändighet eftersom skillanderna mellan breeder och lättvattenreaktorer är så stora. Jag har även lagt till energin som krävs för att anrika uran /2, det är därför kurvan planar ut mot högre halter. Där dominerar energiåtgången vid anrikning helt och åtgången vid själva brytningen är försumbar. I den delen av kurvan befinner sig alla urangruvor idag.




De två raka strecken visar hur mycket energi man kan utvinna ur ett kilo uran i lättvattenreaktor(LWR) respektive breeder reaktor, värdena är tagna från Nordling och Österman "physics handbook", standard fysikuppslagsverket på universitet.
Ett bättre sätt att representera energin är att visa en graf över EROEI, energy returned on energy invested. Dvs om du kan producera 10 kWh från ett kilo uran och det krävs 2 kWh att utvinna uranet så har du en EROEI=10/2=5. Energi in dividerat med energi ut helt enkelt. Nedan är EROEI grafen.



Jag har dragit ett rakt streck för EROEI=10, allt över det kan räknas som riktigt bra. Olja och kol ligger runt 10 ifall jag inte minns fel. Vid uranhalter runt 20ppm(parts per million vilket är lika med gram uran per ton malm) sjunker EROEI för lättvattenreaktorer under 10 och vid 3-4 ppm sjunker det under 1. EROEI under ett innebär att man slösar mer energi på att utvinna uranet än man får tillbaka när man använder det, vilket naturligtvis är meningslöst. I fallet med breederreaktorer är EROEI över hundra även vid halter så låga som 3ppm. 3ppm är genomsnittskoncentrationen av uran i berggrunden. Det betyder att vi med breeder reaktorer kan utvinna uran ur vanlig hederlig berggrund och ändå göra en enorm energimässig nettovinst. Vi kommer med andra ord aldrig, ur ett energiperspektiv, få slut på kärnbränsle om vi går över till slutna breeder bränslecykler. Jag har naturligtvis försummar energin som går åt till att bygga och riva själva kärnkraftverket. Men den energiåtgången är någon enstaka procent av energin som produceras i kraftverket så jag kan försumma det( se tex vattenfalls EDP) här utan att det påverkar slutsatserna nämnvärt. Ur en EROEI synvinkel så kan vi utvinna energi ur granit i en breeder bränslecykel och ner till under 100ppm i lättvattenreaktorer.

Då kommer vi till ekonomiska perspektivet, detta är lite luddigare. Jag har använt kostnader som anges i min referens 1 som kostnad för malmbrytning men för att vara riktigt konservativ så multiplicerade jag kostnaden med 4 för att täcka driftskostnader etc. Sen har jag räknat om det i kostnad per kg uran, då får man grafen nedan.




Det röda strecket anger kostnad för att utvinna ett kilo uran vid olika uranhalter, det blå strecket anger värdet på energin man kan utvinna ur ett kilo uran i en lättvattenreaktor. Har då antagit att en kWh el är värd 1 krona, slutligen det gröna strecket anger värdet på energin man kan utvinna ur en breeder reaktor. Vid runt 10ppm kostar uran alltså runt 10 000 per kilo att utvinna, ett sanslöst pris kan man tro. Men om man ser på energivärdet i det kilot så blir det inte så farligt. Faktiskt blir urankostnaden enbart 0.3 öre per producerad kWh elektricitet i breeder reaktorer! I lättvattenreaktorer däremot så blir kostnaden 18 öre/kWh. Magstarkt och förmodligen för dyrt. Under 100 ppm kan vi nog inte gå med lättvattenreaktorer innan det blir ekonomiskt knepigt. De lägsta halterna som bryts idag är 300 ppm i Rossinggruvan.

Slutligen har vi då hur mycket malm som måste brytas, detta är högst väsentligt ur miljösynpunkt. I detta fallet har jag räknat fram hur många ton malm som måste brytas om uran ska täcka hela världens energikonsumption. Världen konsumerar 470 exajoule, 470 följt av 18 nollor, av dom 470 exajoulen så står kärnkraft för 30 exajoule. Jag räknar alltså med 15ggr så mycket kärnkraft som vi har idag. Resultatet ser man nedan, återigen för både lättvattenreaktorer och breederreaktorer.



