Bloggpaus
Nu drar jag upp till vinter, kyla och norrsken uppe i Gällivare i några veckor. Tyvär verkar kylan vara lite fjollig i år, just nu är det bara -1 där uppe enligt SMHI. Jag vill ha minst -20 medans jag är där. Det brukar alltid vara -30 på nyårsafton och jag blir jävligt grinig ifall det inte är det i år. Riktig kyla är skön omväxling från detta eviga regnandet i göteborg.
Jag lär nog iallafall inte blogga något när jag är där. Så trevlig fortsättning till alla som läser min blogg! Il be back om 2 veckor eller så.
Häftigaste bilden jag någonsin sett
Det ovan är bara en liten försmak. Gå till denna länken och se bilden i all sin prakt med, briljant att kunna zooma och leka med bilden. Oavsett hur många astronomibilder jag sett så slutar jag aldrig slås av häpnad. Jag tog på måfå och zoomade maximalt in en bit av bilden och smack hela bilden fylldes av stjärnor som man inte märkte när det var utzoomat. Oavsett vars man zoomar in på den bilden så finns det oräkneligt många stjärnor! Tusentals, miljoner, det totala antalet stjänor på hela bilden måsta vara fantastiskt, många ggr fler än man kan se med ögat en stjärnklar natt.
Det är så otroligt häftigt att bli påmind om hur fantastiskt obetydligt och litet vår solsytem är och hur mycket fantastiskt som finns där ute. Hur många av de stjärnorna har kanske planeter? Hur många av planeterna har liv? Bilden är bara ett oändligt liten bit av universum och på detta oändligt lilla biten finns oräkneligt många platser att upptäcka, utforska och studera. Det vore verkligen deprimerade om mänskligheten är inlåsta i vårt lilla solsystem på grund av ljusbarriären. Vi hör hemma där ute!
Carl Sagan om olika kärnkraftsdrivna rymdfarkoster
Men som Sagan säger bara vi fortsätter utvecklas så är det nästan oundvikligt att vi kommer bygga nått i den stilen nångång. De flesta människorna vill att vi utvecklas.
Men idag är det inte längre någon som resonerar eller talar på det sättet. Ingen delar med sig av visioner som sträcker sig flera hundra år in i framtiden och det är sällan man hör stark optimism för framtida teknologi. Jag undra vad som förändrats mellan 60-70 talet och nu? Vars kom all pessimism från? Den tekniska utvecklingen har överträffat sci-fi författarnas förväntningar. Visst vi har varken besökt mars eller jupiter. Men ingen kunde förutse den enorma elektronik utvecklingen, ingen kunde förvänta sig(förutom Feynman) de framsteg vi nått inom nanoteknik och vad det kommer föra med sig inom de närmaste 20-30 åren. Ingen kunde nog heller förutse gentekniken och hur mycket den kan gynna mänskligheten.
Så varför är alla så pessimistiska? Är det för att media konsekvent bara rapporterar det som är just pessimistiskt och dåligt? Forskningsframsteg får en notis på sida 5, en obetydlig läcka vid ett kärnkraftverk får stora rubriker. Nya cancerbehandlingar näms lite löst, men om något nytt svagt cancerogent ämne upptäcks i plastkorkar så blir det stora larmrapporter direkt.
Jag vill se lite av 50-70 tals optimismen igen, eftersom jag uppenbarligen inte levde då så kanske jag överskattar den. Men på den tiden så var Arthur C Clarke, Carl Sagan och många andra visionärer kända(iallafall i USA) och uppskattade, de hade egna tv program och de nådde ut till en hel generation med sin optimism och sina visioner. De visade att vetenskap och teknik är fundamentalt bra och leder oss mot en strålande framtiden!
Undra om min generation kommer leverera någon Arthur C Clarke, Isaac Asimov, Carl Sagan eller Freeman Dyson?
Bara ett dammkorn
Carl Sagan - Reflections on a Mote of Dust
We succeeded in taking that picture [from deep space], and, if you look at it, you see a dot. That's here. That's home. That's us. On it, everyone you ever heard of, every human being who ever lived, lived out their lives. The aggregate of all our joys and sufferings, thousands of confident religions, ideologies and economic doctrines, every hunter and forager, every hero and coward, every creator and destroyer of civilizations, every king and peasant, every young couple in love, every hopeful child, every mother and father, every inventor and explorer, every teacher of morals, every corrupt politician, every superstar, every supreme leader, every saint and sinner in the history of our species, lived there on a mote of dust, suspended in a sunbeam.
The earth is a very small stage in a vast cosmic arena. Think of the rivers of blood spilled by all those generals and emperors so that in glory and in triumph they could become the momentary masters of a fraction of a dot. Think of the endless cruelties visited by the inhabitants of one corner of the dot on scarcely distinguishable inhabitants of some other corner of the dot. How frequent their misunderstandings, how eager they are to kill one another, how fervent their hatreds. Our posturings, our imagined self-importance, the delusion that we have some privileged position in the universe, are challenged by this point of pale light.
Our planet is a lonely speck in the great enveloping cosmic dark. In our obscurity -- in all this vastness -- there is no hint that help will come from elsewhere to save us from ourselves. It is up to us. It's been said that astronomy is a humbling, and I might add, a character-building experience. To my mind, there is perhaps no better demonstration of the folly of human conceits than this distant image of our tiny world. To me, it underscores our responsibility to deal more kindly and compassionately with one another and to preserve and cherish that pale blue dot, the only home we've ever known.
Saker jag vill se
Eta Carinae
Med lite tur så kan denna lilla raring smälla snart och det kommer bli en show som heter duga med tanken på att det är den största stjärnan man någonsin hittat och väldigt nära gränsen för hur stora stjärnor överhuvudtaget kan bli. Vilken nörd som helst blir upphetsad av tanken. Om jag någonsin får lite extra tid över så måste jag seriöst studera fysiken bakom supernovor, det rent allmänna förstår jag, Men att jobba med det och göra modeller av det måste vara grymt intressant. Det är trots allt de som gör allt liv och vår existens möjlig. Det var astronomi som en gång i tiden gjorde mig intresserad av vetenskap. En av mina syrror gav mig en astronomibok i julklapp när jag var 8 år. väldigt strategiskt måste jag säga. Hade varit intressant att veta vad jag hade gjort nu ifall jag inte hade fått den boken.
Det är bara hålla tummarna för att Eta Carinae ska smälla nångång under de kommande 50 åren. Inget kan få en att inse mänsklighetens obetydlighet lika tydligt som en supernova.
Fantastiskt
Igår var en stor dag i mänskligheten och universums utveckling, Jag hade mina sista två tentor någonsin(om vi aproximerar bort eventuella kurser som doktorand). Ena tentan gick suveränt, andra gick halvdassigt. Men det spelar mindre roll, för det var sista gången som jag behöver tentastressa och korvstoppa hjärnan. Känns riktigt riktigt nice. Men samtidigt känns det rätt så udda, för examensdags har alltid varit nått som är långt långt in i framtiden. Men nu är det endast exjobbet under våren som står mellan mig och filosofie magister Johan Simu. Jag kommer till och med ha 15 poäng över och det är riktiga poäng också, inte denna bologna skiten!
Jag kommer definitivt inte sakna tentastressen, den där ständigt närvarande känslan att man borde plugga plugga plugga. Ett problem med i princip varenda kurs jag läst är att de satsar för mycket på bredd och för lite på djup. I slutändan så lär man sig mindre av att försöka lära sig för mycket. Fast då är ju förstås fysik utan tvekan även den bredaste vetenskapen som överhuvudtaget existerar, att försöka kondensera allt i en fyraårig läroplan är inte en trivial uppgift. Men det viktigaste man lär sig under utbildningen är inte det som specifikt lärs ut under kurserna, utan snarare problemlösningsförmågan. Att kunna se vad som är viktigt och vad som är orelevant, att veta hur man ska börja nysta för att överhuvudtaget kunna lösa ett problem. Ett tankesätt som man har nytta av oavsett vad man gör i livet, just därför vill jag se mer naturvetare i politiken :)
Jag har ännu väldigt svårt att acceptera att det är 4,5 år sen jag började med nollningen på linköpings universitet, att sammanfatta de fyra åren är ett blogginlägg för sig, speciellt de första två åren, den mentala resan har varit enorm.
Nej tiden flyger förbi i rasande fart. Nu gäller det bara att smälta det faktum att tenta stress är ett problem jag aldrig mer behöver dras med.
