Grönarealisten

*24*10^-6*1190 = 0,029 = 29 mELU/kWh för kärnkraft från uranförbrukning.
** 24 milligram/kWh*2/50=0.96 mg/kWh

If 2g-U/kg-adsorbent is submerged for 60 days at a time and used 6 times, the uranium cost is calculated to be 88,000 yen/kg-U, including the cost of adsorbent production, uranium collection, and uranium purification. When 6g-U/kg-adsorbent and 20 repetitions or more becomes possible, the uranium cost reduces to 15,000 yen. This price level is equivalent to that of the highest cost of the minable uranium. The lowest cost attainable now is 25,000 yen with 4g-U/kg-adsorbent used in the sea area of Okinawa, with 18 repetitionuses. In this case, the initial investment to collect the uranium from seawater is 107.7 billion yen, which is 1/3 of the construction cost of a one million-kilowatt class nuclear power plant.

25 000 yen/kg med dagens valutakurser är 233 dollar/kg. Om man går efter deras antagande att det kan gå ner till 15 000 yen/kg så blir det 140 dollar/kg. Spotpriset för uran är idag ungefär 90 dollar/kg. Uranpriserna måste alltså stiga med 55% för att det ska bli ekonomiskt med utvinning ur havet. Totala elproduktionskostnaderna vid svenska kärnkraftverk ligger runt 19 öre enligt OKG's årsrapport. 10% är bränslekostnad och en tumregel är att en tredjedel är kostnad för naturligt uran och resten är anriknings och bränsletillverkningskostnader.

Kostnaderna för naturligt uran idag blir alltså ungefär ett halvt öre per kWh. Om uranpriserna stiger med 55% har vi istället 0.87 öre per kWh. Det blir alltså hela 0.31 öre/kWh dyrare att producera el om kärnkraften får uran från havsvatten istället för gruvor. Om vi lägger till ett halvt öre till för att uranutvinningsföretagen ska gå med bra vinst så landar man max vid runt ett öre dyrare elproduktionskostnad. För att vara rättvist så blir det faktiskt 10 miljoner per producerad terrawattimme vilket förklarar varför elbolagen kör med det billigaste uranet de kan hitta. Men det är inte på något sätt en stor smäll ekonomiskt. Ett öre per kWh är lägre kostnad än tex effektskatten, det hade inte påverkat kärnkraftens ekonomi märkbart.

Hur som helst är den övre gränsen för uranpriset långsiktigt någonstans runt 200 dollar/kg. Om någonsin uranpriserna skjuter så högt och stannar där så kommer folk börja satsa på uranutvinning ur havsvatten och sen kommer priset stabiliseras vid den nivån och succesivt sjunka när tekniken blir bättre. Det förklarar varför det är rent skitsnack att vi snart kommer få slut på uran, det vore bara sant ifall man dels ignorerar utvinning ur havet som faktiskt är en beprövad metod och även ignorerar allt uran vi ännu inte prospekterat efter men som geologer uppskattar finns där.

För de som är lagda åt det kemiska hållet så finns det  del information om utvinningsmetoden här.
Recovery of rare metalls unobtainable in Japan.
Och lite mer här
Synthesis of Uranium Adsorbent by Radiation-induced Graft Polymerization
En tidigare länk jag hade som beskrev precis allt med metoden har tyvär dött, kvar återstår endast en utskriven kopia på mitt skrivbord. Tyvär så är jag inte en kemist så det är nog inte så lyckat ifall jag försöker förklara metoden åt er eftersom jag själv inte förstår den :)

Jag hoppas Japan fortsätter utveckla denna metoden då den verkligen är överlägsen vanlig gruvbrytning ur miljösynpunkt. De extra 0.31 öre/kWh betalar jag mer än gärna!

Vill Camilla Lindberg bryta uran i Rättvik?

Folkpartisten Camilla Lindberg (CL) fortsätter att föra fram felaktiga argument för kärnkraften.

1. CL hävdar att uranet räcker i flera hundra år. Ja, om man bortser från ekonomin och dessutom övergår till plutonium som reaktorbränsle. Om man däremot är för marknadsekonomi så räcker brytvärda urantillgångar högst 60-70 år för nuvarande reaktorer. Det förutsätter att man får tillstånd att bryta överallt där billigt uran hittas. Att övergå till dyrbart plutonium som bränsle kan leda till mänsklighetens undergång. Ett miljondels gram plutonium kan ge lungcancer och fem kilo räcker till en atombomb. En oklok politik i terrorismens tidevarv. Vindkraften och solenergin räcker däremot så länge solen lyser och är till skillnad från kärnkraften klimatneutrala.

Att det blir brist på uran redan 2013 beror på att en stor del av uranförsörjningen i dag kommer från skrotning av ryska kärnvapen. I enlighet med det 20-åriga nedrustningsavtalet mellan Clinton och Gorbatjov från år 1993 ska Ryssland förse USA:s kärnkraftreaktorer med det klyvbara restmaterial som uppstår i samband med skrotningen. Det avtalet upphör 2013. Det finns inga skäl att tro att Ryssland, som har brist på uran, vill förlänga det. Mindre än 60 procent av kärnkraftens nuvarande uranbehov kommer således från gruvor. Två av de största gruvorna, Cigar Lake I Kanada och Olympic Dam i Australien, har dessutom stora problem och kan troligen inte leverera uran kring år 2013. Det är bland annat därför det nu är intressant att söka nya gruvor i till exempel Rättvik. Jag upprepar frågan som CL valde att inte svara på. Vill CL bryta uran i Rättvik?

2. CL är övertygad om att det finns säkra lösningar på kärnkraftens avfallsproblem, det vill säga att det går att hålla det radioaktiva avfallet skilt från biosfären i hundratusentals år. Vetenskapen har nu under 60 år försökt hitta en lösning men ännu inte funnit någon. Sunt förnuft säger att det knappast går att förutsäga världens utveckling i en miljon år när det gäller jordbävningar, istider med mera. Den av kärnkraftsindustrin föreslagna så kallade KBS-metoden leder sannolikt till att en stor del av radioaktiviteten hamnar i Östersjön, som redan är världens mest radioaktiva hav och där Oskarshamnsverket släpper ut mest. KBS-metodens korrosionsproblem är enorma.