Som jämförelse har jag inkluderat den mängd kol som nu bryts årligen. 6 miljarder ton, vilket producerar 170 exajoule per år. Hur mycket gruvbrytning man är beredd att leva med är givetvis en subjektiv fråga. Men att leva med hälften av den gruvbrytning som idag sker pga kolkraft verkar rimligt. Med den begränsningen kan vi inte bryta uran i halter lägre än runt 1000 ppm, om all världens energi ska komma enbart från lättvattenreaktorer dvs. Däremot kan vi gå till halter så låga som 10 ppm i fallet med breederreaktorer! Återigen ser vi alltså att vi kan utvinna uran direkt ur granit, utan att vi för den delen behöver bryta orimligt stora mängder i jämförelse med vad som bryts idag.

Här är samma graf som ovan fast brytningsmängderna är istället uttryckt som procent av den mängd kol som bryts. Notera att jag nu har zommat in och att y-axeln inte längre är logaritmerade så att man verkligen ska se skillanden mellan lättvattenreaktor och breeders.



Slutligen så vore det kanske intressant att veta hur mycket uran som finns. Det anger tabellen nedan /3.



Om vi ska förse hela världens energi med lättvattenreaktorer krävs det 2,7 miljoner ton uran per år, som jag skrev tidigare begränsar vi oss i fallet med lättvattenreaktorer till uranfyndigheter över 1000 ppm. Då har vi endast uran för 30 år, knappast hållbart! Begränsar vi oss enbart av ekonomiskt skäl till 100 ppm har vi uran för 700 år, det börjar närma sig hållbart! Men brytningsmängderna blir väldigt stora och att ta hand om 2.7 miljoner ton högaktivt avfall varje år hade inte varit lätt! Enbart den avfallsmängden utesluter det alternativen i mina ögon, men det är som sagt om lättvattenreaktorer ensam täcker hela världens behov av energi.

Om vi ser på breedercykeln så krävs det bara runt 35 000 ton uran per år för att förse hela världen med energi och då kan vi bryta halter så låga som 10ppm utan problem. Det räcker i 23 miljoner år, det vill iallafall jag påstå är hållbart! Hela mänsklighetens energibehov täcks, gruvbrytningen pga energiproduktion mer än halveras jämfört med idag och inget långlivat radioaktivt material måste slutförvaras. Ser vi till uran över 100ppm så räcker det i närmare 60 000 år och då är den totala mängden malm som bryts enbart några procent av den mängd kol som bryts idag.

Vad kan man då dra för slutsatser av min lilla enkla analys ovan?

1. Öppen bränslecykel och lättvattenreaktorer är inte långsiktig hållbart ifall kärnkraften ska spela en stor roll i ett längre perspektiv. Men om vi enbart ser till ekonomi och ignorerar hur stora mängder som måste brytas så kan vi bygga 20ggr så många reaktorer som vi har idag och ändå har uran för några hundra år utan att behöva breeders.

2. Slutna bränslecykler med breeder reaktorer är i princip oändligt hållbara, vi har bränsle till breeder så länge vi har granit att bryta! Graniten kommer naturligtvis aldrig ta slut! Dessutom blir miljöpåverkan från gruvbrytning pga energiproduktion betydligt mindre, faktiskt bara någon procent, av vad den är idag pga kolbrytning.

3. Uran är inte en begränsande faktor för kärnkraften, om man även tar hänsyn till torium som det finns 3ggr så mycket av så försvinner alla argument mot att vi kommer få slut på kärnbränsle. Det handlar enbart om att byta reaktorteknik och vi har gott om tid på oss att göra det!


1. " BENCHMARKING THE ENERGY ONSUMPTION OF CANADIAN OPEN-PIT MINES"
2. http://www.globalsecurity.org/wmd/intro/u-centrifuge.htm
3. Deffeyes & MacGregor, "World Uranium resources" Scientific American, Vol 242, No 1, January 1980, pp. 66-76

Det smärtar att säga det...

Men nu tappade jag all respekt för Jan Björklund..

"FRA-lagen skyddar oss mot Bin-Ladin"
"Tänk tanken att den svenska styrkan i Afghanistan i morgon griper Usama bin Laden. Det kan faktiskt lika gärna hända att den svenska bataljonen gör det, som att någon av de amerikanska bataljonerna gör det. Inom 24 timmar kan Sverige vara den främsta måltavlan för världens farligaste terrorister."