En bättre ide
Citat
Jag har tidigare föreslagit att man skulle operera in i ett datachip under huden, men lika bra vore kanske att alla aktiva på en viss nivå får en nyckelring med gps-sändare att ha på träningsväskan. Då vet alla berörda var vi finns hela tiden och kan hitta oss för tester. Jag skulle inte klaga över en sådan övervakning, utan tycker vi har skyldigheter att gå med på det mesta. Doping är för jävligt. Just därför är det viktigt att ha en öppen attityd och våga diskutera och debattera frågan.
Tja om Klüft vill ge upp sin frihet och personliga integritet så är det väll upp till henne. Men jag har en mycket enklare ide som kommer spara pengar för idrotten och som kommer eliminera hela problemet. Tillåt doping helt enkelt! Om man tillåter doping så är det per definition inte fusk längre punkt slut. Då jämnar man ut spelfältet helt och hållet, istället för att som nu bara fånga några då och då som är klantiga nog att bli avslöjade.
Ärligt talat så skulle många sporter vara ohyggligt tråkiga ifall idrottarna var rena. Tynglyftning och friidrott är typexemplen på det. Är någon verkligen så naiv att tro att tex de som springer 100 meter är rena? Inte en jävla chans i helvete, en ren idrottsman har aldrig en chans mot en dopat idrottsman ifall alla andra faktorer är desamma, dvs ungefär lika bra anlag och träning. Om alla från och med idag började tävla rena så hade vi aldrig någonsin igen sett ett nytt världsrekord i hundra meter, slägga eller någon annan idrott som kräver explosiv styrka.
Jag däremot vill se rekord slås, jag vill se idrottare pressa sig till de ultimata biologiska gränserna. Hela demoniseringen av doping är fullständigt löjlig och jag har aldrig förstått varför folk hatar det så mycket. Det är förmodligen så att de som dopar sig tränare hårdare än de rena av den enkla anledningen att de inte blir övertränade lika lätt. Ingen blir en elitidrottare bara av att injecera testosteron eller tillväxthormon, isåfall hade vi haft 20 elitidrottare på varje vanligt gym runtomkring i sverige.
Oavsett om idrottsmännen dopar sig eller inte så handlar det först och främst om genetiska anlag och talang! Har man inte rätt anlag så spelar det inte någon roll om man ensam köper upp hela rumäniens steroidexport eller om man tränar så det rinner blod ur röven på en. Man kommer ändå aldrig någonsin bli något. Eliten är eliten på grund av sina gener. Tar vi bort dopingen hade eliten varit samma människor, de hade alla bara varit sämre. Illusioner om att det är främst hård träning och disciplin som ligger bakom är naivt och sorgligt.
Nu kommer väll någon snyfta och grina om de hemska hälsoeffekterna, sure sure, hur många elitidrottare har dött på senaste tiden? Hur många rökare har dött under samma tidsperiod? Risker finns det med allt här i livet men det är i slutändan upp till varje individ ifall man vill ta risker eller ej. Ingen tvingar dom att dopa sig och vill dom göra det för att kunna konkurrera så är det deras beslut. Det är inte mitt beslut, inte ditt beslut och det ska tamejfan inte vara statens beslut heller. Det ska vara upp till var och en!
Hade vi nångång fått se ett helt rent OS så tror jag ingen längre hade velat följa sport för det hade varit så urbotat fruktansvärt senilt tråkigt att titta på.
När gendopingen, tex myostatin inhibitors, kommer så är det kört för den "rena sporten". Med tanken på att gendoping mest troligt kommer ha mycket färre bieffekter eftersom de har en specifikare effekt så ser jag inte heller någon som helst anledning att försöka förhindra att idrottsmän använder det. I framtiden kanske idrottsmän är sponsrade av AstraZeneca, Pfizer eller Glaxosmithkline istället för nike och addidas.
Think big
Ovan ser man ett klipp om project orion, ett av de galnaste och mest lovande forskningsprojekten jag någonsin hört talas om. Grundideen sjunger lika lockande till mitt vetenskapsimpregnerade hjärta som en flock fagra sirener. Principen var enkel, släpp kärnvapen bakom en rymdfarkost och låt explosionerna driva den framåt. Det låter helt vansinnigt i dagens politiskt korrekta värld och det lät nog vansinnigt när de utvecklade iden. Men de som drev projektet hävdar bestämt att alla tekniska problem hade lösningar och de hade som motto att vara vid saturnus 1970. Föga förvånande så var en av 1900 talets största genier med i projektet, Freeman Dyson(japp jag kommer fortsätta tjata om Freeman Dyson på denna bloggen tills alla spyr åt namnet. För Freeman Dyson var en pionjär).
Hela projektet var ett utmärkt exempel på vad resultatet blir när folk vågar tänka utanför de tajta små lådor som man normalt brukar begränsa sina tankar inom. Av allt att dömma så hade Orion kunnat funka och det hade funnits sätt att minimera all miljöpåverkan odyl.
Det verkar ha skett en fundamental attitydförädring i västvärlden när det gäller vetenskap och teknik. Under 50 och 60 talet så var man villig att undersöka vilken idee som helst, oavsett hur galen, så länge den verkade lovande. Grundinställningen var att de problem som dyker upp kan man lösa. Idag däremot så tänker man på problemen först och hittar man problem så kommer 15 miljömuppar och säger "ajabaja inte göra så", sen kommer 40 byråkrater och dumpar ett släpvagnslass med papper som man ska skriva under, sist men inte minst 20 år efter ideen fötts så bestämmer 85 politiker att sånt ska sverige inte syssla med och hela ideen dödas. Stora tankar, stora visioner och stora ideer kvävs före de hinner få liv. Trygghetsnarkomanin regerar överlägset.
Det är som Arthur C Clarke säger i klippet "the space age hasnt begun yet". Rymdåldern kommer på allvar börja när vi dumpar de kemiska raketerna och går över till kärnkraftsdrivna raketer. Att försöka ta sig någonstans bara i vårt solsystem med kemiska raketer är som att försöka köra rullstol till kina. Visst går det med mycket möda och besvär, men det är fan inte det bästa sättet.
Här är ett väldigt kraftfullt citat från Dysons artikel till Science när orion las ner.
The story of Orion is significant, because this is the first time in modern history that a major expansion of human technology has been suppressed for political reasons. Many will feel that the precedent is a good one to have established. It is perhaps wise that radical advances in technology, which may be used both for good and for evil purposes, be delayed until the human species is better organized to cope with them. But those who have worked on Project Orion cannot share this view. They must continue to hope that they may see their work bear fruit in their own lifetimes. They cannot lose sight of the dream which fired their imaginations in 1958 and sustained them through the years of struggle afterward-the dream that the bombs which killed and maimed at Hiroshima and Nagasaki may one day open the skies to mankind.
Årets dummaste uttalande.
Jag har rätt lågt förtroende för politikers intelligens, det ska jag inte försöka sticka under stolen med. Men ibland så öppnar politiker käften och det som trillar ur är så urbotat korkat och enfaldigt att man inte riktigt förstår vad som just hände. Ett sådant ögonblick har just Carin Jämtin gett mig.
Vill stänga reaktor efter valet
Citat
Handlar det bara om en eller två reaktorer, då räcker det med att bygga ut vindkraften. Där kan vi göra jättemycket. Sedan finns det säkert andra sätt, som vi inte ens kommit att tänka på än, att ta fram både el och värme.
Jaha men det låter ju toppen, vi har bara inte tänkt efter ännu? Shit fan va bra, då kan vi alla sätta oss och tänka riktigt riktigt hårt medans hon stänger av några reaktorer och sen ser vi ifall vi har något el i uttaget? Är Jämtin totalt omedveten om att sverige har väldigt små marginaler? En riktigt kall vinter och då måste vi helt och hållet förlita oss på importer av el som kanske inte finns tillgänligt.
Gud bevare oss för en Jämtin som blandar sig i energipolitik, det vore nog lite mer på hennes nivå ifall hon leder riksdagens pysselklubb. Där hon kan hitta på kniviga grejer som denna.
Fast vi får döpa om det till "Puzzles for politiker". Tyvär så misstänker jag att 50% inte skulle hitta elefanten, för elefanten är lika uppenbar på bilden som kärnkraft är för sveriges elförsörjning. Men med tanken på att vi har haft typer i riksdagen som påstår att de kan kommunicera med djur telepatiskt odyl så förvånar inget mig längre.
Ett till litet citat från Jämtin
Jag tror inte att kärnkraften är en lösning för framtiden. Den kräver slutförvaring, som vi inte har löst, och det krävs att man bryter uran som gör människor sjuka.