3. CL hävdar att vindkraften inte kan ersätta kärnkraften. Det kan den visst, många gånger om! Dock bör man kombinera en satsning på vindkraft med solenergi, bioenergi och energieffektiviseringar. Då kan avvecklingen av kärnkraften vara klar till 2020. Om vi inte börjar avveckla nu så kommer de förnybara alternativen att bromsas av ett gigantiskt elöverskott. Enligt Vattenfall kommer Norden att år 2015 ha ett elöverskott på knappt 50 TWh, under förutsättning att elförbrukningen samtidigt ökar med cirka 20 TWh från nu. Det är inte trovärdigt eftersom elförbrukningen sjunkit de senaste åren. Elöverskottet blir nog därför ungefär lika stort som vad hela svenska kärnkraften i dag producerar. Sverige och Finland är de EU-länder som slösar mest med elenergin. Det går knappast ur klimatsynvinkel att moraliskt försvara att vi ökar slöseriet ytterligare.

4. CL säger sig vara överens med mig om att vi bör satsa på energieffektivisering. I så fall behövs ingen ny kärnkraft, vilket är lätt att räkna ut. Jag har tidigare efterlyst folkpartiets politik för energieffektivisering och vilka styrmedel man vill använda men inte fått något svar. Därför frågar jag igen, nu till CL. Hur ser folkpartiets politik för effektivare elanvändning ut? Vilka mål har ni satt upp för den politiken? Jag är trött på hyckleri!

5. CL tycker att vi ska exportera kärnkraft. Då varken Tyskland, Danmark och Norge vill ha egen kärnkraft vill CL tydligen pracka på dem svensk kärnkraft. Finland behöver inte heller svensk kärnkraft. Det är dessutom en dyr affär att exportera kärnkraft, överföringskostnaderna är betydande.

Min slutsats är att folkpartiet inte kan räkna. Skulle man kunna det skulle partiet inse att kärnkraften är onödig och bara kommer att hindra de förnybara alternativen och effektivare energianvändning i Sverige. Vid folkomröstningen 1980 lovade folkpartiet svenska folket att avveckla kärnkraften till år 2010. Nu gör man, med mycket undermåliga argument, en helomvändning och vill öka kärnkraften, trots att Sverige redan är världens mest kärnkraftsberoende land, räknat i kWh/invånare. För att få stopp på folkpartiets desinformation om energi- och klimatpolitiken utmanar jag härmed Camilla Lindberg på offentlig debatt om denna. Du Camilla får gärna välja tid och plats i Dalarna.

Göran Bryntse

är teknologie doktor och ordförande i folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen.

Bryntse vet väldigt lite om kärnteknik

DEBATT

Göran Bryntse demonstrerar återigen sin okunskap om kärnteknik i sin replik till Camilla Lindberg genom att lista upp fem långlivade men felaktiga myter.

1. Bryntse hävdar att uranet bara räcker i det långa loppet om man går över till breeder-teknik. Det är helt fel, för varje prisökning så blir enormt mycket mer uran ekonomiskt brytbart utan att det har någon större påverkan på elpriserna. En femdubbling av priset på naturligt uran leder bara till några öre högre elproduktionspriser.

Om man tar hänsyn till det så finns det uran för tusentals år, IAEA, IEA, NEA, OECD de drar alla samma slutsats om att uran är en långsiktigt hållbar energikälla. Se tex IAEAs Red book eller OECD's Trends in the Nuclear Fuel Cycle: Economic, Environmental and Social Aspects. Bryntse baserar förmodligen sin åsikt på van Leeuwen och Smiths opublicerade livscykelanalys som blivit grundligt sågad eftersom den överskattar energiåtgången vid uranbrytning med flera storleksordningar.

2. Bryntse hävdar att korrosion är ett problem för KSB metoden. Självklart är korrosion ett problem men det är ett problem som är löst. Kopparbehållarna beräknas kunna motstå korrosion i upp till en miljon år. Bryntse borde lyfta på telefonluren och ringa upp alla de duktiga kärnkemister som jobbar med KBS-3.

3. Att vi "slösar" med vår elförbrukning i Sverige har ringa påverkan på klimatet eftersom all vår el kommer från vattenkraft och kärnkraft. En utbyggnad av vindkraft för att ersätta kärnkraft hade inte sänkt koldioxidutsläppen. Det finns snarare risk att utsläppen hade ökat. Se de livscykelanalyser som gjorts av Öko-institutet, IAEA och vattenfall med flera. De visar alla att koldioxidutsläppen från kärnkraft är lika små som hos vind och vattenkraft. En sammanfattning av dessa finns på miljövänner för kärnkrafts hemsida.

4. Jag föreslår att Bryntse studerar Jevons paradox vilket säger att energieffektiviseringar nästan alltid leder till öka konsumtion. Men även om effektiviseringar i Sverige hade lett till lägre konsumtion så kommer troligen elhybridbilar äta upp mellanskillanden när de väl slår igenom. Vi måste förbereda oss för att byta från primitiva förbränningsmotorer till elmotorer.

5. Många länder inom EU behöver mer energi, vilket bland annat man kan se genom Tysklands vilja att få gas direkt från Ryssland. Om vi i Sverige kan leverera billig och koldioxidlåg elektricitet till andra EU-länder gynnar det definitivt klimat och miljö. Fast Bryntse kanske föredrar att vi istället importerar smutsig kolkraft från Danmark och Tyskland för att lägga ner vår kärnkraft? Så länge inte vi skitar ner kanske det är ok?

Min enda slutsats är att Göran Bryntse uppenbarligen vet väldigt lite om både kärnteknik och uranfyndigheter. Hade han förstått sig på tekniken hade han onekligen varit mer positiva med tanken på den enorma potentialen kärnteknik har.

Johan Simu

Kärnkraften tar slut 2025

DEBATT

Fysikstuderande Johan Simu från Göteborg, som i flera år skrivit hyllningsartiklar till kärnkraften i svenska tidningar över hela landet, anser att jag vet väldigt lite om kärnkraft. Simu däremot anser sig veta det mesta om energi. Han vet till exempel att kopparbehållarna som ska skydda omvärlden mot det långlivade radioaktiva avfallet håller i en miljon år. Eftersom ingen av oss kommer att leva då så behöver han ju inte ta ansvar för sina påståenden. Materialfysiker i Uppsala hävdar däremot att kapslarna kan gå sönder om mindre än tusen år även om det inte blir några jordbävningar eller istider. Jordbävningar var dock vanliga i Sverige för 10 000 år sedan liksom istider.