Kan förespråkarna verkligen inte hitta bättre argument för FRA lagen än så? Jag är nästan mållös, helt osannolikt korkat sagt. Det är till och med värre än Göran Perssons kommentare att han allt vet vad kärnkraft handlar om eftersom han gått kemisk-teknisk linje på gymnasiet!

Under all tid som FRA svammlet har hållit på så har Björklund bara lyckats komma på en sak för att försvara skiten med och det är att skrämmas med bin Laden? Jag röstade inte på folkpartiet för att se dess partiledare gå ut i media och skrämma svenska folket med monstret i garderoben som om vi vore en dagisklass som ska övertygas om att äta sina grönsaker. Vad är det som är så svårt att förstå? Inget hot är så stort att det är värt att förlora sin integriter över! Björklund det är dags att du börjar föra en liberal politik, detta är pinsamt.

Detta kommer bli intressant



Isaac Asimovs klassiska serie, stiftelsetriologin, ska bli film. Från "Tolkien" till "Asimov"

Producenterna bakom "Sagan om ringen"-filmerna, Bob Shaye och Michael Lynne, lämnade tidigare i år New line för att starta egna produktionsbolaget Unique features, och meddelade i veckan att de tänker omarbeta åtminstone den första boken i trilogin till vita duken.


Stiftelsetriologin är fantastisk, det finns inget annat ord som beskriver det bättre! Jag älskar helt enkelt de böckerna och det börjar nog bli dags igen att läsa om dom! Tillsammans med Pohl's Heechee serie och Clarkes 2001 och 2010 så tillhör stiftelsetriologin mina absoluta favorit sci-fi. Det finns visserligen nya författare som skriver böcker jag gillar lika mycket, tex Alastair Reynolds böcker i Revelation Space universumet. Men inget är riktigt lika bra som de stora klassikerna.

Jag har alltid velat se stiftelsetriologin på vita duken, men samtidigt så misstänker jag att de aldrig kan konverteras till film. Det finns inga karaktärer som följer med genom böckerna eftersom böckernas handling är flera hundra år lång, det är mer fristående berättelser som beskriver hur ett nytt imperium. Varje fristående del skulle nog i och för sig bli en bra film på egen hand, speciellt kriget mot mulan, mendet skulle bli många filmer och alla skulle behövas för att få bakgrund till allt. En annan stor nackdel filmmässigt är att det definitivt inte handlar om action sci-fi. Inga elaka aliens, inga aliens överhuvudtaget faktiskt, väldigt lite våld, noll sex och otroligt mycket dialoger. Inte en vanlig typisk hollywood produktion med andra ord!

Det vore en jävla tragedi om de bara tar namnet från böckerna och sen hittar på något helt eget, så som Paul Verhoeven gjorde med Starship troopers. Jag kan än idag inte begripa varför, varför, varför han ens döpte den filmen till Starship troopers, det enda den hade gemensamt med boken var titeln! De bytte till och med kön på vissa karaktärer för guds skull! Filmen på egen hand är sevärd och helt ok som actionfilm, men nu kommer boken förmodligen aldrig bli en bra film eftersom Verhoven har besudlat hela konceptet. Den största tragedin av alla är att boken var perfekt för en film, det fanns ingen anledning att ändra på något!

Endast tiden kommer avgöra ifall de lyckas göra film av böckerna eller ej, det hade nog egentligen passat bättre som en storbudget miniserie på sci fi channel eller liknande. Fram tills dess så måste jag iallafall beställa triologin och läsa den på engelska. Av någon anledning har jag bara läst de böckerna på svenska och det var nog minst 6-7 år sen jag läst dom sist, förjävligt!

Man saknar alltid det man inte kan få....




Varför blir man alltid sugen på just det man inte kan få? Just nu är jag otroligt sugen på falukorv, köttbullar och lösgodis. Hur kan något civiliserat land existera utan ett stort sortiment lösgodis i varje affär? Det är ett mysterium! Holländarna vet helt enkelt inte vad de går miste om.