Stackars liten, blir dom sjuka av den stygga uranbrytningen. Hur kan vi svenskar importera uran från diktaturer som Australien helt utan lagstiftning där arbetsförhållandena mest liknar slaveri... Eller vänta nu här? Är det kanske så att Australien är en demokrati med lika hård lagstiftning som i sverige där gruvbrytning är en stenhårt kontrollerad verksamhet? Ja jävlar.
Vi kanske skicka dom stackars gruarbetarna till kolgruvorna istället? Ingen upprörs av dom så de måste vara skitbra arbetsplatser? Eller vad sägs om sockerrörsfälten i Brazilien? Förnyelsebart och fint! Eller kanske de ska få rota på skrothögarna av elektroniskt avfall i indien där vi ska dumpa använda solpaneler? Eller så kanske Jämtin aldrig överhuvudtaget i hela sitt liv bläddrat igenom en enda studie som undersökt stråldoser till arbetare och befolkning runt gruvorna? Förmodligen har hon heller aldrig bläddrat igenom någon av de oräkneliga epidemiologisk studier som visat att det inte finns någon statistiskt signifikant ökning av cancer runt urangruvor. Statistiskt signifikant är försts kanske är lite för stort och avancerat för svenska politiker att begripa.
Jämtin borde även ringa till alla de kärnkemister ect som håller på med KBS-3 metoden, för tydligen är slutförvaringen inte löst. Man håller inte på att bygga en slutförvaring i Finland och man letar inte efter ett ställe att bygga ett i Sverige, nej nej. För Jämtin hon vet hon, man behöver inga kvalifikationer för att veta det, det är inte så att det handlar om vetenskap här!
Nä nu ska jag gå och lägga mig, har ont i huvudet av allt tenta pluggande och att läsa en sådan här idiot artikel gjorde inte mitt humör bättre. När ska vi börja ställa krav på att politiker ska ha akademiska kvalifikationer? För jag vill inte att "en av folket" ska styra sverige, jag vill att kompetenta människor ska styra sverige! Leve teknokratin!
Naturen är alltid steget före
Det finns riktigt riktigt sjuka saker ute i universum. Bland det sjukaste jag någonsin hört talas om är Ohh my god partikeln. För att förstå hur jävla absurt denna partikeln var så måste man nog vara fysiker, men måste bara dela med mig av häpnaden över detta lilla fanskapets existens. Partikeln i sig är inte speciellt, det var bara en vanlig hederlig proton som vi har runt oss hela tiden. Vad som var speciellt var den helt sinnessjuka energin som denna lilla partikeln hade. Det verkar nämligen som att det överallt i universum finns naturliga partikelacceleratorer som får våra acceleratorer här på jorden att se ut som ärtrör. Ingen vet vad exakt det är som skapar dessa höga energier eller hur det går till, men då och då lyckas vi detektera partiklar som är bortom fattningsförmåga.
Just ohh my god partikeln är den mest energetiska partikeln man någonsin detekterat, den hade en energi på 3*10^20 eV, vilket naturligtvis inte säger någonting alls ifall man inte är bekant med elektronvolt. Men det är 10 miljoner gånger mer energi än de mest energetiska partiklar vi lyckats skapa i våra acceleratorer och vi är ändå rätt stolta över de acceleratorerna. Men utan att svettas så knäcker naturen den bästa tekniken vi kan uppbåda, och det handlar inte bara om att överträffa oss litegrann utan det är verkligen med en förudmjukande stor marginal.
För att inse hur vansinnigt högt energi som partikeln hade så kan man jämföra med nått lite mer vardagligt. Säg att vi har ett nätt litet flygplan som väger 10 ton, lite mindre än ett jaktplan. Om vi ska ge detta flygplanet lika mycket energi i förhållande till sin vikt som ohh my god partikeln hade så hade det krävs all energi som solen producerar under 18 dagar eller hela världens energiproduktion under TUSEN MILJARDER ÅR!!
Sug på den!
Coolt klipp
Stjärnor som cirklar runt vad man tror är ett svart hål! Kanske man borde bli astrofysiker iställe.
Dyson säger det bäst
The biosphere is the most complicated of all the things we humans have to deal with. The science of planetary ecology is still young and undeveloped. It is not surprising that honest and well-informed experts can disagree about facts. But beyond the disagreement about facts, there is another deeper disagreement about values. The disagreement about values may be described in an over-simplified way as a disagreement between naturalists and humanists. Naturalists believe that nature knows best. For them the highest value is to respect the natural order of things. Any gross human disruption of the natural environment is evil. Excessive burning of fossil fuels is evil. Changing nature's desert, either the Sahara desert or the ocean desert, into a managed ecosystem where giraffes or tunafish may flourish, is likewise evil. Nature knows best, and anything we do to improve upon Nature will only bring trouble.
The humanist ethic begins with the belief that humans are an essential part of nature. Through human minds the biosphere has acquired the capacity to steer its own evolution, and now we are in charge. Humans have the right and the duty to reconstruct nature so that humans and biosphere can both survive and prosper. For humanists, the highest value is harmonious coexistence between humans and nature. The greatest evils are poverty, underdevelopment, unemployment, disease and hunger, all the conditions that deprive people of opportunities and limit their freedoms. The humanist ethic accepts an increase of carbon dioxide in the atmosphere as a small price to pay, if world-wide industrial development can alleviate the miseries of the poorer half of humanity. The humanist ethic accepts our responsibility to guide the evolution of the planet.
The sharpest conflict between naturalist and humanist ethics arises in the regulation of genetic engineering. The naturalist ethic condemns genetically modified food-crops and all other genetic engineering projects that might upset the natural ecology. The humanist ethic looks forward to a time not far distant, when genetically engineered food-crops and energy-crops will bring wealth to poor people in tropical countries, and incidentally give us tools to control the growth of carbon dioxide in the atmosphere. Here I must confess my own bias. Since I was born and brought up in England, I spent my formative years in a land with great beauty and a rich ecology which is almost entirely man-made. The natural ecology of England was uninterrupted and rather boring forest. Humans replaced the forest with an artificial landscape of grassland and moorland, fields and farms, with a much richer variety of plant and animal species. Quite recently, only about a thousand years ago, we introduced rabbits, a non-native species which had a profound effect on the ecology. Rabbits opened glades in the forest where flowering plants now flourish. There is no wilderness in England, and yet there is plenty of room for wild-flowers and birds and butterflies as well as a high density of humans. Perhaps that is why I am a humanist.
Intressant utveckling
Total SA Chief Executive Christophe de Margerie said he expects the oil company to expand its activities and start supplying nuclear power.
In an interview published Wednesday in French business daily Les Echos, he said "in 20 years I don't see how we could be absent in the fields of nuclear power and clean fuel."
Jag har alltid funderat över varför inte de stora oljebolagen försöker ta sig in på kärnkraftsmarknaden, för det är uppenbart för vem som helst som inte drivs av ideologiskt motiverat motstånd att kärnkraft är den energikälla som kommer ta över när oljans tid är över. Jag kan förstå att kolbolagen inte vill ha med kärnkraft att göra för kärnkraft är kols värsta konkurrent, men oljebolagen har inte så mycket att vara rädda för, förutom för eldrivna bilar förstås.
Med en vinst på över 100 miljarder årligen och en omsättning på 1500 miljarder så har de verkligen potentialen att slå sig in på marknaden stort ifall de bestämmer sig för att lägga resurser på det. De får Areva att se ut som en liten mom and pop shop. Det jag hoppas är att ifall Total, Exxon, BP eller något annat stort oljebolag bestämmer sig för att satsa så ska det isåfall vara på ny och revolutionär teknik. Inte bara ännu ett företag som säljer en något bättre lättvattenreaktor. Utan att ha något baggage så finns det ingen anledning för de företagen att inte hoppa över lättvattentekniken helt och hållet. Om någon av de företagen skulle lansera en reaktor som uppfyller kraven jag skrev om här så skulle de i ett svep kunna ta över hela marknaden. Det är förmodligen tekniskt möjligt, men skulle kräva en rätt stor investering i forskning och utveckling. I och för sig, går man i vinst med 100 miljarder per år så är det inga problem att lägga några hundra miljoner på en sådan utveckling. Kanske dags att utveckla en bra ide och sen försöka sälja in sig hos dom som har feta plånböcker?
Det finns ju förstås också risk att de "bara" vill köpa och driva reaktorer, inte bygga dom.