Simu säger också att min referens om kärnkraftens livscykel, kärnkraftsingenjören van Leeuven, inte har publicerats men enligt Simu ändå blivit grundligt sågad. Hur kan man såga något som inte är publicerat? Simus brist på logik anstår inte en fysiker.

Analysen finns visst publicerad, till exempel på hemsidan för den mycket ansedda Eidgenössische Technische Hochschule i Zürich, där bland andra Einstein och flera andra nobelpristagare verkat.

I David Flemings bok "A lean guide to nuclear power" dras slutsatsen att det inte lönar sig att bryta i urangruvor med lägre uranhalt än 0,1 procent. Då blir kärnkraftens nettoproduktion av energi negativ, det vill säga det går åt mer energi att producera kärnkraften än vad den kan leverera.

Fleming bedömer att senast efter år 2025 kommer den då kvarvarande ekonomiskt lönsamma kärnkraften att helt gå åt till att ta hand om att lösa kärnkraftens problem, det vill säga avfallshantering, rivning av kärnkraftverken med mera.

Simu anser att kärnkraften är bättre för klimatet än vindkraft. Det är faktiskt (ursäkta uttrycket) ren bullshit om han inte syftar på energi baserad på olivkärnor och dylikt som faktiskt redan produceras. Simu anser också att effektivare energianvändning leder till högre energianvändning enligt den så kallade Jevons paradox. Det är han tämligen ensam om att tycka.

Jag har tidigare rekommenderat den evige studenten Simu att börja läsa på Högskolan Dalarna och här lära sig lite solenergi. Simu är också välkommen till mitt hem för att få ta del av mina 15 års erfarenhet av solfångare. Då kanske han äntligen kan ta en examen.

Göran Bryntse, teknologie doktor

som har läst kärnfysik på Teknis

Påståenden utan verklighetsförankring

DEBATT

Bryntse har en enastående förmåga att acceptera forskning som ännu inte verifierats. Han vet mycket väl precis som alla andra forskare att en opublicerad studie är en studie som inte publicerats i en granskad vetenskaplig journal. Att van Leeuwen och Smith lagt upp sin studie på ett universitets hemsida innebär givetvis inte att den blivit publicerad i någon vetenskaplig bemärkelse.

De livscykelanalyser jag nämnde i min artikel däremot har alla gått igenom en vetenskaplig granskning. Bryntse kanske kan förklara varför van Leeuwen och Smith är de enda i världen som kommer fram till sina resultat angående uranbrytningens energiåtgång. Energiåtgången enligt deras metoder applicerat på exempelvis Rossinggruvan i Namibien ger hela 80 gånger större energiförbrukning än den i realiteten är.

SKB och även de som forskar kring amerikanska Yucca mountain projektet har verifierat, både genom experiment och genom att studera geologiska kopparfyndigheter, att koppar är stabilt under de förhållanden som råder i en slutförvaring. Att Bryntse vill kasta bort den samlade mängden fakta på grund av en omdebatterad studie från Uppsala är anmärkningsvärt. Jag är dock nyfiken på varför Bryntse tror att det är en katastrof om några kopparkapslar havererar? Jag föreslår att han läser på lite om hur långlivade avfallsprodukter spridits från de 15 naturliga kärnreaktorerna i Oklo, Afrika som rullade på för två miljarder år sen. De långlivade avfallsprodukterna sprids inte nämnvärt på grund av sina kemiska egenskaper.

Kärnkraft är både ekonomiskt och energimässigt lönsamt vid uranhalter långt lägre än 0,1 procent. Vid Olympic dam i Australien bryter man redan uran vid halter av 0,063 procent, i Rossing bryter man vid halter så låga som 0.03 procent. Båda gruvorna går med vinst. Bryntses påståenden matchar helt enkelt inte verkligheten.

Jag reser gärna till Bryntses hem för att lära mig om solenergi. Jag uppskattar den tekniken och fysiken bakom solceller. Bryntse är även välkommen att senare i vår komma till Chalmers och lyssna när jag håller föredrag om mitt examensarbete och prata lite med andra sakkunniga. Bryntse kanske skulle bli förvånad över hur mycket verkligheten skiljer sig från hans fabler.

Johan Simu

studerar fysik/kärnteknik vid Gu och Chalmers. Han är också styrelsesuppleant i miljövänner för kärnkraft.

Har just skrivit klart en liten artikel om uranbrytning, co2 utsläpp och hälsokonsekvenser för Miljövänner för kärnkraft, slänger upp den här också. Det är en work in progress kan man nog säga. Har ett dussin artiklar om uranbrytning från IAEA som jag måste plöja igenom och kompletera artikeln nedan med.

Hur farligt är egentligen uranbrytning?

Just nu prospekteras det flitigt efter uran i Sverige vilket har gett upphov till en livad debatt i media om uranbrytning och dess konsekvenser. Dessvärre, så som med alla komplexa vetenskapliga frågor, så florerar en hel den desinformation. Det är inte konstigt att gemene man har svårt att veta vad som är sant eller falskt och det finns ett definitivt behov av att presentera vad som faktiskt bygger på fakta eller ej.

Det är främst tre saker som frekvent dyker upp i media, speciellt på debattsidorna. Uranet sägs ta slut om 40-70 år, uranbrytning släpper ut så mycket koldioxid att det gör kärnkraften till en riktig klimatbandit och sist men inte minst att uranbrytning är en allvarlig hälsofara för både gruvarbetare och lokalbefolkning.

Jag ska i denna artikeln granska hur det egentligen ligger till med de tre frågorna.

Hur mycket uran finns det?

Detta är en mer komplicerad fråga än man på förhand kan tro. Dels så finns det siffror på uranfyndigheter som man faktiskt hittat under prospekteringar, men det finns även geologiska uppskattningar på den totala mängden uran som rimligtvis borde finnas och som man med stor sannolikhet kommer hitta under framtida prospekteringar. Prospekterare borrar givetvis inte slumpmässigt utan de undersöker de regioner där man kan förväntas finna det man letar efter. För enkelhetens skull fokuserar jag på de tillgångar som IAEA rapporterar.

Tabellen tagen från OECD's Trends in the Nuclear Fuel Cycle: Economic, Environmental and Social Aspects.