En redig laddning med potatismos och stekt falukorv, det är grejer det. Eller köttbullar, potatis och lite brunsås och sisådär ett kilo lösgodis som efterrätt samtidigt som man slötittar på någon gammal klassisk icke politiskt korrekt 80 tals actionfilm. Det är hur man som bäst fördriver en slö kväll.

Kärnkraft och koldioxidutsläpp, sammanfattning.

Jag har märkt att jag ständigt måste försöka leta upp gamla inlägg jag skrivit när jag debatterar lite här och var på nätet. För att göra det enkelt för mig själv så ska jag starta en ny kategori av inlägg, sammanfattningar kort och gott. Jag ska försöka hålla den absolut högsta kvaliten på sammanfattningarna och inte skriva något jag inte har goda referenser för. Kommer även gå tillbaka och uppdatera dom regelbundet när jag stöter på ny forskning. Om någon har en invändning mot vad jag skriver så diskuterar jag det gärna, men presentera isåfall referenser! Enbart en åsikter bryr jag mig inte om eftersom de har noll värde.

Jag börjar verkligen bli trött på allt skriveri om kärnkraft och koldioxidutsläpp så det blir nog bra som första sammanfattning.



För att beräkna koldioxidutsläppen, eller vilka andra utsläpp som helst, för olika energislag så måste man se på precis alla steg som krävs för att producera energin. För tex en solpanel så måste man se utsläppen som uppkommer när man bryter materialen som krävs, när brytningsmaterialen förädlas, materialproduktionen, transporter etc. Hela livscykeln, den mängden utsläpp dividerar man sen helt enkelt med mängden energi man förväntas få ut och då får man tex hur många gram koldioxid som frigörs per producerad kWh energi. Det är naturligtvis omöjligt att veta exakt alla utsläpp vid alla steg i en livscykelanalys och därför så måste antaganden göras. Olika forskare använder lite olika antaganden och därför ser man olika siffror i olika studier. Men oftast är siffrorna relativt konsekventa, dvs man ser inte att ett energislag ger upphov till 10 gram co2/kWh i en studie för att sen se 1000 g co2/kWh i en annan. För att vara på den säkra sidan borde man se till så många livscykelanalyser man kan innan man drar någon slutsats. Om någon enstaka livscykelanalys visar en abnormalt hög eller låg siffra så är det dags att bli skeptisk.

För kärnkraft så frigörs koldioxid när man bryter uranmalm, när malmen behandlas, när uranet anrikas, när man tillverkar bränsle av uranet, när bränslet transporteras, vid byggnation, drift och rivning av själva kraftverket och sen slutligen vid transport och förvaring av avfallet. Just uranbrytningen har kärnkraftsmotståndare hängt upp sig på, de hävdar att utsläppen vid uranbrytning är så pass stora att kärnkraft nästan är lika dålig som kolkraft. Som tur är så har det gjorts många livscykelanalyser för kärnkraft, både av fristående forskare vid universitet, av organ som IAEA och av industrin själv.


Jag startar med en sammanfattning som gjorts av Daniel Weisser i  "A guide to life-cycle greenhouse gas (GHG) emissions from electric supply technologies" Energy 32 (2007) 1543-1559. Klicka på bilden för att se resultaten.



Weissers resultat för kärnkraft är en sammanfattat från 8 olika livscykelanalyser, en lista på dom kan ni se i botten på mitt blogginlägg. Resultaten för andra energislag är från andra livscykelanalyser. Weissers sammanfattning visar:

Kärnkrafts 2.8-24 g/kWh
Vattenkraft 1-34 g/kWh
Vindkraft(land) 8-30 g/kWh
Vindkraft(havs) 9-19 g/kWh
Solceller 43-73 g/kWh
Kolkraft 950-1250 g/kWh.

I Luc Gagnon, Camille Belanger, Yohji Uchiyama "Life-cycle assessment of electricity generation options: The status of

research in year 2001", Energy Policy 30 (2002) 1267-1278, ser man denna grafen(klicka för större bild).



Kärnkraft 15 g/kWh
Sol 13 g/kWh
Vindkraft 9 g/kWh
Vattenkraft 15g/kWh
Kol 960-1050 g/kWh


I Vasilis M. Fthenakisa, Hyung Chul Kima, "Greenhouse-gas emissions from solar electric- and nuclear power: A life-cycle study" Energy Policy 35 (2007) 2549-2557, ser man dessa resultar:

Kärnkraft 16-55 g/kWh
Solkraft 17-49 g/kWh.