För lite andra nyheter så har det nu lämnats in licensansökningar för att få bygga och driva 6 nya reaktorer i usa och 2 till har lämnats in nyligen. Totalt sett så planerar NCR att få in ansökningar på 32 reaktorer under detta året och nästa. Det är helt fantastiskt, efter att ingen ansökan lämnats in sen TMI så börjar det nu rulla igen! Håller tummarn för att minst 100 nya reaktorer kommer börja byggas i USA inom de närmaste 10-15 åren, något som inte verkar orealistiskt idag.
Några intressanta artiklar om co2
Professor emeritus(kärnkemi) Jan-Olov Liljenzin sågar helt och hållet klimatförändringar drivna av co2 och kritiserar starkt kvaliten på de vetenskapliga artiklar som publiceras.
Citat
I mina samlingar är den första artikeln om gamla historiska CO2-halter mätta med väl verifierade kemiska standardmetoder från 1956 (ref 3). IPCC:s och medarbetare:s försök att utnyttja CO2-data från iskärnor som historiska värden har fått svår kritik från forskare som gjort ett flertal veriferande försök i kontrollerad laboratoriemiljö, se t.ex. ref 4 och hänvisningar i denna. Man har dessutom gjort ofysikaliska (och vetenskapligt omotiverade) justeringar av tidsskalan hos CO2-halter från Antarktis för att få dessa att stämma med de första mätdata som finns från Mauna Loa på Hawaii på 1950-talet. Senaste mer omfattande publikation om historiska och kemiskt uppmätta CO2-halter i atmosfären utkom i början av detta år (ref 5). Tyvärr kullkastar dessa arbeten helt hypotesen om en antropogen inverkan på klimatet via CO2-utsläpp från mänskligheten.
Hans åsikter får både stöd och kritik av andra meriterade forskare.
Kemister underkänner CO2-analyser
Citat
Jan-Olov Liljenzin verkar inte ha läst litteraturen på området. En överväldigande mängd data och forskning stödjer den bild av koldioxidens variationer som presenteras i bl a den senaste rapporten från FNs klimatpanel (IPCC). Det är fullständigt osannolikt att koldioxidhalten skulle ha varierat så mycket som Beck och Liljenzin påstår, säger Henning Rodhe.
Ett till
Liljenzins kommentarer är mycket märkliga, artikeln av Beck från 2007 har jag läst och den innehåller en rad konstigheter. De koldioxidmätningar som görs regelbundet världen runt bygger inte på iskärnor, däremot har iskärnemätningar verifierats mot oberoende mätmetoder under den tidsperiod då båda funnits tillhanda. Liljenzin verkar helt obekant med den litteratur som finns på området, framförallt klassiska artiklar av Keeling och Bolin.
Som lekman inom de områdena så kan man inte annat än vara en aning förvirrad över det hela. Å ena sidan så blir man ständigt bombardera med "konsensus, konsensus, konsensus". Det råder ingen tvivel hör man ständigt. Samtidigt så finns det flera väldigt meriterade forskare inom relaterade fält som skarpt kritiserar allt från mätningar av co2 till klimatmodellerna. Visserligen är det sant att de flesta av dom inte jobbar aktivt med klimatforskning, men deras kritik handlar oftast om metodik snarare än detaljer i själva vetenskapen.
En av mina "idoler" om man vill uttrycka sig så är Freeman Dyson. En oerhört briljant matematiker och fysiker som gjort väldigt många intressanta saker under sitt liv. Bland annat så spelade han en stor roll inom utvecklingen av kvantelektrodynamik, han var en pionjär inom kärnkraft, han var delaktig i orion projektet osv. En av de mångsidigaste forskarna jag någonsin hört talas om och dessutom en otrolig visionär som gett upphov till många begrep, tex dyson sfären. Obotlig teknikoptimist och en fräsch fläkt bland alla andra forskare av hans kaliber som oftast verkar torra och tråkiga(med undantag av Feynman förstås). Nu nämner jag givetvis Dyson för att även han har en åsikt om AGW(anthropogenic global warming).
Citat
My first heresy says that all the fuss about global warming is grossly exaggerated. Here I am opposing the holy brotherhood of climate model experts and the crowd of deluded citizens who believe the numbers predicted by the computer models. Of course, they say, I have no degree in meteorology and I am therefore not qualified to speak. But I have studied the climate models and I know what they can do. The models solve the equations of fluid dynamics, and they do a very good job of describing the fluid motions of the atmosphere and the oceans. They do a very poor job of describing the clouds, the dust, the chemistry and the biology of fields and farms and forests. They do not begin to describe the real world that we live in. The real world is muddy and messy and full of things that we do not yet understand. It is much easier for a scientist to sit in an air-conditioned building and run computer models, than to put on winter clothes and measure what is really happening outside in the swamps and the clouds. That is why the climate model experts end up believing their own models.
Och av ren slump så surfade jag runt på spacedaily och hittade denna artikeln som visat på en process man tydligen inte räknat med tidigare när det gäller grönland.
Earth's Heat Adds To Climate Change To Melt Greenland Ice
Citat
Scientists have discovered what they think may be another reason why Greenland 's ice is melting: a thin spot in Earth's crust is enabling underground magma to heat the ice. They have found at least one "hotspot" in the northeast corner of Greenland -- just below a site where an ice stream was recently discovered.
The researchers don't yet know how warm the hotspot is. But if it is warm enough to melt the ice above it even a little, it could be lubricating the base of the ice sheet and enabling the ice to slide more rapidly out to sea.
Vad kan man egentligen dra för slutsats? Jag känner en viss motvilja mot konsensus argumentet, vetenskap har aldrig handlat om konsensus och jag gillar inte att media hammrar konsensushammaren i huvudet på alla hela tiden. Ibland känns konsensus argumentet som arrogans. God vetenskap står på egna ben och konsensus är något man bryr sig om inom politik inte vetenskap! Konsensus känns som något man måste ta till ifall vetenskapen inte är riktigt mogen nog för att producera konkreta förutsägelser. Det värsta vore om forskare är tysta om osäkerheter eftersom de anser att situationen är så pass allvarlig att man inte ska ge sken av tvivel, för en sådan taktik kommer slå tillbaka. Eller så kanske det är media som sopar osäkerheterna under mattan.
Det jag hade velat veta är hur relevant kritiken som Liljenzin, Stilbs och Dyson(och många fler) för fram är.
Kan klimatmodellerna ta hänsyn till alla viktiga fysikaliska och biologiska processer?
Finns det ett massa fria parametrar som man trixar runt med för att anpassa till historiska data?
Ifall det senare är fallet hur pålitliga är förutsägelserna?
Hur pålitliga är co2 mätningarna, speciellt de från iskärnor?
Hur väl känner man till processer som molnbildning?
Hur väl förstår man kopplingen mellan växtlighet och co2 osv?
Kan man utesluta att astrofysiska processer, tex de förslagna av Svensmark?
Kan klimatmodellerna återskapa el nino, la nina och andra viktiga processer?
Tyvär så är jag för lat och har för lite tid för att sätta mig in i frågan själv ordentligt. Därför har jag ingen egen åsikt eftersom den ändå mest troligt hade varit fel! Men oavsett hur det ligger till så måste vi eliminera utsläppen och bryta beroendet av fossil energi. Om en sak är säkert så är det att kolkraft och olja dödar människor varje timme dynget runt, året runt och det är fullständigt oacceptabelt.
Snabbt svar till Martina Krüeger
Svar till Martina Krüeger
Få se ifall tidningen tar med det.
När Martina Krüger väljer att kalla kärnteknik en okreativ och farlig teknik så förolämpar hon grov(och medvetet?) alla de begåvade forskare och ingenjörer i både Sverige och världen som utvecklar just kärntekniken. Dessa människor har inte bara utvecklat kärnreaktorer utan även nukleärmedicin och strålningsbehandlingar bara för att nämna några tillämpning som räddar oräkneliga liv.
Om kärnteknik är en dinosaurieteknik från 50 talet så kan man fråga sig vad vindkraft eller biobränslen är som använts i en form eller annan sen förhistorisk tid? Kärnenergi och solpaneler är de modernaste energikällorna vi har och båda är direkta resultat av de fantastiska vetenskapliga framgångarna under första hälften av 1900 talet.
Om man appliceras Martinas räkneövning på solkraft eller vindkraft så landar man i runda slängar på flera miljarder solpaneler eller flera miljoner vindsnurror, siffror som inte på något sätt verkar realistiskt att uppnå. Om vi ska bygga en miljard solpaneler fram till 2030 så handlar det om 800 000 solpaneler varje vecka år ut och år in. I det perspektivet så verkar 2000 reaktorer som en lätt match.