Vi ser här att vi har över 200 år, runt 11 miljoner ton, med uran från konventionella källor, dvs uranfyndigheter med relativt höga halter som kan brytas till en kostnad som är ungefär desamma som idag. Ungefär 34-35 procent ligger i fyndigheter man redan hittat och resten förväntas man hitta i likartade geologiska formationer. Men det är inte slutet på de konventionella tillgångarna, just nu sker en prospekteringsvåg i världen efter uran i förberedelse för den kommande stora utbyggnaden av kärnkraften. IAEA säger att man förväntas hitta mellan 15 till 22 miljoner ton uran under enbart denna prospekteringsvågen/1/. En fördubbling av dagens konventionella tillgångar, stämmer den projektionen så har vi uran för närmare 500 år med dagens konsumtionstakt. Mer än nog för att säkerställa en stor utbyggnad av kärnkraften globalt sett.

I tabellen anges även urantillgångar i fosfater. Man har prövat bryta uran från fosfater tidigare och sådana projekt är återigen på gång. Anledningen till att det lades ner tidigare är för att det inte kunde konkurrera ekonomiskt med de enormt höghaltiga fyndigheter man hittade i kanada. Men att utvinna uran ur fosfater är inte så pass dyrt att det nämnvärt påverkar elproduktionskostnaderna för kärnkraft. Det är nämligen så att kostnaden för naturligt uran spelar en försvinnande liten roll i elproduktionskostnaderna, endast någon enstaka %. /2/. Om priset på naturligt uran femdubblas så ökar elproduktionskostnaderna endast med några öre.

Den tredje stora tillgången som IAEA rapporterar är uran i havsvatten, det finns en obegränsad mängd uran havsvatten, över 4 miljarder ton, och det fylls ständigt på med mer från floder. Om vi kan utvinna det uranet så är kärnkraft ur alla synpunkter lika hållbart som förnyelsebar energi /3/. I Japan har man satsat en hel del på att försöka utvinna det uranet och de preliminära försöken är lovande. Senaste prisuppskattningen ligger på 200 USD/kgU/4/ och man förväntar sig att trimma ner kostnaderna ännu mer. Det innebär att metoden visar löfte om att kunna konkurrera med traditionell gruvbrytning. Det finns inte heller något tvivel om att den metoden kommer kunna användas om traditionella höghaltiga tillgångar börjar sina. Därmed så finns det ingen anledning att oroa sig för framtida urantillgångar, speciellt inte ur generation 4 synvinkel då de reaktorerna kan utvinna 50-100 gånger så mycket energi ur uranet.

Uranbrytning och koldioxid

Det finns ingen tvekan om att gruvbrytning producerar en hel del koldioxid, desamma gäller all gruvbrytning, givetvis även brytning för de metaller som krävs till förnyelsebar energi. Det relevanta är inte att påpeka att nått släpper ut koldioxid, utan att jämföra utsläppen med hur mycket energi man får för de utsläppen. Det vill säga hur många gram koldioxid som frigörs per producerad kilowattimme energi producerad ur ett helt livscykelperspektiv. Det har gjorts många livscykelanalyser som alla visar ungefär samma resultat. Utsläppen från kärnkraftens livscykel är ungefär lika små som från vind och vattenkraft och mindre än från solpaneler. Jag ska presentera resultaten här från några olika livscykelanalyser för att visa hur samstämmiga de är. Jag ska även inkludera en livscykelanalys som ofta citeras av kärnkraftsmotståndare, Öko's institutets livscykelanalys, uppenbarligen har de själva inte läst den för även enligt den ligger kärnkraft bra till ur koldioxidsynpunkt!

Öko's livscykelanalys ger dessa resultat/5/

* Jag har inte granskat varför de kommer fram till så dramatiskt mycket högre utsläpp med uran från Sydafrika, extra transporter kan inte förklara skillnaden med tanken på hur liten mängd uran som faktiskt fraktas per producerad kilowattimme.

** Öko's räknar att fjärrvärmen som produceras ersätter olja som annars hade används i värmepanna, därför får de ett negativt resultat för biokraft och så lågt för naturgas. Samma räkningssätt kan man givetvis tillämpa på fjärrvärme från kärnkraft om man vill eller för den delen på el. Kärnkraft ersätter primärt kolkraft eftersom de är de två vanligaste för att producera baskraft, ska man då följa Öko's exempel så kan man lika gärna säga att kärnkraften har negativa utsläpp eftersom det ersätter kol som annars hade bränts. I mina ögon är det väldigt dubiöst att räkna på det sättet och Öko's gjorde det troligen för att försöka få kärnkraft att se sämre ut i jämförelse eftersom de är utpräglade kärnkraftsmotståndare.

Vattenfalls livscykelanalys ger dessa resultat/6/***

***Siffrorna är approximativa eftersom resultaten presenteras i graf inte tabell, därför är svårt att se exakta siffran de angett.

International Energy Agency (IEA) ger dessa resultat/7/

En japansk livscykelanalys av Tokamitsu med flera ger dessa resultat/8/

Som ni ser så ger alla livscykelanalyser i princip samma resultat. Ibland är vind och vatten lite bättre än kärnkraft och vice versa. Skillnader beror förmodligen främst på vilken energikälla man driver urananrikningsanläggningarna med. Om man gör som i Frankrike där anrikningsanläggningarna drivs med kärnkraftverk så blir utsläppen väldigt små, i USA däremot där kolkraft används så blir utsläppen högre. Men i båda fallen är utsläppen ändå väldigt låga. I det stora hela är skillnaderna mellan kärnenergi och förnyelsebar energi försumbara jämfört med de 100 gånger så höga utsläppen från kol. Varför bråka om tio gram hit och dit när kol släpper ut 1000 gram? Man kan inte på något sätt påstå att uranbrytning är en stor koldioxidkälla.

Uranbrytningens hälsoeffekter på lokalbefolkningen och gruvarbetare.

Den viktigaste frågan är givetvis om man kan bedriva uranbrytning utan att det innebär en hälsorisk för omgivningen eller gruvarbetare. Det spelar inte någon roll om vi har uran för hundratusentals år eller om uranbrytning inte är ett klimathot ifall uranbrytning är en av naturen farlig aktivitet. Efter uppdrag gransknings program om uranbrytning så har det debatterats kraftigt runt uranbrytningens konsekvenser. Det stora (medvetna?) misstaget som uppdrag granskning gjorde var att inte göra skillnad på modern och historisk uranbrytning. Det finns gott om studier som visar att gruvarbetare som jobbade under 40-60 talet har fått stora hälsokonsekvenser på grund av sina arbeten, bland annat lungcancer. Man vet även vad som orsakade denna ökade cancerrisken och idag har man åtgärdat det till fullo. Det är oerhört viktiga att förstå att gruvindustrin har tagit lärdom av misstagen man gjorde på den tiden och att miljö och hälsolagstiftningen i alla demokratiska länder blivit mycket strängare. All gruvbrytning var smutsig och ohälsosam på den tiden, oavsett om det handlar om järnmalm, koppar, uran eller guld.