S.M. Rashad, F.H. Hammad, " Nuclear power and the environment: comparative assessment of environmental and health impacts of electricity-generating systems", Applied Energy 65 (2000) 211±229


Kärnkraft 9-30 g/kWh
Solceller 30-279 g/kWh
Vattenkraft 16-410 g/kWh
Vindkraft 11-75 g/kWh
Kol 860-1298 g/kWh


Young Eal Lee, Kun Jai Lee, Byong Whi Lee, "Environmental assessment of nuclear power generation in korea",

Progress in Nuclenr Energy. Vol. 37, No. 1-4. Pp. 113-l l&2000


Kärnkraft 2.77 g/kWh

Tolv olika livscykelanalyser visar alltså ungefär samma sak. Vind, vatten och kärnkraft har mer eller mindre lika stora utsläpp och står för bara en bråkdel av kolkraftens utsläpp. Sol är lite sämre än de tre men ändå ofantligt mycket bättre än kolkraft. Genomgående så kommenterar författarna till studierna att det går att sänka utsläppen både från kärnkraften och de förnyelsebara energikällorna. De övre gränserna för kärnkraftens utsläpp tex beror på de anrikningsanläggningar som drivs i regioner där kol spelar en viktig roll i elnätet, i elnät som är nästan uteslutande kärnkraft som i frankrike så är utsläppen från anrikning betydligt lägre. Dessutom så vore det fördelaktigt ifall gasdiffusions anrikningsanläggningarna byts ut mot gascentrifug eftersom den sistnämnda är mycket energisnålare. I framtiden kommer nog laser isotop separation förmodligen vara nästa steg för att sänka energiåtgången vid anrikning ännu mer.

När jag känner för det ska jag skriva lite mer här om varför van Leeuwen och Smiths livscykelanalys, som bland annat Göran Bryntse ofta refererar till, är skräp. Förutom det enkla faktum att den aldrig lyckats bli publicerad i någon granskad forskningsjournal.


*Weissers referenser:

1. Spadaro V, Langlois L, Hamilton B. Greenhouse gas emissions of electricity generation chains: assessing the difference. IAEA Bull 2000;42(2)

Dones R, Heck T, Emmenegger MF, Jungbluth N. Life-cycle inventories for the nuclear and natural gas energy systems, and examples of uncertainty analysis. Int J Life Cycle Anal 2005;10(1): 10-23.

2. Dones R, Heck T, Hirschberg S. Greenhouse gas emissions from energy systems, comparison and overview. Encyclopaedia Energy 2004;3:77-95.

3. Dones R, Heck T, Bauer C, Hirschberg S, Bickel P, Preiss P, et al. New energy technologies. Final report on work package 6-Release 2, July 2005. See also: /http://www.externe.info/expolwp6.pdfS.

4. White SC, Kulcinski GL. Birth to death analysis of the energy payback ratio and CO2 gas emission rates from coal, fission, wind, and DT-fusion electrical power plants. Fusion Eng Des 2000;48(3-4): 473-81.

5. Hondo H. Life cycle GHG emission analysis of power generation systems: Japanese case. Energy 2005;30:2042-56.

6. EPD. Summary of Vattenfall AB's certified environmental product declaration of electricity from the nuclear power plant at Forsmark. Environmental product declaration S-P-00021, 2001. See also: /http://www.environdec.com/reg/021S.

7. EPD. Summary of Vattenfall AB's certified environmental product declaration of electricity from the nuclear power plant at Ringhals. Environmental product declaration S-P-00026, 2002. See also: /http://www.environdec.com/reg/026S.


Ny kärnkraften står ivägen för förnyelsebar energi.... Eller?

Snabbt och kort inlägg från jobbet.

Klimatpaket klart i Japan

Solenergi är ett annat viktigt forskningsområde i Japan. Användningen ska tiodubblas till 2020 och stiga till 40 gånger den nuvarande nivån 2030. Nio nya kärnkraftsreaktorer ska dessutom byggas till 2018.

Japanerna verkar fixa båda utan större problem!