Men det är ingen som kräver eller påstår att kärnenergi ska fixa alla problem på egen hand. Vill vi ersätta bara de fossila bränslen som används idag så handlar det om att ersätta över hundra tusen TWh energiproduktion. Den utmaningen kan varken förnyelsebar energi eller kärnenergi klara på egen hand oavsett hur många substansfattiga energirapporter Greenpeace går ut med. Vi har varken tid eller möjlighet att välja ena över andra, det som krävs är en massiv utbyggnad av båda.
Det enda vägvalet vi står inför är att förkasta kärnenergi och oundvikligen misslyckas eller att använda alla icke fossila energikällor vi har och åtminstone ha en liten chans att kassera den fossila energin.
Johan Simu
Styrelsesuppleant miljövänner för kärnkraft
Torium
Det snackas en hel del om torium som kärnbränsle och dess fördelar så det vore kanske på sin plats att skriva ett inlägg om torium. Tyvär så presenteras torium på ett lite olyckligt sätt, torium har flera fördelar jämfört med uran men det har även vissa nackdelar och man kan inte bli av med hela avfallsproblemet så som ofta påstås.
Vad är Torium då? Precis som uran är torium en svagt radioaktiv grundmetall men torium har betydligt längre halveringstid, 14 miljarder år istället för urans 4,5 miljarder år. Eftersom uran är totalt harmlöst/1/ ur strålningssynpunkt (oavsett vad depleted uranium fanatikerna försöker påskinna) så är torium också harmlöst strålningsmässigt. Däremot så är torium en tungmetall och ingen tungmetall är nyttig att få i sig.
Till skillnad från uran så finns det ingen naturligt förekommande isotop av torium som är fissil (se här för ordförklaring). Det finns överhuvudtaget i princip bara en naturligt förkommande isotop av torium och det är torium-232, några andra finns i spårmängder men det är försumbart. Däremot så är torium fertil, dvs genom att fånga in en neutron kan torium omvandlas till uran-233 som är fissilt. För att använda torium i en kärnreaktor så måste man alltså tillföra något fissilt material som producerar de neutroner som behövs för att konvertera det fertila toriumet till fissilt uran. Hur effektiv konversionen är beror helt och hållet på reaktortypen.
Huvudfördelen med torium verkar vid första anblicken vara att det producerar mindre långlivat avfall. Som jag skrivit om tidigare så är det aktiniderna som är det stora problemet vid långvarig förvaring. Speciellt då plutonium, americium, neptunium, curium. De tyngre aktiniderna produceras genom upprepade neutroninfångningar.
uran-238+n->plutonium-239
plutonium-239+n->plutonium-240
plutonium-240+n->plutonium-241->betasönderfall->americium-241
osv....
Ju tyngre aktiniden är ju mindre mängd kommer skapas eftersom det krävs mer steg för att ta sig till den. Just därför är plutonium största avfallsproblemet eftersom det är "närmast" uran-238. Om vi då tänker på torium-232 så krävs det 7 neutroninfångningar för att den ens ska kunna komma till plutonium-239 som är första långlivade plutoniumisotopen. Det verkar alltså som att man slipper det långvariga problemet nästan helt och hållet om man kör sin reaktor enbart på uran-233/torium-232. Men då glömmer man att titta närmare på uran-233. För uran-233 är i sig hyffsat radioaktivt med en halveringstid på 159 000 år, ungefär en sjundedel så aktivt som plutonium-239.
Därför kan man inte stoppa in en torium-232/uran-233 mix som bränsle i dagens reaktorer och förvänta sig att inte får något långlivat avfall. Dagens reaktorer kan inte komplett fissionera bort allt uran-233 utan att man upparbetar bränslet. Därför kräver även toriumbränsle antingen en stor slutförvaring som med dagens bränsle eller en mindre slutförvaring men med upparbetning.
Men om vi ändå ska upparbeta avfallet så är inte heller uranbränslecykeln något större problem ur avfallssynpunkt, för i upparbetningen så separeras alla tunga aktinider ut och bränns i reaktorer. Upparbetning krävs alltså för att eliminera det långlivade problemet oavsett om vi använder torium eller uran. Toriumbränslecykeln blir dock förmodligen något lättare att hantera eftersom man har mindre mängd av de tyngre aktinider, speciellt aktiniden americium är ett problem eftersom det är knepigt att använda det som bränsle i reaktorer.
Det finns ändå ett intresse för toriumbränsle i dagens reaktorer, först och främst för att det finns en jävla massa torium på vår jord. 3-4 ggr så mycket som uran. Om man kan hitta någon ekonomisk fördel med att mixa in lite torium i dagens bränsle så kommer det förmodligen göras. På chalmers kärnteknikavdelning bedriver man just nu ett toriumprojekt(något jag kanske kommer göra magisterexamensarbete om till våren) och i Ryssland håller man så vitt jag vet på med att experimentera med det, i Indien är intresset stort eftersom Indien har stora toriumfyndigheter men nästan inget uran. Det finns förstås en liten risk att Indiens intresse kommer mattas nu när de får tillgång till uran från väst. Även i Norge finns det intresse för torium.
Toriums stora potential i mina ögon är med generation-4 kärnkraft. Speciellt då i saltsmältereaktorer, torium-232/uran-233 bränsle har en väldigt stor fördel gentemot uran-235/uran-238 eller plutonium-239/uran-238 bränsle och det är för att man kan breeda uran-233 i ett termiskt neutron spektrum. Det kanske inte säger så mycket om man inte förstår innebörden i orden. När man breedar så producerar man mer fissilt material än reaktorn konsumerar. Dvs för varje fissil atomkärna som klyvs så omvandlas mer än en fertil atomkärna till en ny fissil atomkärna! Reaktorn producerar mer fissilt material än den konsumerar.
Den viktigaste faktorn för att kunna breeda är hur många neutroner som frigörs vid fission jämfört med hur många neutroner som absorberas totalt sett i bränslet. Tänk på det för ett ögonblick, om vi ska breeda så innebär det att vi behöver en neutron för att orsaka en ny fission, sen minst ytterligare en till neutron för att omvandla en fertil atomkärna. Men vi måste vi även räkna med att lite neutroner alltid läcker ut ur reaktorn eller absorberas i strukturellt material osv. Det behövs därmed lite mer än 2 neutroner för att breeda. Mängden neutroner som frigörs per neutron absorberad beror på energin hos orginalneutronen som orsakar fission. I ett termiskt spektrum så är antalet neutroner som frigörs per absorption /2/
2.29st för uran-233
2.08st för uran-235
2.12st för plutonium-239
Det går inte minimera läckage och icke önskvärd absorption till så låga värden att det går att breeda med uran-235 eller plutonium-239. Överhuvudtaget så går det inte breeda med uran-235. Plutonium-239 däremot kan man breeda med ifall man har en reaktor med ett snabbt neutronspektrum där fler neutroner frigörs per fission jämfört med i termiskt spektrum. Men för uran-233 är det fullt möjligt att breeda termiskt! Breeda i termiska reaktorer är väldigt attraktiv då termiska reaktorer har många fördelar över snabba reaktorer. Inte minst är de generellt sett billigare att bygga, lättare att driva(stabilare) och de kräver en mycket mindre bränslemängd i härden.
I princip kan manbreeda även i lättvattenreaktorer bara de är designade på rätt sätt. Det har man redan demonstrerat i USA i Shippingport Light Water Breeder Reactor/3,4/. Tyvär vet jag inte ifall man kan göra det i de lättvattenreaktorer man har i drift idag utan större modifikationer, men om det går så vore det en intressant möjlighet.
Men all breeding kräver upparbetning, för även om man hela tiden har samma mängd fissilt material i härden (då konsumtion och produktionen balanseras perfekt) så kan man ändå inte köra reaktorn i evigheter. Materialet som innesluter bränslet i härden tar stryk av förhållandena i reaktorn och går tillslut sönder. Hög temperatur, tryck, neutronbestrålning osv, tar kål på vilket material som helst tillslut. Därför måste man plocka ut bränslet efter ett tag, upparbeta det och tillverka nytt bränsle innan man stoppar tillbaka det.
Den reaktortyp som verkar mest lovande för torium är utan tvekan saltsmältereaktorer som jag nämde tidigare, eller molten salt reactor som de kallas på engelska. Kommer från och med nu kalla den reaktortypen för MSR. I en MSR så är själva bränslet en saltförening av torium och floruid som hålls smält vid en temperatur över 500 grader. Som med alla andra bra reaktorideer så har de redan testats i USA under 50 och 60 talet /5/. Det finns i princip hur mycket som helst att skriva om MSR så jag ska behärska mig och skriva om det utförligt i ett senare blogginlägg.