Uran i sig är inte nämnvärt radioaktivt och ses inte som en radiologisk risk. Men när uran sönderfaller så uppstår andra ämnen som i sin tur sönderfaller i en lång kedja med ämnen tills det slutar i ett stabilt, icke radioaktivt grundämne. Vissa av dessa sönderfallsprodukter är mindre trevliga för hälsan, varav radon är värst eftersom det är en gas. Just radon var det som gav upphov till lungcancer hos gruvarbetare, speciellt i kombination med en dammig miljö. Lyckligtvis är det ett enkelt problem att komma tillrätta med, man förbättrar helt enkelt ventilationen.

När man talar om radioaktiva ämnen måste man alltid tala om vilken stråldos det ger upphov till, stråldos är helt enkelt en storhet som anger den biologiska effekten av joniserande strålning. Det är endast stråldoserna som visar om närvaron av radioaktiva ämnen är farliga eller ej. Stråldoser beräknas utifrån den mängd energi som strålningen deponerar i olika organ och korrigerar det sen med hur känsligt organet i fråga är för strålningen/9/. Man får då en siffra i en enhet som kallas Sievert uppkallat efter den stora svenska strålskyddsforskaren Rolf Sievert.

Tabellen nedan ger de stråldoser vi svenskar i genomsnitt får från några olika naturliga källor/10/

Det finns tre olika sätt att utvinna uran. Dagbrott, underjordsgruva och in situ leeching, metoderna har olika potentiella konsekvenser för miljö och hälsa. I dagsläget så bryts 41% av uranet under jord, 24% i dagbrott och 26% med in situ leeching/11/, resten utvinns som biprodukt vid annan sorts gruvbrytning, tex från fosfater.

Underjordsgruvor används när fyndigheterna är relativt höghaltiga och föreligger djupare under ytan, i Kanada har man till exempel fyndigheter där halterna är upp emot 20%. Bra ventilation är ohyggligt viktigt i underjordsgruvor för att ventilera bort radonet som annars ansamlas och kan ge upphov till skadligt stora stråldoser. Detta är givetvis ett stort problem för all underjorsbrytning eftersom det finns uran i olik halter i princip alla geologiska formationer. I LKAB's malmgruvor i Malmberget och Kiruna så var stråldoserna på grund av radon upp emot 76 mSv före man kom tillrätta med problemet./12/

Dagbrott används när fyndigheterna ligger relativt nära ytan och i lägre halter, Ranger gruvan som figurerade i uppdrag granskning är ett exempel. Radon är ett mindre problem i dagbrott eftersom det aldrig kan koncentreras i luften på samma sätt som i underjordsgruvor, däremot så innebär alla dagbrott ett stort ingrepp på naturen eftersom man bryter och behandlar så enormt stora volymer. Slaggdammar måste noga underhållas och man måste bevaka så att inte tungmetaller och andra gifter läcker ut i grundvattnet. Men ett dagbrott för att bryta uran skiljer sig inte nämnvärt från koppardagbrott eller andra slags dagbrott. Miljö och hälsoriskerna är desamma.

In situ leeching är den metod som innebär minst ingrepp på naturen, kort sagt så pumpar man ner ett surt eller alkaliskt lösningsmedel(tex väteperoxid eller svavelsyra) som löser upp uranet i backen, när man sen pumpar upp lösningen igen så separerar man ut uranet och återanvänder lösningen. Inga avfallshögar eller slaggdammar bildas med denna metoden, men den fungerar bara då berggrunden är sådan att lösningsmedlet fritt kan passera genom det och noggrannhet krävs så att inte grundvattnet kontamineras.

Hur står det då till med modern uranbrytning? Utsätts arbetare eller lokalbefolkning för hälsorisker som vida överstiger det vid annan gruvdrift? Australien och Kanada är de två bästa länderna att undersöka när det gäller uranbrytning då de båda är demokratiska moderna samhällen som har lika hård miljö och hälsolagstiftning som Sverige. Om man kan bedriva uranbrytning i de länderna utan större risk så kan vi givetvis göra desamma i Sverige. Det finns rikligt med studier som öppet publiceras om stråldoser till gruvarbetare och lokalbefolkning. Jag fokuserar på just strålningsrisker eftersom det är den enda riskfaktorn vid uranbrytning som nämnvärt skiljer den från annan sorts gruvdrift. Om strålningsrisken är försumbart liten så finns det ingen faktor som gör uranbrytning värre än någon annan sorts gruvbrytning som vi utan tvekan accepterar i Sverige.

Tabellen nedan ger årliga stråldoser för gruvarbetare och lokalbefolkning runt australiensiska urangruvor. /13,14,15/

Vi ser av tabellen att gruvarbetare får en årlig stråldos på grund av gruvbrytning som är mycket mindre än den vi svenskar får från naturliga källor. Att flytta från en region med låg bakgrundsstrålning till en med hög ger en långt mycket större ökning av stråldosen än att jobba i en urangruva, det är även intressant att stråldosern till arbetare i urangruvorna är sjuttio gånger mindre än den stråldos LKAB's gruvarbetare historiskt fick i de svenska malmgruvorna.

Tabellen nedan ger årliga stråldoser till kandensiska gruvarbetare/16/.

****Flygpersonal anges som jämförelse med en yrkesgrupp man normalt inte tänker på i samband med strålningsrisker.

Vi ser även här att doserna är väldigt låga, mycket lägre än naturligt bakgrundsstrålning. Totalt försumbara stråldoser som inte har några signifikanta hälsoeffekter överhuvudtaget. Precis som i australien så är det "farligare" att flytta från en region till en annan än det är att jobba i urangruva. Man kan därmed slå spiken i kistan för att modern uranbrytning innebär en strålningsrisk för arbetare och lokalbefolkning.

1. Reuters, High uranium prices boost exploration: IAEA

2. Se tex OKG's ekonomiska årsrapport, totala bränslekostnaderna uppgår till 355 miljoner kronor och 16 567 000 000 kWh el producerades. Det blir ungefär 2öre/kWh, totala elproduktionskostnaden är enligt samma rapport är 18.8 öre. Bränslekostnad är med andra ord 10.6% av kostnaderna och naturligt uran står för en tredjedel av det.