Istället ska jag skriva lite om en annan attribut som ofta tas upp om torium, vapenfrågan. Det hävdas ofta att eftersom väldigt lite plutonium bildas i en toriumbränslecykel så är den bättre ur vapensynpunkt. I mina ögon är den nuvarande civila bränslecykeln "nog" bra ur vapensynpunkt, dvs plutoniumet som produceras är värdelös ur vapensynpunkt. Visst kan man i teori bygga ett vapen av det, men det blir dåligt och opålitligt. I toriumcykeln så bildas plutoniumet av ännu sämre kvalite och i väldigt små mängder, det finns därmed ingen tvekan om att ingen kan tänkas använda torium för att tillverka plutonium för vapensyften!
Men uran-233 i sig är utmärkt vapenmaterial och det innebär ett dilemma för toriumbränslecykeln. Ska man utnyttja toriumbränslecykeln till fullo så vill man ha ett bränsle som består av isotopiskt rent uran-233 och torium. Det är bäst för att minimera långlivat avfall och för termisk breedning. Men har man ett bränsle som består av isotopiskt rent uran-233 och torium så är det en smal sak att kemiskt separera ut uranet och använda det i ett vapen. Kritiska massan för uran-233 är låg, lite högre än för plutonium-239 men mycket lägre än för uran-235/6/, för att göra saker ännu värre så har uran-233 låg spontan fissionsaktivitet/7/, vilket, som namnet antyder, innebär att väldigt få neutroner produceras spontat, men det är just spontana neutroner som gör att plutoniumbomber är problematiska att bygga eftersom de kan initera kedjereaktionen för tidigt. Därför är det väldigt lätt att bygga en bomb av uran-233.
Det finns en liten räddande ängel och det är att det alltid kommer finnas uran-232 med i mixen, uran-232 har en stark gammastrålande dotter i sin sönderfallskedja vilket gör hantering besvärligt och farligt ifall man vill göra vapen. Men i slutändan är det ett hinder som kan överkommas utan stora svårigheter. Ska citera ett stycke ur referens 7.
We find that pressurized light-water-reactors fueled with LEU-thorium fuel at high burnup (70 MWd/kg) produce U-233 with U-232 contamination levels of about 0.4 percent. At this contamination level, a 5 kg sphere of U-233 would produce a gamma- ray dose rate of 13 and 38 rem/hr at 1 meter one and ten years after chemical purifica- tion respectively......
......However, just as it is possible to produce weapon-grade plutonium in low-burnup fuel, it is also practical to use heavy-water reactors to produce U-233 containing only a few ppm of U-232 if the thorium is segregated in target channels and discharged a few times more frequently than the natural-uranium driver fuel. The dose rate from a 5-kg solid sphere of U-233 containing 5 ppm U-232 could be reduced by a further factor of 30, to about 2 mrem/hr, with a close-fitting lead sphere weighing about 100 kg. Thus the proliferation resistance of thorium fuel cycles depends very much upon how they are implemented.
För att göra uran-233 ointressant ur vapensynpunkt kan man blanda ut det med uran-238 i bränslet vilket är trivialt att göra. Men då kommer man återigen få dras med problemet med att få en uppbyggnad av de tyngre aktiniderna och givetvis då alltså mer plutonium. Dessutom sätter man käppar i hjulet för möjligheten att breeda, men konversationen från torium till uran kommer ändå vara väldigt effektiv vilket gör det hela intressant trots att man inte får netto breeding.
Det hela handlar egentligen om att kompromissa för att få en bra balans mellan vapenspridningsrisken och avfallsminimering, som vanligt kommer även en politisk ingrediens in i det hela. I mina ögon vore det bäst att ha upparbetningsanläggningen på samma plats som kärnkraftverket och att sluta bränslecykeln på plats. Dvs tillverka bränsle, använda bränsle, upparbeta använt bränsle och tillverka nytt bränsle igen i en och samma anläggning kopplad till reaktorn. Till det syfter är MSR överlägset allt annat. Gör man så i västvärlden så ser jag ingen större risk för vapenspridning eftersom anläggningen kan bevakas och inga transporter sker, då är det fullt acceptabelt för mig iallafall att använda rent uran-233/torium-232 bränsle. Men i politiskt mindre stabila länder vore inte samma upplägg särskilt attraktiv! Så det är en fråga som måste lösas av politiker inte ingenjörer.
För att sammanfatta det jag skrivit om torium.
- Torium är utmärkt bränsle i mer avancerade reaktorer och har då potential att överträffa uran eftersom man ur det kan breeda uran-233 i termiska reaktorer. Det är dessutom fördelaktigt ur avfallssynpunkt ifall man upparbetar avfallet och sluter bränslecykeln.
- Torium är dessvärre inte jättemycket bättre ur avfallssynpunkt än uranbränsle om vi vill använda det i dagens reaktorer. Dessutom innebär det komplikationer för dagens reaktorer vilket begränsar mängden torium som kan blandas ner i bränslet. Om det är ekonomiskt fördelaktigt återstår att se.
- Torium eliminerar inte vapenrisken då uran-233 är utmärkt vapenmaterial, men med rätt blandning mellan torium och uran-238 så kan man producera bränsle som är bättre än enbart uran ur både avfallssynpunkt och för att minimera vapenspridning.
- Det finns väldigt gott om torium och precis som uran så finns det i stabila och pålitliga länder. Däremot så finns det inte torium i lika höga halter som uran. Men om man använder det i breederreaktorer så spelar halterna inte särskilt stor roll.
1.IAEA om uran There have been a number of studies of workers exposed to uranium (see question 8) and, despite some workers being exposed to large amounts of uranium, there is no evidence that either natural uranium or DU is carcinogenic.
2. "Introduction to nuclear reactor theory" John R. Lamarsh
3. Fuel Summary Report: Shippingport Light Water Breeder Reactor - Rev. 2
Data from the nondestructive (PIFAG) and destructive (ANL-E dissolution) examinations for fuel loading were compared to assess the accuracy of the PIFAG and to demonstrate breeding; results showed the Fissile Inventory Ratio (ratio of the fissile inventory at EOL versus beginning-of-life) was 1.01, which included fissile inventory gains in the reflector rods.
4. Light water breeder reactor artikel på atomicinsights.com
5. M. Rosenthal et al. Molten-Salt Reactors - History, Status, and Potential
6. http://en.wikipedia.org/wiki/Critical_mass är inte så förtjust i wikipedia referenser men den duger i detta fallet.
7. Jungmin Kang and Frank N. von Hippel Science & Global Security, Volume 9 pp 1-32
Vad man behöver för att bygga en reaktor
1. Bränsle
Man måste givetvis ha bränsle i reaktorn. Bränslet består oftast av en mix av fertila och fissila isotoper.
En fissil isotop är en isotop som kan klyvas med termiska neutroner, dvs neutroner med så låg energi att de rör sig med samma energier som alla molekyler i omgivningen har på grund av sin värmeenergi.
En fertil isotop är en isotop som genom att fånga in en neutron kan omvandlas till en fissil isotop.
Tex så omvandlas Torium-232 till Torium-233 efter neutroninfångning, torium-233 i sin tur sönderfaller snabbt till uran-233 som är fissil. På samma sätt kan uran-238 omvandlas till fissila plutonium-239.
När reaktorn drivs så klyvs kontinuerligt de fissila isotoperna, efter ett tag så måste man byta ut bränsle när det finns för få fissila isotoper kvar. Men det kan man kompensera till viss del genom att de fertila isotoperna ständigt omvandlas. Det går till och med bygga reaktorer där reaktorn producerar mer fissila isotoper än den konsumerar.
Vanligaste bränslet i dagens reaktorer är urandioxid och uranet består då av fertila uran-238 och fissila uran-235. Två tredjedelar av energin produceras genom att klyva uran-235 och en tredjedel produceras genom att klyva plutonium-239.
2. Kylmedel
Kärnreaktionen producerar värme och det är från värmen man måste utvinna energin. Därför måste man givetvis ha ett kylmedel som cirkulerar genom reaktorn och transporterar bort värmen från reaktorhärden till någon slags turbin. Beroende på vilken sorts reaktor man vill bygga så använder man olika sorters kylmedel, det överlägset vanligaste är att använda vanligt hederligt vatten. Men man har haft reaktorer som kylts med bland annat smält natrium, smält bismuth, helium, koldioxid, smälta flouridsalter.
3. Moderator
I en moderator så sänker man neutronernas hastighet genom att låta dom kollidera med lätta atomkärnor. Det gör man eftersom sannolikheten för att en neutron ska kunna orsaka fission i en urankärna är mycket högre för långsamma neutroner än snabba neutroner(tekniskt säger man att reaktionstvärsnittet är högre för termiska neutroner). Om man sänker hastigheten på neutronerna kan man alltså bygga en reaktor som är mycket kompaktare och innehåller mindre bränsle. Man använder lätta atomkärnor eftersom de bromsar neutronerna snabbare.
Tänk dig att du kastar en boll mot en vägg, bollen studsar tillbaka till dig med ungefär samma hastighet som när du kastade iväg den. Om du däremot kastar en boll på en annan boll så kommer bollarna dela på energin och orginalbollen får sin energi ungefär halverad. Principen är densamma för neutroner. Bästa ämnet för att moderera neutroner är därmed väte eftersom vätekärnan enbart består av en proton och inget annat. Lyckligtvis så finns det gott om väte i vatten(H2O trots allt) och därför är vatten en utmärkt moderator som man använder i de flesta reaktorerna. Men man har även byggt reaktorer där neutronerna modereras med beryllium, kol eller tungt vatten(tungt vatten, D2O, innehåller två atomer av deuterium istället för 2 atomer av väte väte, deuterium består av en proton och en neutron och är därmed dubbelt så tung som väte). Ju effektivare moderatorn är ju kompaktare kan man bygga reaktorn.
Thats it! Lite torrt och basic inlägg men det förklara vilka tre grejer du behöver för att bygga en reaktor.
Hur man ska rädda världen?
Jag tycker det finns alldeles för få människor i denna världen som lider av ett släng storhetsvansinne och narcissism. Ja menar varför ska man gå runt i världen och tro att man inte kan göra något storslaget. Sen får historien utvisa ifall man hade storhetsvansinne eller ej. För om man har ett släng storhetsvansinne men samtidigt lyckas göra något stort, då var man nog inte vansinnig eller?
Mitt lilla släng av narcissism är att jag verkligen vill göra en skillnad i världen. Efter att jag dött ska folk säga "Den där Simu han var allt en xxxxx", där xxxxx kan utbyttas mot lämpligt adjektiv. Förhoppningsvis inte "skitstövel av ofantliga proportioner" men man vet ju aldrig?
Mina världsförändringsplaner har haft lite olika skepnader genom årens lopp. När jag var en liten tjock nörd fascinerad av rymden under mellanstadietiden så ville jag vara den första som kom på hur man ska resa snabbare än ljuset och öppna universum åt oss dumma hårlösa apor. Den iden är ju rätt duktig krossad kan jag påpeka men det var en fin tanke! Ack så optimistisk man var när man var ung och dum och inte insåg att mycket finare hjärnor har arbetat på de ideerna under väldigt lång tid utan att komma på något vettigt.
Vad ska man då göra istället för att förändra världen, rymden finns ju alltid kvar förstås och det finns en hel del saker man kan göra för att revolutionera hela rymdfarten. Men nu lever man trots allt i sverige där vi satsar i runda slängar hela 5 öre på rymdforskning, inte heller är något annat land särskilt intresserad av inovativa tekniker. Det handlar om att trycka ut en promille mer effekt ur kemiska raketer, en gammal teknik som för länge sedan nått sina utlimata begränsningar. Att hålla på med det vore lika inspirerande som att försöka trimma en gammal amazon.
Vad finns kvar då? Energisektorn givetvis, det är dags att revolutionera energisektorn. Helst då genom att konkurrera bort olja och kol. En omöjlig uppgift? Det är där en släng av storhetsvansinne kommer in! Jag vill sitta med en fet cigarr i toppen av ett torn som på bilden ovan, som förövrigt är ett förslag på hur Gazproms nya huvudkontor ska se ut, snacka fet vision! Allt man behöver göra trots allt är att starta ett företag och lansera en revolutionerande ide som är billigare, flexiblare, enklare och pålitligare än dagens energikällor. Sen ska man överleva nog länge och ha nog mycket startkapital för att kunna hindra att någon annan girig fan lägger sina flottiga fingrar på ens ide. Låter inte så svårt egentligen?
Det finns en energikälla vars potential man knappt skrapat på hittils på grund av industriell slöhet och övernitiska regelverk, men en energikälla med gott om plats för inovationer som i grunden kan förändra många verksamheter. Energikällan är givetvis kärnenergi. Lyckas man utveckla en reaktor med dessa egenskaper.
* Nog flexibel design för att kunna byggas i allt från 10MWe till flera hundra MWe med elproduktionskostnader som är konkurrenskraftiga med dieselgeneratorer och gasturbiner och som dessutom har betydligt lägre kapitalkostnader per MWe än dagens reaktorer.
* Passivt säker i alla lägen, eliminera total behovet av alla aktiva säkerhetssystem!
* Hög outlet temperatur så att den kan användas för olika ändamål. Tex avsaltning av vatten, processvärme till olika industrier, lokal vätgasproduktion, fjärrvärme ect. Den ska även kunna användas istället för dieselmotorer på fraktfartyg.
Utvecklar man en sån reaktor då är de första miljarderna nära. Då är enda hindret den ohyggliga byråkratin och de absurda reglerna. Men det kan man altid övervinna. Några förslag på hur man ska få vattenfall eller EON att investera runtikring hundra miljoner?
Former 'No Nukes' Protester: Stop Worrying and Love Nuclear Power
Fantastiskt bra artikel där en före detta kärnkraftsmotståndare intervjuas. Hon har naturligtvis kommit att inse vilka fördelar kärnkraft bra. Precis som tex Patric Moore, James Lovelock och många andra före detta kärnkraftsmotståndare gjort. När man skrapar bort de rent känslomässiga argumentent mot kärnkraft, "hjälp hjälp strålning!!", så återstår inte något vettigt. Det gäller bara att ha karaktär nog för att kunna se på det hela logiskt och lära sig så man slipper vara rädd för det man inte förstår sig på.
Citat
The only way to rescue our plug-hungry planet from catastrophic global warming is to embrace nuclear power, and fast.
That's the argument of Gwyneth Cravens, a novelist, journalist and former nuke protester. Her new book, Power to Save the World: The Truth About Nuclear Energy, is a passionate plea to understand, instead of fear, atomic power. In her book, Cravens is guided Dante-like through the entire life cycle of nuclear power -- from mining to production to waste disposal -- by one of the world's foremost experts on risk assessment and nuclear waste.
Ett till citat
Her conclusion? Every day spent burning coal for power translates into damaged lungs and ecosystem destruction. If the world wants to keep plugging in big-screen TVs and iPods, it needs a steady source of power. Wind and solar can't produce the "base-load" (or everyday) steady supply needed, and the only realistic -- and safe -- alternative is nuclear.
Fossila bränslen är boven, medans kärnkraftmotståndare bränner allt krut på att motarbeta kärnkraft så gnuggar de fossila industrierna girigt händerna med stora leenden glada för att andra eliminerar konkurrensen. Kol och olja dödar varje sekund, dygnet runt, året runt. Men ingen pratar om det, däremot pratar man ännu om TMI(Harrisburg), en olycka som inte skadade miljö eller hälsa.
Varje reaktor som försenas, Varje protest mot kärnkraft, varje dåre som kedjar fast sig vid kärnkraftver ger oavsiktligt sitt stöd till kolkraft. Kärnkraftsmotståndare är kolkraftsförespråkare oavsett om de ser sig själva som det eller ej. Precis som katolska kyrkan de facto är HIV förespråkare då de konstant motarbetar kondomer. Det är dags att förenas i kampen mot fossila bränslen istället för att tjaffsa om vilket som är bäst, förnyelsebar eller kärnenergi. Det finns gott om plats för båda och båda behövs.
.
Återfall
En gång för alla, hur mycket uran finns det?
Tabellen ovan är tagen från nuclearinfo. Om vi ser på urantillgångar med halter över 10ppm(parts per million) så finns det ungefär 1000 miljarder ton. Varje kilo uran innehåller ungefär 8*10^13 joule. Det blir alltså en total energimängd på 81 miljarder exajoule. Världens nuvarande energikonsumtion är runt 500 exajoule. Energimängden i uranet motsvarar alltså över 150 miljoner år av energiförbrukning. Även med dagens slösaktiga reaktorer så handlar det ändå om flera miljoner år med uran. Problemet handlar alltså inte om hur mycket uran det finns, det är snarare en fråga om att gräva upp det snabbt nog. I Namibia gräver man uran vid halter av 300ppm och med lite högre priser hade säkerligen halter på runt 100ppm blivit ekonomiska, bara det räcker i några hundra tusen år i breederreaktorer eller några tusen år med vanliga lättvattenreaktorer.