3. Bernard Cohen American journal of physics, 51, januari 1983

4.http://jolisfukyu.tokai-sc.jaea.go.jp/fukyu/mirai-en/4_5.html

5. Berechnungen des Öko-Instituts mit GEMIS. http://www.oeko.de/aktuelles/dok/525.php

6. Vattenfalls LCA kan hittas på denna adressen http://www.vattenfall.se/www/vf_se/vf_se/Gemeinsame_Inhalte/DOCUMENT/196015vatt/815691omxv/819778milj/P0282331.pdf

7. Hydropower-Internalised Costs and Externalised Benefits, Frans H, Koch, International Energy Agency(IEA)-Implementing Agreement for Hydropower Technologies and Programmes; Ottawa, Canada, 2000

8. Evaluation of lifecycle CO2 emissions from the Japanese electric power sector in the 21st century under various nuclear scenarios" Energy Policy, Volume 34, Issue 7, May 2006, Pages 833-852
9. För mer information om strålning se SSI's hemsida och broschyrer, tex http://www.ssi.se/fakta_om_stroelning/Stroelningsbroschyr/Bilder/Stralningbr.pdf

10. SSI http://www.ssi.se/fakta_om_stroelning/Stroelningsbroschyr/Naturlig_str.html?MenueType=3&Menu2=Naturlig
11. Uranium Information Center, http://www.uic.com.au/nip41.htm
12. Mats Hagberg med flera, x2001 Conference on Exposure Assessment in Epidemiology and Practice

13 Supervising Scientist Annual Report 2002 - 2003 http://www.environment.gov.au/about/publications/annual-report/ss02-03/section2-2-3.html

14 R.A Akber et al, "Public Radiation Exposure due to Radon Transport from a Uranium Mine", Radiation Protection Dosimetry 45:137-140 (1992)

15 ARPANSA Regulatory Impact Statement Final Version - July 2005 http://www.arpansa.gov.au/pubs/rps/rps9_ris_final.pdf

16. Health Canada, 2006 Report on Occupational Radiation Exposures in Canada

American Nuclear Insurers (ANI) is a joint underwriting association created by some of the largest stock insurance companies in the United States. Our purpose is to pool the financial assets pledged by our member companies to provide the significant amount of property and liability insurance required for nuclear power plants and related facilities throughout the world.

Ser man på, ett försäkringsbolag som försäkrar kärnkraft. Men sådana ska ju inte existera? Betyder det att miljönissarna ljuger? För de har ju alltid rätt? Eller? Nu blir jag mycket förvirrad.

Info om det ovan från Nuclear Regulatory Comission
One insurance pool, American Nuclear Insurers, is comprised of investor-owned stock insurance companies. About half the pool's total liability capacity comes from foreign sources like Lloyd's of London. The average annual premium for a single-unit reactor site is $400,000. The premium for a second or third reactor at the same site is discounted to reflect a sharing of limits.

Ungefär 4 miljoner kronor per år för att försäkra en reaktor alltså, enbart skatten på kärnkraft kostar tex OKG över 700 miljoner per år, är det någon som då vill påstå att 4 miljoner i försäkring är så dyrt att det knäcker industrin?

Jag börjar undra om det finns en enda sak miljöföreningarna påstår om kärnkraft som överhuvudtaget är sant? Varenda lilla påstående de gjort som jag granskat har fallit totalt.

På bloggen Depleted Cranium har drbuzz0 skrivit ett fantastiskt inlägg om de tio viktigaste sakerna som "miljövänner" måste lära sig. Jag kopierar hela stycket hit för det är så läsvärt. Diskussionen i kommentarsfältet på Depleted Cranium blev väldigt intressant och några "miljövänner" gick till och med så långt som att kräva att drbuzz0 tar bort inlägget totalt eftersom de tycker att inlägget kan vara förvirrande. Snacka om patetiskt! Läs och njut av de 10 visdommarna som miljöföreningarna vägrar känna vid.


This came out a lot longer than I expected. However, this is also what is becoming an increasingly large portion of this website. Maintaining the environment is a critical issue especially as evidence of accelerated global warming mounts and as energy becomes more of an issue than it has in recent past. Unfortunately, many of those who claim to be working for enviornmental improvements lack an understanding of a few basic concepts which are absolutely critical to accomplishing anything.

I often find myself in arguments over economics versus environmentalism. This becomes a very difficult situation because the immediate accusation is that I care only about money and need to realize that sacrifices must be made for the good of the planet. I am also told that wind or solar is the answer and the costs and reduction of energy output is acceptable. These ideas that it is okay or honorable to make such sacrifices are overly simplistic and lack a true understanding of the forces at work. To use a phrase I have come to like, they are "Not even wrong."

Thus, the top ten list...

10. Go after pollution sources with the highest benefit/cost ratio, not those which are most noticeable - If you are attempting to make a difference in the world, you should start with the largest problems with the simplest solutions and the least cost in remedying.

For example, underground coal fires produce as much CO2 as all the light cars and trucks in North America and most of those in Europe. The cost of developing a method of fighting such fires and implementing it is likely very low compared to the benefit especially in the context of the amount of effort which has gone into reducing the pollution from cars and trucks.

Similarly, aviation accounts only a small portion of CO2 emissions and there are no apparent alternatives to hydrocarbon fuels for aircraft which do not result in huge tradeoffs. The funds spent on attempting to develop and deploy hydrogen fueled aircraft or some other alternative are very high and there would be tradeoffs in the capabilities and economics of operation. Therefore, it is not wise to invest much effort or funds in such a pursuit.

9. It is always best and often vital to utilize existing infrastructure and capabilities when implementing new methods or technologies. - Any concept for producing more environmentally friendly systems must deal with the realities of the currently deployed infrastructure and the existing manufacturing and maintenance capabilities in place. Those which utilize these assets to the fullest will be the most successful and any which require retooling or major upgrades MUST be capable of doing so in an incremental manner which uses established capabilities wherever possible.

This is important in the context of things like transportation. It is entirely unreasonable to expect that there will be widely deployed hydrogen filling stations or other support facilities in the foreseeable future. Even if the ultimate goal is to establish such facilities, it is necessary that any technologies being implemented must be capable of compatibility with what currently exists in the midterm. For example, plug in hybrids which may be a stepping stone toward future electric-based vehicles but work well with existing technology.

Similarly, it is better to work with manufacturing, refining and distribution technologies that are already available as well as the existing skills of workers. It is better to deploy clean synthetic hydrocarbons, for example, than ethanol on a wide scale because ethanol cannot be pumped through existing petroleum pipelines due to it's tendency to bind with water.

8. "Natural" "Organic" and "Bio" do not mean "good." - Some of the most toxic substances known are natural. Furthermore there are times when using an artificial or engineered solution to a problem is far better than using a traditional low-tech or natural approach. Using synthetic substances, engineered approaches and technology can often improve the efficiency of an activity and therefore reduce the need for resources and the overall impact.

For example: a farm which utilizes insecticides and artificial fertilizers to grow a given amount of crops on ten acres may be far better for the local ecosystem than a farm which uses organic methods but requires twice the land be cleared. A common organic farming method for pest control is to import predator insects like lady bugs, however, importing large numbers of these insects may be considerably more disturbing to the local food chain and ecosystem than using a measured amount of an artificial pesticide.

"Nature" was not designed to provide mankind with food, energy and other needs in the most efficient, reliable and sustainable manner. Therefore, engineered or artificial approaches may have better overall outcomes.

7. Plans for the future should not be made on the most optimistic predictions and should consider the most pessimistic reasonable predictions - If you are formulating a plan for providing energy you cannot base it on the assumption that there will be an overall decrease in energy usage. Rather, one must assume that energy needs will continue to grow as they always have, if not faster.

Similarly, no plans for the future should ever be based on the assumption that it will be possible to do something better/faster/cheaper than it can now based on future technologies. One cannot, for example, create say "We'll just have to develop a more efficient solar cell that is ten times cheaper than what we have now." There is no guarantee that such research and development in such an area will be fruitful.

"Hope for the best but prepare for the worst" is generally the best policy. Any statement like "Well we won't need to plan for that because in ten years we'll be at the point where we'll only need half as much oil" should be viewed with extreme skepticism.

6. Simply attacking an environmentally damaging activity is not effective unless a better alternative of similar or better economics and usefulness is presented - Protesting a coal fired power plant is, in and of itself, useless, because the plant is necessary to provide electricity. It is even worse to oppose coal, oil and hydroelectric because those are all major sources of electricity. If one wants to phase out something like coal there must be an alternative presented. It is always more effective to promote the alternative than to oppose what exists. If the alternative is accepted, the existing activity being opposed will go away on its own.

It is important that the alternative be reasonable, not speculative and capable of replacing what exists with minimal sacrifice in general. Any alternative which provides additional non-environmental benefits, such as cheaper energy, improved capabilities or better performance (in the case of a vehicle) will aid greatly in promoting the alternative. If such benefits can be presented the likelihood of success is extremely high.

5. Taxation, price increases and caps on energy are inherently regressive and cause great damage. - Regressive means that it has a greater impact on the lower classes than the upper classes and also effects upward mobility and general quality of life. Increasing the price of energy does not mean simply mandating a price or taxing it directly. Any measures which limit energy production will cause an increase in price due to market forces. This includes carbon taxation and carbon capping without providing a variable alternative. Mandating the use of energy technologies which are limited in output or are expensive will likewise increase prices.

High priced energy is a huge burden on the lower classes to a degree much higher than the upper class. Energy is a fundamental expense to living, both directly in the form of heating, transportation and electricity and also indirectly in how it effects production of all goods and services. The price makes up a much larger proportion of the spending of those with less. Thus, an increase in the price of energy DOES NOT make all people conserve energy in an equal manner nor does it prevent frivolous use of energy.

Joe billionaire still fuels up his yatch and barely notices that he spent five dollars a gallon on marine diesel instead of two, but poor families go cold because they cannot afford heating oil at twice the price. In the end, those with the money to adopt cleaner and more efficient technology and with the excesses which can be cut are the least likely to do so. The more likely outcome of higher energy prices is a move to alternative energy sources which offer a lower cost, even if doing so results in more pollution instead of less. An example would be the wood burning stove boom during the 1970's oil crisis or waste oil burners.

This increases the class divide, as any shortage of such an important commodity will. It causes more poverty and limits upward mobility. The overall reduction in quality of life effects nearly all sectors including health and any burden on the economic system will only make government social programs more burdened.

4. It is unreasonable to expect the general public will accept major reductions in living standards or comfort and convenience. Simply put, it won't happen - There is no point in debating the ethics of driving a big car and taking vacations versus making sacrifices to sustain the environment, because history shows that the public has a very limited tolerance for any measures which directly effect their comfort, convenience and other wants. Therefore, if you want people to drive a car which is environmentally friendly, it must not be a glorified golfcart. It cannot lack air conditioning and be small, slow and lacking in capacity. People will not accept that kind of sacrifice in general.

Because they will not move to environmentally friendly options voluntarily, the next thing which generally is proposed is to mandate very strict limitations on the use of anything from incandescent light bulbs to air conditioners to big engines. The problem is that this will not generally be accepted if there is not an equally viable alternative. People will either skirt the regulations or they will put pressure on politicians to change them. In a democracy, the politicians will always be forced to bow to the will of the people on any matter which is universally disliked.

(They want their damn bread and circus and you'd be a fool to try to talk them into living without them.)

3. Depending on continuous heavy subsidies is not sustainable. - Subsidies exist for a reason and are not always a completely bad thing. They are designed to do things like maintain a strategic capability which is not normally profitable or to stimulate a sector which is important to a country and might now develop on it's own.

However, when it comes to energy and development, a subsidy cannot be a tow-line, but only a jump start. In other words, it must be for the purpose of establishing a capability which will have value and returns on the initial expenditure. Paying to keep something going for years when it has shown disappointing results is a complete waste. It is not economically sustainable and has low benefit.

It also should be pointed out that "creating jobs" is not an economic benefit if those jobs are entirely based on expenditures which do not result in a tangible payback and rely on direct funding to exist. "Creating 1000 jobs" is not a good thing if the way they were created is by paying 1000 people to do something useless. The sustainability and overall effect must be considered.

2. Every little bit does not help. - There is absolutely no point in perusing technologies or methods which do not have the potential for actually making an ecological difference, especially if doing so will expend funds, energy or other resources without any significant return. Even in cases where there is little overall investment, simply harping on the most insignificant overall issues will at least draw attention away from what credible solutions exist.