Uranbrist existerar endast enligt vissa miljöföreningar. Men alla andra inser att det finns så mycket uran att vi aldrig kommer få slut på det, för att göra saken ännu bättre så finns det tre gånger så mycket torium som uran i världen. Kärnkraft kommer finnas kvar väldigt väldigt lång tid! Man behöver tex bara läsa rubriken på denna IAEA artikeln.
Uranium resources: plenty to sustain growth of nuclear power
Och det var skrivet före de gick ut med detta
High uranium prices boost exploration: IAEA
SHANGHAI (Reuters) - High uranium prices will spur exploration that could more than triple known global deposits, avoiding a shortage as China ramps up its nuclear capacity, a top executive with the International Atomic Energy Agency said.
och då tar man inte ens hänsyn till urankällor som tex denna
CNNC looks for new sources of uranium
eller denna
Annex 8. Evaluation of Cost of Seawater Uranium Recovery and Technical Problems toward Implementation
Vision
En diskussion som nästan aldrig förekommer är vilken vision man har för framtiden. Vilken framtid man vill sträva mot är lika viktig för energifrågan som hur miljövänlig energiproduktionen är. Med framtid så menar jag då minst 50-60 år in i framtiden eller mer. Inte de närmaste 20 åren. Så som jag ser det så finns det nog främst två olika visioner av framtiden som båda har potential att vara miljövänliga men som är fundamentalt olika. Jag tror de flesta människor faller in i den ena eller andra gruppen även om de aldrig medvetet tänkt på det. Den ena strävar efter att leva i harmoni med naturen och den andra strävar efter att leva separat från naturen. Låt oss kalla de olika visionärerna för harmonister och separatister, det klingar rätt bra!
Det harmonisterna vill är att människan ska återvända till naturen. Industrier, elproduktion, jordbruk osv ska decentraliseras igen och människor ska leva i små självförsörjande samhällen som drar nytta av det bästa teknologin har att erbjuda. Vindsnurror på taken, solpaneler på gårdarna. Ekologiska jordbruk och mycket vegitarisk mat, nyttoprodukter produceras i så stor omsträckning som möjligt lokalt. Vissa störra industrier måste nog existera i undantagsfall för att producera sådant som inte kan produceras lokalt. För att den visionen ska förverkligas måste förmodligen världens befolkning dramatiskt minska och konsumtionen av allt måste minska.
En sådan framtid tycker nog många verkar trivsam och mysig. Den kanske till och med hade kunnat fungera ifall befolkningen globalt sett minskar. Men personligen så skulle jag förmodligen heldre dö än att leva i ett sånt samhälle och det leder mig in till separatismen.
När jag skriver separera människan från naturen så menar jag att människan ska ha sitt, naturen ska ha sitt och växelverkan därimellan ska vara så liten som möjligt. Energiproduktionen ska vara starkt centraliserad och det ska även alla andra industrier, människor ska helst bo och arbeta i mega städer. Alla produktion, användning och alla restprodukter från mänsklig aktivitet ska vara koncentrerad så mycket som möjligt och återanvändas så mycket som möjligt. Separatister tycker att bästa sättet att bevara naturen är att låta naturen vara ifred. En viss naturpåverkan kommer oundvikligen finnas naturligtivs eftersom gruvbrytning odyl måste ske. Men det handlar ändå om lokal miljöpåverkan. Mat kan produceras tex genom stora centraliserade hydroponiska anläggningar för att undvika massiva jordbruk.
Jag tillhör definitivt den andra gruppen, dvs jag anser att bästa sättet att bevara miljön är att inte ha med den att göra i så stor utsträckning som möjligt. Ju fler människor vi blir ju mer måste vi separera oss från miljön för att inte förstöra den. Men nycklen till det är att vi ökar energiproduktionen ordentligt, för ju mer vi separera oss från naturen ju mer energi måste vi själv spendera som vi annars fått gratis. Det är energin som är nyckeln till allt.
Om vi tänker riktigt långsiktigt(100+ år in i framtiden) så kommer vi ha teknologi som krävs för att inte påverka naturen bara vi har nog med energi. Ett exempel skulle vara att flytta ut all gruvdrift till omloppsbana genom att fånga asterorider i omloppsbana och utvinna dess mineraler. Vi hade kunnat slänga upp stora solfångare i omloppsbana som kan skicka ner energin genom mikrovågor. Om inte hydroponiska odlingar räcker till matbehovet kan vi börja göra om sahara och andra öknar till bördig mark bara vi har tillgång till nog med energi.
För energi är i grund och botten desamma som möjligheter. Ju mer billig energi vi har tillgång till ju större möjligheter får vi, ju mer makt över vår tillvaro har vi. Makt att göra obördig mark bördig, makt att rädda jorden från yttre hot som asteroider och kometer, makt att utforska och utveckla både vetenskap och teknik.
Det talas mycket om en kommande energibrist men det är egentligen inte en brist det handlar om, den totala mängden uran på vår jord tex kan täcka vårt totala energibehov i allt från 150 miljoner till flera miljarder år. Torium finns det ännu mer av. När vi väll bemästrat fusion så har vi en i princip oändlig energikälla. Energiproblemet är snarare ett omställningsproblem, problemet med att växa från fossila bränslen till nått alternativ i lika snabbt takt som de fossila bränslena tar slut.
Den stora frågan blir helt enkelt hur vi vill att nästkommande generationer ska leva. Ska vi ha återgått till naturen och våra rötter och nöja oss med den teknik som behövs för att klara av tillvaron. Eller ska vi sträva mot en framtid där vi börjat treva oss ut från vår planet och fortsätter tillfredställa människans omättliga lust att utforska och uppleva? I mina ögon handlar det om att välja mellan att bara överleva och att verkligen leva.
Miljöpartiet börjar sansa sig
I maj så ville miljöpartister göra detta med kärnkraften:
Avveckla 64%
Fortsätta använda 27%
Bygga nya 9%
I november är det istället:
Avveckla 51%
Fortsätta använda 42%
Bygga nya 7%
Allt fler miljöpartister börjar tydligen inse att kärnkraft både behövs och är bra. Kanske därför ledningen inom mp inte längre talar så mycket eller illa om kärnkraft? Det ska bli intressant att se när avvecklingssidan sjunker under 50% bland miljöpartister. Bland svenskar i allmänhet vill endast 20% avveckla. Läget är guld. Sossar trycker på, miljöpartister svänger. Centern är på g, bland centern så har tex andelen som vill bygga ut kärnkraften ökat med 7%.
Sahlin representerar inte sina väljare väl
"Socialdemokraterna måste säga ja till kärnkraften"
Citat
Ett fempartifördrag om fortsatt kärnkraft skulle etablera ett politiskt faktum som inte kan rivas upp. Socialdemokraterna måste förnya sin kärnkraftspolitik. Verkligheten har förändrats. I dag vill en stor majoritet av svenskarna driva våra kärnkraftverk vidare, och var tredje svensk vill bygga nya reaktorer. Inte ens en kraftfull och forcerad satsning på exempelvis vindkraft räcker på långa vägar till för att klara Sveriges energiförsörjning. Både regeringen och oppositionen har ansvar för att oklarheten om kärnkraftens framtid skingras. Om inte statsminister Reinfeldt genast tar initiativ till en blocköverskridande stabil uppgörelse om att trygga kärnkraften så har Mona Sahlin en plikt att göra det.
Det börjar röra sig inom sossarna. Först Wibe och nu Alsing. Allt fler sossar kliver fram och säger att kärnkraften ska vara kvar. Jag håller till 100% med om vad som står ovan, det måste till en blocköverskridande överenskommelse. Det är inte rimligt att centern och mp ska blockera sveriges energifråga på det sätt de gör nu. Antingen måste centern svänga eller så får de andra borgerliga göra det som måste göras för att värna kärnkraften.
Det enda som fattas i Alsings artikel är att han inte kräver en utbyggnad eller att vi ska börja succesivt ersätta de äldsta reaktorerna med nya reaktorer. Precis så som folkpartiet vill.
Här kan man hitta oppinonsmättningen som artikeln förmodligen bygger på.
http://www.analys.se/lankar/opinion/K%E4rnkraftsopinionen%20Nov%202007.pdf
33% av sossarna vill bygga ut, 44% behålla och endast 20% avveckla. Mest häpnadsväckande med mätningen är kanske hur många miljöpartister som sedan maj ändrat sig helt och vill behålla kärnkraften. I maj ville 64% avveckla, idag är det 51%.