In the end, it is not really going to matter if there is .00001% les Co2 in the air in a century. Those technologies which have limited potential are best abandoned to cut losses as soon as it becomes apparent how limited they are. Campaigns against things like iPhones are idiotic, considering the massive discharges of waste by other parts of the electronics industry and other industries in general. Putting a solar panel on your roof might make you feel good but that's about all it does. Saying "someone has to start" or "if everyone would do it" or "every bit helps" does not count for much when you know that everyone *will not* do it and "every little bit" helps a very very little bit.

1. Sacrificing the needs of an economy for the environment will destroy both. - This is overall and far and away one thing which environmentalists seem to entirely lack any understanding of. There are a lot of claims that sacrifices must be made economically or that "the price of damaging the environment cannot be measured in dollars. We need to consider that cheap power has hidden costs to earth."

The major problem with this is that the economic health of a society effects nearly all aspects of the society. For example, during times of recession, crime rates tend to rise, health generally deteriorates, general public moral is far less. The effects are far reaching both broadly and individually. When the economy does well, more people have good paying jobs with benefits. More people have healthcare coverage and those who do not are generally more able to pay for healthcare. More people go to college and education in general improves. There are more funds for donation to charities and the government has far more of a taxbase from which to spend.

The impact on the environment is also effected by this for several reasons. It has been said that "environmentalism is a luxury" and this is actually true in many circumstances. In a poor country cars blow out more exhaust because owners are not as prone to good upkeep of the engine and exhaust system. Recycling does not exist in such countries because the funds are not available and the demand for more raw materials is lacking, thus making it less financially motivating to recover materials.

In general, people become far less concerned with the environment when they see that their own lives and the lives of those close to them are not very good. A person does not buy highly efficient lightbulbs or a hybrid car in such circumstances. If they cannot afford oil to keep warm, they will not insulate their home but rather are more likely to start cutting down trees for fuel. They may even buy a simple stove and start to burn garbage for fuel.

An economy is not healthy when it is stagnant. It must not only be growing to be healthy, but to be prosperous it should have the highest possible growth rate while maintaining sustainable funds and keeping inflation in relative check. Only under such circumstances will the government and private organizations have the funds and the ability to tackle environmental issues. The flip side of this is that it means an increase in consumption and in consumerism in general. This equates to more potential for environmental impact.

The key, in the end, is to find ways to keep a robust and healthy economy while promoting good environmental policy. Doing so will increase standards of living, decrease poverty, increase environmentally positive projects and benefit all aspects of life and ecology.

Isen smälter av uppvärmt vatten

En sjökapten Stefan Torssell påstår i aftonbladet att värmespillet från kärnkraft odyl påverkar globala uppvärmingen genom att mycket vatten förångas osv. Han säger även att det värmt upp östersjön märkbart, med 0.026 grader mer än IPCC förutspår att växthuseffekten själv kan värma det. Jag påpekar att han är en sjökapten för det innebär att han inte nödvändigtvis vet något alls om atmosfärsvetenskap. Det finns alltid en möjlighet att han satt sig in i det hela på fritiden, men sakkunnig är han inte. Det är inte jag heller men jag ska ändå kommentera lite av vad han skriver för storleksordningar gillar fysiker.

Torssell skriver

De senaste 30 åren har Nordsjöns vattenmassa blivit 0,133 grad och Östersjöns 0,126 grad varmare bara genom uppvärmt kylvatten från fartyg, kärnkraft och processindustrier. Det är mer än klimatpanelens 0,1 grad.

Låt oss bolla lite med siffror eftersom det är sånt jag gillar. Östersjöns yta är 377 000 kvadratmeter, det blir 3,77*10^11 kvadratmeter. Låt oss anta att på en solig sommardag så träffas havsytan av 500watt/m^2, ungefär hälften av solintensiteten vid ekvatorn. Förmodligen är det mer än så men vi kan ta och vara konservativa.

Det blir då 500*3,77*10^11*3600= 6,786*10^17 joule per timme.

Om vi kollar hos SCB så producerar svensk kärnkraft totalt 6,83*10^17 joule energi per år, ungefär två tredjedelar av den mängden är spillvärme. Sen måste vi komma ihåg att Ringhals står för 40% av kärnkraften och det släpps inte ut i Östersjön. Det blir alltså 2,7*10^17 joule per år som pumpas ut i östersjön i värmeenergi. De totala värmeutsläppen från ett år av kärnkraft till östersjön motsvarar alltså 24 minuters solstrålning på sommaren.
Om en halv sommardag är molning så sänker det värmetillskottet till östersjön med ofantligt mycket större energimängd än den svenska kärnkraftens tillför. Jag har svårt att se hur det kan ha någon som helst märkbar påverkan, undra om det överhuvudtaget är möjligt för europas hela industriella värmeproduktion att kunna höja östersjöns jämviktstemperatur med 0.026 grader? Det borde iallafall ha större effekt på vintern än sommar, men jag är tveksam till att man ska kunna se en uppvärming. Då är det snarare möjligt att de där 0.026 graderna är långt innanför IPCC's felmarginaler för förväntad uppvärmning av östersjön.

Torssell skriver vidare
Den icke beräknade tillförseln av vattenånga svarar därutöver för en femtedel av den ökade växthuseffekten på norra halvklotet. Dessutom tillkommer värme vid vattenångans kondensering.

Jag undrar hur han uppskattar detta, vattenånga står för majoriteten av växthuseffekten det är välkänt. Men att energiproduktion skulle öka mängden vattenånga signifikant känns även det långsökt. Mängden vattenånga som frigörs under en varm och solig dag vid ekvatorn på sommarn är så ofantligt mycket större än världens totala energiproduktion kan åstakomma. Men det är förstås möjligt att det kan göra en skillnad på vintern, men när luften är kall kan den ändå inte hålla så mycket vatten. Det vore intressant med en lite mer genomgående analys.

Torssell skriver sen
Den Baltiska strömmen för stora vattenmassor runt Norges sydspets. Den Nordatlantiska strömmen (fortsättning på Golfströmmen) förenar sig med Norska strömmen och för de uppvärmda vattenmassorna till Norra Ishavet.

Här blir det riktigt trevande, jag är villig att slå vad om att det inte går att mäta upp en ökning av vattnet i norra ishavet som kan spåras till industriell värmeproduktion. När man börjar tala om att värma upp världshaven så blir energimängderna så otroligt ofanliga att det nästan är löjligt. Återigen så blir människans tillskott inte ens en mätbar bråkdel av solens, eller för den delen med det värmeflöde golfströmmen för med sig!